RÅ 1999 not 29
Beslut att anta detaljplan och fastighetsplan för breddning av utfartsväg (avslag) / Beslut att anta detaljplan och fastighetsplan för breddning av utfartsväg (rättsprövning, avslag)
Not 29. Ansökan av Sven Erik S. och Gunilla W. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan.- Byggnadsnämnden i Södertälje kommun (1997-02-17) beslutade att anta detaljplan och fastighetsplan för kvarteret Klubban m.m. vid Holmfastvägen inom Telge i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län (1997-06-18) att fastställa beslutet att anta fastighetsplanen samt att fastställa beslutet att anta detaljplanen med vissa ändringar. - Sven Erik S. och Gunilla W. överklagade länsstyrelsens beslut. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-04-23) avslog överklagandet. - Som skäl för sitt beslut anförde regeringen: Regeringen finner att ärendet kan avgöras utan syn. - Regeringen finner vid en avvägning att detalj- och fastighetsplanernas utformning inte kan anses åsidosätta Sven Erik S:s och Gunilla W:s intressen på ett sådant sätt att planerna inte kan godtas. Vad de anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planerna. Överklagandet bör därför avslås. - I ansökningen begärde sökandena rättsprövning av regeringens beslut och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva beslutet. De anförde till stöd för sin talan i huvudsak följande. Beslutet stred mot 1 kap. 5 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, artikel 6 i Europakonventionen, artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen, kravet på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen och den i Regeringsrättens dom den 18 juni 1996 (RÅ 1996 ref. 44) angivna proportionalitetsprincipen. Sökandenas intressen i ärendet hade inte beaktats eller i vart fall inte i tillräcklig grad. I stället hade deras granne, som var kommunpolitiker, sluppit göra ett marginellt avkall (gränsen flyttas högst 1 m) på sätt som föreslagits av sökandena hos regeringen. Något allmänt intresse syntes inte ha trätts för när om förslaget hade accepterats. Beslutet fick nu i stället förödande konsekvenser för sökandena då deras fastighet i praktiken snöptes av på mitten. Halva fastigheten blev därför i deras hand i stort sett värdelös. Mot denna bakgrund och med beaktande av vad som anförs i Didóns m.fl. kommentar till PBL, s. 1:14 ff, stred beslutet mot 1 kap. 5 § PBL. Regeringen hade avgjort ärendet utan att på plats låta sökandena få peka på de faktiska omständigheterna. Ärendets handläggning stred således mot artikel 6 i Europakonventionen. Samma synsätt som Regeringsrätten haft rörande tillämpningen av proportionalitetsprincipen i rättsfallet RÅ 1996 ref. 44 måste anläggas när det allmänna ville ta i anspråk annans mark. Då beslutet flagrant stred mot sagda princip utgjorde det även ett brott mot artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. - Regeringsrätten höll muntlig förhandling i målet den 13 januari 1999. - Regeringsrätten (1999-02-18, Werner, Lindstam, Eliason, Hulgaard, Nilsson): Skälen till Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena har angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - Enligt 1 kap. 5 § PBL skall både allmänna och enskilda intressen beaktas vid prövningen av frågor enligt PBL. När det gäller utformningen av en detaljplan preciseras detta krav i viss mån bl.a. genom föreskriften i 5 kap. 2 § PBL att skälig hänsyn skall tas till befintliga bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på planens genomförande. - Ifrågavarande bestämmelser är allmänt hållna och ger de tillämpande myndigheterna ett förhållandevis stort utrymme för olika bedömningar. Regeringsrätten finner att sökandena inte har visat att regeringen vid beslutsfattandet har felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. Vad som förekommit i målet visar inte heller att regeringens beslut strider mot kravet på saklighet och opartiskhet i regeringsformen, skyddet för egendom enligt tilläggsprotokollet till Europakonventionen eller den s.k. proportionalitetsprincipen eller att det vid handläggningen av ärendet förekommit något fel av betydelse för ärendets avgörande. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-01-13, Sandbäck)