om ny folkbokföringslag m.m.

Regeringens proposition es 1990/91:153 By

om ny folkbokföringslag m. m. Pp

rop. 1990/91:153

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 mars 1991.

På regeringens vägnar

Lena Hjelm-Wallén

| Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny folkbokföringslag.

I den föreslagna lagen ersätts de nuvarande begreppen kyrkobokföring och mantalsskrivning med ett enhetligt begrepp, folkbokföring, som avser den löpande registreringen av befolkningens identitets-, bosättnings- och familjeförhållanden. Hela det särskilda mantalsskrivningsförfarandet föreslås avskaffat. Bosättningsbegreppet har moderniserats och förenklats. Även ordningen för beslut om folkbokföring och handläggning av överklaganden har förenklats. |

Lagförslaget innehåller vidare en bestämmelse som syftar till att hindra alt uppgifterna i folkbokföringen missbrukas för att söka rätt på cn person i syfte att hota eller på annat sätt förfölja denne. En förföljd person skall kunna beredas skydd genom att han eller hon efter ansökan hos skattemyndigheten får behålla sin tidigare folkbokföringsort när han eller hon flyttat eller avser att flytta från en bostad på grund av förföljelse. Dessutom föreslås en särskild lag som reglerar möjligheterna för en person som är utsatt för ett allvarligt hot att efter prövning av domstol registreras med fingerade personuppgifter.

Propositionen innehåller slutligen förslag till följdändringar i lagar där begreppen mantalsskrivning, kyrkobokföring och pastorsämbete förekommer.

Den nya folkbokföringslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. Lagändringarna till följd av mantalsskrivningens upphörande föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

Folkbokföringslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse 18 Folkbokföring sker fortlöpande i register som skattemyndigheten för enligt särskilda bestämmelser.

Nyfödda barns folkbokföring 28 Ett barn som föds levande här i landet skall folkbokföras om inte annat följer av 5 §. Även ett barn som föds utom landet av cen kvinna som är folkbokförd här skall folkbokföras.

Folkbokföring vid inflyttning till landet 3§ Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här.

Undantag från första stycket anges i 4 och 5 §§.

48 En utlänning som är skyldig att ha uppchällstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga skäl för alt han ändå folkbokförs.

5§ Den som tillhör en främmande makts beskickning eiler lönade konsulat eller dess betjäning eller som avses i 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. folkbokförs endast om han är svensk medborgare eller om han, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han kom att tillhöra beskickningen, konsulatet eller organisationen eller dess betjäning. Detta gäller även en sådan persons familjemedlem eller tjänare.

Rätt folkbokföringsort m.m. 68 En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella församling där han enligt 7—13 §§ är att anse som bosatt.

Ett nyfött barn folkbokrörs i den församling där modern är folkbokförd eller, om modern inte är folkbokförd, i den församling där det har fötts. Hittebarn folkbokförs i den församling där det har påträffats.

Undantag från första stycket anges i 14—16 §§.

78 En person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt tillbringar eller, när byte av bostad har skett. kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist.

En person skall anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet

där han under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med annan förläggning i tiden.

Undantag från första stycket anges i 8—11 §§.

88 Om en person under en på förhand bestämd tid av högst sex månader regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist, anses detta inte leda till ändrad bosättning.

9§ En person, som under en på förhand bestämd tid regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där hans familj är bosatt, anses bosatt hos familjen.

108 En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds . enbart av

I. uppdrag som riksdagsledamot,

2, fullgörande av värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt,

3. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare.

118 En elev under 18 år som har sitt egentliga hemvist tillsammans med föräldrar eller andra anhöriga anses bosatt där även om han till följd av skolgången regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet.

Första stycket tillämpas även efter det att eleven fyllt 18 år så länge han genomgår grund- eller gymnasieskola eller motsvarande utbildning.

128 Den som inte regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på någon viss fastighet eller regelmässigt tillbringar dygnsvilan endast på en fastighet där han med tillämpning av 103 inte skall anses bosatt, anses bosatt på den fastighet till vilken han med hänsyn till sina familje- och arbetsförhållanden och övriga omständigheter kan anses ha sin starkaste anknytning.

13§ Kan en persons bosättning med tillämpning av 7—12 §§ hänföras till en församling men inte till viss fastighet inom denna skall han anses bosatt i församlingen.

148 Den som är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst folkbokförs under denna tjänstgöring tillsammans med sin medföljande familj på den fastighet och i den församling där den utsände senast var eller borde ha varit folkbokförd eller, om ändrade förhållanden föranleder det. endast i församlingen.

Den utsände får efter ansökan medges att tillsammans med sin medföljande familj folkbokföras på en fastighet i en församling där han eller någon annan i familjen äger eller innehar fast egendom eller innehar en bostad med bostadsrätt.

Vad som sägs i I1§ skall tillämpas på medföljande barn som för skolgång vistas i utlandet på annan ort än den där den utsände är stationerad.

158 Den som för service och omvårdnad har en sådan bostad för äldre människor som avses 1 20 § socialtjänstlagen (1980:620) i en annan församling än den, där han var eller borde ha varit folkbokförd när han flyttade till den aktuella bostaden, får folkbokföras i sistnämnda församling. Han folkbokförs då på den fastighet där han förut var eller borde ha varit folkbokförd eller endast i församlingen eller, om det finns särskilda skäl, på en annan fastighet.

Den som för service och omvårdnad har en sådan bostad som anges i

första stycket och är folkbokförd i den församling där bostaden ligger får folkbokföras på en annan fastighet i församlingen om det finns särskilda skäl.

Första och andra styckena skall även tillämpas på den som vistas i ett hem för äldre som drivs av någon annan än kommunen, om boendet med hänsyn till upplåtelseform och tillgång till vård kan anses motsvara vistelse som avses i första stycket.

16§ En person som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för en allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat sätt, får, om han flyttat eller avser att flytta, efter ansökan medges att vara folkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i högst tre år (kvarskrivning). När det inte längre finns skäl för kvarskrivning skall den upphöra.

Kvarskrivning får även avse den utsatte personens medflyttande familj.

178 För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita biträde av polismyndighet.

Personnummer 188 För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som identitetsbeteckning. Vidare fastställs personnummer för personer som inte är folkbokförda i de fall som anges i lag eller annan författning.

Personnumrcet innehåller födelsetid, födelsenummer och kontrollsiffra.

Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för månaden och två för dagen i nu nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre siffror och är udda för män och jämnt för kvinnor.

Mellan födelsetiden och födelsenumret sätts ett bindestreck som byts ut mot ett plustecken när en person fyller 100 år.

Avregistrering från folkbokföringen 198 Den som avlider eller dödförklaras skall avregistreras från folkbokföringen.

208 Den som kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år skall avregistreras från folkbokföringen som utflyttad om inte annat följer av 14 8.. Aven den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila bäde inom och utom landet skall avregistreras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet.

218 Den som oavbrutet under två år saknat känt hemvist avregistreras från folkbokföringen som obefintlig. Den som folkbokförs med fingerade personuppgifter skall avregistreras såvitt avser de tidigare uppgifterna.

228 Den som flyttat till ett annat nordiskt land får avregistreras från folkbokföringen endast med stöd av ett internordiskt flyttningsbevis.

Anmälningar och ansökningar m.m. 238 Anmälan enligt denna lag skall göras skriftligen, om inte annat anges.

Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten begära att anmälan eller uppgift skall lämnas vid personlig inställelse.

248 Ett barns födelse skall anmälas till skattemyndigheten om barnet föds inom landet eller om det föds utom landet av en kvinna som är folkbokförd här.

Föds barnet på ett sjukhus eller enskilt sjukhem skall inrättningen göra anmälan. Om en barnmorska hjälper till vid födelsen i annat fall, skall hon göra födelseanmälan. Anmälan skall ske så snart som möjligt.

I andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan inom en månad från födelsen.

Anmälan enligt första stycket skall göras för en nyfödd, som efter födelsen andats eller visat något annat livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.

258 Den som flyttat skall inom en vecka anmäla flyttningen till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller ett postkontor.

Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan enligt första stycket om postadressen skall gälla för minst sex månader.

268 — Den som flyttat in från utlandet skall göra anmälan om inflyttningen till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. Detsamma gäller den som är registrerad som obefintlig och skall folkbokföras.

278 Den som är folkbokförd och avser att flytta till utlandet skall anmäla detta till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa: Anmälan skall göras senast en vecka före utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan ställs in eller skjuts upp skall detta anmälas senast den tidigare uppgivna utresedagen.

288 Anmälan enligt 25 eller 26 § skall innehålla följande uppgifter:

1. namn och personnummer, 2. datum för ändring av bostads- eller postadress, 3. ny bostads- och postadress samt dess beräknade giltighetstid.

4. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressen avser,

5. vem som upplåtit den fastighet cller bostadslägenhet som den nya bostadsadressen avser.

Uppgift om bostads- eller postadress enligt första stycket 3 som avser en lägenhet i flerfamiljshus bör innehålla den beteckning för lägenheten som fastighetsägaren använder. .

Anmälan enligt 26 § skall dessutom innehålla uppgift .om inflyttningsdag till landet, avsikten med vistelsen här och dess beräknade varaktighet samt de uppgifter som får föras in i folkbokföringsregistret enligt lagen: (1990:1536) om folkbokföringsregister.

