RÅ 1997 not 210
Överklagande av Dul N. av beslut om förvar enligt utlänningslagen
Not 210. Överklagande av Dul N. av beslut om förvar enligt utlänningslagen. - Hovrätten för Västra Sverige dömde den 1 september 1995 Dul N., medborgare i Vietnam, för grov våldtäkt till fängelse i fyra år samt utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit. - Dul N. skulle friges villkorligt från fängelsestraffet tidigast den 19 september 1997. - Dul N. ansökte om upphävande av utvisningsbeslutet eller att han skulle beviljas tillstånd av vistas i riket utan hinder av utvisningsbeslutet. -Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Laila Freivalds (1997-09-18) bestämde enligt 11 kap. 4 § utlänningslagen att verkställigheten av utvisningsbeslutet skulle anstå till dess att regeringen avgjorde ärendet. - Chefen för Justitiedepartementet bestämde vidare att Dul N. skulle tas i förvar enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 då det med hänsyn till hans personliga förhållanden och övriga omständigheter fanns anledning att anta att han annars kom att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige. - Dul N. yrkade att han skulle försättas på fri fot. Till stöd för sin talan anförde han i huvudsak följande. Dul N. förnekade bestämt att han skulle hålla sig undan eller begå någon brottslig handling. Dul N. var fader till fyra barn, varav det yngsta barnet var drygt en månad gammalt. Barnen var alla i stort behov av honom såväl känslomässigt som praktiskt liksom hans hustru som endast vägde 29 kilo efter den senaste graviditeten och hade stora svårigheter att själv ta hand om barnen. På grund av de praktiska svårigheter som förelåg hade Dul N:s hustru och barn inte kunnat resa från Ängelholm till Malmö för att besöka Dul N. Vidare hade Dul N. förklarat att hans syster och svåger, som båda var svenska medborgare och bosatta i Ängelholm, kunde garantera att han inte kom att hålla sig undan svenska myndigheter. Dul N. uppgav att han, om han släpptes på fri fot och ställdes under uppsikt, skulle noga sköta sin anmälningsplikt vid polismyndigheten i Ängelholm. Under tiden som han avtjänade sitt fängelsestraff hade han erhållit permission vilken han alltid skött exemplariskt. Dul N. hade avtjänat flera års fängelsestraff och denna tid hade fått honom att mogna och bli insiktsfull. Om han släpptes på fri fot skulle han inte begå någon kriminell handling utan den tid han fick i frihet skulle han att tillbringa med familjen som var i stort behov av honom och som han saknade oerhört. Ett förvarsbeslut var en mycket ingripande åtgärd i den enskildes liv och skulle tillämpas restriktivt. Om syftet med en tvångsåtgärd kunde tillgodoses genom att utlänningen ställdes under uppsikt, borde man inte fatta ett beslut om förvar. Mot bakgrund av det anförda samt vad som tidigare framkommit i ärendet var det i vart fall tillräckligt att han ställdes under uppsikt. - Regeringsrätten (1997-11-13, Björne, Tottie, Sjöberg, Hulgaard): Regeringsrätten finner inte skäl att upphäva förvarsbeslutet. - Regeringsrätten förklarar att förvarsbeslutet skall bestå. - Regeringsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen till jur. kand. Louise Båvhammar som offentligt biträde åt Dul N. med 5 664 kr, varav 4 518 kr för arbete, 455 kr för tidsspillan och 691 kr för utlägg. (fd I 1997-10-28, Clémentz)