RÅ 1999 not 116

Not 116. Ansökan av Gunnar B. om rättsprövning av beslut ang. överklagande i fråga om detaljplan. - Kommunfullmäktige i Leksands kommun beslutade den 15 februari 1995 att anta detaljplan för fastigheten Laknäs 8:19 m.fl. inom kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Kopparbergs län, numera Dalarnas län, den 12 juni 1995 att dels inte ta upp till prövning bl.a. ett överklagande av två klagande, dels avslå överklagandena i övrigt och fastställa kommunens beslut. - Ett antal personer överklagade länsstyrelsens beslut. De framhöll bl.a. att bestämmelserna i 2 kap. 6 § och 3 kap.1 och 2 §§ lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL, om markområde som har betydelse från allmän synpunkt och är av riksintresse skulle tillämpas på den aktuella planen. Området ligger endast 150 meter från Siljans strand. De ansåg att kommunen inte hade beaktat riktlinjerna i översiktsplanen. - Enligt klagandena hade formella fel förekommit vid kommunens handläggning. - Boverket yttrade sig i ärendet efter hörande av Lantmäteriverket. Lantmäteriverket ansåg att det fanns vissa brister i planhandlingarna vad gäller planens genomförande och att en komplettering borde ske. Boverket anförde bl.a. följande. Planområdet ingår i område (Siljan och Orsasjön m.m.), som enligt 3 kap. 1 § NRL i sin helhet är av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns där. Enligt 3 kap. 2 § NRL skall turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. I översiktsplanen sägs bl.a. följande beträffande detta område. Kommunen avser att tillgodose riksintresset genom särskilda åtgärder för fortsatt utveckling av förutsättningarna för turism och friluftsliv genom anläggningar för boende och rekreation samt genom att verka för att områdets värdefulla landskapsbild kan upprätthållas och då främst genom fortsatt jordbruksdrift. Boverket framhåller att detaljplanen inte följer översiktsplanens rekommendationer enligt vilka bebyggelse i första hand skall läggas i befintliga byklasar och anpassas till det äldre byggnadsskicket samt lokaliseras så att pågående jordbruksdrift inte försvåras. Något skäl till varför bostadsbebyggelse inom det aktuella området är från allmän synpunkt angelägen, trots den bristande överensstämmelsen med översiktsplanen, har inte redovisats. De allmänna intressen som kan åberopas till stöd för detaljplanen måste därför betraktas som ytterst svaga. Vad gäller vissa klagandes enskilda intressen anför Boverket att det markintrång som de klagande kommer att åsamkas vid ett genomförande av planen visserligen inte är alltför omfattande, men inte heller så ringa att det kan lämnas utan avseende. Enligt Boverkets uppfattning bör beaktas att planområdet är beläget inom ett sådant område att samexistens mellan jordbruk och bostäder bör vara naturligt. Även om några större skyddsavstånd inte alltid bör krävas mellan beteshagar och några enstaka bostadshus är det dock rimligt att man vid nyexploatering för att undvika direkta konflikter och anspråk mot jordbruket åtminstone planerar en mindre skyddsremsa mellan tomtmark och betesmark med tanke på lukt- och allergiproblem. Den åberopade förändringen av närmiljön kan inte heller lämnas helt utan avseende. Detaljplanen har således viss negativ inverkan på de klagandes enskilda intressen. Då det allmänna intresset, som talar för planen, är ytterst svagt kan detta inte anses väga tyngre än de enskilda intressena. Bakom planen ligger emellertid framför allt ett enskilt exploateringsintresse. Också detta intresse skall vägas mot de klagandes enskilda intressen då ställning tas till om planen bör godtas. Något skäl till varför ett enskilt vinstintresse skulle få inkräkta på andra berörda enskilda intressen är svårt att finna. Planen bör därför inte godtas med nuvarande omfattning. Boverket finner vidare i likhet med Lantmäteriverket att genomförandefrågorna borde ha belysts ytterligare. - Leksands kommun anförde bl.a. att det aktuella planområdet inte ligger i ett område med homogen, karakteristisk, äldre dalabykaraktär utan av naturliga skäl har inslag från flera tidsepoker, varför ny bebyggelse knappast skulle komma att äventyra någon känslig miljö. Kommunen ansåg inte att den aktuella detaljplanen strider mot rekommendationerna i översiktsplanen. Beskrivningens formulering "Ny bebyggelse bör inte lokaliseras till öppna lägen i landskapet utan skall i första hand förläggas inuti befintliga byklasar och anpassas…" innebär givetvis inte att all tillkommande bebyggelse måste lokaliseras inuti befintliga byar, detta är en praktisk omöjlighet. Det aktuella området kan inte heller anses som "öppet landskap, delar av det är redan nu på väg att förbuskas. Turistnäringen är viktig i Siljansbygden och kommunens ambitioner är givetvis att värna om dess framtidsmöjligheter. Anläggningar tillhörande denna