298 Anmälan enligt 27 § skall innehålla följande uppgifter:

namn och personnummer, bostads- och postadress i Sverige, datum för utresan, BIEN adress i utlandet samt bostadstyp, avsikten med vistelsen och dess beräknade varaktighet, arbetsgivare under vistelsen i utlandet,

NOM fastighet eller bostad i Sverige som efter utresan fortfarande ägs cller förhyrs.

barnets vårdnadshavare. Barn som har fyllt 16 år har dock rätt att själv göra sådan anmälan.

För barn under 18 år får ansökan enligt 16 § göras av endast en vårdnadshavarc, om syftet med ansökningen är att ge skydd mot den andre vårdnadshavaren.

318 Om det kan antas att en person är skyldig att göra anmälan enligt denna lag, får skattemyndigheten förelägga honom att antingen göra en sådan anmälan eller skriftligen eller muntligen lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans folkbokföring. I föreläggandet skall anges vilka uppgifter som skall lämnas.

Om ett barns vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom förceskriven tid enligt 30 § namnlagen (1982:670), får skattemyndigheten förelägga barnets vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet.

328 Skattemyndigheten får förelägga en fastighetsägare eller innehavare av bostadslägenhet, som upplåter en bostad åt någon annan, att uppge till vem han upplåter bostaden och om denne med hans medgivande upplåter bostaden åt annan samt vilka personer som enligt hans kännedom bor i fastigheten respektive lägenheten. I fråga om en person som bor i flerfamiljshus får föreläggandet också avse uppgift om den beteckning (lägenhetsnummer) som fastighetsägaren använder för bostadslägenheten.

338 Bestämmelser om dödsbevis och intyg om dödsorsaken finns i begravningslagen (1990:1144).

Beslut om folkbokföring m.m. 348 Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller ansökan eller annars när det finns skäl till' det.

Rör ärendet folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen.

Personnummer enligt 18§ första stycket andra meningen fastställs av den skattemyndighet som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen förordnar.

I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en person är eller senast har varit folkbokförd.

358 Vid flyttning gäller den nya folkbokföringen från och med flyttningsdagen om anmälan görs enligt 25 eller 26 §. Kommer anmälan in senare gäller folkbokföringen från och med den dag då anmälan kom in.

Har beslut om folkbokföring meddelats utan föregående anmälan, gäller folkbokföringen från och med beslutets dag.

368 Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara folkbokförd på utflyttningsorten den dag då han blir folkbokförd på inflyttningsorten.

Vid flyttning till utlandet upphör den flyttande att vara folkbokförd utresedagen eller om flyttningen anmäls senare den dag anmälan kom in.

Kite 378 Vite kan av skattemyndigheten föreläggas den som inte följer ett föreläggande enligt 31 eller 32 8.

Överklagande Prop . 1990/91:153

388 En skattemyndighets beslut överklagas hos länsrätten. Beslut om personnummer överklagas dock hos riksskatteverket.

Ett beslut om någons folkbokföring enligt 3—16 och 20—22 3§ får överklagas av den person vars folkbokföring det gäller, av en kommun som berörs av beslutet och av riksskatteverket. Ett överklagande av en kommun eller riksskatteverket skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tre veckor frän det att beslutet meddelades.

Ett beslut i en annan fråga än som avses i andra stycket får överklagas utan begränsning till viss tid.

398 Riksskatteverkets beslut om personnummer får inte överklagas.

Föreläggande vid vite får inte överklagas.

Straff 408 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 25 eller 26 § skall dömas till penningböter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Föreskrifter om ikraftträdandet av denna lag meddelas i lagen

(1991:000) om införande av folkbokföringslagen (1991:000).

Lag om införande av folkbokföringslagen (1991:000)

Härigenom föreskrivs följande

18 Denna lag och folkbokföringslagen (1991:000) träder i kraft den 1 juli 1991 då folkbokföringslagen (1967:198) skall upphöra att gälla med de begränsningar som följer av denna lag.

Den gamla lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet.

28 Ett kyrkobokföringsärende hos pastorsämbetet som inte har avslutats före ikraftträdandet skall prövas av skattemyndigheten.

38 I fråga om överklagande och underställning av ett beslut i ett kyrkobokföringsärende som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

48 Den som är kyrkobokförd enligt den gamla lagen skall på motsvarande sätt anses som folkbokförd enligt den nya lagen.

5§ Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om kyrkobokföring i icke-territoriell församling skall i stället avse medlemskap i en sådan församling.

68 Frågor om medlemskap i icke-territoriell församling prövas och registreras av den skattemyndighet inom vars område personen är folkbokförd.

78 Skattemyndighetens beslut i frågor om medlemskap i en icke-territoriell församling får överklagas hos länsrätten.

8§ Bestämmelsen i 62 § gamla lagen får tillämpas efter ikraftträdandet i ärenden om kyrkobokföring och mantalsskrivning som avser tid före ikraftträdandet.

98 Intill den 1 januari 1992 skall straffet för brott som avses i 40 § nya lagen i stället för penningböter vara böter, högst femhundra kronor.

108 Pastor skall i enlighet med arkivlagens (1990:782) bestämmelser svara för värden av de kyrkobokföringshandlingar som har bildats före den 1 juli 1991, till dess att handlingarna har överlämnats till en statlig arkivmyndighet.

Pastoratet skall svara för att pastor har personal, lokaler och vad som i övrigt behövs för arkivvården.

Lag om fingerade personuppgifter

Härigenom föreskrivs följande

18 Om det finns en uppenbar risk att en person som är folkbokförd i landet kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot

dennes liv, hälsa eller frihet och om personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt, får Stockholms tingsrätt efter skriftlig ansökan medge personen att använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade personuppgifter) under högst fem år.

Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt en familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna

varaktigt bor tillsammans.

28 Ansökan om medgivande enligt 13 görs av rikspolisstyrelsen efter

framställning från den som vill använda fingerade personuppgifter.

Om rikspolisstyrelsen har avslagit en framställning från en enskild person får denne själv ansöka hos rätten om medgivande. En person som har fått eller begär medgivande för egen del får även göra framställan eller ansökan om medgivande för ett barn som personen är

vårdnadshavare för och varaktigt bor tillsammans med om syftet är att

ge skydd mot den andre vårdnadshavaren. Ett beslut av rikspolisstyrelsen att inte göra ansökan hos rätten får inte

överklagas.

38 Vid tingsrättens handläggning gäller lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden t tillämpliga delar.

48 Om ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har lämnats skall rikspolisstyrelsen skyndsamt se till att den person som har fått medgivandet registreras inom folkbokföringen med de fingerade uppgifter

som styrelsen bestämmer.

De fingerade personuppgifterna skall bestämmas och registreras på ett

sådant sätt att det inte därav framgår vilken person det är som använder

uppgifterna.

Rikspolisstyrelsen skall bevaka att fingerade personuppgifter inte används under längre tid än vad som har medegetts.

Rikspolisstyrelsens beslut enligt första stycket får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

Lag om ändring I kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att 60 och 66 §§ samt punkt 1 av anvisningarna till 66 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

608!

Innefattar hemortskommunen flera församlingar sker beskattningen i den församling där den skattskyldige med tillämpning av reglerna om hemortskommun anses ha sin hemort.

Den som den 1 november året

näst före taxeringsåret är medlem i

en icke-territoriell församling anses

ha denna församling som hemort i

stället för den territoriella försam-

ling där han skall vara folkbokförd,

om den församlingen ligger inom

den icke-territoriella församlingens

upptagningsområde.

66 8?

Med hemortskommun för- Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där stås i denna lag den kommun, där den skattskyldige författningsenligt den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året skall vara folkbokförd den I novemnäst före taxeringsåret. ber året före året näst före tax-

eringsåret.

För den, som varit under ett be- För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt skattningsår eller del därav bosatt här i riket utan att mantalsskriv- här i riket utan att han bort folkbokningsskyldighet i någon kommun föras i någon kommun den I nobeträffande honom förelegat för året vember året före året näst före taxnäst före taxeringsåret, skall såsom eringsåret, skall såsom hemortshemortskommun anses den kom- kommun anses den kommun, där mun, där han först varit bosatt un- han först varit bosatt under det år, der det år, som närmast föregått som närmast föregått taxeringsåret. taxeringsåret.

För den som på grund av väsentlig anknytning, som avses i punkt I andra stycket av anvisningarna till 53 §, skall anses som bosatt här i riket skall såsom hemortskommun anses den kommun till vilken anknytningen varit starkast under året före taxeringsåret.

För dödsbo efter den som vid dödsfallet varit bosatt här i riket, skall såsom hemortskommun anses den avlidnes hemortskommun.

1 Se cnaste lydelse 1986:473. ? Senaste lydelse 1986:1113.

Anvisningar

till 66 §

1.” Av bestämmelserna i denna 1. Av bestämmelserna i denna paragraf. jämförda med föreskrif- paragraf, jämförda med föreskrifterna i 68§, framgår, att för den terna i 68 §, framgår, att för den som under ctt beskattningsår eller som under cett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats här del därav stadigvarande vistats här 1 riket utan att mantalsskrivnings- i riket utan att han bort vara folkskyldighet i någon kommun beträj- bokförd i någon kommun den I nofande honom förelegat för året näst vember året före äret näst före taxföre taxeringsåret, skall såsom eringsåret, skall såsom hemortshemortskommun anses den kom- kommun anses den kommun, där mun, där han under det år, som han under det år, som närmast fönärmast = föregått taxeringsåret, regått taxeringsåret, först vistats, först vistats, utan att vistelsen varit utan att vistelsen varit allenast tillallenast tillfällig, fällig.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering.

