RÅ 1998 not 136
Konsekvensändring i form av värdeminskningsavdrag sedan direktavdrag vägrats för närmast föregående beskattningsår (bifall)
Not 136. Besvär i särskild ordning av Lagan Plast AB avseende inkomsttaxering 1990. - Bolaget yrkade vid såväl 1989 och 1990 års taxering direktavdrag för utgifter för verktygsanskaffningar. I två domar den 17 maj 1995 fann Kammarrätten i Jönköping att bolaget inte vid någon av taxeringarna var berättigat till direktavdrag. Kammarrätten eftertaxerade bolaget för 1989 och höjde bolagets taxeringar 1990 med belopp motsvarande skillnaden mellan det för beskattningsåret gjorda direktavdraget och ett på samma år belöpande värdeminskningsavdrag för den under året gjorda anskaffningen. Bolaget överklagade kammarrättens domar men Regeringsrätten beslutade den 22 september 1997 att inte meddela prövningstillstånd i något av målen. - I besvär i särskild ordning över 1990 års taxering, vilka besvär kom in till Länsrätten i Kronobergs län den 22 december 1995, yrkade bolaget - för den händelse Kammarrättens i Jönköping dom angående eftertaxering för inkomst för 1989 skulle komma att stå fast - avdrag med 57 800 kr. Detta belopp motsvarade en femtedel av vad kammarrätten i domen hade vägrat bolaget i avdrag för anskaffningskostnaden för verktyg. Länsrätten överlämnade enligt beslut den 17 april 1996 med stöd av 103 § taxeringslagen (1956:623), TL, handlingarna i målet till Regeringsrätten för prövning. - Riksskatteverket tillstyrkte att avdrag medgavs med yrkat belopp. -Regeringsrätten (1998-06-30, Werner, Holstad, Sandström, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 100 § TL framgår att besvär i särskild ordning vid inkomsttaxering får anföras inom fem år efter taxeringsåret. Har kammarrätten prövat taxeringen skall Regeringsrätten enligt 103 § TL pröva målet. Såvitt avser inkomsttaxeringen 1990 hade således bolagets besvär i särskild ordning bort föras hos Regeringsrätten senast år 1995. Dessa besvär kom emellertid in till Regeringsrätten först den 19 april 1996. De har således anförts för sent och kan därför inte tas upp till prövning. - Bolaget är emellertid enligt punkt 4 nionde stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370) jämfört med 2 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt berättigat till avdrag med yrkat belopp. Regeringsrätten finner mot den bakgrunden att skäl föreligger för att ta upp bolagets framställning som en ansökan om resning och bifalla yrkandet. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten tar inte upp besvären i särskild ordning till prövning men beviljar resning och bestämmer bolagets taxering 1990 till statlig inkomstskatt till följande belopp (beloppen här uteslutna). (fd I 1998-06-24, Clémentz)