RÅ 1997 not 237

Ansökan av Tarja L. A. och Jan A. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan

Not 237. Ansökan av Tarja L. A. och Jan A. om rättsprövning av beslut ang. antagande av detaljplan. - Kommunfullmäktige i Habo kommun beslutade den 24 april 1996 att anta detaljplan för Stora Fiskebäck, västra delen. - Makarna Tarja L. A. och Jan A., som drev jordbruk norr om planområdet, överklagade beslutet. -Länsstyrelsen i Skaraborgs län (1996-06-04) avslog överklagandet med följande motivering: Enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall både enskilda och allmänna intressen beaktas vid planläggning. I 2 kap. 1 § PBL anges att planläggning skall ske så att det främjar en från allmän synpunkt lämplig utveckling och ger en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. Vidare stadgas att markområden skall användas för de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Enligt 2 kap. 2 § PBL skall lagen om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas vid planläggning. - Översiktsplanen för Habo tätort har antagits av kommunfullmäktige 1992. Nu aktuell detaljplan strider inte mot översiktsplanen. - Klagandena ifrågasätter planområdets lokalisering och syfte. Vad gäller besvärsprövningen av sådana frågor har departementschefen i propositionen PBL (1985/86:1 s. 365-366) anfört bl.a. följande. När det gäller de viktiga principfrågorna om kommunens utbyggnad bör den enskilde inte genom besvär kunna få lokala bedömningar ändrade. Sådana intressen skall länsstyrelsen bevaka i första hand under samrådsskedet men i andra hand också genom sin rätt till officialprövning, givetvis under förutsättning att intressena har den betydelse att länsstyrelsen kan förordna om prövning enligt 12 kap. Besvären bör kunna avse enbart frågor som är av betydelse för de klagande i egenskap av sakägare eller boende inom eller i anslutning till planområdet. - Ifråga om exploateringsgraden, tillgången till service, trafiksystemets standard och liknande kvalitetsfrågor brukar staten efter besvär mycket sällan göra några väsentligt annorlunda bedömningar än vad kommunen gjort. - Departementschefen ansåg att det är ett rimligt betraktelsesätt att överinstanserna skall kunna bifalla besvären, om klagandena hävdar t.ex. att miljön förändras på ett oacceptabelt sätt, att det uppstår trafikfaror för barnen, att utsikten förstörs, att parker försvinner etc. - De klagande har hävdat att någon bebyggelse av planområdet inte bör komma till stånd, då det finns annan mark att tillgå, att hyresfastigheter inte skall uppföras, att planläggningen skall ske i ett sammanhang för Fiskebäcksområdet och att en tunnel under väg 195 är onödig. Mot bakgrund av det ovan anförda anser Länsstyrelsen att dessa invändningar inte kan föranleda någon ändring av det överklagade beslutet. Såvitt avser klagandenas påstående att planens innehåll strider mot 2 kap. 4 § naturresurslagen, som avser skydd för brukningsvärd jordbruksmark kan även följande framhållas. Någon brukningsskyldighet av jordbruksmark gäller inte längre. För att ta jordbruksmark ur produktion krävs numera endast anmälan till länsstyrelsen enligt lagen om skötsel av jordbruksmark. Omställningsstöd för åkermark har tidigare utgått för att minska överskottsproduktionen av spannmål. Mot denna bakgrund måste skyddet för brukningsvärd jordbruksmark enligt naturresurslagen anses i väsentlig mån ha förlorat sin betydelse. - Beträffande klagandenas invändning att den ökade trafiken på Kärnekullavägen kommer att medföra buller och avgaser för dem får framhållas att deras bostadshus med ekonomibyggnader är belägna cirka 150-200 meter från vägen. Den ökade trafiken, mindre än 1 000 fordon per dygn, kan ej heller på något avgörande sätt påverka deras möjligheter att använda vägen för jordbruksmaskiner. Vad avser kravet på hastighetsbegränsning kommer Kärnekullavägen att förses med en mindre "cirkulationsplats, avsedd att nedbringa hastigheten på den raka vägen". Om det visar sig erforderligt ankommer det på byggnadsnämnden (tillika trafiknämnd) att besluta om hastighetsbegränsning eller parkeringsförbud på vägen. - Den delen av den i ärendet omnämnda bäckravinen, som de klagande äger, ligger inte i direkt anslutning till nu aktuell plan. För allmänhetens nyttjande av detta område gäller vanliga allemansrättsliga regler även vad gäller uppförande av stängsel. (Om det är uppenbart att stängsel endast avser att utestänga allmänheten från område som är av betydelse för friluftslivet får länsstyrelsen meddela föreläggande om borttagande.) - Länsstyrelsen bedömer det som sannolikt att planen inte kommer att medföra några restriktioner för jordbruksdriften. I varje fall torde de inte få en sådan omfattning att de hindrar den pågående markanvändningen på klagandenas fastighet. - Sammanfattningsvis finner länsstyrelsen att vad klagandena anfört inte utgör grund för att upphäva kommunfullmäktiges beslut att antaga detaljplanen. Överklagandet skall därför avslås. - Tarja L. A. och Jan A. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1996-08-22) avslog detta överklagande med följande motivering: Regeringen finner att detaljplanen inte kan anses så ingripande eller medföra sådana olägenheter för de klagande och deras jordbruksverksamhet att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de klagande framfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva planbeslutet. Överklagandet bör därför avslås. - Tarja L. A. och Jan A. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att det skulle upphävas. De anförde bl.a. följande. Planbeslutet hade panikbehandlats av Habo kommun på grund av att ett statligt bidrag till bostadsföretaget Naturbo skulle upphöra den 31 december 1996. Byggnationen måste vara färdig till den tidpunkten för att företaget skulle erhålla hela bidraget. Habo kommun hade låtit byggföretagets intressen gå före de närboendes intressen. Dessutom hade kommunen prioriterat ett privat företag före ett annat, nämligen deras jordbruksföretag. Kommunen hade överhuvudtaget inte brytt sig om vilka konsekvenser byggnationen fick för deras företag. Kommunen hade delat området i två detaljplaner fastän Fiskebäcksområdet egentligen var en stor åker som delades i två bitar av Kärnekullavägen. Förutom att planhanteringen i två delar inneburit stora svårigheter och merarbete för de närboende och samtliga inblandade instanser hade det även medfört onödiga kostnader, t.ex. två utställningar, två annonseringar osv. Detta kunde inte vara samhällsekonomiskt riktigt. Bebyggelsen i Fiskebäck förfulade landskapsbilden. Miljön förstördes och djurlivet skadades. Man kunde med fördel placera hyresbyggen på andra platser än i ett vackert jordbrukslandskap. - Regeringsrätten (1997-12-08, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten pröva om regeringens avgörande i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (jfr prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Tarja L. A. och Jan A. har inte visat att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden eller att det vid handläggningen av ärendet har förekommit något fel. Av vad Tarja L. A. och Jan A. anfört följer således inte att regeringens beslut i ärendet strider mot någon rättsregel. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1997-11-13, Falkenborn)

*REGI

*INST