3 Senaste lydelse 1986:473.

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken!

dels att i 4 kap. 6 § ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”,

dels att 10 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

1§

Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden har sitt hemvist.

Är svaranden mantalsskriven å Är svaranden folkbokförd i Sveriort inom riket, anses den orten som = ge anses som hans hemvist den ort hans hemvist. där han var folkbokförd den I no-

vember föregående år.

För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte celler, om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet.

Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara.

Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 kap. 6 § den 1 juli 1991 och i övrigt den I januari 1992.

! Senaste lydelse av 4 kap. 6 § 1988: 1328. 2 Scnaste lydelse 1947:616.

Lag om ändring i lagen (1991:000) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag' att 1§ i paragralens lydelse enligt lagen (1991:000) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) skall ha följande lydelse. :

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 10020 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, jämväl för här 1 riket bosatt barn. som icke är svensk medborgare, som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon såframt barnet eller endera av dess

som är bosatt och mantalsskriven i föräldrar sedan minst sex månader

riket eller ock barnet eller endera av vistas i riket. dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person. som i annat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här. om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.

I. Denna lag träder i kraft såvitt 1. Denna lag träder i kraft så vil avser I $ första stycket den 1 janua- avser 1 8 första och andra styckena ri 1992 och i övrigt den 1 juli 1991. den 1 januari 1992 och i övrigt den

I juli 1991.

2. Äldre föreskrifter i 18 tredje 2. Äldre föreskrifter i I $ första

stycket om var barnet skall anses och andra styckena gäller fortfaranvara bosatt gäller fortfarande för de i fråga om bidrag som avser tid

barn som lämnat Sverige före före den I januari 1992. Äldre före-

ikraftträdandet. skrifter i 18 tredje stycket om var

barnet skall anses vara bosatt gäller

fortfarande för barn som lämnat

Sverige före den I juli 1991.

Y Lagen omtryckt 1973:449. ” Nuvarande lydelse enligt prop. 1990/91 :100 bil. 7, bilaga 7.1. 15

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken!

dels att i 2 kap. 2 3, 4 kap. 6 och 10 §§ samt 19 kap. 83 ordet ”kyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form,

dels att i 6 kap. 4 § ordet ”pastorsämbetet” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 6 kap. 16 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

16 §

Anmälan enligt 4 § andra stycket Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräld- om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra rar som inte är gifta med varandra görs hos pastorsämbetet i den för- prövas av skattemyndigheten i det samling där barnet är kyrkobokfört. län där barnet är folkbokfört. An- Anmälan skall göras skriftligen av mälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna. båda föräldrarna.

Beslut av pastorsämbetet får över- Anmälan enligt 4 § andra stycket klagas hos domkapitlet genom be- 2 görs hos valfri skattemyndighet elsvär. Domkapitlets beslut får över- ler allmän försäkringskassa. klagas hos kammarrätten. Beslut av — skattemyndigheten

överklagas hos länsrätten.

I. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Anmälan om gemensam vårdnad hos pastorsämbetet som inte har registrerats före ikraftträdandet skall prövas av skattemyndigheten. I fråga om Överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

! Balken omtryckt 1990:13526.

Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)

Härigenom föreskrivs i fråga om religionsfrihetslagen (1951:680)'

dels att i 7—-11 och 13 §§ ordet ”kyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form,

dels att 15 och 16 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 17—19 §§. av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

158 Över pastors beslut eller åtgärd Pastors beslut enligt denna lag får enligt denna lag må klagan föras. överklagas hos domkapitlet. Om sådan klagan skall, ändå att Domhkapitlets beslut får överklabeslutet eller åtgärden icke angår gas hos kammarrätten. kyrkobokföring, vad om klagan i fråga rörande kyrkobokföring är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Mot beslut eller åtgärd enligt den- Beslut enligt denna lag av den na lag av ämbetsman som avses i som avses i 148 får överklagas hos 148 föres talan hos kammarrätten kammarrätten. genom besvär.

Med pastor avses i denna lag den Med pastor avses i denna lag kyrsom ansvarar för kyrkobokföringen koherde i en församling i svenska i församling av svenska kyrkan eller kyrkan eller någon annan präst som del av sådan församling, som utgör domkapitlet har förordnat att sköta särskilt kyrkobokföringsdistrikt. de uppgifter som pastor har enligt

Iar någon uppdrag att i kyrko- denna lag. bokföringsärenden biträda pastor, Domkapitlet får även förordna skall uppdraget avse även ärenden någon annan att handlägga ärenenligt denna lag; dock må ej annan den som pastor har enligt denna lag. än präst mottaga försäkran som av- Endast den som är präst får dock ta ses i 10 § andra stycket. emot försäkran som avses 1 10§

andra stycket.

17§

Svenska kyrkans centralstyrelse

skall föra register över medlemmar-

na i svenska kvrkan.

18§

Centralstyrelsen skall underrätta

pastor om sådana registreringar

inom folkbokföringen som kan för-

! Senaste lydelse av

10 § 1970:766

115 1963:509. -

? Senaste lydelse 1971:606.

2 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 153

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anleda dennes prövning enligt denna lag.

Pastor skall genast underrätta centralstyrelsen när han har fattat beslut som rör en persons medlemskap i svenska kyrkan.

Centralstyrelsen skall lämna de uppgifter till skatteförvaltningen om medlemskap i svenska kyrkan som behövs för debitering och uppbörd av församlingsskatt och framställning av röstlängder.

Pastoratet skall tillhandahålla personal, kontorslokaler, inventarier, material samt det som i övrigt behövs för att pastor skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lag om ändring i lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3'. Är barn utom äktenskap fött 3. Är barn utom äktenskap fött

innan nya lagen trätt i kraft och innan nya lagen trätt i kraft och skulle icke arvsrätt mellan fadern skulle icke arvsrätt mellan fadern och barnet ha förelegat redan enligt och barnet ha förelegat redan enligt äldre lag, ärver barnet och dess äldre lag, ärver barnet och dess bröstarvingar fadern och dennes bröstarvingar fadern och dennes släktingar endast under förutsätt- släktingar endast under förutsättning att annan dödsbodelägare, bo- ning att annan dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter utredningsman eller den som sitter i boet inom tre månader från döds- i boet inom tre månader från dödsfallet eller. om bouppteckningen fallet eller, om bouppteckningen förrättas scnarc, senast vid boupp- förrättas senare, senast vid bouppteckningen fått kännedom om ar- teckningen fått kännedom om arvingen eller anteckning om barnet vingen eller anteckning om barnet före arvfallet gjorts i personakt för före arvfallet gjorts i personakt eller arvlåtaren eller annan från vilken registrerats i folkbokföringen för arvingen härleder sin arvsrätt. arvlåtaren eller annan från vilken

arvingen härleder sin arvsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse 1974:238.

Lag om ändring i vallagen (1972: 620)

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (1972: 620)!

dels att i 4 kap. 2, 11 och 1488, 7 kap. 3§ samt 9 kap. 3§ ordet ”kvyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form,

dels att i 5 kap. 383 ordet ”kyrkobokföringsort” skall bytas ut mot ”folkbokföringsort”,

dels att 2 kap. 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Vid tillämpning av 28 beräknas Vid tillämpning av 2§ beräknas antalet röstberättigade på grundval antalet röstberättigade på grundval av stommarna till mantalslängder- av skattemyndighetens personband na för året. Vid beräkningen anses den I november föregående är. Vid som röstberättigad varje svensk beräkningen anses som röstberättimedborgare som fyllt eller senare gad varje svensk medborgare som under kalenderårct fyller arton år. fyllt eller senare under kalenderåret

fyller arton år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Lagen omtryckt 1991:95.

Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrivs att 28 § datalagen (1973:289) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som begär att få uppgifter ur en myndighets personregister för ett sådant ändamål som avses i 26 § andra stycket I och 3 och som kan tillgodoses genom SPAR skall hänvisas till detta register.

Första stycket hindrar inte att en Första stycket hindrar inte att en skattemyndighet låter myndigheter skattemyndighet låter myndigheter vars verksamhet är begränsad till vars verksamhet är begränsad till länet utnyttja skattemyndighetens länet utnyttja annat register som personregister i stället för SPAR. skattemyndigheten för över befolk-

ningen i länet än sådant som avses i

lagen (1990:1536) om folkbokfö-

ringsregister.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, datainspektionen får föreskriva att en statlig myndighets personregister får utnyttjas av en annan myndighet för de ändamål som avses i 26 § andra stycket I.

Föreskrifterna i denna paragraf inskränker inte myndigheternas skyldigheter enligt reglerna om allmänna handlingars offentlighet i tryckfrihetsförordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse 1990:365.

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980: 100)" skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen.

