RÅ 1999 not 63

Not 63. Ansökan av Louis S. om rättsprövning av ett förhandsbesked enligt plan- och bygglagen. -Byggnadsnämnden i Nyköpings kommun (1996-08-21) beslutade att som förhandsbesked enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, meddela att tillbyggnad av befintligt enbostadshus med en lägenhet inte kunde tillåtas på Kulstugan 1:1 i kommunen. - Sedan beslutet överklagats ändrade Länsstyrelsen i Södermanlands län (1997-02-17) inte det överklagade beslutet. - Louis S. överklagade länsstyrelsens beslut. Han anförde därvid bl.a. följande. Kommunen hade inte företagit någon bullermätning på platsen. Naturvårdsverkets råd angående trafikbuller upprättades år 1986. I dag var förhållandena annorlunda. Motorerna gick tystare, avgasutsläppen hade minskat, bildäcken var bättre och bensinen blyfri. Kulstugan 1:1 berördes av trafikbrus. Människan tolererade brus lättare än buller. - Regeringen (Inrikesdepartementet, 1997-06-05) avslog överklagandet och anförde som skäl för sitt beslut: Regeringen finner att omständigheterna är sådana att myndigheterna får anses ha tillräckligt stöd för sin bedömning att den aktuella bebyggelsen inte bör medges. Vad Louis S. anfört utgör inte skäl att ändra länsstyrelsens beslut. Överklagandet bör därför avslås. - I ansökningen om rättsprövning anförde Louis S. bl.a. följande. Regeringens skäl för sitt beslut var i grunden baserat på en tjänsteskrivelse från april 1996 till byggnadsnämnden i Nyköpings kommun. Ljudmätning hade inte utförts på platsen. En nivåmätning hade utförts efter kompletteringsbegäran från regeringen. Denna kunde inte ha samband med begärt tillbyggnadslov då mätningen gjorts med utgångspunkt i två enfamiljshus 10 och 20 m från det befintliga bostadshus som tillbyggnaden avsåg. Andra byggnader i närheten, bl.a. skola och barndaghem, låg i nivå med motorvägen och borde därmed vara mera utsatta för bilavgaser och bullerstörningar än bostadshuset på Kulstugan 1:1. Detta låg högre än den övriga bebyggelsen, 60 m från en bergskärning och ca 10 m ovanför motorvägen invid ett skogsbryn. Bergskärningen och skogsbrynet utgjorde naturliga ljudabsorbenter. De i tjänsteskrivelsen påstådda värdena var inte verkliga för bomiljön på Kulstugan 1:1. Vidare åberopades en skrivelse den 26 november 1997 från Vägverket angående en ansökan om bullerskyddsåtgärder i befintliga väg- och bostadsmiljöer rörande fastigheterna Kulstugan 1:1-1:4 m.fl. samt tillhörande mätresultat beträffande Kulstugan 1:1. Vägverket anförde att ingen utredning skulle göras för Kulstugan 1:1 då den enligt verkets beräkningar och mätningar låg på en bullernivå långt under 65 dBA ekvivalentnivå utomhus vid husfasaden. - Regeringsrätten (1999-03-31, Lindstam, Lavin, Nilsson, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Av 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut framgår att Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen skall pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågor om beslutet strider mot kravet på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen omfattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har en viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och s. 234). - Det klandrade regeringsbeslutet avser frågan om en tillbyggnad av ett befintligt enbostadshus med en lägenhet kan tillåtas enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Vid bedömningen skall bl.a. 2 kap. 3 § PBL tillämpas. Enligt punkt 4 i paragrafen skall bebyggelse lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till möjligheterna att förebygga bl.a. bullerstörningar. - Vad som framkommit i målet ger inte vid handen att regeringen felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det handlingsutrymme som den aktuella lagstiftningen ger eller att något handläggningsfel förekommit. Inte heller framgår det klart av omständigheterna i ärendet att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 1999-03-11, Sandbäck)

*REGI

*INST