RÅ 1998 not 117

Rätt till livränta ansågs föreligga då skada inträffat före avslutad gymnasieutbildning / Rätt till arbetsskadelivränta ansågs föreligga då skada inträffat före avslutad gymnasieutbildning

Not 117. Överklagande av Fredrik M. i mål om arbetsskadeförsäkring. - I beslut den 23.januari 1991 godkände Norrbottens läns allmänna försäkringskassa ett olycksfall av den 9 juli 1990 som arbetsskada med ersättning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring från den 8 oktober 1990. - I beslut den 8 oktober 1991 beslutade försäkringskassan att inte efter den 10 oktober 1991 betala ut sjukpenning. Beslutet ändrades inte vid omprövning av socialförsäkringsnämnden. - 1 beslut den 11 mars 1992 godtogs sjukperioden den 20 januari 1992 - den 28 februari 1992 som recidiv av olycksfallet. - 1 dom den 1 februari 1993 ändrade inte Länsrätten i Norrbottens län kassans beslut att dra in sjukpenning från den 10 oktober 1991. - Av kassans promemoria framgår följande. Fredrik M. arbetade hos Kalix Renhållnings AB vid olyckan. Han har haft feriepraktik hos Bergströms Åkeri under somrarna 1989, 1990 och 1991. Enligt Bengt Bergström, Kalix Renhållningsverk, var det aldrig tal om fast anställning utan endast om sommarvikariat. Efter olyckan var man villig att anställa Fredrik M. som sopkastare, men ett krav för detta var att det skulle finnas en TV-kamera i bilen så att möjlighet fanns att bevaka Fredrik M. vid backningsmanövern då hans balans var försämrad efter olyckan. - Socialförsäkringsnämnden beslutade vid sammanträde den 16 december 1992 att inte medge Fredrik M. livränta med följande motivering. Fredrik M. har inte erhållit någon inkomstminskning på grund av arbetsskadan. Enligt gällande bestämmelser godtas inkomst som avtalats, utlovats eller på annat sätt gjorts trolig men på grund av arbetsskadan inte kommit till stånd. I Fredrik M:s fall finns inte något avtal med Kalix Renhållning om anställning och sannolikheten talar inte heller för att Fredrik M. skulle ha fått anställning. - I besvär yrkade Fredrik M. livränta och anförde följande. Fredrik M. hade ett sommarvikariat vid tiden för olyckan. Eftersom man från Kalix Renhållningsverks sida hade varit beredda att diskutera en anställning av Fredrik M. som sopkastare efter olyckan så torde det finnas all anledning att utgå ifrån att detta intresse också hade funnits om han varit frisk. Intresset borde tvärtom varit betydligt större från Kalix Renhållningsverks sida i en situation då Fredrik M. var frisk. Fredrik M. menade således att sannolikheten talade för att han efter avslutad skolgång skulle haft fortsatt anställning på Kalix Renhållningsverk om olyckan inte inträffat. Det hade aldrig gjorts gällande att han skulle fortsätta att arbeta under höstterminen 1990 eftersom han skulle gå färdigt skolan. Men faktum kvarstod att Fredrik M. hade varit intresserad av den typ av arbete som Kalix Renhållningsverk kunde erbjuda och det hade varit naturligt för honom att fortsätta efter avslutad skolgång 1 år senare. -Länsrätten i Norrbottens län (1993-05-07, ordförande Jan Lundgren): Fråga i målet är om Fredrik M. på grund av arbetsskadan erhållit någon inkomstminskning. - Det finns ett stort antal rättsfall avseende frågan om den enskilde lidit inkomstminskning på grund av att han inte kunnat tillträda avtalat eller utlovat arbete. Se FÖD 85:29, 85:33, 86:34, 87:36, 89:2l och 90:36. - Försäkringsöverdomstolen har slagit fast att inkomst i anställning som avtalats eller utlovats men som på grund av arbetsskada inte kommer till stånd skall beaktas vid beräkning av livränta. - I kassans journal anges att enligt telefonsamtal den 18 augusti 1992 med Mona Harila hos Bergströms åkeri "var det avsikt att Fredrik M. skulle fått fast anställning hos Bergström efter avslutad skolgång. Hans arbetsuppgift var att stå bakom sopbilen som sopkastare. Oavsett betyg från skolan eller inte hade Fredrik M. fått anställning hos Bergströms." - Enligt en annan anteckning daterad den 23 september 1992 uppges telefonsamtal med B. Bergström. Samtalet refererat i PM. I kassans PM till socialförsäkringsnämndens sammanträde uppges att Bergström sagt att det aldrig var tal om en fast anställning, utan endast om ett sommarvikariat. Efter olyckan har man dock diskuterat att man hade eventuellt kunnat tänka sig att anställa Fredrik M. som sopkastare. Man har också pratat om