RÅ 1999 not 174

Not 174. Överklagande av Sonja J. ang. sjukpenning. - Bohusläns allmänna försäkringskassa fann enligt omprövningsbeslut den 12 december 1994 inte skäl att ändra ett i september samma år fattat beslut att Sonja J. på grund av utflyttning till Norge inte längre skulle omfattas av den svenska försäkringen och därmed inte skulle ha rätt till sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). - Sonja J. överklagade kassans beslut med yrkande att alltjämt få sjukpenning. -Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1995-09-07, ordf. Holmstedt): Målet gäller tillämpning av lagen (1992:1776) och förordningen (1992:1777) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska Samarbetsområdet och de EG-rättsakter som ingår som bilagor till lagen respektive förordningen. Författningarna är numera upphävda på grund av inträdet i Europeiska Unionen. De skall emellertid enligt sina övergångsbestämmelser alltjämt tillämpas på förhållanden som hänför sig till tid under vilken de varit i kraft. Det kan framhållas att förordningarna alltjämt är direkt tillämpliga i Sverige, men nu som en direkt följd av medlemskapet och inte, som tidigare, genom en av riksdagen utfärdad särskild lag. - I sin flyttningsanmälan uppgav Sonja J. att avsikten med flyttningen var "Bosättning" i Norge. Vad Sonja J. numera sagt ger inte anledning att anta annat än att hon vid denna tidpunkt hade för avsikt att vistas i Norge under längre tid än ett år. Enligt svenska regler har det därmed varit befogat att, såsom försäkringskassan också gjort, avregistrera henne såsom inskriven i svensk försäkringskassa och anse henne bosatt i Norge. Frågan i målet är då, om hon trots bosättning i Norge alltjämt hade rätt till sjukpenning från Sverige. Denna fråga får besvaras bl.a. utifrån följande två bestämmelser i EG-förordningen 1408/71. - Enligt artikel 13 punkt 2 a) skall den som är anställd för arbete inom en medlemsstats territorium omfattas av denna medlemsstats lagstiftning, även om han är bosatt inom en annan medlemsstats territorium eller om det företag eller den person som han är anställd hos har sitt säte eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium. I detta sammanhang kan sägas att det är något oklart om Sonja J:s anställning i Sverige verkligen upphört när hon flyttade till Norge. - I artikel 13 punkt 2 f) sägs vidare. "Den för vilken lagstiftningen i en medlemsstat upphör att gälla utan att lagstiftningen i en annan medlemsstad blir tillämplig på honom … skall omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat inom vars territorium han är bosatt uteslutande enligt bestämmelserna i denna lagstiftning." - Innebörden av punkt 2 f) och hur denna punkt förhåller sig till huvudregeln i punkt 2 a) är, sett till ordalagen, minst sagt oklar. I SOU 1993:115 "Social trygghet och EES", där följderna av ett införande av EG-reglerna för det svenska socialförsäkringssystemet har analyserats, har emellertid följande framhållits (223 f). Lagvalsreglerna i förordning 1408/71 får den konsekvensen att det bosättningskrav som gäller enligt den svenska nationella lagstiftningen inte kommer att kunna upprätthållas i fråga om personer som omfattas av förordning 1408/71 och som förvärvsarbetar i Sverige. I den situationen att förvärvsanknutna förmåner utges när arbetet i Sverige upphör, kommer personen även fortsättningsvis att vara försäkrad i Sverige. Hur länge han kvarstår som försäkrad i Sverige är beroende av om det i den svenska nationella lagstiftningen finns begränsningar av den tid under vilken förmåner kan utges. I fråga om kontantförmåner vid sjukdom finns inte någon sådan tidsmässig begränsning. Om nedsättningen av arbetsförmågan blir bestående ersätts sjukpenningförmånen så småningom av sjukbidrag eller förtidspension. - Utredningen synes ha gjort denna tolkning av reglerna mot bakgrund av rättsfallet 302/84 Ten Holder. - Länsrätten finner inte skäl att gå ifrån den tolkning av relevanta bestämmelser som kommit till uttryck i SOU 1993:115. I Sonja J:s fall leder den till följande bedömning. - När Sonja J. flyttade till Norge uppbar hon svensk sjukpenning. Hon omfattades därmed alltjämt av svensk lagstiftning. Även efter det att hon flyttat till Norge har hon således haft rätt till svensk sjukpenning, om det inte förelegat annan grund för att vägra henne sådan ersättning. Någon sådan grund har inte framförts. Sonja J. har vid sådant förhållande haft rätt till sjukpenning också efter den 30 september 1994. - Länsrätten upphäver det överklagade beslutet och visar målet åter till kassan för ny handläggning i enlighet med det ovan sagda. - Riksförsäkringsverket överklagade länsrättens dom med yrkande att försäkringskassans beslut skulle fastställas. - Kammarrätten i Göteborg (1998-09-24, Kärrström, Öhvall, Winther): Sonja J. har i sin flyttningsanmälan, som kom in till vederbörande lokala skattemyndighet den 21 september 1994, uppgett att hon avsåg att resa till Norge den 30 i samma månad samt att avsikten med vistelsen var "Bosättning". Med hänsyn