RÅ 1997 not 201

Not 201. Ansökan av Claes W. m.fl. om rättsprövning av ett beslut om detaljplan. - Kommunfullmäktige i Växjö kommun antog genom ett den 16 februari 1989 lagakraftvunnet beslut en detaljplan för Kronoberg- Evedal (stg 753 m.fl.) omfattande bl.a. stadsägorna 785 och 786 (numera Dykaren 2 och Dykaren 1) vid Helgasjön. Enligt planbestämmelserna fick punktprickad mark inte bebyggas och vidare fick byggnad på område med beteckningen F inte uppföras närmare än 6 m från tomtgräns. Byggnadsnämnden gav trots detta den 5 juli 1990 bygglov för en förrådsbyggnad om 40 kvm belägen till övervägande del på punktprickad mark på stadsägan 785 och med ena långsidan 4,5 m från gränsen till stadsägan 786. Ägarna till stadsägan 786 överklagade hos Länsstyrelsen i Kronobergs län och därefter hos Kammarrätten i Jönköping. Kammarrätten fann i dom den 11 november 1992 att fråga inte var om mindre avvikelse från plan och att ett bygglov måste föregås av planändring. Bygglovet för förrådsbyggnaden upphävdes därför. Byggnadsnämnden i Växjö kommun ändrade den 18 augusti 1993 planen på så sätt att byggrätt gavs för den ifrågavarande byggnaden. - Claes W. m.fl. (ägarna till stadsäga 786) överklagade byggnadsnämndens beslut. Överklagandet avslogs den 10 januari 1994 av Länsstyrelsen i Kronobergs län som fann att klagandena inte hade rätt att överklaga beslutet.Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet, 1994-11-29) upphävde länsstyrelsens beslut och överlämnade ärendet till länsstyrelsen med hänvisning till att någon sakprövning inte skett av klagandenas invändningar att de som ägare av intilliggande fastighet drabbades av olägenheter till följd av planbeslutet. Vidare uttalade regeringen att ägarna till stadsägan 786 inte borde anses berörda av planbeslutet på det sätt som avses i 5 kap. 11 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL. - I ansökningen yrkade Claes W. m.fl. (sökandena) rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva underinstansernas beslut angående ändring av detaljplanen. I ansökningen anfördes bl.a. följande. Byggnationen medförde betydande olägenheter för sökandena. Planbestämmelsen att byggnad inte fick uppföras närmare än 6 m från tomtgräns syftade till att tillvarata intilliggande fastigheters intressen. Planens syfte måste bl.a. anses vara att sökandena skulle kunna lita på att det under genomförandetiden inte utan deras godkännande uppfördes byggnader i strid med gällande plan. - Regeringen avgav yttrande över ansökningen och anförde att den ursprungliga planen under genomförandetiden ändrats endast vad avsåg stadsägan 785. Regeringen anförde vidare: Planbeslutet innebär därför ingen direkt ändring när det gäller möjligheterna för ägarna till den intilliggande stadsägan 786 att genomföra planen för egen del. De tillhör därför inte den krets som i första hand bör ges rätt att under genomförandetiden förhindra en planändring. När det gäller frågan om planändringen ändå innebär att de i den ursprungliga planen givna förutsättningarna för fastighetsinnehavet rubbas i något väsentligt hänseende kan konstateras att planändringen innebär att en förrådsbyggnad tillåts delvis på mark som enligt gällande plan inte får bebyggas och något närmare (4,5 m) grannfastigheten än vad som anges i den ursprungliga planen (6 m). Enligt planbeskrivningen har byggnadens placering anpassats efter tomtens naturliga förhållanden (nivåskillnader) samt på ett sätt som inte anses störande för angränsande tomt. Förändringen medför inte någon ökning av byggrätten arealsmässigt inom fastigheten. Sökandena har inte anfört något som motsäger planbeskrivningen vad gäller förhållandena på platsen eller av planändringen och dess effekter. Den åtgärd som planändringen medger kan inte anses påverka möjligheterna för ägarna till stadsägan 786 att utnyttja sin fastighet på sätt som medges i den ursprungliga planen. