RÅ 1998 not 180

Not 180. Ansökan av Johan A. om resning. - Socialnämnden i Halmstads kommun avslog genom beslut den 26 januari 1995 en ansökan från Johan A. om personlig assistent enligt 9 § 2 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Johan A. överklagade beslutet hos Länsrätten i Hallands län, som i dom den 29 juni 1995 biföll överklagandet och, med undanröjande av socialnämndens beslut, förordnade att Johan A. var berättigad till personlig assistent enligt 9 § 2 LSS. Sedan nämnden fört talan mot länsrättens dom, upphävde Kammarrätten i Göteborg länsrättens dom och fastställde nämndens beslut. Johan A. överklagade kammarrättens dom hos Regeringsrätten som i dom den 4 juni 1997 (Anm. Se RÅ 1997 ref. 28) avslog överklagandet. - Johan A. ansökte om resning och yrkade att Regeringsrätten skulle bevilja honom en ny prövning i fråga om rätt till personlig assistans enligt 9 § 2 LSS. Till stöd för sin talan anförde han följande. Regeringsrätten hade funnit honom inte vara berättigad till personlig assistans. Enligt Regeringsrätten var hans behov av hjälp - behov av motivering/aktivering för att klara sina grundläggande behov - av annat slag än vad som förutsätts i 9 a § LSS. Stöd för detta menade Regeringsrätten stod att finna i vissa uttalanden i förarbetena, prop. 1995/96:146, s. 13 och 20. Det var hans mening att dessa uttalanden saknade relevans vid bedömningen av när personlig assistans skulle beviljas. Vid riksdagens behandling av propositionen godtogs inte den föreslagna lydelsen av 9 a § i LSS där det som grund för att personlig assistans skulle komma ifråga föreslogs behov av "praktisk hjälp" med de grundläggande behoven. Uttalandena på s. 13 och 20 i nämnda proposition skulle läsas i direkt anknytning till detta krav om "praktisk hjälp". Regeringsrätten hade sålunda vid sin bedömning i det aktuella målet använt uttalanden som inte överensstämde med riksdagens beslut om innebörden/definitionen av insatsen personlig assistans. Varken i lagtexten i 9 a § LSS eller i adekvata uttalanden i förarbeten till detta lagrum gjordes det någon skillnad på orsaken/anledningen till behovet av hjälp med de grundläggande behoven. Det avgörande var att det fanns ett behov av hjälp med de grundläggande behoven. Det var härvid av intresse att socialutskottet bl.a. med hänvisning till uttalanden i vissa motioner i anledning av propositionen föreslog riksdagen att anta utskottets utarbetade förslag istället för det i propositionen angivna förslaget. Rättstillämpningen som låg till grund för utgången i avgörandet stred således mot LSS varför det fanns skäl för Regeringsrätten att pröva saken på nytt. - Regeringsrätten (1998-10-02, Björne, Swartling, Holstad): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Johan A. har inte visat att sådana skäl föreligger. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 1998-09-23, Holmstedt)

*REGI

*INST