RÅ 1999 not 248

Not 248. Överklagande av Sankt Kors Fastighets AB ang. allmän fastighetstaxering 1988. - I fastighetsdeklarationer till ledning för den allmänna fastighetstaxeringen 1988 uppgav bolaget att byggnaderna på fastigheterna Idéläran 1 och Idésprutan 1 inrymde enbart kontorslokaler. Fastigheterna redovisades som hyreshusenheter. Fastighetstaxeringsnämnden indelade fastigheterna som hyreshusenheter i enlighet med deklarationerna. - I överklagande yrkade bolaget att fastigheterna skulle indelas som industrienheter. Till stöd för yrkandet anfördes bl.a. följande. Lokalernas utformning och standard hade stor likhet med kontor men de företag som hyrde lokalerna tillhörde den moderna tidens industriföretag, som använde datatekniken för sin produktion. Dessa företags produktion fick ses som det första ledet i produktionskedjan av varor och produkter som den traditionella industrin sedan fullföljde. -Länsrätten i Östergötlands län (1994-05-31, ordf. Sandell) yttrade i två likalydande domar: I 2 kap 1 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, stadgas att byggnad skall indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag samt att det är den varaktiga användningen som är avgörande för indelningen. I 2 § samma kapitel stadgas att byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande skall indelas som hyreshus. Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet skall indelas som industribyggnad. Med industriell verksamhet avses tillverkning av varor. Den nu ifrågavarande byggnaden kan inte anses inrättad för sådan verksamhet. Byggnaden bör därför inte indelas på annat sätt än som skett genom det överklagade beslutet. - Länsrätten ändrar inte taxeringen. - I överklagande vidhöll bolaget sitt hos länsrättens framställda yrkande. Bolaget yrkade också att kammarrätten skulle besluta om syn på fastigheterna. - Kammarrätten i Jönköping (1995-03-29, Nordling, Schiller, Sjöstrand): Kammarrätten har i beslut den 30 januari 1995 funnit syn obehövlig och avslagit yrkandet därom. - Enligt 2 kap. 2 § FTL skall byggnader indelas i byggnadstyper. I samma paragraf anges olika byggnadstyper. Med byggnadstyp hyreshus avses byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang och liknande. Som industribyggnad räknas byggnad som är inrättad för industriell verksamhet. Byggnad som inte skall utgöra någon av de i paragrafen nämnda byggnadstyperna skall räknas som övrig byggnad. - I förarbetena (SOU 1979:32 s. 200) angavs följande beträffande byggnadstypen hyreshus. Till gruppen hyreshus är det ändamålsenligt att hänföra sådana byggnader som det går att beräkna ett hyresvärde för. Vissa andra byggnader än bostadsbyggnader bör av den anledningen indelas som hyreshus. Således bör till gruppen hyreshus föras byggnader som är inrättade till, förutom bostäder, kontor och butiker, även restauranger och hotell och andra anordningar, som hyresvärde kan beräknas för. För övriga nu aktuella byggnadstyper angavs följande i propositionen 1979/80:40 (s. 64). Till industribyggnader bör föras bl.a. byggnader för livsmedelsindustri, trävaruindustri, kemisk industri, gruv- och täktverksamhet och annan tillverkningsindustri. Inom gruppen övriga byggnader faller bl.a. byggnader såsom bensinstationer, parkeringshus och storgarage. - Kammarrätten gör följande bedömning. - Indelning i byggnadstyp skall, när fråga inte är om specialbyggnad, göras efter det ändamål som byggnaden är inrättad för och således inte efter byggnadens användningssätt. Av vad fastighetens ägare anfört framgår att byggnaderna är inrättade till kontor eller liknande. Fastighetstaxeringsnämndens beslut att taxera fastigheterna som hyreshusenheter är därför riktigt. - Kammarrätten avslår överklagandet. - I Regeringsrätten yrkade bolaget att byggnaderna på fastigheterna Idéläran 1 och Idésprutan 1 skulle indelas som industribyggnader alternativt som övriga byggnader. Bolaget överklagade vidare kammarrättens beslut att avslå bolagets yrkande om syn och yrkade att Regeringsrätten skall förordna om syn på stället för besiktning av fastigheterna. Därutöver yrkade bolaget ersättning för kostnader i målet i Regeringsrätten med 16 020 kr. - Till stöd för sin talan anförde bolaget bl.a. följande. Byggnaderna användes i högteknologisk forskningsindustri, vilken verksamhet utgjorde led i industrins tillverkning av varor. Bestämmelsen i 2 kap. 2 § FTL angav att byggnad som var inrättad för industriell verksamhet skulle indelas som industribyggnad. De båda fastigheterna var belägna i Linköping inom Mjärdevi forskningsområde. Området var reserverat för hightechföretag, som på olika sätt omsatte ny teknik i praktisk och kommersiell tillämpning. Inom företagen