Sekretess gäller i ärende om med-

lemskap i svenska kyrkan, för upp-

gift om enskilds personliga förhål-

landen, om det av särskild anled-

ning kan antas att den enskilde eller

någon honom närstående lider men

om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i ärende om finge-

rade personuppgifter för uppgift om

enskilds personliga förhållanden om

det inte står klart att uppgiften kan

röjas utan att den enskilde eller nå-

gon honom närstående lider men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Lagen omtryckt 1989:713.

13¶Förslag till Prop. 1990/91: 1 53

Lag om ändring i namnlagen (1982:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)!

dels att 38 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1.5, 8,9, 10, 15, 17.29, 30, 31, 32, 34, 35. 47, 49 och 51 §§ samt punkt. 9 i övergångsbestämmelserna ordet ”pastorsämbetet” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 36, 37 och 39 8§ samt rubriken närmast före 368 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anmälan till pastorsämbetet Anmälan till skattemyndighet

m.m.

36 §

Anmälan till pastorsämbetet görs Anmälan till skattemyndigheten i den församling där den som an- prövas i det län där den som anmälmälningen avser är kyrkobokförd. ningen avser är eller senast har varit

År denne inte kyrkobokförd i Sveri- folkbokförd. Har denne aldrig varit

ge, görs anmälningen i den försam- folkbokförd i landet prövas anmälling där han eller hon vistas eller ningen av den skattemyndighet som senast har varit kyrkobokförd. I öv- bestäms av regeringen eller den riga fall får anmälningen göras till myndighet som regeringen förordriksskatteverket. nar.

Anmälningen till pastorsämbetet Anmälningen till skattemyndigeller riksskatteverket skall göras heten skall göras skriftligen. "skriftligen.

Som anmälan till pastorsämbetet Som anmälan till skattemyndiganses anmälan som vid vigsel görs heten anses anmälan som om efternamn till vigselförrättaren 1. görs till valfri skattemyndighet och vid dop inom svenska kyrkan eller allmän försäkringskassa, görs om förnamn till dopförrätta- 2. vid vigsel görs om efternamn ren. till vigselförrättaren och vid dop

inom svenska kyrkan görs om för-

namn till dopförrättaren.

37§

Beslut av pastorsämbetet får över- Beslut av skattemyndigheten får klagas till domkapitlet genom be- överklagas till länsrätten. svär.

Domkapitlets beslut får överklagas till kammarrätten genom besvär.

! Scnaste lydelse av 88 1988:261 31 § ” 328 ”

518 1985:372

punkt 9 i övergångsbestämmelserna 1988:261. [NA [a

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

398 Ansökningar hos patent- och re- Ansökningar hos patent- och registreringsverket skall göras skriftli- gistreringsverket skall göras skriftligen. De skall innehålla uppgift om gen. De skall innehålla uppgift om sökandens postadress och .om :skä- sökandens postadress och om skälen för ansökningen. Till ansök- len för ansökningen. Till ansökningen skall fogas ett personbevis. ningen skall fogas ett personbevis. Till ansökan om förnamn för den som är född här i landet skall också fogas utdrag ur födelse- och dopboken.

Sökanden skall betala ansökningsavgift. Regeriogen bestämmer avgiftens storlek.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Namnärende hos pastorsämbetet eller riksskatteverket som inte har avgjorts före ikraftträdandet skall prövas av skattemyndigheten.

3. I fråga om överklagande. av beslut av pastorsämbetet som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förlängt barnbidrag lämnas en- Förlängt barnbidrag lämnas endast till elever som är bosatta i Sve- dast till elever som är bosatta i Sve-

rige. Är eleven inte svensk medbor- rige. Är eleven inte svensk medbor-

gare, gäller därutöver att eleven gare, gäller därutöver att eleven visskall fostras av någon som är bosatt tas här i landet sedan minst sex måoch mantalsskriven här i landet eller nader. alt antingen denne eller eleven vistas här sedan minst sex månader.

För förlängt barnbidrag enligt 4 § tillämpas i fråga om bosättningen här i landet de förskrifter om bosättning som gäller för allmänt barnbidrag vid utlandsvistelse enligt lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bidrag som avser tid före ikraftträdandet.

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken!

dels att i 3 kap. 2§ ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

dels att i 3 kap. 4 § orden ”pastorsämbetet” och ”ämbetet” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten” och ”myndigheten”,

dels att 3 kap. I 8, 4 kap. 5 §, 15 kap. 2 och 4 §§ samt 18 kap. 5 § skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 4 kap. 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

18 Innan äktenskap ingås skall prö- Innan äktenskap ingås skall prövas om det finns något hinder mot vas om det finns något hinder mot äktenskapet. Denna prövning skall äktenskapet. Denna prövning skall göras I den församling inom svenska göras av skattemyndigheten i det kyrkan där kvinnan eller mannen län där kvinnan eller mannen är är kyrkobokförd eller, om ingen av folkbokförd eller, om ingen av dem dem är kyrkobokförd här i landet, i är folkbokförd här i landet, i det län den församling där någon av dem där någon av dem vistas. vistas.

Hindersprövningen skall begäras Hindersprövningen skall begäras av kvinnan och mannen gemen- av kvinnan och mannen gemensamt hos pastorsämbetet i försam- samt hos valfri skattemyndighet ellingen. ler allmän försäkringskassa.

4 kap.

58 Innan vigsel förrättas skall vigscl- Innan vigsel förrättas skall vigselförrättaren förvissa sig om att hin- förrättaren förvissa sig om att hindersprövning har skett inom fyra dersprövning har skett inom fyra månader före den planerade vigseln månader före den planerade vigseln och att inget hinder har framkom- och att inget hinder har framkommit. Utan intyg om hinderspröv- mit. ningen får vigseln förrättas endast av en präst som tjänstgör i den församling där hindersprövningen har gjorts.

8§

Vigselförrättaren skall genast

sända underrättelse om vigseln till

den skattemyndighet som har gjort

hindersprövningen.

! Senaste lydelse av 3 kap. 2 § 1988:1254. 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

28 Pastorsämbetets beslut i fråga om Skattemyndighetens beslut i fråhindersprövning får överklagas hos ga om hindersprövning får överkladomkapitlet. gas hos länsrätten.

Detsamma gäller beslut av präster inom svenska kyrkan om förrättande av vigsel.

48 Länsstyrelsens beslut om tillstånd till äktenskap eller om förrättande av vigsel får överklagas hos kammarrätten.

Detsamma gäller beslut av domkapitlet .om hindersprövning eller om förrättande av vigsel.

18 kap.

58 Anteckningar om ingångna eller Uppgifter om ingångna och uppupplösta äktenskap skall göras i lösta äktenskap registreras inom kyrkoböckerna enligt föreskrifter — folkbokföringen enligt särskilda besom regeringen meddelar. stämmelser.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Hindersprövning hos pastorsämbetet som inte har beslutats före ikraftträdandet skall göras av skattemyndigheten.

3. I fråga om överklagande av sådant beslut av pastorsämbetet eller av präst inom svenska kyrkan om förrättande av vigsel som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Lag om ändring i församlingslagen (1988: 180)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4§. 6 kap. 12 och 19 83, 9 kap. 48, I1 kap. I $, 12 kap. I &$ samt 13 kap. 3 § församlingslagen (1988: 180) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4§

Rösträtt vid val av kyrkofullmäk- Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige har den som är kyrkobokförd i tige har den som är folkbokförd i församlingen, är medlem av svens- församlingen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på ka kyrkan och har fyllt arton år sevaldagen. Den som inte är svensk nast på valdagen. Den som inte är medborgare har rösträtt endast om svensk medborgare har rösträtt han har varit kvrkobokförd i riket bara om han har varit folkbokden I november de tre åren när- förd i landet den I november de tre mast före valåret. Varje röstberätti- åren närmast före valåret. Varje gad har en röst. röstberättigad har en röst.

Den som är kAvrkobokförd i en Den som är medlem 1 en ickeicke-territoriell församling har inte territoriell församling har inte röströsträtt vid val av ledamöter och rätt vid val av ledamöter och supsuppleanter i kyrkofullmäktige i an- pleanter i kyrkofullmäktige i annan nan församling. församling.

Frågan om rösträtt enligt första Frågor om rösträtt enligt första och andra styckena föreligger av- och andra styckena avgörs på görs på grundval av en före valet grundval av en röstlängd som har upprättad röstlängd. upprättats före valet.

6 kap.

128!

Valbar är den som är kyrkobok- Valbar är den som är folkbokförd förd inom valkretsen, är medlem av inom valkretsen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig svenska kyrkan och har fyllt arton på valdagen. år senast på valdagen. Den som är

Den som innehar en tjänst som medlem i en icke-territoriell försambiskop eller biträdande biskop är ling är bara valbar i den valkrets inte valbar till ledamot eller supple- som den församlingen tillhör. ant. Domprosten eller någon annan Valbar är dock inte kyrkoherde som är biskopens ersät- 1, den som innehar en tjänst som tare i stiftsstyrelsen samt den som är biskop eller biträdande biskop. anställd hos stiftssamfälligheten och 2. domprosten eller någon annan som I egenskap av föredragande hos kyrkoherde som är biskopens ersätstiftsstyrelsen eller på grund av and- tare i stiftsstyrelsen, ra uppgifter som hör till tjänsten har 3. den som är anställd hos stiftsen ledande ställning bland stifts- samfälligheten och som på grund av samfällighetens tjänstemän är inte sina uppgifter har en ledande ställheller valbar. ning bland de anställda.

