RÅ 1999:61

Enligt godkänt ordningsföreläggande gjorde C.P. den 30 april 1997 sig skyldig till att ej ha förankrat lasten på föreskrivet sätt.

Enligt beslut den 11 november 1997 meddelade Länsstyrelsen i Stockholms län C.P. varning med stöd av 16 § 4 och 22 §körkortslagen (1977:477). I motiveringen anförde länsstyrelsen följande. Enligt 16 § 4 körkortslagen skall ett körkort återkallas om körkortshavaren vid förandet av ett motordrivet fordon har överskridit högsta tillåtna hastighet, kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel, allt om överträdelsen inte kan anses som ringa. Enligt 22 § samma lag skall körkortshavaren i stället meddelas varning, om detta av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. - Ni har genom Ert körsätt brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel. Överträdelsen kan inte anses ringa. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet finner emellertid länsstyrelsen att det föreligger sådana särskilda skäl att varning är tillräcklig åtgärd.

Länsrätten i Stockholms län

C.P. överklagade och yrkade att han inte skulle meddelas varning. Därvid anförde han bl.a. följande. Han var heltidsengagerad åkare och enskild näringsidkare och hade ingen anställd. Han var medlem i Spånga Lastbilcentral. Förlorade han körkortet skulle han ställas utan inkomst. Även en varning innebar ett stort hot mot hans försörjning, eftersom han därefter kunde få körkortet återkallat även vid en obetydlig trafikförseelse. Vid det aktuella tillfället körde han en lastbil lastad med fyra lastpallar med väl inplastat gods. Lasten var förstängd framåt och åt sidorna av framstam och sidolämmar. Körningen skedde en kortare sträcka i Västerort. Polis ansåg dock att lastningen borde kompletteras med spännband. Efter det att två band pålagts fick han fortsätta färden. Fara för att lasten skulle falla av lastbilen förelåg inte. Någon konkret trafikfara hade inte uppstått och hade heller inte gjorts gällande. Någon typfarlighet kunde inte anses ha förelegat. Förseelsen var att anse som ringa och borde inte föranleda att han, som inte lagts något annat till last, drabbades av ett körkortsingripande. - Länsstyrelsen vidhöll sitt beslut.

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län (1998-02-13, ordförande Olsson) yttrade: C.P. har enligt godkänt ordningsföreläggande brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel. Den last han har framfört har inte varit förankrad på föreskrivet sätt. Fortsatt färd har tillåtits efter surrning samt med reducerad hastighet till 30 km/tim. Dessa omständigheter tyder enligt länsrättens mening på att trafikfara förelegat. C.P. har inte visat att så inte skulle ha varit fallet. Länsrätten delar länsstyrelsens uppfattning att överträdelsen inte kan anses som ringa. Länsrätten finner därför inte anledning att ändra det överklagade beslutet. Överklagandet skall således lämnas utan bifall.

C.P. överklagade och yrkade att han inte skulle meddelas varning. Därvid anförde han bl.a. följande. Länsstyrelsen gjorde, genom att hänvisa till "typfarlighet", den bedömningen att alla körkortshavare som rapporterades för bristfälligt förankrat gods skulle utsättas för körkortsingripande oavsett trafikfara i det enskilda fallet. Till stöd för sin talan åberopade han ett yttrande från polisens "Tunga Grupp". I yttrandet anfördes bl.a. följande.

"---

För att rätt kunna bedöma riskerna vid bristfallig lastsäkring vill jag redogöra för de bedömningsnormer vi använder då fordon med bristfällig lastsäkring anträffas på väg.

1. Godset är inte säkrat helt enligt de föreskrifter som finns. Men såväl lastbärare som godsvikt och godsets storlek utesluter att någon fara kan uppstå ens vid extremt höga bakåt, sido eller längsgående krafter.

Åtgärd: Polisen påpekar de brister som föreligger och lämnar anvisningar om lämpligare sätt att säkra godset.

2. Godset är placerat felaktigt och lastsäkringen klarar inte att ta upp de dimensionerade krafterna. Dvs. hela lastvikten framåt, halva lastvikten bakåt och åt sidorna. Vid maximal bromsverkan eller undanmanöver finns en uppenbar risk att godset förflyttas på lastbäraren. Med de beräkningsgrunder vi använder beträffande lastvikt får det inte finnas en påtaglig risk att någon del av lasten kan lämna lastutrymmet. En noggrann kontroll av lastbärarens konstruktion beträffande sidolämmar, lämlås, skåpväggar och dörrar, friktionskoefficient mot flakbotten och mellan de lastade godsenheterna är därför nödvändig. Om de i sista stycket angivna förutsättningarna, vid en sammantagen bedömning, uppfyller gällande regler föreligger ett normalfall.

