RÅ 1997 not 224
Överklagande av Biör F., Ann-Cathrine F. och Agnetha F. ang. inkomsttaxering 1986
Not 224. Överklagande av Biör F., Ann-Cathrine F. och Agnetha F. ang. inkomsttaxering 1986. - Per F. är en av fyra ägare i handelsbolaget HB F. Han redovisade ensam rörelsens resultat. Den 1 juli 1985 förvärvade Per F. som en av fyra köpare den konventionellt taxerade tvåfamiljsfastigheten Gamla Uppsala 60:1. Per F. redovisade en fjärdedel av fastighetens resultat. Handelsbolaget hade från tiden för köpet hyrt fastigheten. - Taxeringsnämnden frångick handelsbolagets deklaration, varom här är ifråga, på så sätt att - yrkat avdrag för driftskostnader för förhyrd fastighet om 50 854 kr endast medgavs med hälften eller 25 427 kr i förvärvskällan - yrkat avdrag för renoveringskostnader i förhyrd fastighet om 47 102 kr endast medgavs med 17 102 kr i förvärvskällan. - Per F. anförde besvär över taxeringsnämndens beslut och yrkade med ingivande av reviderat bokslut för HB F. ändring i handelsbolagets bokföring, innebärande att avdrag skulle medges för hyreskostnader med 34 983 kr medan resterande del av det i den ursprungliga deklarationen yrkade fastighetskostnadsavdraget skulle överföras till lagerreserv, varvid nettoresultatet i förvärvskällan rörelse skulle åsättas i enlighet med den ursprungliga deklarationen. -Länsrätten i Uppsala län (1991-10-03, ordförande Sjöberg) beslutade på anförda skäl att Per F:s taxeringar till statlig och kommunal inkomstskatt skulle nedsättas med 6 356 kr. - I överklagande till kammarrätten yrkade Per F. att den av taxeringsnämnden beslutade och av länsrätten inte ändrade höjningen av Handelsbolagets F:s nettointäkt av rörelse om 48 972 kr skulle påföras honom med endast 12 243 kr. Som grund för sin talan anförde Per F. bl.a. följande. Vid 1986 års taxering redovisade han ensam handelsbolagets resultat och anledningen till denna fördelning var det då framräknade resultatet. Ett annat rörelseresultat hade medfört en annan deklarerad resultatfördelning. Eftersom länsrättens utgång i målet inte var känd förrän domen meddelades var bolagsmännens enda möjlighet att erhålla annan fördelning att anföra besvär hos kammarrätten. - De övriga delägarna i handelsbolaget intygade att de inte hade något att invända mot att rörelsens inkomst fördelades i enlighet med Per F:s yrkande. - Skattemyndigheten anförde i yttrande bl.a. följande. I första hand bestrids bifall eftersom en retroaktiv ändring av bolagsavtalet inte bör godtas. I andra hand tillstyrks bifall men endast under förutsättning att de övriga delägarnas inkomst av rörelse bestäms till 12 243 kr vardera med stöd av 105 § 1 mom. taxeringslagen. - Per F. bestred bifall till skattemyndighetens yrkande om höjning av de övriga delägarnas taxeringar med stöd av 105 § 1 mom. taxeringslagen och anförde bl.a. följande. Detta lagrum var inte tillämpligt eftersom länsrätten inte prövat frågan om höjning inom eftertaxeringsfristen om sex år efter taxeringsårets utgång. - Kammarrätten i Stockholm (1995-10-16, Regner, Lindman Terud, Wahlman): Kammarrätten finner att den av bolagsmännen numera avtalade fördelningen av handelsbolagets resultat kan läggas till grund för taxering. Därmed skall inkomst av rörelse för Per F:s del sättas ned med 36 729 kr. - Vid bedömning av skattemyndighetens yrkande om höjning av de övriga delägarnas taxeringar bör beaktas att frågan i målet gäller vem som skall beskattas för handelsbolagets resultat. Kammarrätten har godtagit delägarnas uppfattning i frågan sådan den kommit till uttryck i kammarrätten. Vid sådant förhållande saknas anledning att vid bifall till Per F:s överklagande av länsrättens dom underlåta prövning enligt 105 § 1 mom. första stycket sista punkten taxeringslagen. Således skall Agnetha, Ann-Cathrine och Biör F:s taxeringar höjas med 12 243 kr vardera. - Kammarrätten bifaller Per F:s överklagande och bestämmer, med ändring av länsrättens dom, taxeringarna till följande belopp (här uteslutna). - Kammarrätten