I fråga om verkan av att valbarheten upphör och om rätt att avsäga sig

! Senaste lydelse 1989:985.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uppdraget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 § tredje stycket om ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige.

198 Beslut varigenom ledamöter och Beslut varigenom Jedamöter och suppleanter har utsetts får överkla- suppleanter har utsetts får överklagas hos valprövningsnämnden. gas hos = valprövningsnämnden. Rätt att överklaga har den som Rätt att överklaga har den som uppfyller villkoren för rösträtt vid uppfyller villkoren för rösträtt vid kyrkofullmäktigeval och som är kyrkofullmäktigeval och som enligt kyrkobokförd inom valkretsen. Par- 12 § är valbar inom valkretsen. Partier som har deltagit i valet får ock- tier som har deltagit i valet får också överklaga beslutet. så överklaga beslutet.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in till stiftsstyrelsen inom tio dagar efter det att valet eller förrättningen avslutades. Har en skrivelse med överklagande kommit in till valprövningsnämnden inom överklagandetiden, skall den omständigheten att skrivelsen har kommit till stiftsstyrelsen först därefter dock inte föranleda att den avvisas. Valprövningsnämnden prövar om skrivelsen har kommit in i rätt tid.

9 kap.

4§

Valbar till ledamot eller supple- Valbar till ledamot eller suppleant är den som är kyrkobokförd ant är den som är folkbokförd inom inom stiftet, är medlem av svenska stiftet, är medlem av svenska kyrkyrkan och som är myndig på val- kan och som har fyllt arton år sedagen. nast på valdagen.

Utöver de personer som avses i 6 Utöver de personer som avses 1 6 kap. 12§ andra stycket andra me- kap. 12 § andra stycket får inte helningen får inte heller en tjänsteman ler en anställd som förestår någon som förestår någon förvaltning som förvaltning som är underställd är underställd stiftsstyrelsen väljas stiftsstyrelsen väljas till Iedamot eltill ledamot eller suppleant. ler suppleant.

I fråga om verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 § tredje stycket om ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige.

il kap.

18 Nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkostämman väljer under år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättats tre eller flera revisorer samt minst Jika många revisorssuppleanter för granskning av de tre följande årens verksamhet. Fullmäktige eller stämman får därvid välja revisorer och suppleanter för granskning av viss eller vissa nämnders verksamhet. Antalet revisorer, liksom antalet suppleanter, för varje nämnd eller grupp av nämnder skall dock vara minst tre.

Om val till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum celler om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för revisorerna och suppleanterna två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avslutats, skall fullmäktige förrätta nytt val av revisorer och suppleanter för återstoden av tjänstgöringstiden.

I fråga om valbarhet till revisor I fråga om valbarhet till revisor och revisorsuppleant, verkan av att och revisorsuppleant, verkan av att valbarheten upphör och rätt till av- valbarheten upphör och rätt till avsägelse skall bestämmelserna 1 2 sägelse skall bestämmelserna i 2 kap. 5§ om ledamot och suppleant kap. 5§ om ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige tillämpas. Den i kyrkofullmäktige tillämpas. Valsom inte är kyrkobokförd i försam- bar är dock den som har fvllt lingen är dock valbar. Detsamma arton år senast på dagen för valet till gäller den som är myndig på dagen revisor eller suppleant. I en territorför valet till revisor eller suppleant. iell församling är också den valbar

som inte är folkbokförd i försam-

lingen. I en icke-territoriell försam-

ling gäller detsamma den som

inte är medlem i församlingen.

Om en revisor som inte har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänstgöringstiden, får fullmäktige eller stämman förrätta fyllnadsval för återstoden av denna tid.

Revisorer och revisorsuppleanter har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Fullmäktige eller stämman får besluta att det till revisorer och revisorssuppleanter skall betalas skäligt arvode samt skälig ersättning för resekostnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget. Arvodet skall bestämmas till lika belopp för lika uppdrag.

12 kap.

Bestämmelser om skyldighet att erlägga församlingsskatt finns i kommunalskattelagen (1928:370).

Den som är Ayrkobokförd i en Den som är medlem i en ickeicke-territoriell församling är inte territoriell församling är inte skylskyldig att erlägga församlingsskatt dig att erlägga församlingsskatt till till den territoriella församling där den territoriella församling där han han är mantalsskriven. är folkbokförd.

Särskilda bestämmelser om skattskyldighet finns i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan.

13 kap.

Beslut enligt 1 och 2 §§ får över- Beslut enligt 1 och 2 §§ får överklagas av den som är kyrkobokförd i klagas, i fråga om en territoriell förförsamlingen. samling, av den som är folkbokförd

där och, i fråga om en icke-territori-

ell församling, av den som är med-

lem.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om begravningslagen (1990:1144) dels att 4 kap. 1—4 §§ skall upphävas, dels att i 2 kap. 3§, 5 kap. 2, 3 och 13 §§ ordet ”kyrkobokförd” i olika

böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form,

dels att i 5 kap. 10 § ordet ”pastorsämbete” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att nuvarande 4 kap. 5—8 §§ skall betecknas 4 kap. 1—4 83 och nuvarande 4 kap. 9 — 11 §§ skall betecknas 4 kap. 6—38 §§.

dels att de nya 4 kap. I —4 och 7 §§ samt 5 kap. 9 § och 9 kap. 6 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 5% av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

(5§) 1§

När stoftet eller askan efter en När stoftet eller askan efter en person som har avlidit utomlands person som har avlidit utomlands har förts in till Sverige, skall den har förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen som ordnar med gravsättningen snarast anmäla detta till pastorsäm- snarast anmäla detta till skattemynbetet i den församling där den av- digheten i det län där den avlidne lidne senast var kyrkobokförd. senast var folkbokförd.

Om det inte är känt var den av- Om det inte är känt var den avlidne senast var Kyrkobokförd eller lidne senast var folkbokförd celler om den avlidne inte har varit kvr- om den avlidne inte har varit folkkobokförd i Sverige, skall anmälan bokförd i Sverige, skall anmälan gögöras till pastorsämbetet i den för- ras till skattemyndigheten i det län samling där stoftet eller askan skall där stoftet eller askan skall gravsätgravsättas. tas.

(6 §) 2§

Vid dödsfall i Sverige skall bevis Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet (dödsbevis) och om dödsfallet (dödsbevis) och — utom I fall som avses i 8§ — intyg om dödsorsaken ulfärintyg om dödsorsaken utan das utan dröjsmål. dröjsmål utfärdas och lämnas till det pastorsämbete som skall ta emot anmälan om dödsfallet.

Dödsbevis och intyg om dödsorsa- Beviset och intyget skall utfärdas ken skall utfärdas av läkare. Denne av läkare. Denne får inte vara får inte vara make, barn, förälder, make, barn, förälder, syskon eller syskon eller på något annat sätt på något annat sätt närstående till närstående till den avlidne. den avlidne.

05 3§

Om den avlidne vid dödsfallet vår- Om något annat inte följer av 4§ dades på en sjukvårdsinrättning el- skall dödsbeviset utan dröjsmål ler fördes dit i anslutning till döds- lämnas till skattemyndigheten i det fallet, skall dödsbeviset och intyget län där den avlidne senast var folkom dödsorsaken lämnas av sjuk- bokförd. Om det inte är känt var den 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:1 53

vårdsinrättningen. I andra fall skall avlidne senast var folkbokförd eller beviset och intyget lämnas av den om den avlidne inte har varit folkläkare som utfärdat handlingarna. bokförd i landet, skall dödsbeviset lämnas till skattemyndigheten i det län där dödsfallet inträffade. Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall dödsbeviset lämnas av inrättningen. I andra fall skall beviset lämnas av den läkare som utfärdat handlingen.

(89 48

Om det kan antas att döden har Om det kan antas att döden har orsakats av någon annan person el- orsakats av någon annan person eller om det annars finns skäl för en ler om det annars finns skäl för fullständigare undersökning av den rättsmedicinsk obduktion eller andöda kroppen gäller — i stället för nan rättsmedicinsk undersökning vad som föreskrivs i 6 § — att döds- av den döda kroppen gäller — i beviset med uppgift om detta skall stället för vad som föreskrivs i 3 § lämnas till polismyndigheten i den Jörsta stycket — au dödsbeviset ort där dödsfallet inträffade och med uppgift om detta utan dröjspastorsämbetet underrättas. mål skall lämnas till polismyndigheten i den ort där dödsfallet inträffade och skattemyndigheten underrättas. Polismyndigheten skall efter den Polismyndigheten skall efter den utredning som kan behövas skaffa utredning som kan behövas skaffa intyg om dödsorsaken. Därefter intyg om dödsorsaken. Därefter skall myndigheten vill pastorsämbe- ” skall polismyndigheten till skattetet lämna dödsbeviset och intyget myndigheten lämna dödsbeviset tillsammans med ett tillstånd till tillsammans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering. gravsättning eller kremering.

55 Intyget om dödsorsaken skall sändas tll statistiska centralbyrån av den läkare som utfärdat det. Om den avlidne vid dödsfallet vårdades på en sjukvårdsinrättning eller fördes dit i anslutning till dödsfallet, skall intyget sändas in av inrättningen. I fall som avses i 4§ skall polismyndigheten sända intyget till statistiska centralbyrån.

