RÅ 1998 not 12
Beslut att anta detaljplan (rättsprövning, avslag)
Not 12. Ansökan av Ingemar N. om rättsprövning av ett beslut om detaljplan. -Länsstyrelsen i Norrbottens län (1994-05-16) avslog överklaganden av Kommunfullmäktige i Luleå kommun (1994-01-31) beslut att anta detaljplan för sjukhus i Södra Sunderbyn i kommunen. - Ingemar N. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. Ingemar N. anförde bl.a. Han drev ett kombinerat jord- och skogsbruksföretag med mjölkproduktion. Detaljplanen innebar ett mycket stort intrång i jordbruksrörelsen och ett försvårande av skogsbrukets bedrivande. Jordbruksföretaget måste sannolikt läggas ned om kommunens planer förverkligades. Området var olämpligt för det tänkta ändamålet. Risken för översvämning var alltför stor. Lokaliseringen innebar ökad pendling med ökade utsläpp av kväveoxider och koldioxid. Grund- och grundvattenförhållandena var synnerligen ogynnsamma i området. Stora volymer sulfidlera måste hanteras. Förslaget innebar stora kommunal- och samhällsekonomiska kostnader jämfört med de lokaliseringsalternativ som gällande översiktplaner innehöll. Varken Luleå kommun eller länsstyrelsen hade utrett de nämnda frågeställningarna. I planhandlingarna fanns inte beslutsunderlag att lägga som grund för en prövning av de kriterier som uppställs i 2 kap. PBL. Han ansåg därför att regeringen bör inhämta yttranden från Boverket och SMHI. - Regeringen (Miljödepartementet, 1994-11-24): Regeringen finner att ärendet kan tas upp till slutlig prövning utan ytterligare utredning. - Vad klagandena anfört avseende avvägningen mellan skilda allmänna intressen rörande sjukhusets lokalisering i stort utgör enligt regeringens mening inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut. - Vad beträffar sjukhusets närmare lokalisering är det klarlagt att lokaliseringen kommer att innebära svårigheter för Ingemar N. att i framtiden bedriva jordbruksverksamhet i samma omfattning som idag. Det kan inte uteslutas att verksamheten på längre sikt kommer att upphöra helt. Regeringen finner emellertid att det allmänna intresset av att kunna uppföra sjukhuset på den aktuella platsen överväger Ingemar N:s enskilda intresse av att kunna fortsätta jordbruksverksamheten inom det aktuella området. - Regeringen finner slutligen att vad klagandena i övrigt anfört, bl.a. vad avser kommunens hantering av planärendet, inte heller utgör skäl att upphäva beslutet att anta planen. - Regeringen avslår överklagandena. - I ansökningen yrkade Ingemar N. att Regeringsrätten skulle upphäva regeringens beslut och återförvisa ärendet till regeringen. Till stöd för sin talan åberopade han vad han tidigare anfört om att området i flera hänseenden var olämpligt för det tänkta ändamålet och att utredningen var ofullständig. Han gjorde också gällande att regeringen genom att inte, som han begärt, inhämta yttranden från Boverket och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) åsidosatt sin skyldighet enligt 7 kap. 2 § regeringsformen. - Regeringsrätten (1998-02-04, Brink, Werner, Sjöberg, Lindstam, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Ingemar N. har gjort gällande att beslutet i olika hänseenden strider mot plan- och bygglagen (1987:10), PBL, och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL. Han har åberopat att området är olämpligt för det tänkta ändamålet med hänsyn till risken för översvämning, grund- och grundvattenförhållandena, buller, ökad pendling med ökat utsläpp av kväveoxider och koldioxid som följd, kommunala och samhällsekonomiska kostnader, mellankommunala intressen och intrånget i hans enskilda jordbruk. - De paragrafer i 1 och 2 kap. PBL samt 1 och 2 kap. NRL som det här är fråga om innehåller allmänt hållna bestämmelser om bedömning av marks lämplighet för bebyggande samt om avvägning mellan olika allmänna och enskilda intressen. Utrymmet för olika bedömningar av de tillämpande myndigheterna är därför stort. Mot den bakgrunden finner Regeringsrätten att de överväganden som gjorts ligger inom ramen för den handlingsfrihet som de nämnda lagarna medger de beslutande myndigheterna. - Enligt 7 kap. 2 § regeringsformen skall vid beredningen av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Vidare skall, i den omfattning som behövs, tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig. Regeringen har i sitt beslut funnit att ärendet kunde tas upp till slutlig prövning utan ytterligare utredning. Vad som förekommit i målet ger enligt Regeringsrättens mening inte vid handen att regeringen härigenom överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som den aktuella bestämmelsen ger. Vad Ingemar N. i övrigt anfört om brister i utredningen är inte heller av beskaffenhet att kunna föranleda att avgörandet skall upphävas. - Regeringsrätten finner således att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1997-12-11, Holmstedt)