RÅ 1999 not 249
Arbetsplan för omläggning av väg m.m. (rättsprövning, avslag)
Not 249. Ansökan av Gunnar B. om rättsprövning av beslut ang. fastställelse av arbetsplan för omläggning av väg m.m. - Vägverket beslutade den 12 november 1997 att fastställa arbetsplan för omläggning av väg 700 Dannike-Vegby, delen vid Fästeredsssund, och indragning av väg. - Beslutet överklagades av bl.a. Gunnar B. -Regeringen (Näringsdepartementet, 1999-06-03) avslog överklagandena. - Gunnar B. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skall upphäva beslutet samt besluta om verkställighetsförbud i avvaktan på slutligt avgörande. Han gjorde gällande att beslutet stred mot 4 och 13 §§väglagen (1971:948), 2 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., NRL, samt proportionalitetsprincipen. - Till stöd för sin ansökan anförde han bl.a. följande. Den miljökonsekvensbeskrivning som utgjorde det viktigaste underlaget för beslutet att fastställa arbetsplanen hade stora, fundamentala brister och uppfyllde inte de krav som uppställdes i förordningen (1991:738) om miljökonsekvensbeskrivningar samt de anvisningar som gemensamt utarbetats av Boverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Socialstyrelsen i ”Boken om MKB”. På grund av dessa brister hade förutsättningarna för beslutet snedvridits så att det fick anses strida mot nämnda lagrum m.m. Miljökonsekvensbeskrivningen brast när det gällde åtminstone två kriterier, nämligen redovisning av alla relevanta alternativ och värdering av miljöeffekterna. Miljökonsekvensbeskrivningen hade därför inte kunnat uppfylla sitt syfte och beslutsunderlaget hade således varit ofullständigt och i avsaknad av den vitalaste delen. Det av Gunnar B. framförda alternativet A fick tveklöst betecknas som det mest relevanta med hänsyn till projektets huvudsyfte. Det kunde konstateras att det nu fastställda förslaget inte uppfyllde kraven i 13 § väglagen. Genom att det antagna förslaget gick betydligt längre än syftet med projektet motiverade, medförde förslaget att ingreppet i hans fastighet blev väsentligt större och allvarligare än vad som var motiverat. Konsekvenserna av ingreppen hade inte analyserats. Tillbörlig hänsyn hade därför inte heller tagits till de allmänna intressena. Därför stred förslaget mot 4 § väglagen. Projektets syfte var mycket oklart beskrivet och motiverat. Det saknades en klar och saklig analys av reella behov. Regeringen hade därför inte heller kunnat göra en korrekt bedömning enligt 2 kap. NRL. - Regeringsrätten (1999-11-23, Werner, Swartling, Sandström, Nilsson, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23–25 och 234). - I väglagen och därtill knutna författningar finns bestämmelser som reglerar tillkomsten av en arbetsplan för väg. Enligt 15 § tredje stycket väglagen skall en miljökonsekvensbeskrivning innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar och andra olägenheter från trafiken. Den miljökonsekvensbeskrivning som gjorts får anses uppfylla de angivna kraven och kan godtas som underlag för beslut. Vidare kan utredningen inte anses visa att den avvägning som gjorts mellan olika intressen strider mot tillämplig lagstiftning eller den av sökanden åberopade proportionalitetsprincipen. Det har inte heller framkommit att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller att det vid handläggningen har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökanden har angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Med denna utgång förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast.(fd II 1999-11-02, I. Larsson)