att om Fredrik M. hade utbildat sig till bilmekaniker hade man haft jobb åt honom. Men Bergström säger också att det var bra att man inte hade något avtal eftersom tiderna är så osäkra just nu. Man vet inte om man hade haft de ekonomiska möjligheterna för att anställa mera folk. Från arbetsgivarens sida har man alltid varit öppen för diskussion om att hitta ett lämpligt arbete i företaget åt Fredrik M., men allt detta först efter olyckan. Det har aldrig varit fråga om anställning under tiden Fredrik M. arbetat som sommarvikarie. - Vidare föreligger en journalanteckning från den 26 januari 1993 att A-L Lindeholm på arbetsförmedlingen i Kalix uppgivit att det inte finns något anställningsavtal på arbetsförmedlingen men det finns en notering daterad den 20 juni 1991 att efter avslutad utbildning kommer Fredrik M. att erbjudas arbete hos Bergströms Åkeri. - Avtal om anställning föreligger inte. Fråga är då om anställning utlovats. Bergströms och Mona Harilas uppgifter samt noteringen på arbetsförmedlingen visar inte att Fredrik M. utlovats anställning som han genom accept godtagit. Med hänsyn till att Fredrik M. först skulle avsluta sin skolutbildning är det även osäkert om Fredrik M. skulle ha påbörjat en eventuell framtida anställning. Uppgifterna om eventuell anställning är så allmänna och osäkra att fråga inte kan anses vara om löfte om anställning. Besvären skall lämnas utan bifall. - Länsrätten lämnar besvären utan bifall. - I kammarrätten vidhöll Fredrik M. sitt yrkande om arbetsskadelivränta från juni 1991, dvs. från den dag han som oskadad skulle ha avslutat sin skolutbildning. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till Fredrik M:s talan. - Kammarrätten i Sundsvall (1994-11-09, Bergman, Sture Lundgren, Johnson): I 4 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, föreskrivs bl.a. att försäkrad som till följd av arbetsskada fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med en femtondel har, sedan den sjukdom som har förorsakats av skadan har upphört, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer. Enligt 3 § samma kapitel skall den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till arbetsskadan, hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. - Av nämnda bestämmelser framgår att LAF är utformad som en försäkring för inkomstbortfall. En prövning av om rätt till livränta föreligger respektive, i förekommande fall, arbetsskadelivräntans storlek, förutsätter därför en jämförelse mellan den inkomst som den skadade skulle ha haft om han inte skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas komma att få. Den inkomst den skadade skulle ha haft om han inte skadats benämns livränteunderlag och beräknas efter regler som återfinns i 4 kap. 5-11 §§ lagen om arbetsskadeförsäkring. Av särskilt intresse i förevarande fall är därvid 10 §, som anger följande: För försäkrad som genomgick yrkesutbildning när skadan inträffade utgöres livränteunderlaget för beräknad utbildningstid av lägst den inkomst som han sannolikt skulle ha fått, om han när skadan inträffade hade avbrutit utbildningen och börjat förvärvsarbeta. Livränteunderlaget för tid efter utbildningstidens slut utgöres lägst av den inkomst av förvärvsarbete som den försäkrade då sannolikt skulle ha fått, om skadan ej hade inträffat. - Av utredningen i målet framgår, förutom vad som antecknats i länsrättens dom, följande: Fredrik M. skadade sig i feriearbete hos Bergströms åkeri i samband med en trafikolycka. Han fick skallskador och en underbensfraktur. Han var vid skadetillfället 17 år gammal och hade avslutat det första året av en tvåårig gymnasieutbildning på fordonsteknisk linje, men hade på grund av hög frånvaro erhållit betyg endast i idrott och fordonsteknik. Läsåret 1990/1991 läste han in de ämnen som erfordrades för att kunna fortsätta årskurs två av utbildningen. Under det läsåret utgick sjukpenning under rehabilitering. Sommaren 1991 feriearbetade han på nytt hos Bergströms åkeri som ett led i sin rehabilitering. Från arbetsgivarens sida framställdes önskemål om viss anpassning av arbetsplatsen vilket tillstyrkes av arbetsförmedlingen. Någon anpassning kom dock inte till stånd utan Fredrik M. fortsatte gymnasiestudierna. I september 1991 uppgav han själv till försäkringskassan att studierna gått bra. Enligt uppgifter från skolan hade han dock vissa skrivsvårigheter och problem