RÅ 1997 not 123

Not 123. Ansökan av Siri D. om resning avseende inkomsttaxeringar 1988-1990. - Vid 1990 års taxering beskattades Siri D. för nettointäkt av hälften av fastigheten Solen 11 i Sundsvalls kommun med 1 919 kr och för periodiskt understöd från Bo D. med 24 300 kr. Ett i hennes självdeklaration framställt yrkande om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga med 10 000 kr avslogs av taxeringsnämnden med hänvisning till hennes inkomstförhållanden under år 1989. Siri D. överklagade taxeringsnämndens beslut med yrkande att inte bli beskattad för beloppet 24 300 kr och att få avdrag med 16 149 kr för ränta som erlagts genom likvidavräkning i samband med försäljning av fastigheten. I dom den 24 november 1992 biföll Länsrätten i Västernorrlands län yrkandet om att beloppet 24 300 kr skulle undantas från beskattning och medgav avdrag för ränta med 4 900 kr. I överklagande vidhöll Siri D. sitt yrkande om ränteavdrag med 16 149 kr. I dom den 19 januari 1994 medgav Kammarrätten i Sundsvall hela det yrkade avdraget samt nedsatte på grund härav hennes taxeringar till statlig och kommunal inkomstskatt till 94 000 kr, taxerad inkomst, med beskattningsbar inkomst av 84 000 kr. - Vid såväl 1988 som 1989 års taxering hade Siri D. beskattats för nettointäkt av hälften av nämnda fastighet med 3 350 kr, vilket motsvarade den för fastighetsdelen beräknade schablonintäkten. Vidare hade hon vid 1989 års taxering beskattats för periodiskt understöd från Bo D. med 4 050 kr. I en skrivelse som kom in till det lokala skattekontoret den 4 februari 1993 yrkade Siri D. att vid båda taxeringarna få avdrag för hälften av räntan på de lån som hade varit nedlagda i fastigheten samt att vid 1989 års taxering inte bli beskattad för beloppet 4 050 kr. Skattemyndigheten tillstyrkte att Siri D:s talan prövades i sak och att därvid det sistnämnda yrkandet bifölls. Länsrätten i Västernorrlands län avvisade emellertid i två separata beslut den 11 mars 1994 Siri D:s överklaganden på den grunden att det inte hade framkommit sådana omständigheter att särskild besvärsrätt enligt 100 § taxeringslagen (1956:623), TL, förelåg. Siri D. överklagade men Kammarrätten i Sundsvall fastställde i två beslut den 28 februari 1995 (bl.a. mål nr 2903-1994) länsrättens avvisningsbeslut. Sedan Siri D. fullföljt sin talan, beslutade Regeringsrätten den 9 oktober 1995 (bl.a. mål nr 2462-1995) att inte meddela prövningstillstånd. - I en skrivelse, som enligt beslut av Kammarrätten i Sundsvall den 20 februari 1996 överlämnades till Regeringsrätten, sade sig Siri D. överklaga Regeringsrättens och kammarrättens avgöranden i mål nr 2462-1995 resp. 2903-1994. Hon uppgav att anledningen till överklagandet var att hennes yrkande beträffande det periodiska understödet om "4 100 kr" hade tillstyrkts i länsrätten. Hon ansåg det märkligt att den tillstyrkta taxeringen inte hade behandlats separat och framhöll att det gällde en helt annan sakfråga än det vägrade ränteavdraget. Slutligen angav hon vissa skäl för att hon hade dröjt med att överklaga. - I en skrivelse, som enligt beslut av Länsrätten i Västernorrlands län den 10 april 1996 överlämnades till Regeringsrätten, vände sig Siri D. mot att hon blivit påförd schablonintäkt för fastigheten Solen 11 med 3 350 kr trots att avdrag för ränta på fastighetslånen vägrats henne. Hon sade sig även överklaga beslutet att beskatta henne med 1 919 kr för intäkt av fastigheten år 1989. Hon hävdade dessutom att hon har rätt till "grundavdrag" med 10 000 kr, eftersom hon sedan beloppet 24 300 kr undantagits från beskattning inte hade så höga inkomster att sådant avdrag skulle vägras. -Regeringsrätten (1997-06-17, Swartling, Holstad, Nordborg, Eliason, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Två av de yrkanden som Siri D. framställt i den av länsrätten överlämnade skrivelsen gäller 1990 års taxering, nämligen de yrkanden som avser beskattningen av fastighetsintäkt om 1 919 kr och "grundavdrag" (med det sistnämnda åsyftas uppenbarligen det i deklarationen yrkade extra avdraget). Det kan konstateras att kammarrätten i sin dom den 19 januari 1994 angående 1990 års taxering helt biföll Siri D:s där förda talan och att domen således inte har gått henne emot på det sätt som fordras för att hon skulle ha rätt att överklaga den. Inte heller kan hon få yrkandena prövade som besvär i särskild ordning enligt 100 § TL, eftersom skrivelsen kom in efter utgången av den för sådana besvär föreskrivna femårsperioden. Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att yrkandena bör behandlas som en ansökan om resning avseende 1990 års taxering. För att resning skall beviljas fordras emellertid enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) att det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Något sådant förhållande har inte visats föreligga. Ansökningen skall därför avslås. - I den av länsrätten överlämnade skrivelsen framställs också ett yrkande som synes avse beskattningen vid 1988 och 1989 års taxeringar av intäkt av fastigheten Solen 11. Vidare innehåller den av kammarrätten överlämnade skrivelsen yrkanden som torde gälla beskattningen vid 1989 års taxering av periodiskt understöd och möjligen även frågan om ränteavdrag vid 1988 och 1989 års taxeringar. De nu berörda yrkandena bör enligt Regeringsrättens mening uppfattas som ansökningar om resning avseende själva inkomsttaxeringarna snarare än resning i de av länsrätten och kammarrätten avgjorda målen angående rätt till besvär i särskild ordning. Eftersom taxeringarna i sak har slutligt avgjorts av taxeringsnämnden, skall ansökningarna enligt 8 § första stycket 4 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar prövas av kammarrätten. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning avseende 1990 års taxering. - Regeringsrätten överlämnar ansökningarna om resning avseende 1988 och 1989 års taxeringar till Kammarrätten i Sundsvall för handläggning. (fd I 1997-05-13, Olsson)

*REGI

*INST