RÅ 1997 not 120
Avstående av mark i samband med antagande av stadsplan (avslag)
Not 120. Ansökan av dödsboen efter Tora och Torsten B. om resning i ärende ang. avstående av mark. - Kommunfullmäktige i Sollentuna kommun beslutade den 10 december 1984 att anta en stadsplan för område vid Humlevägen inom Skillinge, Viby i kommunen. Därvid beslutades att i samband med planfastställelsen begära förordnande av regeringen att viss mark som skulle ingå i Humlevägen skulle tillfalla kommunen utan ersättning. Länsstyrelsen i Stockholms län fastställde stadsplanen i beslut den 29 mars 1985. I yttrande till Bostadsdepartementet samma dag tillstyrkte länsstyrelsen bifall till kommunens framställning om förordnande om avstående av mark. Regeringen beslutade den 14 november 1985 bl.a. att med stöd av 70 § i den sedermera upphävda byggnadslagen (1947:385), BL, förordna att den mark som enligt stadsplanen utgjorde gata inom Vindruvan 3 skulle tillfalla kommunen utan ersättning. - I sin ansökan hemställde dödsboen om återkallande av regeringens beslut beträffande tillämpning av 70 § BL på dödsboens fastighet Vindruvan 3. Dödsboen anförde därvid bl.a. följande. Ägarna av fastigheterna Vindruvan 2, Vindruvan 3 respektive Vinstugan fick alla tre lika stor nytta av exploateringen med hänsyn till antalet nya byggrätter. Med utgångspunkt från markutnyttjandegrad fick Vindruvan 2 det bästa och Vindruvan 3 det sämsta utbytet. Sollentuna kommuns beslut att begära tillämpning av 70 § BL enbart på fastigheten Vindruvan 3 stred mot kommunallagens likställighetsprincip. Fastigheten Vindruvan 2 gavs ytterligare en byggrätt efter regeringsbeslutet 1985. Beslutet vilade därmed på ett felaktigt beslutsunderlag. -Regeringsrätten (1997-06-16, Björne, Wadell, Holstad, Nordborg, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Regeringsrätten finner att vad dödsboen anfört inte innebär att det i förevarande fall föreligger något sådant särskilt förhållande som kan utgöra grund för resning. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1997-04-16, Andersson-Jarl)