RÅ 1997:57
Lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid har ansetts tillämplig när Riksskatteverket överklagat skattemyndighetens grundläggande taxeringsbeslut.
Skattemyndigheten i Örebro län fattade grundläggande beslut rörande Keperbo AB:s, G.L:s och K.L:s taxeringar år 1991 den 11 resp. 30 oktober 1991. Riksskatteverket överklagade skattemyndighetens beslut. Överklagandena kom in till myndigheten via telefax måndagen den 4 januari 1993 och originalhandlingarna kom in dagen efter.
Skattemyndigheten i Örebro län (1993-01-19) avvisade överklagandena såsom för sent inkomna och yttrade: Överklagandet har inkommit via fax till Lokala skattekontoret i Hallsberg den 4 januari 1993. Originalhandlingarna inkom den 5 januari 1993. - Enligt 6 kap. 8 § taxeringslagen (1990:324), TL, skall Riksskatteverkets överklagande ske skriftligt och ha inkommit inom tidsfrist som enligt 4 kap. gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet. - Enligt 4 kap. 14 § TL får ett omprövningsbeslut, som är till nackdel för den skattskyldige, inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret. - Enligt lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid 2 § stadgas att om en tid, då en åtgärd senast skall vidtas, infaller bl.a. på nyårsafton får åtgärden vidtas nästa vardag. I förevarande fall var den första vardagen den 4 januari 1993. - Skattemyndigheten anser att den i 4 kap. 14 § TL angivna tidpunkten kan ses som ett slags preskriptionstid. När denna passerats bör den skattskyldige kunna vara säker på att krav från staten inte längre kan ställas. Med hänsyn till utformningen av 4 kap. 14 § TL och med hänvisning till RÅ 74 ref. 84 och RRK k 76 1:31 finner skattemyndigheten att den särskilda undantagsregeln i lagen om lagstadgad tid inte bör vara tillämplig då Riksskatteverket överklagar.
Länsrätten i Örebro län
Riksskatteverket överklagade och yrkade att länsrätten skulle förklara att verkets överklagande den 4 januari 1993 var anhängiggjort i rätt tid.
Domskäl
Länsrätten i Örebro län (1993-10-04, ordförande Svensson) yttrade: Av 6 kap. 8 § första stycket TL jämfört med 4 kap. 14 § första stycket samma lag följer att Riksskatteverkets överklagande av skattemyndighets grundläggande beslut om årlig taxering avseende 1991 års taxering skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av 1992. - I 2 § första stycket lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid sägs att infaller den tid, då enligt lag eller särskild författning en åtgärd senast skall vidtas, på en söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton, får åtgärden vidtas nästa vardag. - Riksskatteverket överklagade Skattemyndighetens i Örebro län grundläggande beslut rörande Keperbo AB:s, G.L:s och K.L:s inkomsttaxeringar 1991 genom ett telefax, som ankom till Lokala skattekontoret i Hallsberg den 4 januari 1993, dvs. den första vardagen under 1993. Överklagandehandlingen inkom i original till nämnda skattekontor nästföljande dag. Avgörande för om Riksskatteverkets överklagande inkommit i rätt tid är alltså om lagen om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig. Förarbetena till denna lag eller den nya taxeringslagen ger inte någon ledning. Viss ledning kan dock fås genom hur den tidigare taxeringslagens motsvarande bestämmelser har tillämpats. Därvid kan noteras att när det gäller t.ex. tiden för ansökan om eftertaxering eller preskriptionsförlängning har lagen om beräkning av lagstadgad tid ej ansetts tillämplig. Vad gäller besvär av skattemyndighet i ordinarie ordning får rättspraxis inställning anses ha varit att lagen om beräkning av lagstadgad tid varit tillämplig (jfr t.ex. beslut av Kammarrätten i Sundsvall 1982-03-18 mål nr 3422-1981, 1983-03-18, mål nr 4660-1982 och 1983-04-14 mål nr 110-1983). Med hänsyn härtill finner länsrätten att lagen om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig i detta mål. Skattemyndigheten har därför saknat skäl att avvisa Riksskatteverkets överklagande på åberopad grund. - Länsrätten bifaller överklagandet och återförvisar målet till skattemyndigheten för handläggning.