näring måste tillförsäkras tillgång på intressanta närområden. Det betyder dock inte att befintliga anläggningar har någon oinskränkt rätt till alla fria marker i sin omgivning. I det aktuella området finns friområden av sådan omfattning att någon egentlig konkurrens dessbättre inte råder. Planområdet är av så begränsad omfattning att det knappast kan påverka intilliggande anläggning. Det ger dessutom möjligheter för ytterligare människor att bosätta sig i en god miljö. Om en skyddszon utläggs mot den i dag brukade betesmarken uppstår snabbt en skärm av lövsly, som knappast berikar miljön och som det har visat sig svårt att få någon att åtgärda. Välbekant är också att semestrande tätortsbor uppskattar att se betesdjur i landskapet, för ortsbor är det en så traditionell syn att man knappast reagerar. Någon olägenhet ur miljösynpunkt torde med all säkerhet ett fåtal betesdjur inte innebära. Kommunen yrkade att planförslaget skulle antas. I andra hand föreslog kommunen att från detaljplanen skulle undantas Laknäs 20:20, bortsett från den del som utlagts som Ga 1-område och som redan i dag till större delen utgörs av väg. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-04-23): Vid prövningen av överklagandena finner regeringen att tillkomsten av en mindre grupp friliggande villor inom planområdet i och för sig inte innebär sådana olägenheter för de kringboende att bebyggelsen inte kan godtas. Regeringen konstaterar emellertid att det har förelegat en betydande frihet vid planutformningen eftersom huvuddelen av marken är i en ägares hand och obebyggd. Det måste därmed ha varit möjligt att inom exploatörens egen mark inrymma erforderliga friytor, skyddszoner och andra gemensamma funktioner. Vid en avvägning finner regeringen därför att fördelarna med den valda planutformningen inte överväger de olägenheter som planen medför främst för tre angivna sökande. Det undantag som kommunen har medgett skulle inte i tillräcklig omfattning undanröja dessa olägenheter. Kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplan för fastigheten Laknäs 8:19 m.fl. bör därför upphävas i dess helhet. - Regeringen upphäver med ändring av länsstyrelsens beslut kommunfullmäktiges beslut den 15 februari 1995 att anta detaljplan för fastigheten Laknäs 8:19 m.fl. inom Leksands kommun. - Gunnar B. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och anförde bl.a. följande. Han är född i Laknäs och äger huvudparten av marken inom planområdet och känner därför väl till detta och den samlade miljön i hela Laknäsområdet. Med utgångspunkt i detaljplanen vill han inom området skapa en värdefull och kompletterande liten bebyggelsegrupp i hembygden. Detaljplanen har enligt tillgänglig expertis i kommunen och länet sådana kvaliteter att den borde ha fastställts av regeringen utan den tidsutdräkt som förevarit. - Handläggarna i Inrikesdepartementet har inte satt sig in i planärendets alla faser och inte heller gjort besök på platsen och där samrått med byggnadsnämndens tjänstemän. Regeringen har genom beslutsformuleringarna, trots stor osäkerhet, upphävt kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen. Rättsprövningen av regeringens beslut bör utföras så att en rättvis bedömning kommer till stånd. - Regeringsrätten (1999-05-21, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson, Schäder, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop.1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall vid prövning av frågor enligt lagen både allmänna och enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet. I 5 kap. 2 § första stycket PBL föreskrivs att vid utformningen av en detaljplan skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. I andra stycket av samma paragraf anges att planen dessutom i de delar som den medför att mark eller särskild rätt till mark kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17-19 §§ skall utformas så att de fördelar som kan vinnas med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda. - Bestämmelserna om vilka intressen som skall beaktas vid utformningen av en detaljplan är såsom framgår av det som redovisats allmänt hållna och lämnar myndigheterna en viss handlingsfrihet vid beslutsfattandet. Regeringen har vid sin avvägning funnit att fördelarna med den valda planutformningen inte överväger de olägenheter som detaljplanen medför för vissa av de berörda fastighetsägarna. - Regeringsrätten finner att sökanden inte har visat att regeringen vid sitt ställningstagande har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som föreligger i ärenden av förevarande slag. Något fel i förfarandet som kan ha inverkat på utgången i ärendet har inte belagts. Regeringens beslut strider därför inte mot någon rättsregel på det sätt sökanden angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-05-06, Landelius)

*REGI

*INST