RÅ 1997 not 98

Not 98. Ansökan av Bertil S. om rättsprövning av ett beslut ang. anläggande av väg. - Bertil S. överklagadeVägverkets beslut (1993-10-23) att medge Kalix kommun rätt att tillfälligt anlägga en gångväg på Bertil S:s fastighet. - Länsstyrelsen i Norrbottens län (1994-05-26) avslog Bertil S:s överklagande med följande motivering: Det område av Er fastighet som Kalix kommun vill använda för att anlägga en tillfällig gångväg ligger inom vägområdet för väg 705. För vägområdet gäller vägrätt enligt 30 § väglagen. - Inom ett vägområde får inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd uppföras byggnader, göras tillbyggnader eller utföras andra anläggningar. Det framgår av bestämmelserna i 43 § väglagen. - Länsstyrelsen tolkar Kalix kommuns ansökan hos Vägverket som en begäran om tillstånd enligt 43 § väglagen. - Eftersom området som kommunen vill nyttja för gångvägen omfattas av vägrätt enligt 30 § väglagen är det redan avgjort att väghållaren har rätt att disponera den del av Er fastighet som ligger inom vägområdet. Enligt länsstyrelsens uppfattning har därför väghållaren rätt - utan att först fråga Er - att använda marken för det ändamål som väghållaren anser lämpligt. Enligt länsstyrelsens uppfattning har Vägverket sålunda inte handlagt ärendet fel när man inte hört Er innan tillståndet meddelades. Vad Ni i övrigt anfört som grund för Ert överklagande utgör inte heller skäl att upphäva Vägverkets beslut. Länsstyrelsen avslår därför Ert överklagande. - Bertil S. fullföljde sin talan. - Regeringen (Kommunikationsdepartementet, 1994-10-27) avslog överklagandet. - I ansökningen om rättsprövning yrkade Bertil S. att regeringens beslut skulle upphävas. Han anförde bl. a. följande. Det var endast genom en lantmäteriförrättning som kommunen kunde få tillstånd att nyttja en enskild väg mot ägarens vilja. Beslutet kunde inte ha prövats ur trafiksäkerhetssynpunkt och stred mot de rättsregler som reglerade den frågan. Han hade redan fått rätt att ansluta sin enskilda utfartsväg till allmänna vägen. Vägverket kunde inte då tillåta andra att inkräkta på hans enskilda väg. Gångvägen borde ha redovisats i en lagligen utställd och antagen arbetsplan. Beslutet stred också mot gällande anläggningslag. Fråga om rätt att nyttja annans väg skulle således prövas enligt anläggningslagen och inte genom ett beslut av Vägverket. - Regeringsrätten (1997-05-20, Brink, Tottie, Werner, Baekkevold, Sandström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Enligt 6 § väglagen (1971:948) handhar Vägverket väghållningen för statens räkning och har tillsyn över kommunernas väghållning. Enligt 30 § samma lag har väghållaren befogenhet att, utan hinder av den rätt som annan kan äga till fastigheten, nyttja mark som behövs för väg och, i den mån inskränkning ej gjorts i arbetsplan eller i beslut om förändring av enskild väg till allmän, även i övrigt i fastighetsägarens ställe bestämma över markens användning under den tid vägrätten består samt tillgodogöra sig alster och andra tillgångar som kan utvinnas ur marken. Regeringsrätten finner att regeringens beslut inte strider mot denna rättsregel på det sätt som sökanden angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1997-03-19, Olsson)

*REGI

*INST