bestämmer med stöd av 105 § 1 mom. första stycket sista meningen taxeringslagen Agnetha, Biör och Ann-Cathrine F:s taxeringar till följande belopp (här uteslutna). - Hos Regeringsrätten yrkade klagandena att Regeringsrätten skulle meddela prövningstillstånd och undanröja kammarrättens dom såvitt avsåg höjningarna av deras taxeringar. Som skäl anförde de i huvudsak följande. Kammarrätten har tolkat bestämmelserna i 105 § taxeringslagen (1956:623), GTL, på ett felaktigt sätt. Oavsett det förhållandet att Per F. har fått bifall till sitt överklagande av länsrättens dom var det för sent att höja deras taxeringar. - Riksskatteverket, som ansåg att prövningstillstånd krävdes, bestred i sak bifall till överklagandet. - Regeringsrätten (1997-11-25, Tottie, Swartling, Holstad, Sandström, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Till en början aktualiseras frågan om - såsom angetts i kammarrättens fullföljdshänvisning - prövningstillstånd krävs för att klagandenas talan skall prövas av Regeringsrätten eller om de har rätt till fri fullföljd. Enligt 35 § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) krävs prövningstillstånd för att ett överklagande "i ett mål som har väckts hos kammarrätten genom överklagande, underställning eller ansökan" skall prövas av Regeringsrätten. Frågan är om kammarrättens beslut att med stöd av 105 § första stycket sista meningen GTL överföra en del av handelsbolagets inkomst från Per F. till klagandena skall anses ha fattats inom ramen för det mål som väcktes hos kammarrätten när Per F. överklagade länsrättens dom eller om beslutet skall anses ha inneburit att ett nytt mål väcktes hos kammarrätten. I det förra men inte i det senare fallet föreligger krav på prövningstillstånd. - Enligt fast praxis gäller att extraordinära taxeringsbesvär, som enligt 100 § GTL anförs i kammarrätten sedan länsrätten prövat taxeringen i ordinarie ordning, skall anses ge upphov till ett nytt mål som kammarrätten prövar som första instans (se uttalande till stöd för en sådan tillämpning i prop. 1979/80:105 s. 47). En konsekvens är att prövningstillstånd inte anses erforderligt när det mål som gäller de extraordinära besvären förs vidare till Regeringsrätten. Starka sakliga skäl talar för att anlägga samma synsätt när kammarrätten ex officio har beslutat att med stöd av 105 § GTL flytta över en inkomst från en skattskyldig till en annan (jfr det i prop. 1979/80:105 s. 95-96 återgivna yttrandet). Varken lagtextens utformning eller uttalanden i förarbetena talar emot en sådan tillämpning. - På grund av det sagda finner Regeringsrätten att klagandenas talan i Regeringsrätten skall prövas utan föregående prövningstillstånd. - Grunden för klagandenas talan är att förutsättningar för att tillämpa 105 § GTL inte har förelegat, eftersom frågan om överflyttning har prövats för sent. Vid ett ställningstagande till denna invändning bör beaktas att Regeringsrätten i plenimålet RÅ 1985 1:20 anslutit sig till principen att en höjning med stöd av 105 § andra stycket GTL (dåvarande 1 mom. andra stycket) av en makes taxering - i ett mål som avser tillämpning av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) - förutsätter att frågan om höjning första gången har prövats av domstol inom sex år efter taxeringsårets utgång (eftertaxeringsfristen). Skälen att tillämpa denna princip är inte svagare när, såsom i förevarande fall, fråga uppkommer om att med stöd av första stycket sista meningen i 105 § GTL överflytta en taxering på en annan person. I enlighet härmed finner Regeringsrätten att kammarrätten inte hade bort låta beslutet att sänka Per F:s inkomst följas av en överflyttning av taxeringen på klagandena, eftersom frågan om överflyttning inte hade prövats inom eftertaxeringsfristen. Kammarrättens beslut att höja klagandenas taxeringar skall därför upphävas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom såvitt avser beslutet att höja klagandenas taxeringar. (fd I 1997-09-30, Karlsson)