RÅ 1997:22
Vid bedömande av rätt till bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag har kvinna, som efter det att hon och hennes make ansökt om äktenskapsskillnad bott ensam med sina barn, ansetts ha varit ensamstående med hemmavarande barn även under tid då maken varit folkbokförd på samma adress.
Försäkringskassan beslöt den 19 april 1994 att bevilja M.S. bostadsbidrag fr.o.m. april 1994. Sedan M.S. begärt omprövning av beslutet och begärt att bostadsbidraget beviljades även för månaderna januari 1994 - mars 1994, beslöt försäkringskassan enligt omprövningsbeslut den 27 juni 1994 att inte ändra sitt tidigare beslut. Som skäl för beslutet angavs att kassan saknade laglig möjlighet att bevilja bostadsbidrag till M.S. som ensamstående så länge hon och hennes f.d. make stod skrivna på samma adress. M.S:s f.d. make folkbokfördes på annan adress fr.o.m. den 4 mars 1994.
Länsrätten i Stockholms län
M.S. överklagade försäkringskassans beslut till länsrätten och anförde bl.a. följande. Hon ansåg det helt orimligt att de skulle betraktas som sammanboende under perioden januari - mars 1994 då de redan i maj 1993 kommit överens om att hennes make inte länge skulle bo kvar med familjen i huset. Han skulle i stället bo i deras gemensamma fritidshus under de helger och övrig tid han vistades i Stockholm. De hade ansökt om äktenskapsskillnad den 29 juni 1993 och under våren 1994 meddelade Stockholms tingsrätt dom om äktenskapsskillnad. Hon hade beviljats bostadsbidrag från Stockholms stad under perioden augusti 1993 - december 1993. Först när försäkringskassan övertog prövningen av bostadsbidraget fick hon klart för sig att hon kunde framtvinga ändrad folkbokföring trots att den skyldigheten rimligen vilade på hennes f.d. make.
Domskäl
Länsrätten i Stockholms län (1994-10-12, ordförande Qvarnström) yttrade: M.S. ansökte om bostadsbidrag i en ansökan som inkom till försäkringskassan den 17 januari 1994. I ansökan angavs att M.S. var gift. Försäkringskassan uppmanade och därefter förelade M.S. att komplettera ansökan på grund av att maken antingen skulle stå som samsökande eller folkbokföra sig på annan adress. - Enligt av försäkringskassan inhämtad uppgift från skatteförvaltningen blev M.S:s f.d. make avförd från den gemensamma adressen den 4 mars 1994. - Enligt 8 § BoL skall makar anses leva tillsammans om skäl inte visas för annat. - I förarbeten till BoL (prop. 1992/93:174 s. 60) anges följande. För att makar skall betraktas som särlevande skall de vara folkbokförda på skilda adresser. - I 21 § BoL föreskrivs att bidrag lämnas tills vidare från och med månaden efter då rätten till bidrag har uppkommit. Om rätten till bidrag uppkommit den första dagen i en månad, skall dock bidraget lämnas från och med den månaden. - Eftersom M.S. formellt var gift vid tiden för ansökan och maken inte stod som medsökande eller var skriven på annan adress, var ansökan så ofullständig att den inte kunde prövas förrän detta förhållande var utrett. Detta skedde först den 4 mars 1994 då maken avfördes från adressen. Rätten till bidrag enligt 21 § BoL uppkom därmed. - M.S. har således rätt till bostadsbidrag som ensamstående från och med april 1994. Laglig möjlighet att tidigarelägga rätten till bostadsbidrag föreligger inte. - Besvären lämnas utan bifall.
Hos kammarrätten vidhöll M.S. sitt yrkande.
