RÅ 1999 not 275

Not 275. Ansökan av Bostadsrättsföreningen Fredriksstrand om rättsprövning av beslut att anta detaljplan. - Kommunfullmäktige i Vaxholms kommun beslutade den 26 februari 1996 att anta detaljplan för del av Vaxön 1:13 i kommunen. - Sedan kommunfullmäktiges beslut överklagats beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län den 6 september 1996 att avslå överklagandena. Bostadsrättsföreningen Fredriksstrand överklagade länsstyrelsens beslut och anförde att behovet av parkeringsplatser inte var tillgodosett i planen och att byggnadshöjden borde sänkas för att inte förhindra utsikten för de boende inom Fredriksstrand. - Boverket yttrade sig i ärendet den 25 mars 1997. Verket anförde därvid bl.a. att bedömningen av hur stort antal parkeringsplatser som krävdes var en kommunal angelägenhet och Boverket såg inte någon anledning att ifrågasätta kommunens bedömning i frågan. - Bostadsrättsföreningen kom därefter in med en skrivelse. Föreningen ifrågasatte och efterlyste en redogörelse från kommunen för hur parkeringsplatserna skulle tillskapas då de förutsättningar som redovisats i detaljplaneförslaget inte längre gällde. -Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-05-22): Regeringen finner med hänsyn bl.a. till vad Boverket anfört att planen inte kan anses medföra sådana olägenheter för klaganden att den av det skälet inte kan godtas. Vad klagandena anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - Bostadsrättsföreningen Fredriksstrand ansökte om rättsprövning av regeringens beslut och hemställde att Regeringsrätten skulle pröva om Vaxholms kommun hade rätt att i detaljplan hänvisa till parkeringsområde som brukas i samfällighet utan samfällighetsföreningens medgivande och om kraven i 3 kap. 15 § första stycket 6 plan- och bygglagen (1987:10), PBL, var uppfyllda avseende skälig parkeringsyta samt att Regeringsrätten skulle fastställa bostadsrättsföreningens rätt till fri utsikt i enlighet med utfästelser inför köp som framhållits i den av det kommunala bostadsföretaget utformade bofaktabroschyren. - Till stöd för sin talan anförde bostadsrättsföreningen bl.a. följande. I planförslaget redovisas parkeringsbehovet till följd av planerad utbyggnad på Stabsområdet till ca 140-150 parkeringsplatser. Förutsättningarna för en lösning av parkeringsfrågan enligt detaljplaneförslaget har under beslutsprocessens gång omöjliggjorts genom flera beslut i kommunfullmäktige. Det måste betraktas som en formellt felaktig handläggning när kommunen genom sina beslut inte kommer att kunna täcka det beräknade parkeringsbehovet. Det får också anses föreligga ett avtal mellan kommunen såsom ägare av bostadsbolaget Vaxholmsbostäder AB och ett stort antal medlemmar i bostadsrättsföreningen med anledning av bolagets utfästelser om sjöutsikt. Ett genomförande av detaljplanen innebär därför avtalsbrott. - Regeringsrätten (1999-12-13, Swartling, Holstad, Lindstam, Sandström, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23–25 och 234). - PBL bygger på principen om decentralisering av beslutsfattandet och om kommunens självbestämmanderätt i frågor som rör bl.a. riktlinjerna för markanvändning inom kommunen. En konsekvens av detta är att den statliga kontroll som besvärsprövningen innefattar i många fall bör stanna vid en prövning av frågan om ett överklagat kommunalt beslut ligger inom ramen för det handlingsutrymme som de materiella reglerna ger kommunen (jfr RÅ 1994 ref. 39). Mot bakgrund av den vidsträckta kommunala självbestämmanderätt som råder i planärenden finner Regeringsrätten att det som sökanden anfört mot innehållet i planen inte ger fog för att underkänna den. Den formella handläggningen av ärendet har, såvitt framkommit, inte varit bristfällig. - Det har följaktligen inte visats att regeringens beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd I 1999-11-16, I. Larsson)

*REGI

*INST