RÅ 1998 not 164

Not 164. Ansökan av Anders P. m.fl. om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Samhällsbyggarnämnden i Nyköpings kommun beslutade den 9 september 1997 att anta detaljplan för del av fastigheten Horn 1:59 m.fl. i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Södermanlands län den 3 februari 1998 att inte ändra kommunens beslut att anta planen. - Sökandena m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - De anförde att den föreslagna bebyggelsen skulle innebära en överexploatering av området. För deras fastighet Horn 1:38 medför planen särskilt stora negativa konsekvenser. Fastigheten skulle komma att ligga inklämd mellan tre andra fastigheter med undantag för den smala grindöppning som fanns vid parkeringsplatsen i nordöstra hörnet, där terrängen var bergig och kuperad. För transporter av större och tyngre gods med vagn eller skottkärra hade använts en grind med utgång på tomtens norra sida. Om detaljplanen fastställdes skulle denna transportmöjlighet strypas, vilket skulle innebära en väsentlig olägenhet i jämförelse med nu rådande förhållanden. Vidare måste vattenledningen på Horn 1:38 läggas om. Elreglaget skulle komma att vara placerat på annans tomt. Insynen skulle öka. En eventuell framtida avstyckning skulle omöjliggöras. Fastigheternas marknadsvärde skulle sjunka. De begärde syn på platsen. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-05-14): Regeringen finner att ärendet kan avgöras utan syn. - Regeringen finner att detaljplanens utformning inte kan anses medföra sådana olägenheter för klagandena att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl för regeringen att med anledning av överklagandet upphäva beslutet att anta planen. - Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Sökandena ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. De yrkade att beslutet skulle upphävas och att det tills vidare skulle inhiberas. De anförde bl.a. följande. Regeringsbeslutet strider mot naturvårdslagen (1964:822) eftersom detaljplanen för del av fastigheten Horn 1:59 m.fl. ligger inom strandskyddsområde. Enligt 15 § fjärde stycket naturvårdslagen kan länsstyrelsen, om det finns särskilda skäl, förordna att strandskyddet skall upphävas för ett strandområde som avses ingå i en detaljplan. Något sådant beslut har inte fattats av länsstyrelsen. Länsstyrelsen har inte heller iakttagit bestämmelsen i 21 § naturvårdsförordningen (1976:484). Detaljplanen strider vidare mot 3 kap. 4 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., eftersom den föreslagna fritidsbebyggelsen, med hänsyn till områdets karaktär och läge på udden, är direkt olämplig och inte heller enligt översiktsplanens krav kan anses utgöra en naturlig komplettering eller avrundning av befintlig bebyggelse. Det enda skälet bakom detaljplanen är markägarens önskemål att få exploatera sin mark för ny fritidsbebyggelse. Såsom anförts i tidigare skrivelser i ärendet medför detaljplanen stora negativa konsekvenser främst för deras fastighet. Detta strider mot bestämmelsen i 5 kap. 2 § plan- och bygglagen (1987:10) om att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse- och äganderättsförhållanden vid utformningen av en detaljplan. - Regeringsrätten (1998-09-18, Brink, Werner, Sjöberg, Rundqvist, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om regeringens avgörande i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheterna har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Såsom sökandena framhållit har den ifrågavarande detaljplanen antagits innan prövning skett av den under detaljplanearbetet uppkomna frågan om att hos länsstyrelsen utverka ett upphävande av strandskyddet inom viss del av planområdet. Denna ordningsföljd för handläggningen står inte i överensstämmelse med vad som förutsattes i förarbetena till den nuvarande bestämmelsen i 15 § fjärde stycket naturvårdslagen (jfr BoU 1986/87:4 s. 37). Frågan vilken betydelse som en sådan brist i förfarandet skall tillmätas har bedömts av Regeringsrätten i tidigare rättsprövningsmål (RÅ 1993 not. 597). Därvid har Regeringsrätten funnit att, eftersom det inte finns någon ovillkorlig regel om att strandskyddsfrågan skall avgöras först, bristen inte vid rättsprövning bör föranleda att regeringens beslut upphävs. Anledning föreligger inte att i nu förevarande fall göra någon annan bedömning. - Vad gäller de av sökandena i övrigt åberopade omständigheterna har i målet inte framkommit att regeringen felbedömt fakta eller underlåtit att göra erforderlig avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Inte heller är visat att regeringen genom sitt beslut överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. - Regeringsrätten finner således att regeringens beslut inte strider mot någon rättsregel på det sätt som gjorts gällande av sökandena. Inte heller framgår det klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Beslutet skall därför stå fast. - Vid denna utgång förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1998-09-02, Landelius)

*REGI

*INST