RÅ 1997 not 125

Not 125. Överklagande av Carlhåkan L. m.fl. ang. bygglov. - Byggnadsnämnden i Simrishamns kommun beslöt den 18 april 1994 att avslå en ansökan av Elisabeth och Peter H. om bygglov för nybyggnad av ett fritidshus på fastigheten Hjälmaröd 9:40 i Vitemölla. Nämnden fann att föreslagen utformning av byggnaden bl.a. avseende nockhöjd, takfot, fasadpanel, yttertakbeklädnad och proportioner inte anpassats till kringliggande bebyggelse och miljö. Enligt nämnden stred därmed förslaget mot 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10, PBL). - Sedan Elisabeth och Peter H. överklagat nämndens beslut uttalade Länsstyrelsen i Kristianstads län i beslut den 1 juni 1994 att den för sin del inte kunnat finna att anpassningskraven inte skulle uppfyllas med hänsyn till den omgivande bebyggelsemiljön eller med hänsyn till en god helhetsverkan. Enligt länsstyrelsen måste vidare nybyggnadens utformning som sådan godtas. Något hinder mot att bevilja bygglov, med hänsyn till vad som anges i 3 kap. 1 § PBL och vad nämnden i anslutning därtill åberopat, fann länsstyrelsen inte föreligga. Med hänvisning till det anförda visade länsstyrelsen ärendet åter till nämnden för ny behandling. - I beslut den 13 juni 1994 tog nämnden upp ärendet på nytt. Enligt beslutet beviljades bygglov med vissa föreskrifter, bl.a. att byggnadens sockelhöjd inte fick överstiga + 11,95. - Nämndens beslut överklagades dels av Elisabeth och Peter H., dels av Carlhåkan L. m.fl. såsom ägare av närliggande fastigheter. Elisabeth och Peter H. yrkade att den föreskrivna maximihöjden skulle bestämmas till + 12,65. Övriga klagande hade också invändningar avseende sockelhöjden samt angående byggnadens anpassning till den omgivande bebyggelsemiljön. - Genom beslut den 26 oktober 1994 biföll länsstyrelsen Elisabeth och Peter H:s överklagande. Beträffande de närboendes överklaganden uttalade länsstyrelsen att vad som nu var att pröva företrädesvis var i vad mån det avsedda fritidshuset kunde antas medföra att dessa närboende skulle komma att drabbas av sådana betydande olägenheter som avses i 3 kap. 2 § PBL. Länsstyrelsen framhöll vidare att fritidshuset blev något högre än deras hus men att detta inte innebar att de skulle drabbas av olägenheter av sådant slag. Inte heller kunde husets placering och utformning i annat hänseende anses innebära hinder mot bygglov för huset. Med hänvisning till dessa skäl avslog länsstyrelsen de närboendes överklaganden. - Länsstyrelsens beslut den 26 oktober 1994 överklagades av Carlhåkan L. m.fl. Överklagandena avsåg fritidshusets sockelhöjd och påverkan på bebyggelsemiljön i Vitemölla. -Kammarrätten i Göteborg (1995-05-19, Dyhre, Österlin, Berg) avslog överklagandena med följande motivering: Som framgår av det överklagade beslutet har länsstyrelsen redan i ett tidigare beslut den 1 juni 1994 behandlat den aktuella bygglovsfrågan och funnit att det inte förelåg något hinder mot att bevilja bygglov med hänsyn till bestämmelserna i 3 kap. 1 § PBL. Sistnämnda beslut har inte överklagats och har därför vunnit laga kraft. - Kammarrätten är således förhindrad att i detta mål pröva frågan om byggnadsföretaget strider mot anpassningskraven i 3 kap. 1 § PBL. - Kammarrätten instämmer i länsstyrelsens uppfattning att den aktuella byggnaden såsom den redovisats i ansökan om bygglov vare sig har utformats eller placerats på ett sådant sätt att betydande olägenheter uppstår för omgivningen. Hinder mot att bevilja bygglov med föreskrift om högsta sockelhöjd + 12,65 föreligger därför inte. I målet har i övrigt inte kommit fram någon omständighet som bör föranleda ändring av det överklagade beslutet. - Carlhåkan L. m.fl. fullföljde sin talan. - Elisabeth och Peter H. motsatte sig ändring. - Regeringsrätten (1997-06-19, Swartling, Holstad, Nordborg, Eliason, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 3 kap. 1 § PBL skall byggnader placeras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärdena på platsen. Byggnader skall ha en yttre form och färg, som är lämplig för byggnaderna som sådana och ger en god helhetsverkan. I 3 kap. 2 § PBL föreskrivs bl.a. att byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte inverkar menligt på trafiksäkerheten eller på annat sätt medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen. - Som framgår av det föregående har kammarrätten ansett sig förhindrad att i målet pröva om det avsedda byggnadsföretaget strider mot 3 kap. 1 § PBL. En grundläggande fråga är därför om en sakprövning, som görs av en besvärsinstans i samband med ett beslut om återförvisning och som rör fråga som inverkar på målets utgång, är bindande under den fortsatta handläggningen. - Någon författningsbestämmelse som reglerar denna fråga finns inte. I praxis anses i och för sig huvudregeln vara att besvärsinstansens sakprövning sådan den kommer till uttryck i beslutsmotiveringen skall vara bindande under ärendets fortsatta handläggning. Till denna regel måste emellertid fogas vissa reservationer. Undantag bör sålunda kunna göras bl.a. för det fallet att ett grovt handläggningsfel förekommit hos besvärsinstansen. - Beträffande den handläggning i länsstyrelsen som utmynnade i återförvisningsbeslutet kan konstateras att länsstyrelsen såvitt framgår av handlingarna underlät att enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223) dels underrätta de sakägare som hörts i byggnadsnämnden om att avslagsbeslutet överklagats, dels bereda dem tillfälle till yttrande. Härigenom skedde ett handläggningsfel av sådan beskaffenhet att länsstyrelsens sakprövning i samband med återförvisningsbeslutet inte kan anses bindande. Mot den nu angivna bakgrunden har kammarrätten gjort fel genom att med hänvisning till denna sakprövning underlåta att pröva byggnadsföretagets förenlighet med 3 kap. 1 § PBL. - På grund av det anförda bör kammarrättens dom upphävas och målet visas åter till kammarrätten för fortsatt behandling. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom och visar målet åter till kammarrätten för fortsatt handläggning. (fd I 1997-05-29, Persson)

*REGI

*INST