Åtgärd: Polisen utfärdar ett ordningsföreläggande, eller i de fall föraren förnekar, en primärrapport. Gärningsbeskrivningen blir den samma "Fordonslasten ej förankrad på föreskrivet sätt."

3. Lasten är felaktigt placerad, eller lastsäkringen så bristfällig, att det finns en uppenbar risk att den kan falla av lastbäraren vid en kraftig inbromsning eller undanmanöver. I dessa fall krävs en omfattande dokumentation av last och lastbärare. Skiss med måttuppgifter. Lastens placering och vikt, antal kolli, vikt per kolli m.m. Noggrann beskrivning av flakbotten, lämmar och lämlås, skåpväggar, bakgavellyft m.m. med tydligt angivande av eventuella brister som begränsar lastbärarens förmåga att stå emot de krafter som kan uppstå. Härvid bör de tekniska uppgifter beträffande hållfasthet som lämnats av tillverkaren redovisas. Noggrann beskrivning av befintlig säkring har och om föraren har, eller vid lastningstillfället, haft tillgång till ytterligare säkringsutrustning som han inte använt. Om möjligt skall de brister som uppdagas dokumenteras med foto. Av vikt är också att hastighet, väglag och aktuell färdväg dokumenteras. Eventuellt färdskrivarblad bör kopieras eller tas i beslag för att redovisas. Den sammantagna bedömningen av alla fakta som framkommer skall tydligt visa att föraren i väsentlig mån har brustit i sina åligganden och gjort sig skyldig till ett uppenbart risktagande vid transporten.

Åtgärd: Polisen rapporterar enligt TBL för vårdslöshet i trafik."

Länsstyrelsen bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Ej förankrad last utgör en sådan förseelse som faller in under 16 § 4 körkortslagen (1977:477). Förseelser som faller in under en och samma bestämmelse bör så långt möjligt bedömas på ett likartat sätt. Av förarbetena till körkortslagen framgår att vissa exemplifierade förseelser som faller in under 16 § 4 körkortslagen bör leda till körkortsingripande på grund av sin typfarlighet oavsett trafikfaran i det enskilda fallet. Länsstyrelsen ansåg att detta borde vara den rättsliga utgångspunkten även vid bedömningen av fallet med ej förankrad last. Man borde således fästa avseende på den trafikfara som kunde uppkomma även om det i det aktuella fallet inte inträffat någon incident. Därefter fick hänsyn tas till försvårande respektive förmildrande omständigheter. I detta fall hade polisen bedömt förseelsen vara så allvarlig att ett ordningsföreläggande hade utfärdats. Enligt de bedömningsgrunder som polisens "Tunga Grupp" tillämpade förelåg alltså ett normalfall. Länsstyrelsen ansåg med hänsyn till gärningens typfarlighet att detta var en så allvarlig förseelse att den föll in under 16 § 4 körkortslagen och att den inte kunde bedömas som ringa. Med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet hade körkortsingripandet av särskilda skäl kunnat begränsas till en varning.

Kammarrätten (1998-07-03, Olsson och Berggren Broms, referent) yttrade: Enligt 16 § 4 körkortslagen skall ett körkort återkallas om körkortshavaren i annat fall än som avses i punkterna 1-3 brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel vid förande av motordrivet fordon och överträdelsen inte kan anses som ringa. Enligt 22 § första stycket samma lag skall körkortshavare som gjort sig skyldig till sådan överträdelse meddelas varning i stället för att körkortet återkallas, om varning av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. - Den uttryckliga möjligheten att enligt 16 kap. 4 körkortslagen underlåta körkortsingripande vid överträdelser som är att anse som ringa infördes genom lagstiftning 1980 (SFS 1980:977). I förarbetena (prop. 1979/80:178 s. 79) anförde departementschefen bl.a. följande. Körkortsfrågan skall avgöras efter en helhetsbedömning av överträdelsens svårighetsgrad från trafiksäkerhetssynpunkt. Det betyder att trafikfaran i det konkreta fallet får beaktas. Tyder omständigheterna på att någon faktisk fara inte har förelegat bör överträdelsen inte genast leda till en så hård reaktion som en återkallelse. Utredningen kan t.ex. visa att föraren hade förvissat sig om att någon annan trafik inte förekom eller att överträdelsen av annat skäl inte kunde medföra någon trafikfara. Även en överträdelse som beror på ett tillfälligt förbiseende bör kunna bedömas som ringa. - Kammarrätten gör följande bedömning. - C.P. har den 30 april 1997 godkänt ett ordningsföreläggande enligt vilket han inte förankrat lasten på föreskrivet sätt. Han får därigenom anses ha brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel. Han har beträffande de närmare omständigheterna upplyst följande. Lasten bestod av fyra lastpallar väl inplastat gods. Varje pall vägde ett ton. Lasten var väl förstängd framåt och åt sidorna av framstam och sidolämmar. Han körde i en hastighet av ca 40 km per timme och någon trafikfara uppkom inte. C.P:s uppgifter har inte bestritts av länsstyrelsen. Kammarrätten finner mot bakgrund av det anförda att den förseelse som C.P. gjort sig skyldig till är att anse som ringa. Grund för körkortsingripande enligt 16 § 4 körkortslagen föreligger därmed inte. Överklagandet skall därför bifallas. - Med ändring av länsrättens dom och länsstyrelsens beslut undanröjer kammarrätten den meddelade varningen.