med att hantera tungt gods. Han hade vidare en hel del frånvaro och mindre goda studieresultat. Samma månad bedömdes han vid rehabiliteringskliniken i Umeå, som satte diagnosen "status post contusio cerebri (mycket lätt nedsatt audioverbalt minne samt lätt nedsatt koordination höger hand och fot)". På grund av hög frånvaro erhöll han inga betyg höstterminen 1991. Efter ny bedömning vid rehabiliteringskliniken i januari 1992 och samråd med bland andra arbetsförmedlingen och skolan skrevs Fredrik M. in vid AMI under våren 1992. Av utredningen därifrån framgår bland annat att han hade svårigheter med finmotoriska arbetsuppgifter på grund av skakningar i höger hand, vissa problem med att skriva för hand och med maskin samt vissa minnesstörningar. Arbetsprövning på ett transportföretag gick bra och inskrivningen vid AMI övergick i augusti 1992 till ungdomspraktik på samma företag. I början av oktober 1992 uppgav arbetsgivaren att Fredrik M. hade en del ströfrånvaro och att han avvek från arbetsplatsen utan att meddela orsak. I slutet av samma månad uppgav Fredrik M. att han hade svårigheter att utföra sina arbetsuppgifter på grund av nack- och huvudvärk och att han ville återuppta gymnasiestudier vid KomVux. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Frågan om Fredrik M. har rätt till livränta på grund av arbetsskadan bör, som framgår av den tidigare redovisade regeln i 4 kap. 10 § lagen om allmän försäkring, bedömas med utgångspunkt i den inkomst han efter studierna skulle ha erhållit i det yrke han hade när han skadade sig eller annat arbete inom det yrkesområde han utbildade sig för. Om han på grund av arbetsskadan inte kan antas erhålla en motsvarande inkomst har han rätt till livränta, under förutsättning att inkomstförlusten uppgår till minst en femtondel. (Jfr Försäkringsöverdomstolens domar FÖD 1982:17, 1986:36 och 1988:47). - Med hänsyn till Fredrik M:s studieresultat under tiden före olycksfallet måste antas att han, oavsett detta, inte skulle ha kunnat börja årskurs två i gymnasiet utan kompletterande studier. De kompletterande studier han deltog i under året närmast efter olycksfallet gick vidare, såvitt kan bedömas, relativt bra. Utredningen visar inte heller att Fredrik M. på grund av arbetsskadan blivit förhindrad att arbeta inom det yrkesområde han utbildade sig för eller att han på grund av arbetsskadan inte i juni 1991 kunnat påbörja en eventuell anställning hos åkeriföretaget. Att hans studietid blivit förlängd och att han sedermera inte fullföljt studierna synes således inte ha sin grund i arbetsskadan. Kammarrätten beaktar vidare att han vid olyckstillfället var endast sjutton år gammal, att han även efter arbetsskadan kunnat arbeta vid Bergströms åkeri och att fortsatt anställning då ansetts som möjlig, om än att vissa hjälpmedel skulle ha erfordrats från skyddssynpunkt, samt att han arbetsprövats med goda resultat vid ett transportföretag. Även om det med hänsyn till den medicinska utredningen föreligger vissa svårigheter att avgöra hur stora begränsningar Fredrik M:s skada kommer att medföra i yrkeslivet i framtiden gör kammarrätten, mot bakgrund av de anförda omständigheterna, bedömningen att hans förmåga att skaffa sig inkomst vid tiden för försäkringskassans prövning inte blivit så begränsad genom arbetsskadan att han har rätt till livränta. - Kammarrätten fastställer länsrättens domslut. - I Regeringsrätten fullföljde Fredrik M. sin talan. Han anförde bl.a. följande: Han skadade sig i sommararbete som renhållningsarbetare och hade inte efter skadan haft möjlighet att erhålla den inkomst som han annars skulle ha fått. De medicinska effekterna av olyckan hade hindrat honom från att fullfölja sin skolutbildning, att genomföra ungdomspraktik och övriga arbetsuppgifter och även orsakat att han inte fått något arbete. Han måste därför anses berättigad till arbetsskadelivränta utifrån den inkomst han hade då han skadade sig i arbetet. - Till stöd för sin talan hade han åberopat kompletterande utredning i form av ett intyg av FV-läkaren Ylva Fredin och professorn och chefsöverläkaren Axel R Fugl-Meyer daterat den 9 oktober 1992, ett yttrande av doktor Lorenz Bergmann daterat den 17 juni 1993 och ett intyg av distriktsläkaren Stellan Båtsman daterat den 26 augusti 1996. - Riksförsäkringsverket bestred bifall till Fredrik M:s talan. - Målet hade enligt lagen (1993:574) om