RÅ 1998 not 132

Not 132. Överklagande av Sune T. ang. rätt att föra talan mot beslut i fråga om bygglov. - Fastigheten Nifsarp 1:67 är belägen i ett fritidshusområde anslutning till Långanässjön omkring en halv mil söder om centralorten Eksjö. För området gäller en den 18 juni 1976 fastställd byggnadsplan. Enligt 17 kap. 4 § plan- och bygglagen (1987:10, PBL) skall en sådan plan gälla som detaljplan enligt PBL. - För den aktuella fastigheten, som ägs av Sune T., medger planen en byggrätt om högst 110 kvm, varav högst 80 kvm för bostadsändamål och högst 30 kvm för uthus eller andra gårdsbyggnader. Enligt planen får med punktprickning betecknad mark inte bebyggas. - Företrädare för Byggnadsnämnden konstaterade i oktober 1991 vid besök på platsen att viss byggnadsverksamhet företagits på fastigheten utan att bygglov dessförinnan erhållits. Ett på fastigheten befintligt gårdshus hade därvid olovligen byggts till med omkring 15 kvm. Vidare fanns på fastigheten ett olovligen uppfört garage/förråd om cirka 15 kvm byggnadsyta. - Sune T. ansökte i november 1991 om bygglov för de olovligen utförda byggnadsåtgärderna vilka enligt vad utredningen utvisar skett efter sommaren 1989. - Byggnadsnämnden beslutade den 29 januari 1992, § 158,att ålägga fastighetens ägare att riva dels den olovligen uppförda tillbyggnaden på gårdshuset om 15 kvm och dels det olovligen uppförda garaget/förrådet om cirka 15 kvm, att utta en byggnadsavgift om 2 040 kr samt att överlämna ärendet till allmän åklagare för uttagande av tilläggsavgift. - Sune T. överklagade byggnadsnämndens beslut och yrkade att detta skulle undanröjas. Till stöd för sitt överklagande framhöll Sune T. i huvudsak följande: Han har rivit tre uthus med en sammanlagd byggnadsyta av omkring 20 kvm innan han uppförde det nu aktuella garaget/förrådet och tillbyggnaden av gårdshuset/gäststugan. Avsikten var därvid att få till stånd en mera "estetisk och samlad utformning" av byggnaderna på fastigheten. Han har feltolkat den nya plan- och bygglagen vad avser möjligheten att göra vissa förändringar utan att i förväg begära bygglov. Den aktuella byggnationen har blivit mycket omtyckt av de utländska turister som brukar bo på fastigheten och det skulle vara förödande för honom om han tvingas att riva byggnaderna. - Företrädare för länsstyrelsen tog del av förhållandena på platsen. - Länsstyrelsen i Jönköpings län (1993-06-28, Kjell): I 8 kap. PBL regleras bl.a. vilka åtgärder som kräver bygglov. Av kapitlet framgår att de av Sune T. vidtagna aktuella åtgärderna är bygglovpliktiga. - Som framgår ovan gäller en detaljplan för området. Enligt 8 kap. 11 § första stycket PBL skall en ansökan om bygglov inom ett område med detaljplan bifallas bl.a. om åtgärden inte strider mot detaljplanen. Av 8 kap. 11 § sista stycket framgår att bygglov får lämnas till åtgärder som innebär mindre avvikelser från planen om avvikelserna är förenliga med syftet med planen. - Av 10 kap. 4 § PBL framgår att om någon utan lov utför en åtgärd som kräver bygglov skall byggnadsavgift tas ut. Byggnadsavgiften skall bestämmas till ett belopp som motsvarar fyra gånger den avgift som enligt taxa, fastställd med stöd av 11 kap. 5 §, skulle ha betalats om lov till samma åtgärd hade meddelats. Byggnadsavgiften skall dock bestämmas till minst 500 kr. - I 10 kap. 14 § första stycket PBL stadgas bl.a. att för det fall någon utan lov har vidtagit en åtgärd som kräver bygglov får byggnadsnämnden förelägga ägaren av den fastighet, byggnad eller anläggning som frågan gäller att inom viss tid vidta rättelse. - Mot bakgrund av att byggnadsnämnden utfärdat rivningsföreläggande för tillbyggnaden av gårdshuset och nybyggnaden av garaget/förrådet får nämnden, även om detta inte uttryckligen framgår av det överklagade beslutet, anses ha vägrat bygglov för byggnadsföretaget. Utredningen i ärendet utvisar att detta till större delen utförts på mark som enligt planen inte får bebyggas. Avvikelsen från planen kan inte anses som mindre. Med beaktande härav har byggnadsnämnden haft fog för att förelägga om rivning. Föreläggandet saknar dock tidsangivelse och kan till följd härav inte anses tillräckligt klart och precist formulerat. Det kan därför inte godtas. Beslutet i denna del skall därför undanröjas och ärendet återförvisas till nämnden för förnyad handläggning. - Vad gäller den påförda byggnadsavgiften är denna beräknad i enlighet med gällande taxa. Skäl för nedsättning eller eftergift