RÅ 1997 not 150
Ansökan av Amir H. om prövning av statsråds beslut om förvar. - Uppsala tingsrätt dömde den 7 januari 1997 Amir H., medborgare i Iran, för medhjälp till grov urkundsförfalskning till fängelse i ett år samt utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit. Amir H. skulle friges villkorligt från fängelsestraffet tidigast den 8 juli 1997. - Regeringen avslog Amir H:s ansökan om upphävande av utvisningsbeslut den 3 juli 1997
Not 150. Ansökan av Amir H. om prövning av statsråds beslut om förvar. - Uppsala tingsrätt dömde den 7 januari 1997 Amir H., medborgare i Iran, för medhjälp till grov urkundsförfalskning till fängelse i ett år samt utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit. Amir H. skulle friges villkorligt från fängelsestraffet tidigast den 8 juli 1997. - Regeringen avslog Amir H:s ansökan om upphävande av utvisningsbeslut den 3 juli 1997. - Amir H. ansökte ånyo om upphävande av utvisningsbeslutet samt begärde att verkställigheten av utvisningsbeslutet skulle inhiberas till dess regeringen avgjorde ärendet. -Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Ines Uusmann, (1997-07-07), bestämde enligt 11 kap. 4 § utlänningslagen att verkställigheteten av utvisningsbeslutet skulle anstå till dess att regeringen avgjorde ärendet. - Statsrådet Uusmann bestämde vidare att Amir H. skall tas i förvar enligt 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen. - I ansökningen yrkade Amir H. att beslutet om förvar skulle upphävas. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. När fråga förelåg om verkställighet av ett utvisningsbeslut kunde beslut fattas om förvar om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter fanns anledning att anta att han annars kom att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Enligt ordalydelsen av lagrummet behövde inte frågan om sannolikhet för att verkställighet verkligen kunde äga rum prövas. Dock måste rent praktiskt en prövning ske av om det verkligen var troligt att utvisning kunde ske. Att beslutet om utvisning av Amir H. kunde verkställas motsades av de utredningar som regeringen föranstaltat om. Dödsstraff kunde komma att utdömas om han återsändes. Det fanns ingen flyktfara. Han hade haft Sverige som hemvist under mycket lång tid. Han ville vara tillsammans med sin son, fästmö, mor och syskon. Vad gällde den brottsliga verksamhet som han bedrivit under senare tid var denna inte så omfattande att det kunde antas att han begick nya brott. Det fanns möjlighet att besluta om uppsikt och anmälningsplikt. - Regeringsrätten (1997-08-14, Werner, von Bahr, Baekkevold, Eliason, Hulgaard): Regeringsrätten finner inte skäl att upphäva förvarsbeslutet. - Regeringsrätten förklarar att förvarsbeslutet skall bestå. - Regeringsrätten bestämmer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall betalas till advokaten Ingemar Sahlström med skäliga 7 028 kr för arbete i Regeringsrätten som offentligt biträde åt Amir H. (fd Ia, 1997-08-13, Perttu)