bl.a. till innehållet i flyttningsanmälan och vad Sonja J. uppgett hos försäkringskassan får det antas att hennes avsikt var att vistas i Norge längre än ett år. Att Sonja J. i slutet av december 1994 reste till Sverige för att återuppta sitt arbete synes föranlett av att hon inte fick norsk sjukpenning. Kammarrätten bedömer att Sonja J. hade upphört att vara yrkesverksam i Sverige, när hon den 30 september 1994 flyttade till Norge. - EG-domstolen har i dom den 11 juni 1998 i mål C-275/96 mellan Anne Kuusijärvi och Riksförsäkringsverket angående tolkning av bl.a. artikel 13.2 f i förordningen (EEG) nr 1408/71 funnit att artikeln inte hindrar att en medlemsstats lagstiftning uppställer krav på att en person, som helt har upphört att vara yrkesverksam i den staten, måste vara bosatt där för att omfattas av medlemsstatens lagstiftning. - Eftersom Sonja J. flyttade från Sverige med avsikt att vara bosatt utomlands längre än ett år och dessutom hade upphört att vara yrkesverksam i Sverige, anser kammarrätten med stöd av AFL och förordningen (EEG) nr 1408/71 och med ledning av EG-domstolens avgörande att försäkringskassan hade rätt att avregistrera henne från kassan och vägra henne sjukpenning för tid efter den 30 september 1994. Riksförsäkringsverkets talan skall därför bifallas. - Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer försäkringskassans beslut. - Sonja J. överklagade kammarrättens dom och yrkade att hon även för tid efter den 30 september 1994 skulle ha rätt till sjukpenning enligt AFL Till stöd härför anförde hon att hon fortsatt att arbeta på Hogstorps Wärdshus AB och att det inte funnits några bevis för att hon avsett att flytta till Norge för längre tid än ett år. - Riksförsäkringsverket (RFV) medgav bifall till Sonja J:s talan och anförde bl.a. följande. Sonja J. syntes enligt utredningen i målet ha varit fast etablerad på den svenska arbetsmarknaden. Det fanns inte något stöd för att anta att hon, när hon flyttade till Norge den 30 september 1994, helt hade upphört att vara yrkesverksam i Sverige. Hon borde därför ha bedömts som omfattad av den svenska socialförsäkringen även fr.o.m. den 1 oktober 1994. Någon annan grund för att vägra Sonja J. sjukpenning fr.o.m. den 1 oktober 1994 hade inte framkommit. - Regeringsrätten (1999-07-12, Werner, Billum, Eliason, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av utredningen i målet framgår att Sonja Jensen sedan 1987 varit inskriven i svensk försäkringskassa och att hennes sjukpenninggrundande inkomst fr.o.m. den 1 december 1993 var fastställd till 195 100 kr. Hon var anställd som kokerska på Hogstorps Wärdshus då hon den 1 februari 1994 blev sjukskriven på grund av en artrodesoperation av vänster tumme. I maj 1994 bedömdes artrodesen läkt men hon besvärades då av stelhet i vänster axel. Hon blev därför fortsatt sjukskriven och remitterades till sjukgymnast. Överläkaren Rhagnar Myrhage uppgav den 23 juni 1994 på förfrågan av försäkringskassan att Sonja J. borde kunna återgå i sitt arbete senast i början av augusti "allt beroende på hur pass snabbt hon kommer igång med sin axel". Den 21 september 1994, då hon anmälde till den lokala skattemyndigheten att hon den 30 i samma månad skulle flytta till Norge för att bosätta sig där, var hon fortsatt sjukskriven. Hos länsrätten anförde Sonja J. att hon då hon flyttade till Norge befann sig i en psykisk och fysisk kris och att hennes rehabilitering gick långsamt. Hon trodde vid flytten att hon skulle få norsk sjukpenning, vilket dock senare vägrades henne. Någon rehabilitering i Norge kunde hon inte heller få. Hon beslöt sig därför, i samråd med läkare, att den 28 december 1994 återvända till Sverige för att pröva på att arbeta halvtid på sin tidigare arbetsplats, Hogstorps Wärdshus. - Frågan i målet gäller om Sonja J. även för tiden efter det att hon folkbokfördes i Norge skall ha rätt att vara inskriven i försäkringskassan och ha rätt till sjukpenning (jfr Regeringsrättens dom den 27 april 1999, mål nr 1950-1997).(Anm.: Se RÅ 1999 not 88) - Regeringsrätten gör följande bedömning. - Sonja J. flyttade till Norge, folkbokfördes där och bodde kvar i knappt tre månader innan hon återvände till Sverige för att här återuppta sitt tidigare arbete på Hogstorps Wärdshus. Mot denna bakgrund och med hänsyn till omfattningen av hennes tidigare yrkesverksamhet i Sverige kan det inte anses tillräckligt klarlagt att Sonja J. helt hade upphört med sin yrkesverksamhet i Sverige när hon flyttade till Norge och folkbokfördes där. Det förelåg därför inte skäl att avregistrera henne hos allmän försäkringskassa. Någon annan grund för att vägra Sonja J. sjukpenning för tid efter den 30 september 1994 har inte framkommit. Sonja J:s talan skall därför bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Med upphävande av kammarrättens dom fastställer Regeringsrätten länsrättens domslut. - Handlingarna i målet överlämnas till Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa för erforderlig handläggning. (fd I 1996-06-29, Johansson)

*REGI

*INST