RÅ 1997 not 78
Yrkanden om ränta och ersättning för rättegångskostnader ansågs lagligen inte kunna bifallas vid återbetalning av TV-avgift som erlagts dubbelt
Not 78. Överklagande av Egon N. ang. TV-avgift. - Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) avslog den 25 oktober 1994 en begäran från Egon N. om återbetalning av TV-avgift. - I kammarrätten yrkade Egon N. återbetalning av 6 207 kr jämte ränta från den dag respektive faktura betalats till dess respektive belopp återbetalats. -Kammarrätten i Sundsvall (1996-01-08, Bergman, Östberg, Johnsson): Till stöd för sin talan anför Egon N. bl.a. följande. Han har felaktigt erlagt två TV-avgifter alltsedan januari 1990 t.o.m. juli 1994. De fakturor som han tillställts från RIKAB har omfattat två TV-avgifter vilket han tidigare inte har observerat. Han bor i egen villafastighet utanför Ulricehamns tätort och har haft TV-mottagare omkring 20 år. Han har inte något sommarhus och har aldrig haft någon utrustning som skulle kunna medföra dubbla TV-avgifter. Det finns inte heller någon annan omständighet som skulle kunna medföra skyldighet att betala TV-avgifter för två TV-abonnemang. Han har inte haft anledning att granska fakturorna från RIKAB. Han har under ett antal år bedrivit bilverkstad som enskild firma och därvid betalat räkningar om 60-70 000 kr varannan månad, varför RIKAB:s fakturor mer eller mindre försvunnit i hanteringen. - RIKAB anför i yttrande till kammarrätten följande. RIKAB bildades när riksdagen beslutade att flytta över ansvaret för uppbörden av TV-avgifter från Televerket till Sveriges Radiokoncernen. Uppgifterna från Televerket överfördes via band. Det finns alltså inga skriftliga uppgifter kvar. Egon N. överfördes som kund till RIKAB den 1 januari 1990. Från detta datum har RIKAB fakturerat honom TV-avgift enligt 9 § lagen om TV-avgift på grund av uppgift från Televerket att han skulle faktureras två TV-avgifter. Anledningen till att Egon N. påförts två avgifter kan vara att han betalat två avgifter i ett företag eller att han betalat en avgift i hushållet och en avgift i ett företag. Det kan vidare tänkas att han varit fakturamottagare för någon annan TV-innehavare och betalat en avgift i sitt eget hushåll. Det kan inte anses visat att faktureringen av TV-avgift var felaktig vid överförandet av TV-avgifter från Televerket till RIKAB. De omständigheterna att Egon N. i brev till RIKAB den 18 oktober 1994 uppger att han endast skall påföras en TV-avgift och att faktureringen av två TV-avgifter redan vid överföringen från Televerket var felaktig gör inte att RIKAB uppfattar beslutet som uppenbart oriktigt. Någon återbetalning av avgifter till följd av de uppgifter som kommit fram i ärendet är därför inte aktuell. - Enligt 1 § lagen om TV-avgift skall den som innehar en TV-mottagare betala TV-avgift för mottagaren. Enligt 2 § första stycket samma lag skall endast en TV-avgift betalas för samtliga TV-mottagare som är avsedda att användas i innehavarens hushåll. Av 9 § samma lag framgår att när RIKAB till följd av anmälan eller på annat sätt får reda på att någon innehar en TV-mottagare skall RIKAB, om avgiftsskyldighet följer med innehavet, fatta beslut om detta och samtidigt bestämma vilka avgiftsperioder som skall gälla för den avgiftsskyldige. RIKAB skall skriftligen underrätta den avgiftsskyldige om beslutet. Av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen om TV-avgift framgår att beträffande den som den 28 februari 1989 var registrerad som skyldig att betala mottagaravgift och som skall betala TV-avgift efter ikraftträdandet av den nya lagen skulle RIKAB före utgången av år 1989 fatta beslut enligt 9 § i den nya lagen. Sedan bolaget har fattat ett sådant beslut skall den nya lagen tillämpas på den avgiftsskyldige i stället för den äldre lagen. - Enligt 11 § lagen om TV-avgift skall TV-avgift betalas till dess den avgiftsskyldige skriftligen har anmält hos RIKAB att hans innehav av TV-mottagare har upphört. - I 15 § lagen om TV-avgift sägs att RIKAB skall ompröva beslut om avgiftsskyldighet och om påförande av avgifter enligt lagen, om den som beslutet rör begär det eller skäl annars föreligger. I de fall en begäran om omprövning kommer in till RIKAB mer än fyra veckor efter den dag då avgiften senast skulle ha betalats, skall RIKAB ändra sitt beslut endast om det är uppenbart oriktigt. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Av handlingarna framgår att Egon N., när RIKAB tog över uppbörden av TV-avgifter från Televerket, var registrerad av Televerket som innehavare av två TV-mottagare för vilka avgifter skulle debiteras. RIKAB har därefter fattat beslut enligt 9 § lagen om TV-avgift om avgiftsskyldighet för två TV-mottagare genom att fakturera honom för två TV-avgifter. Utredningen ger inte vid handen att detta beslut var uppenbart oriktigt. - Som framgår av de tidigare redovisade bestämmelserna gäller att avgiftsskyldighet kvarstår till dess att en skriftlig avanmälan skett till RIKAB, oavsett om det TV-innehav som föranlett avgiftsskyldigheten faktiskt upphört dessförinnan. Egon N. har först genom ett skriftligt meddelande den 18 oktober 1994 uppgett att han skall påföras TV-avgift för endast en mottagare. Med tillämpning av 11 § lagen om TV-avgift är han därför skyldig att betala två TV-avgifter fram till den tidpunkten. Överklagandet skall därför inte bifallas. - Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall. - Egon N. fullföljde sin talan och anförde bl.a. följande. Kontakt har tagits med Telia (f.d. Televerket) vid driftanläggningen i Borås, som tidigare handhaft utdebiteringen av TV-avgift för honom. Vid genomgång av sista utdebiteringstillfället från Telias sida, fjärde kvartalet 1989, framgår att endast en TV-avgift utdebiterats. Vidare har den utredning som Telia företagit visat att någon TV-avgift därutöver inte har debiterats på särskild räkning. Han har således så länge Telia varit utdebiterare av TV-avgift inte varit betalningsskyldig för mer än en TV-avgift och endast varit antecknad för innehav som medfört att en avgift skulle påföras honom. När Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) övertog debiteringsskyldigheten från Telia synes dubbla avgifter ha debiterats honom. - Till stöd för sin talan åberopade Egon N. en utredning från Telia. Av denna framgick att en TV-avgift debiterats på Egon N:s telefonabonnemang. Någon debitering av TV-avgift på särskild räkning från Borås teleområde hade Telia inte kunnat finna. - Egon N. yrkade vidare ersättning för utlägg och ombudskostnader med 1 500 kr. - RIKAB medgav att den dubbla debiteringen varit oriktig men avvisade Egon N:s krav på ersättning. - Regeringsrätten (1997-04-28, Wadell, Swartling, Holstad, Nordborg, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner mot bakgrund av den utredning som föreligger i målet att RIKAB:s beslut om dubbel avgiftsskyldighet för Egon N. fr.o.m. januari 1990 är uppenbart oriktigt. Hans talan i den delen skall därför bifallas.-Egon N. har också yrkat ränta på det belopp han betalat in för mycket. Lagen (1989:41) om TV-avgift saknar bestämmelser om rätt till ränta vid återbetalning av inbetalade avgifter. Inte heller finns något annat lagstöd för att bifalla ränteyrkandet i förevarande ordning. Regeringsrätten kan därför inte bifalla yrkandet i denna del. - Egon N. har slutligen yrkat ersättning för utlägg och ombudskostnader i målet. Rätt till sådan ersättning kan komma i fråga endast om detta framgår av bestämmelserna i lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. Enligt den lagen kan ersättning utgå av allmänna medel för en skattskyldigs kostnader hos domstolar och myndigheter i ärenden och mål om bl.a. skatter, tullar och avgifter. Med avgifter avses sådana avgifter som omfattas av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. En avgift omfattas av den senast nämnda lagen om så särskilt föreskrivs. Någon sådan föreskrift finns inte såvitt avser lagen om TV-avgift. Stöd saknas således för att tillerkänna Egon N. ersättning för hans kostnader i målet. - Regeringsrättens avgörande. Med ändring av kammarrättens dom förklarar Regeringsrätten att Egon N. varit avgiftsskyldig för endast en TV-avgift räknat fr.o.m. den 1 januari 1990. Av 16 § lagen om TV-avgift följer att det belopp som Egon N. betalat in för mycket skall betalas tillbaka. - Yrkandena om ränta och om ersättning för kostnader i målet avslås. (fd I 1997-03-19, Johansson)