(10 5) 78 Pastorsämbetet skall utfärda ett Skattemyndigheten skall utfärda intyg om att stoft får gravsättas cl- ett intyg om att stoft får gravsättas ler kremeras. eller kremeras. Ett sådant intyg får utfärdas bara Ett sådant intyg får utfärdas bara ED [NS

— om det enligt dödsbeviset kan an- — om det enligt dödsbeviset kan an-

tas att döden inte har orsakats av tas att döden inte har orsakats av

någon annan person eller att det någon annan person eller att det

inte heller annars finns skäl att inte heller annars finns skäl för

göra en fullständigare undersök- rättsmedicinsk obduktion el ler

ning av den döda kroppen, eller annan rättsmedicinsk under sök- — om polismyndigheten har med- ning av den döda kroppen, eller

delat tillstånd till gravsättning el- — om polismyndigheten har med-

ler kremering i fall som avses i 8 delat tillstånd till gravsättning el-

och 9 §§. ler kremering i fall som avses i 4

Om det är känt för pastorsämbe- eller 6 §. tet att det pågår eller har pågått med- Om det är känt för skattemyndigling om kremering eller omgravsätt- heten att det pågår eller har pågått ningen enligt 5 kap 3 §, fårintyg inte medling om kremering eller om utfärdas förrän tvisten ärslutligt gravsättningen enligt 5 kap. 3 §, får löst. intyg inte utfärdas förrän tvisten är

slutligt löst.

5 kap.

Stoft får inte kremeras eller grav- Stoft får inte kremeras eller gravsättas utan att ett sådant intyg som sättas utan att ett sådant intyg som avses i 4 kap. 70§ har lämnats till avses i 4 kap. 7§ har lämnats till krematoriemyndigheten eller den krematoriemyndigheten som förvaltar begravningsplatsen. eller den som förvaltar begrav-

ningsplatsen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att kremering eller gravsättning i vissa fall får ske även utan ett sådant intyg.

9 kap.

6§

Kyrkogårds- eller krematoriemyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Detsamma gäller Detsamma gäller — polismyndighetens beslut om = — polismyndighetens beslut om

tillstånd till gravsättning eller tillstånd till gravsättning eller

kremering enligt 4 kap 9 8, och kremering enligt 4 kap 6 §, och — pastorsämbetets beslut om intyg — skattemyndighetens beslut om

för gravsättning celler kremering intyg för gravsättning eller kre-

enligt 4 kap. 70§ eller anstånd mering enligt 4 kap. 7§ eller an-

enligt 5 kap. 10 § andra stycket. stånd enligt 5 kap 10§ andra

stycket.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

3 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 153

Lag om ändring i lagen (1990: 1536) om folkbokföringsregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om folkbokföringsregister (1990:1536) :

dels att i 2§ benämningen ”folkbokföringslagen (1967: 198)” skall bytas ut mot ”folkbokföringslagen (1991:000)”,

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att det närmast före 13§ skall införas en rubrik med lydelsen ”gallring”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ett lokalt folkbokföringsregister får innehålla uppgifter om personer som är celler har varit folkbokförda inom det verksamhetsområde för vilket registret förs. För sådan person får anges

I. personummer,

2. namn,

3. adress,

4. folkbokföringsfastighet. folkbokföringsort. och folkbokföring under särskild rubrik,

5. födelsehemort och födelseort,

6. medborgarskap,

7. civilstånd,

8. make, barn, föräldrar och vårdnadshavare eller annan person som den registrerade har samband med inom folkbokföringen och om sambandet är grundat på adoption,

9. sjömansregistrering,

10. inflyttning från utlandet,

11. avregistrering vid 11. avregistrering vid

a) dödsfall och dödförklaring, a) dödsfall och dödförklaring,

b) utflyttning till utlandet, b) utflyttning till utlandet,

c) obefintlighet, c) obefintlighet,

d) beslut om fingerade

personuppgifter,

12. gravsättning. 12. gravsättning.

För personen får också anges För personen får också anges uppgifter som den 30 juni 1991 :i uppgifter som den 30 juni 1991 i enlighet med särskilda bestämmel- enlighet med särskilda bestämmelser är antecknade i en sådan pcer- ser är antecknade i en sådan personakt som avses i 16 3 folkbokfö- sonakt som avses i 16 3 folkbokföringskungörelsen (1967:495). ringskungörelsen (1967:495) samt

uppgifter om medlemskap i en icke-

territoriell församling.

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrivs att i 55 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal ordet ”mantalsskrivet” skall bytas ut mot ”folkbokfört”.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 1 44§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt! ordet ”mantalsskriven” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

I Senaste lydelse av 44 & 1990: 1337. 36

21 Förslag till Prop : 1990/91:153

Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)

Härigenom föreskrivs att i 16 § värnpliktslagen (1941:967)! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

',Senaste lydelse av 16 § 1976:307. 37

Lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt

medborgarskap

Härigenom föreskrivs att i 10 och 11 §§ lagen (1950:382) om svenskt

medborgarskap! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Lagen omtryckt 1984:682. 38

Lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i

skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs att i 1§ lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

! Scnaste lydelse av 1 § 1988:188. - 39

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 78 § I mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 mom. Arbetsgivare, som enligt I mom. Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, lag är skyldig föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad att skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags be- lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort lopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för arbetsgivaren skall har företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelse- också framgå arbetstagares födelsetid och mantalsskrivningsadress tid samt nummer på för honom utsamt nummer på för honom utfär- färdad skattsedel. dad skattsedel.

Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseenden som har sagts nyss.

För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos sådan arbetsgivare, som avses i första och andra styckena. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket eller skattemyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8— 14 §§ taxeringslagen (1990:324).

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.

« I Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. 40

Lag om ändring i kungörelsen (1953: 524) angående

upphävande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling m. m.

Härigenom föreskrivs att i kungörelsen (1953: 524) angående upphävande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling orden ”mantalsverket” och ”den lokala skattemyndigheten” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1958:295) om sjömansskatt! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

198”

Redare, som enligt lag är skyldig Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker, skall ha sin att föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad, att därav bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid framgår sjömans namn, födelsetid, och mantalskrivningsadress, löne- lönebelopp och skatteavdrags bebelopp och skatteavdrags belopp lopp samt, om sjömannen uppvisat samt, om sjömannen uppvisat skattsedetl på preliminär skatt, skattsedel på preliminär skatt, numret på denna skattsedel. numret på denna skattsedel.

Även annan redare än i första stycket sägs, som skall göra avdrag för sjömansskatt, är skyldig att föra anteckningar i samma omfattning.

Efter anmaning av riksskatteverket eller skattemyndighet åligger det sådan redare, som avses i första eller andra stycket, att meddela de upplysningar som behövs för kontroll av skatteavdrag. Redare skall också efter anmaning förete alla handlingar som behövs för sådan kontroll, såsom kontrakt, kontoutdrag, räkningar eller kvitton.

För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts får revision verkställas hos redare som avses i första eller andra stycket. Beslut om revision meddelas av riksskatteverket eller skattemyndighet. I övrigt gäller i fråga om revision i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8—14 §§ taxeringslagen (1990: 324).

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.

Y Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777. ? Senaste lydelse 1990: 347. 42

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att i 25 kap. 3 § ärvdabalken! ordet ”pastorsämbetet” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse av 25 kap. 3 § 1973: 647. 43

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

För här i riket bosatt eller man- Pensionsgrundande inkomst entalsskriven försäkrad skall pen- ligt lagen (1962:381) om allmän sionsgrundande inkomst = enligt försäkring bestäms av skattemynlagen om allmän försäkring bestäm- digheten i det län den försäkrade mas av skattemyndigheten i det län taxerats till statlig inkomstskatt elden försäkrade taxerats till statlig ler skulle ha taxerats till sådan inkomstskatt eller skulle ha taxerats skatt, om han varit bosatt i riket till sådan skatt, om han varit bosatt eller inte haft att erlägga sjömansi riket eller inte haft att erlägga sjö- skatt. mansskatt.

Pensionsgrundande inkomst för Pensionsgrundande inkomst för sjöman, som inte är bosatt eller sjöman, som inte är bosatt i riket, mantalsskriven i riket, skall be- skall bestämmas av skattemyndigstämmas av skattemyndigheten i heten i Göteborgs och Bohus län. Göteborgs och Bohus län.

För annan försäkrad än söm i första eller andra stycket sägs skall den pensionsgrundande inkomsten bestämmas av skattemyndigheten i Stockholms län.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

! Lagen omtryckt 1976: 1015.

Scnaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. ? Scnaste lydelse 1990: 349. 44

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 och 5 §§ lagen (1962:381) om allmän

försäkring! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.

Från och med den månad varunder försäkrad uppnår sexton års ålder skall han, därest han är bosatt i riket, vara inskriven hos allmän försäk-

ringskassa.

