RÅ 1999 not 94

Nya uppgifter i eftertaxeringsmål om bl.a. sakförhållandena och den skattskyldiges oförmåga att i den ordinarie processen bevaka sin rätt (bifall)

Not 94. Ansökan av Douglas B. om resning i mål ang. eftertaxering för 1979 och 1981-1983 för inkomst jämte skattetillägg. - Länsrätten i Stockholms län beslutade i dom den 2 oktober 1985 att eftertaxera Douglas B. för taxeringsåren 1979 och 1981-1983 till statlig och kommunal inkomstskatt och att påföra honom skattetillägg. Eftertaxeringarna avsåg inkomst av tjänst samt belopp motsvarande återförda avdrag för underskott av rörelse. Länsrättens dom vann laga kraft. - I en skrivelse som kom in till Kammarrätten i Stockholm den 2 november 1987 yrkade Douglas B., under åberopande av 100 § första stycket 7 taxeringslagen (1956:623), att eftertaxeringarna och skattetilläggen skulle undanröjas. Kammarrätten fann enligt beslut den 19 januari 1990 att det som Douglas B. hade åberopat inte utgjorde tillräckliga skäl för att ta upp besvären till prövning i särskild ordning och att det inte heller i övrigt förelåg sådana skäl samt avvisade därför besvären. Douglas B. fullföljde sin talan och yrkade samtidigt att Regeringsrätten skulle pröva ett beslut av kronofogdemyndigheten om utmätning av den bil som han hade använt i sin verksamhet. Regeringsrätten beslutade den 5 juni 1991 att inte bifalla Douglas B:s besvär över kammarrättens avvisningsbeslut samt att avvisa hans talan i vad den avsåg kronofogdemyndighetens beslut. - Douglas B. ansökte om resning. Han yrkade i första hand att Regeringsrätten skulle undanröja eftertaxeringarna och skattetilläggen och i andra hand att Regeringsrätten skulle förordna att målen om eftertaxering ånyo togs upp av den underinstans som sist dömde i sak. Härjämte yrkade han att Regeringsrätten efter beviljad resning skulle förordna att frågan om mervärdesskatteplikt och återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt åter skall tas upp till prövning samt att Regeringsrätten skulle fastställa att kronofogdemyndigheten saknat förvaltningsrättslig grund att ansöka om hans försättande i konkurs. - Douglas B. begärde att Regeringsrätten skulle hålla muntlig förhandling i målen. - Till stöd för sin talan anförde Douglas B. i huvudsak följande. I en revisionspromemoria av den 12 juli 1984 betraktades han som anställd. Riksförsäkringsverket (RFV) hade emellertid i ett s.k. Fp-beslut daterat den 28 oktober 1986 befriat hans uppdragsgivare från påförd betalningsskyldighet för arbetsgivaravgifter eftersom han ansågs som egen företagare. Fp-beslutet hade karaktär av ett formellt beslut som hade getts rättsverkan för uppdragsgivaren och då skulle ha motsvarande verkan för honom själv. Revisionspromemorian innehöll en rad presumtioner, obestyrkta påståenden och felaktigheter. Till följd av konkursansökan, betalningssäkringar m.m. som följde under hösten 1984 kom han att försjunka i en depression som gjorde honom oförmögen att bemöta eller kommentera revisionspromemorian och framställningen om eftertaxering samt att klaga på länsrättens dom i ordinär ordning. Han bestred bl.a. de påståenden i promemorian som innebar att han skulle ha haft en enda uppdragsgivare, att hans egen bil inte skulle ha kunnat användas i hans verksamhet och att han skulle ha utnyttjat uppdragsgivarens kreditkort för att bestrida utgifterna i verksamheten. - Till stöd för sin talan åberopade han också ett antal tidningsartiklar, en videoupptagning av ett TV-program som han medverkat i samt en skrivelse från VD för Ackordscentralen Stockholm. - I ett av Regeringsrätten inhämtat yttrande över ansökningen anförde Riksskatteverket (RSV) bl.a. följande. De uppgifter som framkom vid taxerings- och skatterevision hos Douglas B. föranledde inte RFV att påföra uppdragsgivaren några arbetsgivaravgifter för åren 1979-1982. Således fanns inte heller något beslut om undanröjande av sådana avgifter. - Av handlingarna framgick att Douglas B. genom ombud lämnade skriftliga erinringar över revisionspromemorians innehåll. Sedan revisorerna i en tilläggspromemoria hade yttrat sig över erinringarna, bemöttes