RÅ 2000 not 109
Ensamstående med dubbel bosättning folkbokförd på den ort där notarietjänstgöring fullgjordes
Not 109. Överklagande av Riksskatteverket (RSV) ang. folkbokföring. -Skattemyndigheten i Östergötlands län (1996-05-08) beslutade med stöd av 7 § folkbokföringslagen (1991:481) att folkbokföra Louise C. utan anmälan på fastigheten Fogden 10 i Linköpings domkyrkoförsamling. Som skäl anfördes: Skattemyndigheten har efter utredning funnit att Ni har bostad både i Stockholm och Linköping. Ni saknar familj i folkbokföringshänseende. Ni är anställd som tingsnotarie i Linköping. - Enligt 7 § folkbokföringslagen anses den person, som kan anses vara bosatt på fler än en fastighet, bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist, dvs. i Ert fall i Linköping. - 8 § i folkbokföringslagen säger: "Om en person under en på förhand bestämd tid av högst 6 månader regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än där han har sitt egentliga hemvist, anses detta inte leda till ändrad bosättning." Denna paragraf är inte tillämplig i Ert fall. - Louise C. överklagade beslutet och yrkade att få bli folkbokförd på sin hemortsadress i Stockholm samt anförde bl.a. följande. Hon ansåg sig ha dubbel bosättning. Hon vistades i veckorna i Linköping och i helgerna i Stockholm där hon hade föräldrar, släktingar och vänner. Vistelsen i Linköping var tillfällig under två år i anledning av hennes notarieutbildning. Hon ämnade söka arbete i Stockholm efter avslutad utbildning och förlorade sin plats i bostadskön där om folkbokföringen ändrades. - Länsrätten i Östergötlands län (1997-06-03, ordf. Hurtig): Enligt 7 § folkbokföringslagen (1991:481) anses en person vara bosatt på den fastighet där hon regelmässigt tillbringar, eller när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. En person skall anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet där hon under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med annan förläggning i tiden. - - - (Länsrätten redogjorde här för uttalanden i prop. 1990/91:153, s. 87, 88, 91, 95-100 och 134 samt för RÅ 1986 ref. 68) - - - Länsrätten gör följande bedömning. - Såsom framgår av angivna motivuttalanden skall folkbokföringen så långt möjligt grundas på en persons faktiska vistelse. I Louise C:s fall är fråga om dubbel bosättning. Den regelmässiga dygnsvilan tillbringas i Linköping där hon arbetar på heltid, men all längre fritid tillbringar hon i Stockholm. För ensamstående blir anknytningen till arbetsorten oftast avgörande. - Fråga är emellertid om anknytningsmomenten i Louise C:s fall gör att det egentliga hemvistet skall anses vara bostaden i Stockholm. Såsom framgår av det åberopade rättsfallet och andra liknande fall enligt den äldre lagen, kan en person behålla sin väsentliga anknytning till en ort. Louise C. är ensamstående men tillbringar så gott som all längre fritid i Stockholm där hon har släkt och vänner och dit hon tänker återvända efter avslutad notarietjänstgöring. Vid sådant förhållande får den egentliga hemvisten fortfarande anses vara Stockholm. Hennes talan skall därför bifallas. - Länsrätten upphäver överklagade beslutet och förordnar att Louise C. skall kvarstå folkbokförd på Roslagsgatan 60 i Stockholm. - RSV överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle fastställa skattemyndighetens beslut. - Kammarrätten i Jönköping (1998-02-18, Hessmark, Falkelius, Abrahamsson) avslog överklagandet med följande motivering: Som framgår av länsrättens dom har i praxis tingsnotarier med dubbel bosättning och med stark anknytning till hemorten ansetts behålla sitt egentliga hemvist där under notariemeriteringen. Louise C:s påstående att hon har stark anknytning till Stockholm och att hon avser att återvända dit senast efter två år saknas det anledning att ifrågasätta. Länsrätten har därför haft fog för sin bedömning att Louise C. skall vara folkbokförd i Stockholm under tiden som hon fullgör sin notariemeritering i Linköping. - RSV fullföljde sin talan. - Regeringsrätten (2000-06-16, Werner, Lindstam, Nordborg, Sandström, Nilsson): Skälen för Regeringsrättens avgörande): Louise C. var som framgår av underinstansernas domar under den i målet aktuella tiden ensamstående med dubbel bosättning i Linköping och Stockholm. Hon hade fr.o.m. den 19 februari 1996 t.o.m. den 19 februari 1998 anställning som notarie vid tingsrätten i Linköping. Frågan i målet är om Louise C. under den tid hon hade dubbel bosättning skulle vara folkbokförd i Linköping där hon arbetade eller i Stockholm, där hon tillbringade veckoslut, helger och annan ledighet. - Enligt 7 § första stycket folkbokföringslagen anses en person vara bosatt på den fastighet där personen regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist. - Av förarbetena till folkbokföringslagen (prop. 1990/91:153 s. 96) framgår att i fråga om ensamstående person och familjer som gemensamt har dubbel bosättning arbetsförhållandena i första hand bör vara utslagsgivande. - Louise C. har som skäl mot att bli folkbokförd i Linköping, där hon arbetade, anfört att hon hade släkt och vänner i Stockholm och att hennes avsikt var att återvända dit efter fullgjord tingstjänstgöring. Regeringsrätten finner i likhet med RSV att dessa omständigheter inte är av sådan art att hon skall anses ha haft sitt egentliga hemvist i Stockholm under den i målet aktuella tiden. Riksskatteverkets överklagande skall därför bifallas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar och fastställer Skattemyndighetens i Östergötlands län beslut den 8 maj 1996. (fd II 2000-05-30, Holmstedt)