av avgiften kan inte anses föreligga. Överklagandet i denna del skall därför avslås. - Till den del beslutet avser överlämnande till allmän åklagare är beslutet inte överklagbart. Det skall därför inte prövas i denna del. - Länsstyrelsen avslår överklagandet vad gäller byggnadsavgiften. - Länsstyrelsen undanröjer det överklagade beslutet i den del det avser föreläggande om rivning och återförvisar ärendet i denna del till byggnadsnämnden för förnyad handläggning. - Länsstyrelsen prövar inte överklagandet i den del det avser fråga om överlämnande till allmän åklagare. - I kammarrätten yrkade Sune T. i första hand att rivningsbeslutet helt skulle undanröjas. Han anförde bl.a. att det överklagade beslutet återförvisades till byggnadsnämnden endast för att ange datum för rivningen. - Sune T. yrkade i andra hand - för det fall att förstahandsyrkandet inte kunde bifallas - att rivningen skulle begränsas till att avse verktygsskjulet helt eller delvis och en minskning av det nybyggda rummet så att punktprickad mark frilades. Han yrkade slutligen att anmälan till allmän åklagare skulle återtas. - Byggnadsnämnden i Eksjö kommun meddelade att nytt beslut om föreläggande om rivning fattats av nämnden den 18 augusti 1993 innebärande att Sune T. förelades att senast den 1 november 1993 ta bort det olovligt utförda vid vite om 10 000 kr. - Kammarrätten i Jönköping (1995-03-13, Nordling, Stridbeck, Gunnarsson): Länsstyrelsens beslut om att undanröja rivningsföreläggandet och återförvisa ärendet i den delen till byggnadsnämnden innebär enligt kammarrättens bedömning att beslutet i denna del inte gått Sune T. emot. Härav följer att Sune T. inte i kammarrätten kan få länsstyrelsens beslut i denna del prövat. Eftersom byggnadsnämnden beslutat om att utta byggnadsavgift, följer av 10 kap. 8 § plan- och bygglagen en obligatorisk anmälningsskyldighet till allmän åklagare för prövning av tilläggsavgift. Fråga om förutsättning föreligger för att ta ut tilläggsavgift ankommer på åklagare eller allmän domstol att pröva. Som länsstyrelsen funnit är beslut om att anmäla till allmän åklagare inte överklagbart. Sune T:s yrkande i denna del kan därför inte tas upp till prövning. - Kammarrätten tar inte upp överklagandet till prövning. - Sune T. överklagade kammarrättens beslut i den del som gäller frågan om att ärendet angående rivningsföreläggandet skulle återförvisas till byggnadsnämnden. Han yrkade i första hand att Regeringsrätten skulle undanröja byggnadsnämndens rivningsföreläggande. I andra hand yrkade han att föreläggandet skulle begränsas till att avse endast en del av tillbyggnaden. - Regeringsrätten (1998-06-24, Sjöberg, Holstad, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av utredningen i målet framgår att byggnadsnämnden, samma dag som beslutet om rivningsföreläggande fattades, i § 16 avslog en ansökan av Sune T. om bygglov. I beslutet i bygglovsfrågan uppgavs felaktigt att det inte fick överklagas. Denna uppgift kan vara skälet till att Sune T. hos länsstyrelsen inriktade sina yrkanden på rivningsföreläggandet, även om han i sitt överklagande inledningsvis anförde: "Eftersom Byggnadsnämnden avslagit min bygglovsansökan yrkas besvär över Nämndens beslut". Länsstyrelsens beslut får uppfattas så att länsstyrelsen även prövat frågan om bygglov men funnit att bygglov inte borde meddelas, eftersom det inte var fråga om någon mindre avvikelse från detaljplanen. Överklagandet till kammarrätten får anses ha omfattat även detta ställningstagande. - Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. - Enligt 13 kap. 4 § andra stycket PBL får en länsstyrelses beslut som avser påföljder och ingripanden enligt 10 kap. PBL överklagas. På grund härav och då länsstyrelsens återförvisningsbeslut innefattar ett ställningstagande i frågan om rivningsföreläggande bort utfärdas och alltså i en fråga, som inverkar på ärendets utgång, är beslutet överklagbart (jfr 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen, 1971:291). Eftersom beslutet får anses ha gått Sune T. emot har han rätt att föra talan mot beslutet. Kammarrätten borde därför inte ha avvisat hans överklagande. - Av anförda skäl bör det överklagade beslutet undanröjas och målet återförvisas till kammarrätten för ny behandling. Kammarrätten har därvid att pröva även frågan om bygglov. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till Kammarrätten i Jönköping för ny behandling. (fd II 1998-06-10, Vennersten)

*REGI