RÅ 1998 not 21

Not 21. Framställning av Dul Hoa N. om prövning av statsråds beslut om förvar. - Hovrätten för Västra Sverige dömde den 1 september 1995 Dul Hoa N. för grov våldtäkt till fängelse i fyra år samt utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit. - Dul Hoa N. ansökte om upphävande av utvisningsbeslutet eller att han skulle beviljas tillstånd att vistas i riket utan hinder av utvisningsbeslutet. - Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Laila Freivalds, beslutade den 18 september 1997 att verkställigheten av utvisningsbeslutet skulle anstå till dess att regeringen avgjorde ärendet. Hon beslutade vidare att Dul Hoa N. skulle tas i förvar enligt 6 kap. 2 § första stycket 3 utlänningslagen (1989:529). - Chefen för Justitiedepartementet beslutade den 17 november 1997 att Dul Hoa N. fortsatt skulle hållas i förvar. - Förvarsförhandling enligt 6 kap.7 och 12 §§utlänningslagen ägde rum den 13 januari 1998. Dul Hoa N. yrkade att bli försatt på fri fot. -Chefen för Justitiedepartementet, statsrådet Laila Freivalds (1998-01-15): Med hänsyn till Dul Hoa N:s personliga förhållanden och övriga omständigheter finns det alltjämt anledning att anta att han på fri fot kommer att dels hålla sig undan, dels bedriva brottslig verksamhet i Sverige. Dul Hoa N. skall fortsatt hållas i förvar. Omständigheterna i ärendet är sådana att det finns synnerliga skäl för åtgärden. - Ett beslut om förvar skall enligt 6 kap. 6 § utlänningslagen prövas på nytt inom två månader från den dag då beslutet verkställdes. - I Regeringsrätten begärde Dul Hoa N. prövning av beslutet den 15 januari 1998 om att han skulle hållas i fortsatt förvar. Han anförde bl.a. följande. Sedan drygt fyra månader var han frihetsberövad på oviss tid vilket påverkade hans psykiska hälsa mycket negativt. Han skulle inte komma att hålla sig undan eller begå någon kriminell handling. Hans enda önskan var att få återförenas med sin familj i Ängelholm. Hustrun kände en djup oro för sin familj. Hon och barnen mådde allt sämre på grund av att han inte fick återförenas med dem samt på grund av den ovisshet som rådde gällande en eventuell utvisning. Vid besök hos läkare hade remiss erhållits till barnpsykiatrisk klinik. Dul Hoa N. hade suttit i förvar i nära fem månader, vilket talade för att förvarsbeslutet borde upphävas. Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet var det i vart fall tillräckligt att han ställdes under uppsikt. - Regeringsrätten antecknade följande: Sedan Dul Hoa N. i framställning till Regeringsrätten yrkat upphävande av statsrådet Laila Freivalds beslut i protokoll den 18 september 1997 angående förvar har Regeringsrätten i beslut den 13 november 1997 förklarat att beslutet skall bestå. Dul Hoa N. har därefter i ny framställning till Regeringsrätten yrkat upphävande av statsrådet Laila Freivalds beslut i protokoll den 17 november 1997 att Dul Hoa N. skall fortsatt hållas i förvar. Regeringsrätten har i beslut den 4 februari 1998 förklarat att beslutet skall bestå. - Regeringsrätten (1998-02-19, Tottie, Rundqvist, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten finner inte skäl att upphäva beslutet den 15 januari 1998 att Dul Hoa N. fortsatt skall hållas i förvar. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att förvarsbeslutet den 15 januari 1998 skall bestå. - Regeringsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen (1972:429) till jur. kand. Louise Båvhammar som offentligt biträde åt Dul Hoa N. (beloppet här uteslutet). - Regeringsrådet Hulgaard som för sin del ansett att yttrande bort inhämtas från statsrådet Laila Freivalds innan målet avgjordes var skiljaktig och anförde: Enligt min mening ger handlingarna i ärendet inte tillräckligt underlag för en bedömning att det föreligger sådana synnerliga skäl som bör krävas för fortsatt förvarstagande med hänsyn till den tid Dul Hoa N. redan varit tagen i förvar. Förvarsåtgärden bör därför ersättas med att han ställs under uppsikt. (fd II 1998-02-11, Clémentz)

*REGI

*INST