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt kan det inte anses visat att planändringen rubbar förutsättningarna för sökandenas fastighetsinnehav eller får sådana effekter i övrigt för dem som skulle kunna medföra att de skall betraktas som berörda fastighetsägare enligt 5 kap. 11 § första stycket PBL. Däremot bör de, såsom anges i regeringens beslut, i egenskap av sakägare kunna få planen prövad i vanlig ordning. - Sökandena ingav därefter ett utlåtande rörande värderingen av stadsägan 786 och anförde bl.a. följande. Regeringen hade feltolkat begreppet berörda fastighetsägare i 5 kap. 11 § första stycket PBL, vilket medfört att sökandena lagstridigt frånkänts vetorätt. Genom rättsfallen RÅ 1995 ref. 78 och RÅ 1996 ref. 6 stod det numera klart att även ägare av en fastighet som inte ingick i området för en planändring kunde ha vetorätt. Kommunen hade för en enda fastighet inom det ursprungliga planområdet genom planändringen tillåtit uppförande av en förrådsbyggnad närmare tomtgränsen än 6 m. Avståndet till sökandens huvudbyggnad understeg 10 m. Vidare var förrådsbyggnaden placerad på en uppschaktad plan med nivå högt över markytan på sökandens fastighet. Byggnaden var genom sitt läge dominant och störande. Olägenheterna begränsade starkt nyttjandet av den egna fastigheten såsom fritidsfastighet och rekreationsobjekt. Denna nackdel medförde en ekonomisk värdeminskning av ej ringa storlek. - Regeringsrätten (1997-11-03, Brink, Tottie, Holstad, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Genom regeringens beslut har frågan om planändringens bestånd inte blivit slutligt prövad. Beslutet innebär emellertid att sökandena inte tillerkänts de långtgående möjligheter att förhindra en planändring som de skulle ha haft enligt 5 kap. 11 § första stycket PBL om de hade betraktats som berörda fastighetsägare. I enlighet med den bedömning som gjorts i RÅ 1996 ref. 6 finner Regeringsrätten att sökandena har rätt att få lagligheten av beslutet prövad i nu förevarande ordning. - Rättsprövningen skall således i första hand avse frågan om sökandena är att anse som berörda fastighetsägare vid tillämpning av 5 kap. 11 § första stycket PBL. Innebörden av uttrycket har belysts i det nämnda rättsfallet RÅ 1996 ref. 6 liksom i RÅ 1990 ref. 42 och RÅ 1995 ref. 78. Av RÅ 1990 ref. 42 framgår att ägare till fastigheter som är belägna utanför det ursprungliga planområdet inte kan anses som berörda. Av de andra rättsfallen framgår att en ägare av en fastighet kan anses berörd av en planändring även om hans fastighet inte är belägen inom det område som ändringen tar sikte på. Det krävs alltså inte att fastighetsägaren påverkas direkt i form av minskad byggrätt e.d. I vissa fall kan även indirekt påverkan godtas. I RÅ 1996 ref. 6 anges som exempel att ändringen möjliggör sådana väsentliga förändringar i grannskapet att fastighetens marknadsvärde minskar. - Sökandenas möjligheter att genomföra den ursprungliga planen såvitt gäller den egna fastigheten har inte ändrats till följd av planändringen beträffande grannfastigheten. Det framstår vidare inte som klart att värdet på sökandenas fastighet minskat genom att förrådsbyggnaden på grannfastigheten placerats i strid med tidigare gällande planbestämmelser. Jämförelsen har då gjorts med en tänkt, inte närmare bestämd, placering av byggnaden längre från gränsen och på mark som inte varit punktprickad. Inte heller har det framkommit att de i den ursprungliga planen givna förutsättningarna för sökandenas fastighetsinnehav i något annat väsentligt hänseende rubbats under genomförandetiden. Sökandena kan därför inte anses som berörda fastighetsägare vid tillämpning av 5 kap. 11 § första stycket PBL. Regeringens beslut skall således stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1997-09-02, Sandbäck)

*REGI

*INST