förekom såväl forskning som utveckling. Huvudparten av verksamheten låg inom områdena data och elektronik. Av till överklagandet bifogade verksamhetsbeskrivningar för ett antal av de företag som förhyrde lokaler i fastigheterna framgick att det inom de flesta företagen pågick laborativ verksamhet med bl.a. tillverkning av prototyper/applikationer för elektronik. Även fortlöpande tillverkning av hårdvaruprodukter förekom. Byggnaderna hade ett utförande som i mycket liknade kontorsbyggnader men med det regelsystem som fanns för området och de krav som ställdes på de där lokaliserade företagen skulle byggnaderna inte komma att få användas som traditionella kontorsbyggnader. Mot bakgrund av att byggnaderna inrättats för forskningsindustri var det bolagets bestämda uppfattning att byggnaderna på fastigheterna skulle indelas som industribyggnader alternativt övriga byggnader. - Regeringsrätten (1999-11-23, Werner, Swartling, Sandström, Nilsson, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Frågan i målet är om byggnaderna på fastigheterna Idéläran 1 och Idésprutan 1 vid 1988 års allmänna fastighetstaxering skall indelas som industribyggnader alternativt övriga byggnader i stället för som hyreshus. - Enligt 23 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får rätten förordna om syn på stället för besiktning av en fastighet eller plats eller av föremål som inte lämpligen kan ges in till rätten. I andra stycket samma bestämmelse anges att bestämmelserna om muntlig förhandling i tillämpliga delar gäller i fråga om syn på stället. En förutsättning för att hålla syneförrättning är att synen är till fördel för utredningen. Mot bakgrund av att förevarande mål gäller 1988 års allmänna fastighetstaxering finner Regeringsrätten att det inte kan ha ålegat kammarrätten att inför sin år 1995, dvs. sju år senare, meddelade dom hålla syn i målet. Än mindre är det i dag motiverat att hålla syn. Yrkandet om syn i Regeringsrätten skall därför avslås. - Enligt 2 kap. 2 § FTL skall en byggnad indelas i någon av de olika byggnadstyper som där anges. Som hyreshus skall en byggnad indelas bl.a. om byggnaden är inrättad till kontor och liknande. Är byggnaden inrättad för industriell verksamhet skall den indelas som industribyggnad. Till byggnadstypen övrig byggnad skall hänföras sådan byggnad som inte skall utgöra någon av de andra i paragrafen nämnda byggnadstyperna. Om en byggnad är inrättad för mer än ett av de angivna ändamålen följer av 2 kap. 3 § första stycket FTL att byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnaden till övervägande del är inrättad för. Av 1 kap. 6 § FTL framgår att taxeringen skall ske på grundval av förhållandena vid taxeringsårets ingång. - Avgörande för hur de i målet aktuella byggnaderna skall indelas vid 1988 års allmänna fastighetstaxering är således det ändamål för vilket de helt eller till övervägande del var inrättade vid ingången av år 1988. Av handlingarna framgår att byggnadslov i februari 1987 beviljades beträffande Idéläran 1 för inredning och ianspråktagande av kontorslokaler. Vidare framgår att bolaget i de fastighetsdeklarationer för Idéläran 1 och Idésprutan 1 som lämnades till ledning för den aktuella fastighetstaxeringen hänförde byggnadernas hela yta till kontor. De verksamhetsbeskrivningar som lämnats avseende företag som förhyr lokaler i fastigheterna visar att flertalet av företagen bedriver verksamhet som består av forskning och utveckling samt försäljning av konsulttjänster eller varor. Nu angivna uppgifter och det som i övrigt förekommit i målet ger inte stöd för annan bedömning än att byggnaderna vid ingången av år 1988 var inrättade för kontorsändamål och följaktligen skall indelas som hyreshus. Kammarrättens dom skall således inte ändras. - En skattskyldig som i ett mål om skatt haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt, skall enligt 3 § 2 lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. efter framställning beviljas ersättning för kostnaderna om målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen. Regeringsrätten finner att bolaget med stöd av denna bestämmelse är berättigat till ersättning. Bolaget har yrkat ersättning med 16 020 kr avseende utlägg för biträdesarvode. Med hänsyn till att biträdet bistått bolaget redan i kammarrätten och till den relativt begränsade omfattningen av den skriftväxling som förevarit här finner Regeringsrätten dock att ersättningen skäligen bör begränsas till 8 000 kr. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår bolagets överklaganden. - Regeringsrätten tillerkänner bolaget ersättning av allmänna medel för kostnader i Regeringsrätten med 8 000 kr. (fd II 1999-11-02, Berendt)

*REGI

*INST