RÅ 1999 not 27

Not 27. Ansökan av Lennart P. m.fl. av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Lunds kommun (1998-02-26) beslutade att anta detaljplan för Galgevången 2:3 m.fl. (Villa Sunna) i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Skåne län (1998-06-04) att avslå överklagandena. - Lennart P. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-10-15) avslog överklagandena. Som skäl för beslutet anförde regeringen: Regeringen finner att ärendet kan avgöras med utgångspunkt i det underlag som nu föreligger. - Regeringen finner att de olägenheter för klagandena som planen medför, främst genom ökad skuggbildning och insyn, inte är så betydande att planen av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - Lennart P. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och yrkade samtidigt inhibition. Till stöd för sin talan anförde de i huvudsak följande. Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223) skulle en myndighet beakta möjligheten att inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter. Regeringen hade emellertid funnit att ärendet kunnat avgöras med utgångspunkt i det underlag som förelegat och att de olägenheter som planen medförde inte var så betydande att planen av det skälet inte kunde godtas. Det var märkligt att regeringen denna gång - till skillnad mot vad som skett vid regeringens tidigare prövning av en detaljplan för det aktuella området - avstått från att inhämta yttrande från Boverket. Sökandenas överklagande hade i stor utsträckning byggt på Boverkets rekommendationer i skriften "Solklart”. Då planen inte beaktat dessa rekommendationer var det angeläget att just Boverket fick yttra sig. Det var sökandenas fasta övertygelse att ett sådant yttrande kunde leda till att regeringens ställningstagande ändrades och detaljplanen upphävdes. - Regeringsrätten (1999-02-17, Swartling, Rundqvist, Eliason, Nilsson, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är så utformade att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Frågan om skuggbildning på grund av den enligt detaljplanen tillåtna bebyggelsen har blivit väl utredd i målet, inte minst genom sökandenas egen försorg. Den omständigheten att regeringen funnit att ärendet kunnat avgöras på föreliggande underlag kan inte anses innebära att regeringen åsidosatt det krav på beredning av regeringsärenden som gäller enligt 7 kap. 2 § regeringsformen. - Vad beträffar regeringens avgörande i sak har sökandena inte visat att regeringen vid sitt beslutsfattande har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. - Av vad sökandena anfört i sin ansökan om rättsprövning följer således inte att regeringens beslut i ärendet strider mot någon rättsregel. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Vid denna utgång förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgöranden. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-01-26, Olsson)

*REGI

*INST