Keparbo AB, G.L. och K.L. överklagade och yrkade att kammarrätten skulle undanröja länsrättens beslut och anförde till stöd härför i huvudsak följande. Ett omprövningsbeslut till nackdel för den skattskyldige får inte meddelas efter utgången av året - i detta fall år 1992 - efter taxeringsåret. I och med att år 1992 var till ända inträdde s.k. "skattepreskription" vilket innebar att staten inte längre kunde kräva den skattskyldige. Det saknades även stöd för att lagen om beräkning av lagstadgad tid skulle vara tillämplig mellan statliga myndigheter.
Riksskatteverket bestred bifall till överklagandet.
Klagandena yrkade ersättning för sina rättegångskostnader med 3 348 kr. Riksskatteverket tillstyrkte ersättningsyrkandet.
Kammarrätten i Jönköping (1994-01-24, Nordling, Träff, referent, Schiller) yttrade: Relevanta omständigheter och tillämpliga lagrum framgår av länsrättens beslut. - Vad gäller frågan om lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig i målen gör kammarrätten följande bedömning. Riksskatteverkets överklagande avser besvär över skattemyndighets grundläggande taxeringsbeslut. Lagen i fråga har tillkommit i syfte att reglera fall där det i lag eller annan författning föreskrivits viss tid för talans fullföljd eller bevarande i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet (jfr prop. 1930 nr 216 s. 13 ff. och LU I 1930 nr 26 s. 77 ff.). Utgångspunkten måste därför vara att lagen är tillämplig i detta fall. Det saknas hållpunkter såväl i lagen som i förarbeten och praxis att lagen inte skulle vara tillämplig på statliga myndigheter. På grund härav och då det ej av annan anledning finns skäl anse att lagen inte skulle vara tillämplig i fall som det förevarande, finner kammarrätten, lika med länsrätten, att lagen om beräkning av lagstadgad tid är tillämplig i målen. - Mot bakgrund härav skall de av Riksskatteverket ingivna överklagandena anses ha inkommit i rätt tid. Den omständigheten att överklagandena anlänt först som telefax och först påföljande dag i original föranleder ej annan bedömning. - Kammarrätten lämnar överklagandena utan bifall. - Kammarrätten tillerkänner klagandena den ersättning om 3 348 kr som begärts för ombudets arbete i kammarrätten. Ersättningen skall utgå av allmänna medel.
Keperbo AB, G.L. och K.L. fullföljde sin talan och yrkade att Regeringsrätten skulle undanröja kammarrättens beslut och fastställa att Riksskatteverkets överklaganden av skattemyndighetens grundläggande taxeringsbeslut år 1991 inte kommit in i rätt tid. Klagandena yrkade vidare ersättning för sina ombudskostnader i Regeringsrätten.
Riksskatteverket bestred bifall till överklagandena. Riksskatteverket tillstyrkte att klagandena skulle beviljas ersättning för de ombudskostnader de kunde visa att de haft i målen.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1997-09-26, Brink, Tottie, Holstad, Sandström) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 6 kap. 8 § TL följer att Riksskatteverkets överklagande av ett grundläggande beslut om årlig taxering skall, om överklagandet avser ändring till den skattskyldiges nackdel, ha kommit in före utgången av året efter taxeringsåret. Överklagandena avseende de aktuella besluten skulle således ha kommit in före utgången av år 1992 men de kom rent faktiskt in först måndagen den 4 januari 1993. I likhet med underdomstolarna finner Regeringsrätten att överklagandena med tillämpning av lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid skall anses ha kommit in i rätt tid.
Med hänsyn till målens betydelse för rättstillämpningen finner Regeringsrätten klagandena berättigade till ersättning för sina ombudskostnader här.
Domslut
Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer kammarrättens beslut såvitt det överklagats.
Regeringsrätten tillerkänner klagandena ersättning för deras ombudskostnader i Regeringsrätten med yrkade 5 850 kr.