RÅ 1999 not 23

Not 23. Ansökan av Jens H. och Brittmarie B. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Sundsvalls kommun (1996-01-22)beslutade att anta detaljplan för utbyggnad av Ortvikens pappersbruk PM 6 och 7, Korsta 7:1, 7:68 m.fl., Skön, i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Västernorrlands län (1996-05-15) att avslå överklagandena och fastställa kommunens beslut att anta planen. - Jens H. och Brittmarie B. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-12-11) gjorde med anledning av överklagandena endast den ändringen av kommunfullmäktiges beslut att regeringen föreskrev att en planbestämmelse med följande lydelse skulle tas in i planen. "Byggnad inom planområdet skall utformas så att bullernivån från verksamhet i byggnaden, vid intilliggande bostäder ej får överskrida Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller RR 1978:5/befintlig industri". - Som skäl för sitt beslut anförde regeringen: Enligt 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, skall vid prövning av frågor enligt denna lag både enskilda och allmänna intressen beaktas. Vid utformningen av en detaljplan skall enligt 5 kap. 2 § första stycket skälig hänsyn tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. Vidare gäller enligt 3 kap. 2 § bl.a. att byggnader skall placeras och utformas så att de eller deras avsedda användning inte medför betydande olägenheter för omgivningen. - Regeringen konstaterar att beslutet att anta planen föregåtts av omfattande utredningar vad beträffar bl.a. lokaliseringens konsekvenser för miljön. - Regeringen finner att det material som nu föreligger är tillräckligt för den prövning som skall ske i detta detaljplaneärende. De närmare villkoren för den verksamhet som skall utövas prövas bl.a. enligt bestämmelserna i miljöskyddslagen (1969:387). - Regeringen konstaterar vidare att detaljplanen, vars syfte främst är att skapa de planmässiga förutsättningarna för en utbyggnad av Ortvikens pappersbruk i kommunen, svarar dels mot exploatörens, SCA Graphic AB, intresse av att utveckla sin verksamhet på platsen, dels mot kommunens intresse att främja en viktig verksamhet i kommunen. Mot dessa intressen står bl.a. klagandenas intresse av att bostadsmiljön inte försämras. - Regeringen finner, med hänsyn bl.a. till vad Boverket anfört, att detaljplanen, med den planbestämmelse om högsta tillåtna bullernivåer som kommunen medgett, inte kan anses medföra sådana olägenheter för klagandena att planen av det skälet inte kan godtas. Planen kan inte heller på annat sätt anses innebära en felaktig avvägning mellan berörda allmänna och enskilda intressen. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva planbeslutet. Överklagandena bör därför endast föranleda att en planbestämmelse med angiven lydelse tas in i planen. - Jens H. och Brittmarie B. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och om resning i ärendet. Sammanfattningsvis anförde de bl.a. följande. Alla instanser hade valt att tillgodose SCA:s enskilda intresse av industriexploatering utan att beakta övriga allmänna och enskilda intressen på det sätt som förutsattes i naturresurslagen. I lokaliseringsfrågan hade inte heller miljöskyddslagens regler om bästa lokalisering tillämpats. I fråga om miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) hade plan- och bygglagens regler inte följts. Dessutom hade Boverket i sitt yttrande till regeringen i ärendet lämnat grovt felaktiga uppgifter och därmed vilselett regeringen i dess beslutsfattande. - På ett flertal punkter framförde sökandena också detaljerad kritik mot planbeslutet. Bl.a. framhöll de att avståndet mellan den föreslagna fabriksbyggnaden och befintliga bostäder var mycket kort, i något fall bara knappt 150 meter. De hänvisade i sammanhanget till Boverkets allmänna råd 1995:5, "Bättre Plats för Arbete" som angav ett riktvärde om 500 meter. När det gällde den MKB som gjorts framhöll de bl.a. att den beskrev konsekvenser av tre LWC-maskiner och inte som senare hade föreslagits fyra. Det hade enligt deras mening krävts en kompletterande MKB för att uppfylla lagens krav. - Regeringsrätten (1999-02-15, Werner, Holstad, Lindstam, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande.Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen) framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23–25 och s. 234). - Flertalet av de bestämmelser i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen) som sökandena åberopar och som är tillämpliga i målet innefattar en mycket allmänt hållen reglering av hur olika intressen skall vägas mot varandra. Utrymmet för olika bedömningar av de tillämpande myndigheterna är därför förhållandevis stort. Mot den bakgrunden finner Regeringsrätten att de överväganden som myndigheterna redovisat och regeringen bedömt i berörda delar får anses ligga inom ramen för den handlingsfrihet som de nämnda bestämmelserna medger. Regeringens avgörande i dessa delar strider alltså inte mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angett. Vad sökandena i övrigt anfört är inte heller av beskaffenhet att kunna föranleda att avgörandet skall upphävas. Dessutom framgår det inte klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Mot denna bakgrund skall beslutet enligt 5 § rättsprövningslagen stå fast. - Som nämnts i det föregående innefattar sökandenas framställning också en ansökan om resning. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Sökandena har dock inte visat att skäl för resning föreligger. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. - Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. (fd II 1999-01-27, Landelius)

*REGI

*INST