tilläggspromemorian av samma ombud. - Vid en genomgång av Douglas B:s deklarationer för de berörda åren hade RSV funnit att de inkomster som han redovisat i rörelsebilagorna för taxeringsåren 1979, 1981 och 1982 överensstämde med de belopp som han erhållit från den aktuella uppdragsgivaren. Vid 1983 års taxering hade han förutom ersättning från denna uppdragsgivare redovisat ersättning från ett aktiebolag med 500 kr. Förutsatt att de uppgifter som lämnats i deklarationerna var riktiga hade han inte haft någon ytterligare uppdragsgivare de aktuella åren. - Det hade framkommit att Länsrätten i Stockholms län i dom den 8 april 1987 delvis bifallit uppdragsgivarens besvär över ett beslut av länsstyrelsen att vägra uppdragsgivaren avdrag för ingående mervärdesskatt avseende vissa utbetalda ersättningar m.m. Domen rörde mervärdesskatt för beskattningsåren 1978-1982. Det framgick inte av länsrättens dom vem som har erhållit ersättningarna. RSV fann dock troligt att de hade utbetalats till Douglas B. - Nämnda länsrättsdom och RFV:s ställningstagande att inte påföra uppdragsgivaren arbetsgivaravgifter var omständigheter som hade inträffat efter det att länsrätten prövat Douglas B:s inkomsttaxeringar. Oaktat dessa omständigheter ansåg RSV att Douglas B. hade åsatts riktiga taxeringar. Det kunde dock inte uteslutas att länsrätten med kännedom om dessa omständigheter skulle ha kommit till ett annat domslut. Med anledning härav motsatte sig RSV inte att resning beviljades beträffande eftertaxeringarna. - RSV hade av samma skäl inte något att erinra mot att resning beviljades även såvitt gällde frågan om mervärdesskatt. - I ett svar på RSV:s yttrande uppgav Douglas B. bl.a. följande. De erinringar över revisionspromemorian som lämnades av hans dåvarande ombud låg helt utanför hans egen kontroll. På grund av sin depression kunde han endast förmå sig till att lämna en fullmakt i saken till ombudet, men han kom aldrig att personligen ta del av promemoriorna eller ombudets erinringar. - De i hans rörelsebilagor redovisade uppdragsgivarna var de kunder som han ansåg sig kunna fakturera i verksamhetens uppbyggnadsskede. Vid sidan av de deklarerade uppdragen utförde han återkommande körningar för flera i yttrandet namngivna personer utan ersättning i syfte att nå ut på marknaden med sin affärsidé och rörelse. -Regeringsrätten (1999-04-29, Swartling, Rundqvist, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. - Genom länsrättens dom den 2 oktober 1985 eftertaxerades Douglas B. för fyra år för belopp som sammanlagt uppgick till drygt 200 000 kr. Dessutom påfördes skattetillägg. Domen vann laga kraft i december 1985. Först nästan två år senare överklagade han domen genom besvär i särskild ordning. Varken Kammarrätten i Stockholm eller Regeringsrätten ansåg att det fanns förutsättningar att pröva hans talan i sak. - Till stöd för sin ansökan om resning har Douglas B. gett in flera skrivelser, de två senaste en skrivelse i januari 1998 med "kompletterande grunder" och en skrivelse i februari 1999 med anledning av RSV:s yttrande över resningsansökningen. Även om det som han anfört synes rikta sig mot såväl länsrättens avgörande i eftertaxeringsmålen som avvisningen av hans besvär i särskild ordning, finns det skäl att uppfatta hans ansökan som i första hand avseende eftertaxeringarna i sak. Dessutom vill han ha en omprövning av skattemyndighetens beslut att inte återbetala överskjutande ingående mervärdesskatt för år 1982. Han riktar också invändningar mot åtgärder som har vidtagits av kronofogdemyndigheten. - En fråga som särskilt uppmärksammades i målen om eftertaxering var om Douglas B. hade bedrivit sin ifrågavarande verksamhet som anställd eller som egen företagare (rörelseidkare). En betydelsefull fråga var dessutom om han - i egenskap av anställd eller egen företagare - hade haft kostnader i verksamheten som var avdragsgilla vid taxeringen. Länsrätten fann att han hade varit anställd och tillgodoräknade honom inte något avdrag för uppgivna kostnader i verksamheten. Hans argumentering i resningsmålen avser främst den förstnämnda frågan om verksamhetens