RÅ 1999 not 61

Not 61. Ansökan av Bengt B. m.fl. om rättsprövning av ett beslut ang. detaljplan. -Kommunfullmäktige i Mölndals kommun (1996-09-25) beslutade att anta detaljplan för område utmed Spårhagavägen och E6 i kommunen. - Sedan beslutet överklagats avslog Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, numera Västra Götalands län (1997-11-20) överklagandena. - Bengt B. m.fl. överklagade länsstyrelsens beslut. - Boverket yttrade sig den 10 juni 1997 över överklaganden avseende den aktuella detaljplanen. Boverket anförde därvid bl.a. följande. Trafikplatsen och vägens läge och utformning lades fast i arbetsplanerna, varför synpunkter mot vägbyggnadsföretagen behandlades i den processen. Till arbetsplanerna hade miljökonsekvensbeskrivningar upprättats. Dessa hade godkänts av länsstyrelsen. Beträffande Spårhagavägen hade utbyggnad i nuvarande läge valts så att befintlig körbana i stort sett bibehölls. Valet hade gjorts bl.a. med hänsyn till landskapsbilden och naturvärdena kring Råsjöbäcken och i ravinen (fiskeribiologiska värden i bäcken, flora och fauna) samt av kostnadsskäl. Ett läge söder om ravinen begränsade även framtida utbyggnad av Ingemantorp. Boverket delade efter syn på platsen värderingen att en vägsträckning längre söderut skulle innebära ett allvarligt intrång i landskapsbilden med ravinen och dess trädvegetation. Arbetsplanerna och översiktsplanen utgjorde enligt Boverkets mening tillräckligt underlag för detaljplanen, varför särskilt program fick anses kunna undvaras. Miljökonsekvensbeskrivningarna till arbetsplanerna gällde i tillämpliga delar som miljökonsekvensbeskrivning för detaljplanen. Planen hade handlagts på ett enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, formellt riktigt sätt. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1998-04-02) avslog överklagandena och anförde som skäl bl.a.: Vid prövningen av överklagandena i övrigt finner regeringen att ärendet kan avgöras utan syn. - Av handlingarna framgår att Spårhagavägen skall byggas om i befintligt läge till nio meters bredd. Breddningen skall ske åt söder. Ett område avsatt som allmän platsmark skall tas i anspråk för bullerskydd. Enligt gjorda beräkningar kommer de föreskrivna åtgärderna mot trafikbuller att medföra lägre bullernivåer än i dag och rekommenderade riktvärden kommer inte att överskridas. Regeringen finner, med hänsyn bl.a. härtill och till vad Boverket anfört, att detaljplanen inte kan anses innebära sådana olägenheter för klagandena att planen av det skälet inte kan godtas. Regeringen finner också att den gjorda avgränsningen av planområdet kan godtas. Vad de klagande anfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandena bör därför avslås. - Bengt B. m.fl. ansökte om rättsprövning av regeringens beslut. De anförde i huvudsak följande. Detaljplanen och förfarandet vid dess upprättande stred mot reglerna i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Ett program för detaljplanläggning enligt 5 kap. 18 § PBL saknades och sakägare m.fl. hade inte beretts tillfälle till samråd enligt 5 kap. 20 § PBL. Detta utgjorde en allvarlig brist med hänsyn till att detaljplanen innebar omfattande och ingripande förändringar av markanvändningen. Vidare var detaljplanen felaktigt avgränsad, eftersom sökandenas fastigheter och en stor del av det vägprojekt som föranlett planen hade lämnats utanför planläggningen. Förfarandet stred mot de grundläggande planläggningsreglerna i PBL och mot grundlagens äganderättsskydd. Brister fanns i detaljplanens tydlighet vad gällde bestämmelser om bebyggelsens utformning och höjden på bullerskydd. Detaljplanen var också oförenlig med kraven i 1 kap. 5 § och 5 kap. 2 § PBL på hänsynstagande till enskilda intressen, eftersom planen ledde till att sökandenas fastigheter blev olämpliga för bostadsändamål. Till detta kom att regeringen felaktigt grundat sitt avgörande på omständigheter gällande vägsträckningen, som alltjämt varit föremål för prövning hos regeringen i två överklagade ärenden om fastställande av arbetsplaner. - Bengt och Elvy B. begärde även inhibition av regeringens beslut och hemställde om syn på platsen. - Regeringsrätten (1999-03-30, Werner, Rundqvist, Eliason, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten skall pröva om regeringens avgörande i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Regeringsrätten anser att skäl saknas att hålla syn i målet. - Sökandenas invändningar mot regeringens avgörande gäller såväl frågor om handläggningen av detaljplaneärendet i olika skeden som resultatet av prövningen i materiella hänseenden. Vad sökandena anfört om avsaknad av program som grund för detaljplanen, om felaktig avgränsning av planområdet, om otydliga planbestämmelser och om förfarandet i övrigt leder enligt Regeringsrättens mening inte till slutsatsen att det vid regeringens handläggning har förekommit något fel som kan ha påverkat utgången i ärendet. Sökandena har inte heller genom vad de andragit i berörda frågor eller med avseende på bristande hänsynstagande till deras enskilda intressen visat att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som myndigheterna har i planärenden. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angivit. Det framgår inte heller klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på något annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall således stå fast. - Vid denna utgång förfaller frågan om inhibition. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om syn och förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-03-11, Bergquist)

*REGI

*INST