Kammarrätten i Stockholm (1995-10-31, Lindgren, Börjesson, Åberg, referent samt nämndemännen Bengtsson och Pettersson) yttrade: Enligt 2 § p. 5 BoL avses med makar: makar som lever tillsammans. - Enligt 8 § BoL skall makar anses leva tillsammans om skäl inte visas för annat. - Av förarbetena till 8 § BoL (prop. 1992/93:174 s. 60) framgår följande. - Enligt paragrafen, som har sin motsvarighet i 10 § första stycket andra meningen den gamla lagen, skall den bidragsgrundande inkomsten beräknas gemensamt för makar. I förevarande paragraf har införts en regel som innebär att bestämmelserna om makar bara blir tillämpliga på makar som lever tillsammans. En presumtionsregel har tillagts. Enligt den åvilar det makarna att visa i fall de inte lever tillsammans. Har makarna flyttat isär är inte avsikten att deras inkomster skall läggas samman. Enligt den gamla lagen har taxeringen året före bidragsåret betydelse för inkomstberäkningen. För att någon sammanläggning inte skall ske av inkomster för makar som flyttat isär gäller att de taxerats som ensamstående året före bidragsåret och att de fortfarande särlever (prop. 1987/88:151 s. 13). Avsikten är att detta skall gälla även enligt den nya lagen. Dock måste en jämförelse göras med den taxering som ligger närmast ansökningstillfället eftersom bidragsår inte förekommer enligt den nya lagen. För att makar skall betraktas som särlevande skall de vara folkbokförda på skilda adresser. Har makarna inte hunnit taxeras som ensamstående då de ansöker om bostadsbidrag kan andra förhållanden beaktas vid bidragsprövningen. Som sådana förhållanden kan nämnas att makarna ansökt om äktenskapsskillnad eller att de lever åtskilda under betänketid. - M.S. har i ansökan inkommen till försäkringskassan den 17 januari 1994 uppgivit att hon bor ensam med sina två barn och att hennes f.d. man inte bott på den gemensamma adressen sedan maj 1993. Hon har vidare inkommit med en bokalkyl utförd av handelsbanken daterad den 3 januari 1994 beräknad efter hennes förutsättningar att bli ensam ägare till fastigheten och uppgifter till styrkande av att hon ensam har erlagt räntor belöpande på fastigheten för andra halvåret 1993. Förutom dessa handlingar finns brev till tingsrätten och skriftväxling mellan M.S:s och hennes före detta mans ombud. I tjänsteanteckningar hos försäkringskassan finns uppgifter om samtal med M.S. om möjligheterna att få hennes före detta mans folkbokföring ändrad mot hans vilja. Stockholms tingsrätt meddelade den 2 juli 1993 beslut om betänketid. Den 2 maj 1994 dömde tingsrätten genom deldom till äktenskapsskillnad mellan makarna och den 28 november 1994 stadfäste domstolen en förlikning innebärande bl.a. att I.S. skulle utge underhållsbidrag för barnen fr.o.m. den 1 september 1993. Enligt beslut om bostadsbidrag från Stockholms Stadsbyggnadskontor framgår att M.S. erhållit bostadsbidrag såsom ensamstående med två barn för perioden augusti-december 1993. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Av förarbetena till lagen framgår att avsikten med lagstiftningen inte är att inkomsten för makar som flyttat isär skall läggas samman. Kammarrätten finner vid en bedömning av vad som förekommit i målet att M.S. på sätt som anges i 8 § lagen om bostadsbidrag visat att hon inte under aktuell period levt tillsammans med sin f.d. make. Den omständigheten att han varit folkbokförd på makarnas tidigare gemensamma adress till den 4 mars 1994 föranleder ingen annan bedömning. - Ansökan om bostadsbidrag inkom till försäkringskassan den 17 januari 1994. Rätt att anses som ensamstående i lagens mening förelåg dock enligt kammarrättens mening åtminstone från den 1 januari 1994. Mot bakgrund härav och då bostadsbidrag kan medges en månad före ansökningsmånaden skall M.S:s talan bifallas på sådant sätt att hon vid bedömande av rätt till bostadsbidrag under perioden januari-mars 1994 skall anses ha varit ensamstående med två hemmavarande barn. - Kammarrätten bestämmer med ändring av länsrättens dom och försäkringskassans beslut att M.S. vid bedömande av rätt till bostadsbidrag under perioden januari-mars 1994 har varit ensamstående med två barn. - Kammarrätten visar målet åter till försäkringskassan för erforderlig handläggning.
Regeringsrätten
Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Till stöd för sin talan åberopade verket att i förarbetena till lagen (prop. 1992/93:174, s. 60) uttalades att makar skulle vara folkbokförda på skilda adresser för att kunna betraktas som särlevande. Enligt verkets mening innebar detta uttalande att skilda folkbokföringsadresser var ett ovillkorligt krav för att makar skulle betraktas som särlevande.
Prövningstillstånd meddelades.
M.S. bestred bifall till överklagandet.
Regeringsrätten (1997-03-21, Brink, Tottie, Werner, Baekkevold, Sandström) som anslöt sig till kammarrättens bedömning fastställde kammarrättens dom.