RÅ 1997 not 32

Uppgift hos Rikspolisstyrelsen om registreringsnumret på rikspolischefens förmånsbil ansågs inte omfattad av sekretess enligt 7 kap. 11 § fjärde stycket första meningen sekretesslagen

Not 32. Överklagande av Susanne G. ang. rätt att ta del av allmän handling. - Hos Rikspolisstyrelsen begärde Susanne G. att få upplysning om registreringsnumret på den förmånsbil som rikspolischefen disponerade. -Rikspolisstyrelsen (1996-08-21): Uppgift om förmånsbilens registreringsnummer finns inom ramen för Rikspolisstyrelsens personaladministrativa verksamhet. Uppgiften rör rikspolischefens personliga förhållanden. Rikspolisstyrelsen finner att det kan antas föreligga risk för sådant men för rikspolischefen som avses i 7 kap. 11 § fjärde stycket första meningen sekretesslagen (1980:100). Sekretess enligt det angivna lagrummet föreligger därmed för den begärda uppgiften. - Rikspolisstyrelsen avslår Susanne G:s begäran. - I överklagande vidhöll Susanne G. sin begäran. - Kammarrätten i Stockholm (1996-10-15, Pernold, Dinnetz, Tunudd) gjorde samma bedömning som Rikspolisstyrelsen och ändrade inte det överklagade beslutet. - Susanne G. fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (1997-02-14, Björne, Werner, Swartling, Holstad, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. En myndighets antecknande och förvaring av uppgifter om ett sådant förhållande som de anställdas innehav av s.k. förmånsbilar får anses utgöra ett led i myndighetens personaladministrativa verksamhet. En uppgift, som anger att en viss anställd åtnjuter förmånsbil eller som ger upplysning om förmånsbilens märke, registreringsnummer e.d., får anses angå den anställdes personliga förhållanden. - Det sagda innebär att Susanne G:s rätt att få ut en handling med uppgift om registreringsnumret på rikspolischefens förmånsbil skall prövas mot bestämmelsen i 7 kap. 11 § fjärde stycket första meningen sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess i myndighets personaladministrativa verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. - Av lagtexten framgår att kravet för att sekretess skall inträda är förhållandevis högt. Den närmare innebörden av sekretesskravet har belysts i den proposition som låg till grund för införandet av bestämmelsen (prop. 1986/87:3 s. 8 och 23). Sekretess är avsedd att föreligga endast i undantagssituationer. Normalt synes ett hinder mot utlämnande av en uppgift föreligga endast när det på grund av vad som är känt om den som begär att få ut uppgiften (jfr RÅ 1988 not. 783, RÅ 1989 not. 522, RÅ 1990 not. 420, RÅ 1992 not. 593 och RÅ 1994 not. 516) eller på grund av andra särskilda omständigheter finns skäl för bedömningen att ett utlämnande skulle medföra en inte obetydlig risk för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men. - Rikspolisstyrelsen har i målet inte åberopat några omständigheter av här åsyftat slag. Varken den efterfrågade uppgiftens art eller omständigheterna i övrigt ger enligt Regeringsrättens mening tillräckligt stöd för bedömningen att ett utlämnande av uppgiften till Susanne G., som är journalist, skulle medföra den risk för men som enligt det nyss sagda krävs för sekretess enligt 7 kap. 11 § fjärde stycket första meningen sekretesslagen. - På grund av det anförda föreligger således inte sekretess enligt nämnda lagrum. - Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens dom upphäver Regeringsrätten Rikspolisstyrelsens beslut och visar målet åter till Rikspolisstyrelsen för ny behandling. (fd I 1997-01-23, Waas)

*REGI

*INST