Försäkrad skall vara inskriven Försäkrad skall vara inskriven hos den kassa, inom vars verksam- hos den kassa, inom vars verksam-

hetsområde han är mantalsskriven. hetsområde han var folkbokförd den

Är den försäkrade ej mantalsskriven I november föregående år. Var den

i riket, skall han vara inskriven hos försäkrade inte folkbokförd i Sveri-

den kassa, inom vars verksamhets- ge den 1 november föregående år,

område han är bosatt vid årets in- skall han vara inskriven hos den gång, eller, om han bosätter sig i kassa, inom vars verksamhetsomriket senare under året, hos den råde han är bosatt vid årets ingång,

kassa, inom vars verksamhetsom- eller, om han bosätter sig 1 riket

råde bosättningen äger rum. senare under året, hos den kassa,

inom vars verksamhetsområde bo-

sättningen äger rum.

5§

Allmän försäkringskassa skall inskriva försäkrad, så snart kassan erhållit kännedom om att han skall vara inskriven hos kassan. Inskrivning gäller

från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att den försäkrade skall vara inskriven, dock tidigast från och med tredje månaden före den, då

han inskrives.

Skall försäkrad, som ej är man- Skall försäkrad, som inte var folktalsskriven i riket, vara inskriven bokförd i Sverige den 1 november

hos försäkringskassa enligt vad i 4 § föregående år, vara inskriven hos sägs, åligger det honom att inom försäkringskassa enligt vad i 4§

två veckor från den tidpunkt då så- sägs, åligger det honom att inom dant förhållande inträtt att han två veckor från den tidpunkt då så-

skall vara inskriven anmäla sig till dant förhållande inträtt att han den kassa, hos vilken han skall in- skall vara inskriven anmäla sig till

skrivas. den kassa, hos vilken han skall in-

skrivas.

Så snart allmän försäkringskassa erhållit kännedom om att försäkrad cj längre skall vara inskriven hos kassan, skall kassan avföra honom från sitt register Över inskrivna försäkrade med verkan från den tidpunkt, då sådant förhållande inträtt att inskrivningen skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.

! Lagen omtryckt 1982:120. 45

Lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom föreskrivs att 2, 8 och 14 §§ lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommun skall utge kommu- Kommun skall utge kommunalt bostadstillägg till den nalt bostadstillägg till den som uppbär folkpension i form av som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension, om- ålderspension, förtidspension, omställningspension = eller — särskild ställningspension = eller — särskild efterlevandepension och är man- efterlevandepension och som den I talsskriven inom kommunen eller november föregående år var folktill där mantalsskriven hustru som bokförd inom kommunen eller till uppbär hustrutillägg. Kommunalt där folkbokförd hustru som uppbär bostadstillägg skall också utges till hustrutillägg. Kommunalt bostadsden som är mantalsskriven inom tillägg skall också utges till den som kommunen och uppbär folkpen- den I november föregående år var

sion i form av änkepension med folkbokförd inom kommunen och

stöd av Övergångsbestämmelserna uppbär folkpension i form av änketill lagen (1988:881) om ändring i pension med stöd av övergångsbelagen (1962:381) om allmän försäk- stämmelserna till lagen (1988:881) ring. om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen bestämmer, dock lägst med belopp som beräknat per månad svarar mot den del. av den månatliga bostadskostnad, som enligt föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av 14 § andra stycket skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas. Avvikelse från vad i 4 och 5 §§ stadgas må dock icke äga rum, och för rätt till kommunalt bostadstillägg må ej fordras viss tids bosättning inom kommunen eller uppställas annat därmed jämförligt villkor. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket beslutar om grunder för beräkning av bostadskostnaderna i ärende cnligt denna lag. Regeringen äger meddela föreskrifter angående det högsta belopp som må utgå i kommunalt bostadstillägg för pensionsberättigad, som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem.

Kommunen skall utan dröjsmål underrätta riksförsäkringsverket och den allmänna försäkringskassa. inom vars verksamhetsområde kommunen är belägen, om de beslut som fattas rörande kommunalt bostadstillägg.

8¶Den som åtnjuter hustrutillägg Den som åtnjuter hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg är eller kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans ma- skyldig att. om hans eller hans ma-

! Lagen omtryckt 1976:1014. ? Scnaste lydelse 1988:883. > Scnaste lydelse 1988: 1268. 46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kes ekonomiska förhållanden vä- kes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskäligt sentligt förbättrats, utan oskäligt dröjsmål göra anmälan om detta dröjsmål göra anmälan om detta till den allmänna försäkringskassa, till den allmänna försäkringskasinom vars verksamhetsområde han san. Enahanda skyldighet åligger senast blivit mantalsskriven. Ena- honom, om han åtnjuter kommuhanda skyldighet åligger honom, nalt bostadstillägg och folkbokförs i om han åtnjuter kommunalt bo- annan kommun än förut, så ock om stadstillägg och mantalsskrivs i an- han ingår äktenskap eller om hans nan kommun än förut, så ock om äktenskap upplöses genom makens han ingår äktenskap eller om hans död eller annorledes. Är den som äktenskap upplöses genom makens åtnjuter tillägget omyndig åvilar

död eller annorledes. Är den som anmälningsskyldigheten förmynda-

åtnjuter tillägget omyndig åvilar ren. Om den som uppbär förmånen anmälningsskyldigheten förmynda- har en god man eller förvaltare enren. Om den som uppbär förmånen ligt föräldrabalken, har denne mothar en god man eller förvaltare en- svarande skyldighet att göra anmäligt föräldrabalken, har denne mot- lan, om det kan anses ingå i uppsvarande skyldighet att göra anmä- draget. Uppbärs förmånen av mynlan, om det kan anses ingå i upp- dighet eller av annan person än den draget. Uppbärs förmånen av myn- pensionsberättigade eler dennes dighet eller av annan person än den förmyndare, gode man eller förvalpensionsberättigade eller dennes tare, är även sådan myndighet eller förmyndare, gode man celler förval- person anmälningsskyldig. tare, är även sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.

148"

Kommunala bostadstillägg skall Kommunala bostadstillägg skall bekostas av den kommun där den bekostas av den kommun där den pensionsberättigade är mantals- pensionsberättigade var folkbokförd skriven. den I november föregående år.

Till kommunens kostnader enligt första stycket utgår statsbidrag enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

4 Senaste lydelse 1979:732. 47

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att i 37 kap. 3 § brottsbalken! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Scnaste lydelse av 37 kap. 3 § 1988:1324. 48

Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets

utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs att i 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.! ordet ”kyrkobokförda” skall bytas ut mot ”folkbokförda”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

I Senaste lydelse av 4 § 1990:353. 49 4 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 153

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i

fastighetsmål

Härigenom föreskrivs att i 7 § lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”..

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse av 7 § 1975:1295. 50

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att i 19 och 20 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

! Senaste lydelse av

19 8 1988:617

208 1990: 1131. 51

Lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande av

könstillhörighet i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som sedan ungdomen upple- Den som sedan ungdomen upplever att han tillhör annat kön än det ver att han tillhör annat kön än det som antecknats för honom i kyrko- som framgår av folkbokföringen bokföringen och sedan avsevärd tid och sedan avsevärd tid uppträder i uppträder i enlighet härmed samt enlighet härmed samt måste antamåste antagas även framdeles leva i gas även framdeles leva i sådan

sådan könsroll kan efter egen ansö- könsroll kan efter egen ansökan få

kan få fastställt att han tillhör det fastställt att han tillhör det andra andra könet. Fastställelse får ske könet. Fastställelse får ske utan utan hinder av att sökanden tidiga- hinder av att sökanden tidigare erre erhållit fastställelse enligt 2 8. hållit fastställelse enligt 2 83.

Fastställelse enligt första stycket meddelas endast om sökanden fyllt arton år och undergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga

indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs att i 15 och 21 8§ lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse av

15 8 1988: 194.

218 ” 53

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 9 a § rättshjälpslagen (1972:429y' skall ha föl- Jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9a§g

Den som har beviljats allmän Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet rättshjälp är i målet eller ärendet befriad från expeditionsavgifter en- befriad från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om ligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domsto- avgifter vid de allmänna domstolarna och för avgifter enligt expedi- larna och för avgifter enligt expeditionskungörelsens (1964:618) av- tionskungörelsens (1964:618) avgiftslista, avdelning I samt avdel- giftslista, avdelning I samt avdelning H under rubriken Utsökning ning IH under rubriken Utsökning m.m, Detsamma gäller i fråga om m.m. avgift för mantalsskrivningsbevis.

Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är erforderlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om handling som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

Den som beviljats allmän rättshjälp i angelägenhet som lett till verkställbart avgörande, ansvarar inte för grundavgift och försäljningsavgift enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Detsamma gäller den som har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om verkställighet.

Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, bostadsdomstolen eller arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den som beviljats allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari.1992.

! Lagen omtryckt 1983:487. ? Senaste lydelse 1988:213. 54

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs att i I kap. 3§ och 2 kap. 3§ kommunallagen

(1977:179)! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

! Senaste lydelse av 2 kap. 3 § 1988:1253. 55

Lag om ändring i högskolelagen (1977:218)

Härigenom föreskrivs i fråga om högskolelagen (1977:218)'

dels att i 34 a § ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”,

dels att 34 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

348 Till grundläggande högskoleut- Till grundläggande högskoleutbildning som anordnas av kommun bildning som anordnas av kommun eller landstingskommun antages sö- eller landstingskommun antages sökande utan avseende på kyrkobok- kande utan avseende på folkbokjöföringsort. ringsort.

