RÅ 1997 not 38

Not 38. Ansökan av Maja-Greta H. om resning i mål ang. arbetsskadeförsäkring. - Västmanlands läns allmänna försäkringskassa beslutade den 5 juni 1991 med tillämpning av 2 kap.1 och 2 §§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring att inte godkänna ett av Maja- Greta H. den 23 november 1988 anmält sjukfall som arbetsskada till följd av ett olycksfall som hon råkat ut för den 27 augusti 1987. Kassan angav härvid bland annat att samband mellan olycksfallet och hennes besvär från höft och rygg kunde accepteras under högst sex månader och att hennes sjukskrivning fr.o.m. den 23 november 1988 inte hade något samband med olycksfallet. Sedan Maja-Greta H. begärt att försäkringskassans beslut skulle ändras, fann kassan i ett omprövningsbeslut den 22 november 1991 inte anledning att ändra det tidigare beslutet. I ett beslut av försäkringskassan, som också meddelades den 5 juni 1991, godkände försäkringskassan Maja-Greta H:s ryggbesvär (lumbago ischias, försämringstillstånd) som arbetsskada. Skadedatum bestämdes till den 23 november 1988 och samordningstidens sista dag till den 21 februari 1989. Arbetsskadesjukpenning beviljades därför för tiden den 22 februari 1989 - den 30 april 1990, då Maja- Greta H. tillerkändes ålderspension. - Maja-Greta H. överklagade försäkringskassans omprövningsbeslut den 22 november 1991 hos Länsrätten i Västmanlands län. Hon anförde att det förelåg samband mellan olycksfallet och de besvär som förorsakade hennes sjukskrivning den 23 november 1989 och framöver. Sedan hon yrkat muntlig förhandling i målet avslog länsrätten yrkandet i beslut den 24 april 1993. Länsrätten fann muntlig förhandling obehövlig med hänsyn till den omfattande utredningen i målet och till att sökanden hade fått tillfälle att lägga fram sin sak muntligt inför socialförsäkringsnämnden. Genom dom den 18 juni 1993 avslog länsrätten överklagandet. - Länsrättens dom överklagades av Maja-Greta H. hos Kammarrätten i Stockholm. Genom dom den 22 april 1994 avslog kammarrätten överklagandet. Sedan sökanden överklagat kammarrättens dom, beslutade Försäkringsöverdomstolen den 16 mars 1995 att inte meddela prövningstillstånd i målet, varför kammarrättens dom skulle stå fast. - I ansökningen yrkade Maja-Greta H. att resning skulle beviljas i målet och att hon skulle tillerkännas ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Hon yrkade vidare att det skulle hållas muntlig förhandling i resningsmålet. Hon åberopade vad hon tidigare anfört om sambandet mellan hennes yrkesverksamhet på sjukhemmet och olycksfallet där samt hennes medicinska besvär. Hon vidhöll sin kritik mot vissa läkarutlåtanden samt tillade bl.a. att hon bort beviljas muntlig förhandling i länsrätten. -Regeringsrätten (1997-02-28, Wadell, Sjöberg, Holstad): Regeringsrätten finner inte skäl att hålla muntlig förhandling i resningsmålet.-Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - I målet har inte framkommit något sådant förhållande som kan utgöra grund för resning. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1997-02-11, G. Mattsson)

*REGI

*INST