Kammarrättslagmannen Hallberg var skiljaktig beträffande skälen för domslutet och anförde. C.P. har genom det godkända ordningsföreläggandet gjort sig skyldig till en sådan förseelse som faller in under 16 § 4 körkortslagen (1977:477). Han har emellertid gjort gällande att någon trafikfara inte har uppkommit. Denna uppgift har inte bestritts av länsstyrelsen. Myndigheten har dock gjort gällande att det är förseelsens typfarlighet som bör leda till körkortsingripande oavsett trafikfaran i det enskilda fallet. Vidare har länsstyrelsen anfört att förseelsen inte kan bedömas som ringa med hänsyn till att denna enligt polisen är ett normalfall och så allvarlig att ett ordningsföreläggande har utfärdats. - I likhet med majoriteten anser jag att det är trafikfaran i det enskilda fallet som bör beaktas. Vid min bedömning av huruvida förseelsen är att betrakta som ringa eller ej fäster jag avgörande betydelse vid att polisen på platsen för förseelsen bedömt att "det inte förelåg en påtaglig risk för att lasten skulle lämna lastutrymmet". Den förseelsen som C.P. gjort sig skyldig till är därför att bedöma som ringa.

Regeringsrätten

Länsstyrelsen i Stockholms län överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, skulle meddela C.P. varning. Till stöd för yrkandet anförde länsstyrelsen bl.a. följande. C.P. framförde vid det aktuella tillfället en lastbil med fyra lastpallar inplastad SF-sten. Varje pall vägde ett ton och lasten var placerad mot framlämmen. Lasten var överhuvudtaget ej förankrad. Med anledning härav utfärdade polismyndigheten ett ordningsföreläggande som C.P. godkände. Det framkom varken i ordningsföreläggandet eller annars av handlingarna i ärendet några uppgifter om att omständigheterna vid tidpunkten för förseelsen skulle vara särskilt förmildrande (såsom att fara för trafikolycka i praktiken var utesluten på grund av avsaknad av trafik under hela sträckan, extremt kort körning eller dylikt, vilket enligt länsstyrelsens uppfattning kan vara sådana omständigheter som gör att förseelsen kan anses ringa). Även om det i ett konkret fall inte har inträffat någon olycka är själva beteendet, dvs. att inte förankra fordonslasten eller att förankra bristfälligt, ett risktagande. En situation kan plötsligt uppkomma där en kraftig inbromsning, undanmanöver eller liknande är nödvändig. Länsstyrelsen gjorde bedömningen att den i målet aktuella förseelsen utgjort en trafikfara och att den inte kunde anses ringa.

Prövningstillstånd meddelades.

C.P. motsatte sig länsstyrelsens yrkande och begärde muntlig förhandling. Han uppgav bl.a. följande. Vid tillfället framförde han sin lastbil som var en s.k. grovsektionsbil försedd med kran och gripskopa. SF-stenen var inplastad med en plast som var mycket seg. Varje pall vägde ett ton och lasten var framåt och åt sidorna förankrad genom förstängning. Han ansåg att lasten var väl förankrad. Han anpassade hastigheten till den last han hade. Hastigheten under färden översteg inte ca 40 km/tim. Den tänkta körsträckan var ca 5 km. Någon fara för att lasten skulle falla av lastbilen förelåg inte. Sedan 1974 hade han varit egen företagare och kört lastbil. Innan dess hade han kört tung lastbil från 1966. Under hela sitt yrkesverksamma liv som lastbilschaufför/åkare hade han inte vid något tillfälle tidigare drabbats av böter eller ingripande.

Regeringsrätten (1999-09-20, Holstad, Sandström, Hulgaard, Schäder) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. De i målet tillämpliga bestämmelserna angående körkortsingripande återfinns numera i körkortslagen (1998:488) som trätt i kraft den 1 oktober 1998. Enligt 5 kap. 3 § 4 i den lagen skall ett körkort återkallas bl.a. om körkortshavaren i annat fall än som avses i punkterna 1-3 vid förande av motorfordon överskridit högsta tillåtna hastighet, kört mot rött ljus, underlåtit att iaktta stopplikt, kört om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan regel som är väsentlig från trafiksäkerhetssynpunkt, allt om inte överträdelsen kan anses som ringa. I sådana fall som avses i punkterna 2-6 skall körkortshavaren enligt 5 kap. 9 § första stycket varnas i stället för att körkortet återkallas, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd.

