RÅ 1998 not 223
Beslut att anta detaljplan (rättsprövning, avslag)
Not 223. Ansökan av Karl Erik H. om rättsprövning. - Kommunfullmäktige i Lidingö kommun beslutade den 29 januari 1996 att anta ett förslag till detaljplan för Båtmanstorpet 6 m.m. inom stadsdelen Koltorp. Planen syftade till att möjliggöra en tillbyggnad av en befintlig industribyggnad. - Karl Erik H. och Ervin S. överklagade beslutet. Som huvudsakliga skäl för överklagandena anförde de att detaljplanen innebar ett oacceptabelt intrång i den gröna korridor som ledde till naturområdet Långängen samt att den tänkta tillbyggnaden var olämplig både med avseende på utformning och placering. De ansåg också att den valda lösningen inte var den bästa, utan att andra alternativ borde övervägas. -Länsstyrelsen i Stockholms län (1996-04-10) avslog överklagandena och fastställde enligt 13 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), PBL, kommunfullmäktiges beslut. Som skäl anfördes: En grundläggande princip i plan- och bygglagstiftningen är att kommunen själv inom vida ramar får avgöra hur marken skall användas och hur miljön skall utformas i den egna kommunen. Besvärsmyndigheter skall ingripa endast då kommunen gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda och/eller allmänna intressen eller då kommunen förfarit felaktigt vid handläggningen av planärendet. Frågor om exempelvis miljöns utformning, exploateringsgrad och andra likande kvalitetsfrågor är interna kommunala angelägenheter. Stor vikt bör således tillmätas de lämplighetsbedömningar som görs av kommunen. - I stadsplan fastställd den 2 oktober 1984 redovisas det aktuella området som byggnadskvarter som får användas endast för industriellt och därmed jämförligt ändamål samt som allmän platsmark/park. Den allmänna platsmarken utgör en grönkorridor från bostadsbebyggelsen i Hersby-Gångsätra till Koltorpsgärdet och Långängens naturvårdsområde. Enligt den av kommunfullmäktige antagna detaljplanen skall industriområdet utvidgas på en del av naturmarken, vilket medför en ungefärlig minskning från 45 till 30 meter av grönkorridorens bredd. En befintlig gång- och cykelväg skall enligt planbeskrivningen flyttas något och en ny vegetationsskärm skall planteras närmast bebyggelsen. - Vare sig Erik H. eller Ervin S. har som grund för sina överväganden anfört att deras enskilda intressen berörs eller skadas av den av kommunfullmäktige antagna detaljplanen. De allmänna intressena gällande inverkan på grönkorridoren har beaktats vid de överväganden som föregått beslutet att anta planen. Den avvägning som kommunen gjort i detta avseende har enligt länsstyrelsens mening inte varit felaktig på så sätt att det finns skäl att upphäva beslutet att anta detaljplanen. - Angående det underlag som legat till grund för nämnden och fullmäktiges beslut kan länsstyrelsen endast konstatera att de diabilder Ervin S. hänvisat till ingår bland handlingarna i planärendet och således ingått i kommunfullmäktiges beslutsunderlag. Vad gäller den tänkta tillbyggnadens närmare yttre utformning prövas detta efter ansökan om bygglov. Länsstyrelsen anser inte att beslutsunderlaget varit bristfälligt eller vilseledande. Sammantaget finner länsstyrelsen att vad klagandena anfört med avseende på lämplighet och formell hantering inte utgör skäl för att upphäva kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen. Överklagandena skall därför avslås. - Karl Erik H. och Ervin S. överklagade länsstyrelsens beslut. De framhöll särskilt att det i första hand inte var fråga om deras enskilda intressen utan ett allmänt intresse att grönkorridoren bevarades samt ifrågasatte om inte planen berörde fornminnen. Karl Erik H. framhöll också att området var ett typiskt läge för forntida bebyggelse och ifrågasatte om länsstyrelsen handlagt ärendet formellt riktigt. - Regeringen (Miljödepartementet, 1996-06-19) avslog överklagandena på följande skäl: Regeringen finner att detaljplanen inte kan påverka förhållandena för de klagande på sådant sätt att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de klagande framfört om kommunens och länsstyrelsens handläggning av ärendet och gjorda avvägningar mellan berörda intressen utgör enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl för regeringen att med anledning av överklagandena upphäva planbeslutet. Vad de klagande framfört i övrigt utgör inte heller skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandena bör därför avslås. - Karl Erik H. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. Han anförde bl.a. följande. Den antagna planen stred helt mot de principer som låg bakom gällande stadsplan för området i sin helhet. Det var möjligt att göra en tillbyggnad för ifrågavarande industri inom ramen för sistnämnda plans intentioner. Ärendet hade handlagts inom såväl länsstyrelsen som departementet utan att det kritiserade innehållet i planen hade berörts. Anmälan hade gjorts till departementet att en byggnad enligt den nu antagna planen skulle komma att ligga på en fornlämning i form av ett gravfält. Riksantikvarieämbetet hade, efter en rapport av honom om ett antal gravfält, uppgivit att man inte hade kunnat konstatera några gravar. Ärendet hos Miljödepartementet hade avgjorts utan hörande av vare sig Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen eller Boverket. Det var således fråga om en handläggning av ärendet utan att någon med fackkunskap i stadsplanefrågor hade kommit till tals. Någon prövning enligt den lagstiftning som behandlade fornminnen hade inte kommit till stånd. Han förutsatte att Regeringsrätten granskade handläggningen inom departementet och vidtog åtgärder enligt lagen (1988:950) om kulturminnen. - Regeringsrätten (1998-11-10, Werner, Rundqvist, Billum, Hulgaard, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om regeringens avgörande i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Regeringsrätten finner att Karl Erik H. inte har visat att regeringen vid beslutsfattandet har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden eller att det vid handläggningen av ärendet har förekommit något fel. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1998-10-13, I Larsson)