art. När det gäller kostnader i verksamheten begränsar sig det han anfört i stort sett till ett förnekande av att han utnyttjat uppdragsgivarens kreditkort. Regeringsrätten finner att det som Douglas B. i de nu berörda frågorna anfört och åberopat i resningsmålen inte innefattar några nya omständigheter eller bevis som i något väsentligt hänseende ändrar förutsättningarna för bedömningen av verksamhetens karaktär eller rätten till kostnadsavdrag. - Avgörandet av om det finns synnerliga skäl för en ny prövning av frågan om eftertaxering bör emellertid grundas på en helhetsbedömning, vid vilken det som har anförts till stöd för resningsansökningen sammanställs med det som har förekommit i målen om eftertaxering och besvär i särskild ordning. - Det kan konstateras att frågan om eftertaxering i förevarande fall har varit nästan helt avhängig av den utredning som förelegat beträffande de faktiska förhållanden under vilka Douglas B. bedrivit sin verksamhet. Mot den bakgrunden bör det särskilt noteras att Douglas B., som genom ett ombud hade gjort vissa allmänt hållna erinringar mot revisionspromemorian och en efterföljande tilläggspromemoria, inte yttrade sig över framställningen om eftertaxering eller i övrigt avhördes i länsrätten. Han har senare med hänvisning till ett läkarintyg förklarat denna passivitet, liksom sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga länsrättens dom, med att han under de aktuella åren hade psykiska problem. I sammanhanget bör också beaktas att han, trots flera framställningar om muntlig förhandling i de mål som gällde besvär i särskild ordning, inte har fått någon möjlighet att inför domstol muntligen utveckla sin talan. - Av handlingarna framgår att myndigheternas bedömning av verksamhetens karaktär inte har varit enhetlig. Douglas B. har behandlats som rörelseidkare i två av kammarrätten avgjorda mål avseende hans inkomsttaxeringar 1980 och 1984. Vidare kan nämnas att han redan i de mål som gällde besvär i särskild ordning åberopade att man inom RFV hade gjort en annan bedömning än länsrätten såvitt avsåg karaktären av hans verksamhet. I resningsmålen har RSV dessutom omnämnt att länsrätten i ett avgörande från år 1987 medgivit Douglas B:s uppdragsgivare visst avdrag för ingående mervärdesskatt som enligt RSV:s bedömning troligen hänförde sig till ersättningar utbetalda till Douglas B. Det kan, såsom RSV anfört, inte uteslutas att en kännedom om dessa omständigheter skulle ha kunnat påverka utgången i målen om eftertaxering. Även om detta förhållande inte i sig utgör grund för resning, bör det dock vägas in vid helhetsbedömningen. - Vid en sammantagen bedömning av nu angivna omständigheter och det som i övrigt har förekommit i målen om resning, eftertaxering och besvär i särskild ordning finner Regeringsrätten att det finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om eftertaxering. Resning bör därför beviljas i de mål som gäller eftertaxering. Därmed aktualiseras också den av Douglas B. väckta frågan om återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt. Även i det ärendet bör resning beviljas. Den nya prövningen bör göras av länsrätten såvitt gäller eftertaxering och av skattemyndigheten såvitt gäller mervärdesskatt. - Vid nu angiven utgång finns det inte skäl att hålla muntlig förhandling i Regeringsrätten. - Det ankommer inte på Regeringsrätten att pröva grunderna för kronofogdemyndighetens åtgärder. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning i målen om eftertaxering för åren 1979 och 1981-1983 och visar dessa mål åter till Länsrätten i Stockholms län för ny behandling. - Regeringsrätten beviljar också resning i ärendet om återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt för år 1982 och visar det ärendet åter till Skattemyndigheten i Stockholm för ny behandling. - Regeringsrätten avvisar Douglas B:s talan såvitt avser kronofogdemyndighetens åtgärder. (Regeringsrådet Sandström hade skiljaktig mening och anförde: Jag anser att tillräckliga skäl för resning inte föreligger och att ansökningen därför bör avslås.). (fd I 1999-03-22, Persson)

*REGI

*INST