I förevarande fall har C.P. godkänt ett föreläggande om ordningsbot avseende ett bötesstraff om 800 kr. I föreläggandet har som gärningsbeskrivning antecknats "Fordons last ej förankrad på föreskrivet sätt". Denna anteckning får antas innebära en hänvisning till reglerna angående lastning i 102 § och 164 § första stycket 5vägtrafikkungörelsen (1972:603) samt i punkten 8.1.2 i Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter (TSVFS 1978:10) om säkring av last på fordon under färd.

Av 5 kap. 1 § andra stycket körkortslagen framgår att ett körkortsingripande med anledning av brottslig gärning kan när det gäller frågan om brott föreligger grunda sig på ett godkänt föreläggande om ordningsbot. Bestämmelsen innebär att Regeringsrätten i förevarande fall har att utgå från att C.P. gjort sig skyldig till den överträdelse som föreläggandet avser.

Enligt Regeringsrättens mening får de bestämmelser angående fordons last som nämnts i det föregående anses väsentliga från trafiksäkerhetssynpunkt. Det innebär att C.P. i målet skall anses ha överträtt en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel. Nästa fråga blir därmed om C.P:s överträdelse kan anses ringa. I så fall skall något körkortsingripande inte ske.

Till ledning för bedömningen av när en trafikförseelse skall anses ringa uttalade departementschefen följande vid tillkomsten av motsvarigheten i äldre lag till regleringen i 5 kap. 3 § 4 (prop. 1979/80:178 s. 65 och 79).

För egen del anser jag att man måste lägga stor vikt vid åtgärder mot dem som har gjort sig skyldiga till sådana allvarligare trafikförseelser som det här är fråga om men att det ändå bör finnas ett visst utrymme att underlåta en omprövning av körkortsinnehavet vid de lindrigaste fallen av sådana brott. Jag förordar därför att 16 § 4 KKL ändras så att en gräns dras mellan de fall som skall vara återkallelsegrundande och de som inte bör vara det. Det kan ske genom att körkortsmyndigheterna ges större möjlighet att ta viss hänsyn till trafikfaran i varje enskilt fall. Är omständigheterna sådana att någon trafikfara i det enskilda fallet inte kan anses ha förelegat bör brottet inte föranleda en återkallelse enligt 16 § 4 KKL.

- - -

Även ändringen i punkten 4 innebär att körkortsfrågan skall avgöras efter en helhetsbedömning av överträdelsens svårighetsgrad från trafiksäkerhetssynpunkt. Det betyder att trafikfaran i det konkreta fallet får beaktas. Tyder omständigheterna på att någon faktisk fara inte har förelegat bör överträdelsen inte genast leda till en så hård reaktion som en återkallelse. Utredningen kan t.ex. visa att föraren hade förvissat sig om att någon annan trafik inte förekom eller att överträdelsen av annat skäl inte kunde medföra någon trafikfara. Även en överträdelse som beror på ett tillfälligt förbiseende bör kunna bedömas som ringa. Mer flagranta överträdelser och medvetna risktaganden måste däremot bedömas allvarligt.

I Regeringsrättens praxis har vid bedömningen av om en överträdelse skall anses ringa vidare beaktats även andra omständigheter än sådana som knyter an till själva händelsen. Bl.a. har hänsyn tagits till vad som framkommit angående körkortshavarens vanliga beteende i trafiken (se t.ex. RÅ 1984 2:16).

Regeringsrätten gör i denna del följande bedömning.

I föreläggandet har inga uppgifter antecknats som ger vägledning för bedömningen av den aktuella förseelsens svårighetsgrad. De uppgifter C.P. lämnat angående de närmare omständigheterna vid tillfället talar för att transporten inte medfört någon påtaglig trafikfara. Länsstyrelsen har inte åberopat någon utredning som vederlägger dessa uppgifter. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att C.P. såvitt framkommit under sin mångåriga yrkesverksamhet som förare av lastbil inte lagförts för någon trafikförseelse finner Regeringsrätten inte utrett annat än att den aktuella förseelsen är att anse som ringa.

Med hänsyn till det anförda saknas förutsättningar för körkortsingripande mot C.P. på den i målet åberopade grunden. Överklagandet skall därför avslås.

Skäl att hålla muntlig förhandling föreligger inte.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om muntlig förhandling.

Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredraget 1999-06-16, föredragande Dahlin, målnummer 5403-1998