RÅ 1998 not 40

Not 40. Ansökan av Bostadsrättsföreningen Gästgivargården om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Vellinge kommun (1996-02-07) antog detaljplan för Skanörs Gästis, del av fastigheten Skanör 28:11 i kommunen. - Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Malmöhus län (1996-05-20) överklagandet. - Bostadsrättsföreningen Gästgivargården överklagade länsstyrelsens beslut. Föreningen anförde bl.a. följande. Kommunen hade i planförslaget beräknat behovet av parkeringsplatser till 14. Det verkliga behovet låg på mellan 46-60 parkeringsplatser. Detaljplanen skulle omfatta mer än rådande förhållanden och förutse framtida behov. Bostadsrättsföreningen invände också mot att ärendet handlagts enligt reglerna för enkelt planförfarande. - Boverket yttrade sig i ärendet och anförde bl.a. följande. I området kring det aktuella kvarteret var planmönstret tydligt och bebyggelsen låg. Gatorna kantades av träd, vilket gjorde att avståndet mellan byggnaderna var drygt 15 meter. Det var vanligt förekommande att parkering skedde utefter gatorna. Med tanke på de rådande förhållandena i Skanör hade Boverket inte några invändningar mot de föreslagna parkerings- och trafiklösningarna. Några olägenheter av betydelse behövde inte uppstå. Boverket bedömde också att planärendet var av den karaktären att enkelt planförfarande kunde användas. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1996-12-19) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut: Regeringen konstaterar att gällande detaljplaner möjliggör utbyggnad av hotell- och konferenslokaler för Skanörs Gästis på fastigheten Skanör 28:11. Någon utbyggnad enligt planerna har emellertid inte skett. Planförslaget syftar till att återge området dess tidigare karaktär genom att två nya enbostadshus uppförs. Planen får anses vara av begränsad betydelse och sakna intresse för en bredare allmänhet. Regeringen finner därför att det inte har förelegat hinder mot enkelt planförfarande. Inte heller kan den ändring av förhållandena som planen medger anses medföra sådana olägenheter för bostadsrättsföreningen att planen inte kan godtas. Vad föreningen anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - Bostadsrättsföreningen ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde i huvudsak följande. Regeringens beslut stred mot gällande rättstillämpning. Reglerna enligt 5 kap. 28 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, hade tillämpats trots att hinder förelåg mot enkelt planförfarande. Planen avsåg en fråga som inte var av rutinkaraktär och inte var av ringa intresse för allmänheten. Planen avsåg en känslig miljö mitt i centrala Skanör som var ett riksintresse. Planens behandling av parkeringsfrågan var av principiellt intresse på grund av att planen innehöll betydligt lägre krav på att parkering skulle ske på egen mark än vad som tidigare krävts i kommunen. Planen innebar bl.a. att två bostadshus skulle uppföras på en del av hotell- och restaurangtomten. Även om detta innebar en återgång till det tidigare användningssättet skulle långsiktiga och gemensamma intressen tillvaratas. Syftet med detaljplanen skulle vara att undvika framtida olägenheter och föreslå goda lösningar. I detta avseende uppfylldes inte PBL:s krav i 2 kap. 1 §. I regeringens beslutsskäl sades att någon utbyggnad enligt planerna inte hade skett. Detta var inte korrekt eftersom restaurangen hade byggts om och utökats med cirka 100 procent. Beslutet byggde således på felaktig omständighet. - Regeringsrätten (1998-03-13, Björne, Tottie, Rundqvist, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om regeringens avgörande i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlings friheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Sökanden har gjort gällande att hinder förelegat mot antagande av detaljplanen efter enkelt planförfarande. Enligt 5 kap. 28 § första stycket PBL får enkelt planförfarande tillämpas om förslaget till detaljplan är av begränsad betydelse, saknar intresse för allmänheten samt är förenligt med översiktsplanen och länsstyrelsens granskningsyttrande enligt 4 kap. 9 §. - Vad sökanden anfört i detta hänseende ger inte vid handen att förutsättningarna för att tillämpa det enkla planförfarandet inte varit uppfyllda i ärendet. - Sökanden har vidare framhållit att detaljplanen till innebörd och syfte inte motsvarar kraven i 2 kap. 1 § PBL. Med utgångspunkt i sökandens argumentering får antas att sökanden härvid avser paragrafens lydelse före den 1 januari 1996. Paragrafen innehöll nämligen intill den angivna tidpunkten bl.a. en allmänt hållen bestämmelse om att planläggning skulle ske så att den främjade en från allmän synpunkt lämplig utveckling och gav förutsättningar för en från social synpunkt god bostads-, arbets-, trafik- och fritidsmiljö. En delvis motsvarande reglering finns numera i 2 kap. 2 § första stycket PBL och det är denna som varit att tillämpa i det förevarande planärendet, där kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen fattades den 7 februari 1996. Lagrummet föreskriver att planläggning skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Vidare föreskrivs att även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas. - Vad sökanden anfört i denna del visar inte att regeringen vid sin prövning av detaljplanefrågan underlåtit att ta erforderlig hänsyn till sådana allmänna intressen som enligt nämnda bestämmelser skall beaktas vid planläggning. Sökandens invändning att regeringens beslut bygger på en i visst avseende felaktig sakuppgift är inte av beskaffenhet att kunna tillmätas betydelse. - Det framgår således inte att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit. Inte heller framgår det klart av omständigheterna i ärendet att regeringens beslut på något annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1998-02-17, Vennersten)

*REGI

*INST