RÅ 1998 not 214
Beslut att anta detaljplan (rättsprövning, avslag)
Not 214. Ansökan av Bostadsrättsföreningen Antennen om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun beslutade den 5 februari 1998 att anta detaljplan för del av fastigheten Förrådsbacken 1 inom stadsdelen Östermalm i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län den 8 maj 1998 att avslå överklagandet och fastställa kommunens beslut. - Bostadsrättsföreningen Antennen och en annan förening överklagade i en gemensam skrivelse länsstyrelsens beslut. Föreningarna vidhöll därvid vad som tidigare framförts och framhöll särskilt att kvarteret Förrådsbacken 1 rymmer flera kulturminnesskyddade byggnader belägna i en vacker park, att den parkeringsplats som parkeringshuset är tänkt att ersätta ligger inbäddad i en lummig förgård som döljer parkeringen, att den plats som föreslagits som område för parkeringshus i dag till hälften utgörs av grönområde med ett tiotal träd samt buskar medan den andra hälften utgörs av parkeringsplatsen som till stor del är nedsänkt under marknivån, att platsen från föreningarnas fastigheter upplevs som ett grönområde och inte som en parkeringsplats samt att deras närmiljö försämras och deras fastigheter kommer att sjunka i värde. Vidare anfördes att parkeringshuset kommer att gränsa till nationalstadsparken, som i sin helhet är av riksintresse, att detaljplanen inte är förenlig med syftet i bl.a. 3 kap. 7 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. samt att ingen hänsyn tagits till de estetiska värden, som skall beaktas vid all planläggning. Föreningarna vidhöll därutöver även att planområdet måste utvidgas att omfatta bestämmelser för hela kvarteret Förrådsbacken 1 där det också skall ges en lösning av trafiken kring kvarteret, dvs. på Oxienstierns- och Gärdesgatorna samt att enkelt planförfarande inte kunde godtas för en utbruten del som detta parkeringshus utgör. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-08-06): Av handlingarna i ärendet framgår att planområdet omfattar del av äldre detaljplan som anger allmänt ändamål och att marken i dag nyttjas för parkeringsändamål för den inom kvarteret bedrivna verksamheten. Förevarande planändring innebär främst att planbestämmelserna om användningssättet för berörd del av kvarteret ändras till kontorsanvändning inklusive tillhörande parkering för anpassning till den idag inom kvarteret bedrivna verksamhetens karaktär. Parkeringen kommer att kunna utföras som parkeringsdäck i två plan. Parkeringsdäcket kommer enligt handlingarna att vara nersänkt i förhållande till omgivningen i syfte att förorsaka minsta möjliga påverkan på stadsbilden. Regeringen finner att ändringen av planbestämmelserna inte kan anses medföra sådana olägenheter för de boende i närområdet eller i övrigt påverka förhållandena på sådant sätt att planen av det skälet inte kan godtas. Regeringen finner vidare, mot bakgrund bl.a. av att planändringen inte medför att marken kan komma att utnyttjas för annat ändamål än vad marken i dag används till och att planändringen inte heller kan anses påverka möjligheterna att anpassa detaljplanen för övrig del av kvarteret till nuvarande faktiska användningssätt, att tillämpningen av reglerna om enkelt planförfarande kan godtas. Vad föreningarna anfört, bl.a. om planens avgränsning, om närheten till nationalstadsparken och om vikten av att estetiska värden beaktas utgör inte heller i övrigt skäl för regeringen att med anledning av överklagandet upphäva planbeslutet. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Bostadsrättsföreningen ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade även uppskov med verkställandet av detaljplanen (inhibition). Föreningen anförde bl.a. följande. Området är av stort allmänt intresse och omnämns flera gånger i utredningarna om och remissarbetet kring den nya nationalstadsparken. Kommunen försökte tidigare få igenom byggande av ett parkeringshus. Byggherren förlorade dock målet i kammarrätten bl.a. eftersom ändamålet inte stämde med detaljplanen. Kammarrätten konstaterade att Sveriges Radios och Sveriges Televisions verksamhet inte var i överensstämmelse med ändamålet för detaljplanen för hela kvarteret Förrådsbacken 1. Ändå försökte stadsbyggnadskontoret att driva igenom en ny detaljplan för bara parkeringshuset med s.k. enkelt planförfarande. Stadsbyggnadskontoret hade beskrivit området felaktigt och vilseledande samt hade underlåtit att betona att området ligger i "Eko-parken", dvs. det område för vilket regeringen med stöd av 6 kap. 2 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL, den 21 november 1991 beslutat att Stockholm särskilt skulle redovisa hur planering enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, avsåg att tillgodose natur- och kulturminnesvårdens samt friluftslivets intressen. Detaljplaneförslaget strider mot 3 kap. 7 § NRL och dess förarbeten. Planen tillåter nu bebyggelse för kontor eller parkeringshus ända upp till tolvmetersnivån, dvs. tre meter över Valhallavägens nivå. Detta är helt oacceptabelt. Det är felaktigt och kortsiktigt att tillämpa enkelt planförfarande och inte i överensstämmelse med den nya miljöbalken eller den nya lagtexten i PBL. Stadsbyggnadsnämnden har inte tagit hänsyn till framförda synpunkter på förslaget till ny detaljplan. Det är felaktigt att ur kvarteret Förrådsbacken bryta ut tårtbitar i en detaljplan där verksamheten inte stämmer överens med ändamålet. Ärendet har inte remissbehandlats på rätt sätt när det gäller bevarandet av de historiska och kulturella värdena. - Regeringsrätten (1998-10-30, Werner, Lindstam, Rundqvist, Billum, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Regeringsrätten finner att sökanden inte har visat att regeringen vid beslutsfattandet har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden eller att det vid handläggningen av ärendet har förekommit något fel av betydelse för ärendets avgörande. Av vad sökanden anfört följer således inte att regeringens beslut i ärendet strider mot någon rättsregel. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1998-10-15, Vennersten)