RÅ 1997 not 258

Not 258. Ansökan av Erik F. m.fl. om rättsprövning av ett beslut om arbetsplan för väg. -Vägverket (1996-10-07) fastställde arbetsplan för omläggning av väg 264 Arninge trafikplats (E 18) - Vallentuna (väg 268) Arningevägen, och förändrat allmänt vägnät, Täby och Vallentuna kommuner. - Erik F. m.fl. överklagade beslutet. - Regeringen (Kommunikationsdepartementet, 1997-04-30): Regeringen tar inte upp överklagandena från Astrid Q., Hjalmar B., Lasse W., Löttingelundsföreningarna, Täby miljöförening och Naturskyddsföreningen i Stockholms län till prövning. - Frågor om utformning av bullerskydd, överfarter, tillåten hastighet, vägbeläggning, värdeförsämring m.m. prövas inte vid fastställelse av arbetsplan. - Regeringen avslår överklagandena i övrigt. - Som skäl för sitt beslut anförde regeringen: Astrid Q., Hjalmar B., Lasse W., Löttingelundsföreningarna, Täby Miljöförening och Naturskyddsföreningen i Stockholms län kan inte anses vara berörda av arbetsplanen på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga Vägverkets beslut. Regeringen tar därför inte upp deras överklaganden till prövning. Erik F., Jan L. och Gribbylunds fastighetsägareförening har dock bifogat skrivelserna från Täby Miljöförening, Löttingelundsföreningarna, Naturskyddsföreningen i Stockholms län, Lasse W., Astrid Q. och Hjalmar B. till sina egna överklaganden. - Regeringen anser att Vägverket genom sina kompletterande utredningar åtgärdat de brister som påtalades i regeringsbeslutet den 14 december 1995 och att det nya underlaget kan ligga till grund för besluten att lägga om väg 264 i den sträckning som föreslås i arbetsplanen och om förändring av det allmänna vägnätet. Regeringen finner inte heller att några ytterligare utredningar erfordras för att kunna pröva överklagandena. - Regeringen finner vid en samlad bedömning av de konsekvenser som de i arbetsplanen föreslagna åtgärderna medför att en utbyggnad av Arningevägen är förenlig med hushållningsbestämmelserna i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL. Regeringen bedömer också att den till arbetsplanen fogade miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller de krav som uppställs i väglagen och i av Vägverket utfärdade föreskrifter. - Fågelsångsmossen omfattas inte av bestämmelserna i 21 ∍ naturvårdslagen (1964:822) varför den föreslagna vägdragningen inte kan anses strida mot nämnda lagrum. - Yrkanden om ombyggnad och utbyggnad av vägar och trafikleder som inte omfattas av den aktuella arbetsplanen tas inte upp till prövning i detta beslut. Regeringen finner ej heller anledning att låta prövningen av arbetsplanen avvakta annan planläggning. - Frågor om eventuellt behov av upprättande eller ändring av detaljplaner för ombyggnad av Vikingavägen och Stockholmsvägen prövas av Täby respektive Vallentuna kommuner. Den i arbetsplanen föreslagna omläggningen av väg 264 skapar dock förutsättningar för en ombyggnad av Vikingavägen och Stockholmsvägen i syfte att förbättra framkomligheten, trafiksäkerheten och boendemiljön i de berörda stadsdelarna. Regeringen konstaterar att en överenskommelse träffats mellan Vägverket och berörda kommuner rörande en miljöförbättrande ombyggnad av väg 264. - Vad som i övrigt anförts i överklagandena har tidigare bemötts av Väghållningsmyndigheten och Vägverket. Regeringen finner inte att de omständigheter som de klagande anfört bör föranleda någon ändring av Vägverkets beslut att fastställa den aktuella arbetsplanen och att förändra det allmänna vägnätet. Regeringen avslår därför överklagandena i övrigt. - Regeringen förutsätter att Vägverket vid utbyggnaden iakttar en allmän aktsamhet så att naturvårdens, kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen så långt möjligt skyddas från skada. De av arbeten tillfälligt berörda områdena skall återställas med stor hänsyn till omgivande natur och landskapsmiljö. - I ansökningen anhöll Erik F. m.fl. om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet. Erik F. yrkade dessutom inhibition. - Regeringsrätten höll den 25 november 1997 muntlig förhandling i målet. - Som skäl för att regeringens beslut skulle upphävas anförde sökandena att det stred mot olika bestämmelser i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). I första hand hänvisade de till bestämmelserna i 1 kap. 1 ∍ och 2 kap. 6 ∍. Till utveckling av sin talan anförde de i huvudsak samma omständigheter som de åberopat i regeringsärendet. Sålunda framhöll de bl.a. att vägprojektet medförde stora skador på friluftsliv, djurliv och oskattbara naturtillgångar för de boende och att nyttan av ingreppet inte stod i rimlig proportion till skadorna. Liksom tidigare i ärendet gjorde de vidare gällande att syftet med vägprojektet, främst att minska trafikbelastningen i Täby Kyrkby, inte uppnåddes och att bättre alternativ fanns men lämnats outredda. De ansåg också att varken Vallentuna eller Täby kommun fattat beslut om yttrande över Arningevägens arbetsplan på ett demokratiskt sätt eftersom besluten fattats på kommunstyrelsenivå. De åberopade bl.a. att Kammarrätten i Stockholm upphävt Täby kommuns beslut på den nu angivna grunden. - Regeringsrätten (1997-12-19, Björne, Swartling, Holstad, Eliason, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande.Enligt 1 ∍ lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap. 2 eller 3 ∍ regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Hjalmar B:s, Astrid Q:s, Täby Miljöförenings, Löttingelunds Tomtförenings och Lasse W:s talan har avvisats av regeringen. Som skäl för detta anförs i regeringens beslut att de inte kan anses berörda av arbetsplanen på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga Vägverkets beslut. Regeringens beslut i denna fråga strider såvitt framkommit inte mot någon rättsregel. - De synpunkter som framförs av övriga sökande går i huvudsak ut på att regeringens beslut strider mot olika bestämmelser i NRL, i första hand 1 kap. 1 ∍ och 2 kap. 6 ∍. I den förstnämnda paragrafen föreskrivs att marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Enligt 2 kap. 6 ∍ första stycket NRL gäller att mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet så långt som möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter skall särskilt beaktas. - I denna del gör Regeringsrätten följande bedömning. - De nämnda bestämmelserna i NRL innefattar en mycket allmänt hållen reglering av hur vissa allmänna intressen skall beaktas. Utrymmet för olika bedömningar av de tillämpande myndigheterna är därför förhållandevis stort. Mot den bakgrunden finner Regeringsrätten att de överväganden som Vägverket redovisat och regeringen bedömt får anses ligga inom ramen för den handlingsfrihet som NRL medger de beslutande myndigheterna. Regeringens avgörande i de delar som aktualiserar en tillämpning av NRL strider således inte mot någon rättsregel på det sätt sökandena angett. Vad sökandena i övrigt anfört är inte heller av beskaffenhet att kunna föranleda att avgörandet skall upphävas. - Regeringsrätten finner alltså att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Med denna utgång i målet förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1997-11-25, Liljeros)

*REGI

*INST