upphävande av lagen (1978:28) om Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995 överlämnats till Regeringsrätten för prövning. - Regeringsrätten (1998-06-16, Brink, Sjöberg, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet gäller om Fredrik M:s arbetsförmåga blivit så nedsatt till följd av olycksfallet den 9 juli 1990 att han är berättigad till livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, för tid fr.o.m. juni 1991 eller någon senare tidpunkt, dock inte senare än när försäkringskassan fattade sitt beslut. För prövningen är de av kammarrätten redovisade bestämmelserna i LAF tillämpliga. - Den samlade utredningen visar att Fredrik M. på grund av olycksfallet fått funktionsnedsättningar av bestående art som inverkat begränsande bl.a. på hans möjligheter till utbildning och yrkesval. Den medicinska invaliditeten efter arbetsskadan har av neurologiskt sakkunnig läkare uppskattats till 35-40 procent. Vid livränteprövning är det dock avgörande vilka försörjningsekonomiska konsekvenser som uppstått av skadan. I förevarande fall får detta med hänsyn till Fredrik M:s utbildnings- och arbetsförhållanden vid skadetillfället avgöras med ledning främst av bestämmelsen i 4 kap. 10 § LAF om livränteunderlag för tid efter utbildningstidens slut. Utgångspunkten för bedömningen blir således, som kammarrätten konstaterat, vilken inkomst Fredrik M. efter gymnasiestudierna sannolikt skulle ha erhållit i det yrke han hade när han skadade sig eller av annat arbete inom det yrkesområde han utbildade sig för. - Handlingarna utvisar följande beträffande Fredrik M:s utbildnings- och arbetsförhållanden efter olyckan. Fredrik M. hade planerat att under sommaren 1990 komplettera sina studier från första årskurs i gymnasiet. Denna komplettering kom i stället att ske genom skolgång under delar av läsåret 1990/91. Detta betraktades som en form av rehabilitering, varvid sjukpenning utgick enligt LAF. Under perioden den 2 juli - den 21 augusti 1991 hade han sommararbete på deltid hos Bergströms åkeri, även detta som ett led i rehabiliteringen. Hösten 1991 påbörjade han andra årskursen på gymnasiets fordonstekniska linje. Han avbröt emellertid gymnasiestudierna efter samråd med bl.a. arbetsförmedlingen och var under tiden den 23 mars - den 7 augusti 1992 inskriven vid arbetsmarknadsinstitut för fortsatt rehabilitering och arbetsprövning. Arbetsprövningen övergick den 10 augusti 1992 till ungdomspraktik. Praktikarbetet avbröts i förtid i oktober 1992, varefter Fredrik M. den 23 november 1992 påbörjade en åttaveckors preparandkurs med sikte på att återuppta studier, nu vid KomVux. - Av vad sålunda framkommit får dras slutsatsen att Fredrik M:s medicinskt sett betydande arbetsskada lett till att hans studiegång blivit förlängd. Det kan visserligen te sig ovisst om Fredrik M. som oskadad haft förmåga att fullfölja sin gymnasieutbildning redan till sommaren 1991. Det får emellertid hållas för troligt att han under angiven förutsättning skulle ha fullbordat sin utbildning i vart fall vid vårterminens slut 1992. Att han fick avbryta gymnasieutbildningen våren 1992 för att genomgå en längre tids rehabilitering och arbetsprövning torde väsentligen få betraktas som effekter av skadan. Mot denna bakgrund och då det framstår som sannolikt att han, om skadan inte inträffat, efter den beräknade utbildningstiden skulle ha kunnat erhålla arbetsinkomst inom yrkesområdet eller som renhållningsarbetare måste antas att Fredrik M:s förmåga att skaffa sig arbetsinkomst har nedsatts till följd av skadan för tid fr.o.m. juni 1992. Nedsättningen kan med hänsyn till de uppgifter som finns om hans förvärvsförmåga före skadan och skadans inverkan på hans intellektuella och fysiska kapacitet bedömas inte understiga en femtondel. - På grund av det anförda är Fredrik M. berättigad till arbetsskadelivränta för tid fr.o.m. juni 1992. Eftersom det saknas erforderliga uppgifter för närmare bestämning av livräntans storlek och för eventuell tidsbegränsning av livräntan bör målet visas åter till försäkringskassan för sådan prövning. - Regeringsrättens avgörande. Med ändring av underinstansernas avgöranden förklarar Regeringsrätten Fredrik M. berättigad till livränta enligt LAF för tid fr.o.m. juni 1992. Målet visas åter till Norrbottens läns allmänna försäkringskassa för erforderlig handläggning. (fd II 1998-05-28, Törnqvist)

*REGI

*INST