Har kommun tagit emot stude- Har kommun tagit emot studerande som ej är kyrkobokförd inom rande som ej är folkbokförd inom kommunen, har kommunen rätt till kommunen, har kommunen rätt till ersättning för utbildningen. Ersätt- ersättning för utbildningen. Ersättningen skall utges av den kommun ningen skall utges av den kommun där den studerande är kyrkobok- där den studerande är folkbokförd. förd. Ersättningen skall utgå med Ersättningen skall utgå med det bedet belopp som föreskrives av rege- lopp som föreskrives av regeringen ringen eller myndighet som rege- eller myndighet som regeringen utringen utser, om kommunerna ej ser, om kommunerna ej kommer kommer överens om annat. överens om annat.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning på grundläggande högskoleutbildning som anordnas av landstingskommun.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Scnaste lydelse av 34 a § 1987:201. 56

40 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar

Härigenom föreskrivs att i 9 § lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse av 9 § 1990:453, 57

Lag om ändring i familjebidragslagen (1978: 520)

Härigenom föreskrivs i fråga om familjebidragslagen (1978: 520) dels att i 27 § ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”, dels att i 35 § ordet ”mantalsskriven” skall bytas ut mot ”folkbokförd”. Denna lag träder i kraft, i fråga om 27 § den 1 juli 1991 och övrigt den 1 januari 1992.

42 Förslag till Prop . 1990/91:153

Lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs att i 15 § lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lag om ändring i lagen (1979: 560) om transportförmedling

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 4 § lagen (1979:560) om transportförmedling! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse av 2 kap. 4 § 1988: 1500. 60

Lag om ändring i lagen (1979: 561) om biluthyrning

Härigenom föreskrivs att i 2 kap. 4 § lagen (1979:561) om biluthyrning! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse av 2 kap. 4 § 1988:1501. 61

Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

Härigenom föreskrivs att i 17 kap. 10§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152)! ordet ”mantalsskriven” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

! Senaste lydelse av 17 kap. 108 1988:1283. 62

Lag om ändring i lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och

sjukvårdspersonalen m. fl.

Härigenom föreskrivs att i 7 a § lagen (1980:11) om tillsyn över hälsooch sjukvårdspersonalen m. fl.! ordet ”folkbokföringsmyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

I Scnaste lydelse av 7 a § 1989:592. 63

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 53 skatteregisterlagen (1980:343)!' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

För fysisk person som är kyrko- För fysisk person som är folkbokbokförd 1 riket skall i det centrala förd i riket skall i det centrala skatskatteregistret anges teregistret anges

1. personnummer, namn, ad- 1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civil- ress, civilstånd, datum för civilståndsändring, — kyrkobokförings- ståndsändring och folkbokföringsoch mantalsskrivningsförhållanden, förhållanden,

2. registrering enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, särskilt registrerings- och redovisningsnummer, organisationsnummer och firma,

3. förhållanden som enligt lag eller förordning skall antecknas i skattelängd.

4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke-territoriell församling, tillhörighet till svenska kyrkan,

5. nationalitet, personnummer 5. nationalitet, personnummer för hos personen kyrkobokförda för hos personen folkbokförda barn barn under 18 år, antal hemmava- under 18 år, antal hemmavarande rande barn som inte har uppnått 16 barn som inte har uppnått 16 eller eller 18 års ålder, personnummer 18 års ålder, personnummer för för make och, om samtaxering sker make och, om samtaxering sker med annan person, personnummer med annan person, personnummer för denne, för denne,

6. slag av pensionsförmån som personen är berättigad till enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, i den mån det behövs för att debitera socialförsäkringsavgift,

7. slag av preliminär skatt som personen skall betala.

För person som inte har uppnått För person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges per- 18 års ålder skall också anges personnummer för den hos vilken per- sonnummer för den hos vilken personen är kyrkobokförd. sonen är folkbokförd.

För person som inte har uppnått För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast 15 års ålder skall införas endast uppgift om personnummer, namn uppgift om personnummer, namn och adress samt personnummer för och adress samt personnummer för den hos vilken personen är kyrko- den hos vilken personen är folkbokbokförd, om inte ytterligare uppgift förd, om inte ytterligare uppgift som avses i första stycket behövs som avses 1 första stycket behövs för beskattning. för beskattning.

För person som ej är kyrkobok- För person som ej är folkbokförd förd här i riket skall uppgifter enligt här i riket skall uppgifter enligt första, andra ciler tredje stycket in- första, andra eller tredje stycket in-

! Lagen omtryckt 1983:143. ? Senaste lydelse 1986: 1301. 64

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse föras i den mån det behövs för be- = föras i den mån det behövs för beskattning här i riket. skattning här i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

65 5 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 153

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att i 66 3 socialtjänstlagen (1980:620)' ordet ”folkbokföringsmyndighet” skall bytas ut mot ”skattemyndighet”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Lagen omtryckt 1988:871. 66

49 Förslag till Prop . 1990/91:153

Lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen

Härigenom föreskrivs att i 3 § lagen (1981:324) om medborgarvittnen! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

I Senaste lydelse av 3 § 1988: 1326. 67

Lag om ändring i lagen (1981: 1216) om kyrklig beredskap

Härigenom föreskrivs att i 7 § lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap ordet ”kyrkobokförda” skall bytas ut mot ”folkbokförda”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1983:890) om allemanssparande!

ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse av 2 § 1990:814. 69

Lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer

m.m.

Härigenom föreskrivs att i 9 § lagen (1984:533) om arbetsställenummer

m. m. ordet ”kyrkobokföringsort” skall bytas ut mot ”folkbokföringsort” samt att ordet ”kyrkobokföringsfastighet” skall bytas ut mot ”folkbokfö-

ringsfastighet”.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

Lag om ändring i vuxenutbildningslagen (1984:1118)

Härigenom föreskrivs att i I kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 4 kap. 4 §, 4 a kap. 3 §, 6 kap. 3, 3 a och 4 §§ samt 8 kap. 2 a § vuxenutbildningslagen (1984:1118)' ordet ”kyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse av

I kap. 6 § 1988:664.

4a kap. 3§ ” 6 kap. 3a 8 8 kap. 2a3 No

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)

dels att i 3 kap. 13 8, 4 kap. 9 § samt 5 kap. 6 § ordet ”kyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form.

dels att I kap. 15 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.

158!

För den som är bosatt i riket av- För den som är bosatt i landet ses I lagen med hemkommun avses I lagen med hemkommun den kommun i vilken han är kyrko- den kommun t vilken han är fo/lk-

bokförd. Är han inte kyrkobokförd i bokförd. Är han inte folkbokförd i

riket avses med hemkommun den landet eller är han kvarskriven i en kommun i vilken han vistas stadig- kommun enligt 16 § folkbokföringsvarande eller, om han saknar sta- lagen (1991:000) avses med hemdigvarande vistelseort, den kom- kommun den kommun i vilken han mun i vilken han för tillfället uppe- vistas stadigvarande eller. om han håller sig. saknar stadigvarande vistelseort,

den kommun i vilken han för tillfäl-

let uppehåller sig.

Med hemlandstingskommun avses den landstingskommun till vilken hemkommunen hör.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

! Senaste lydelse 1990:1477.

Lag om ändring i lagen (1986:159) om grundläggande

svenskundervisning för invandrare

Iärigenom föreskrivs att i 5§ lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare! ordet ”kyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

! Senaste lydelse av 5 § 1990:567. 173

Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)

Härigenom föreskrivs att i 4§ yrkestrafiklagen (1988:263)' ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

I! Lagen omtryckt 1988:1499. 74

Lag om ändring i lagen (1988:491) om

skatteutjämningsbidrag

Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag! ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse av 2 § 1990:404. 75

Lag om ändring i lagen (1988: 786) om bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs att i 2, 3, 7 och 20 §§ lagen (1988:786) om bostadsbidrag! ordet ”kyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut

mot ”folkbokförd” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

! Lagen omtryckt 1990:792. 76

Lag om ändring i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande

Härigenom föreskrivs att i 2 § lagen (1988:846) om ungdomsbosparande

ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

60 Förslag till Prop. 1990/91:

Lag om ändring i lagen (1989:425) om särskilda

inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att i 78 lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och allmän löncavgift

Härigenom föreskrivs att 4 och 6 §§ lagen (1990:912) om nedsättning

av socialavgifter och allmän löncavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ac

För en försäkrad med sådan För en försäkrad med sådan verksamlict som avses i 2 § som be- verksamhet som avses i 2 § som be-

drivs vid fast driftställe i stödområ- drivs vid fast driftställe i stödområde I skall den procentsats efter vil- de I skall den procentsats efter vilken cgenavgifter sammanlagt utgår ken egenavgifter sammanlagt utgår sättas ned med tio procentenheter sättas ned med tio procentenheter

till och med inkomstäåret 2000, om till och med inkomståret 2000, om den försäkrade för inkomståret är den försäkrades hemortskommun mantalsskriven inom stödområde enligt 66 § kommunalskattelagen 1. För inkomståret 1991 skall pro- (1928:370) för inkomståret är belä-

centsatsen dock sättas ned med fem gen inom stödområde 1. För inprocentenheter för försäkrade vars komståret 1991 skall procentsatsen verksamhet bedrivs i stödområde I "dock sättas ned med fem procent-

utanför Norrbottens län. enheter för försäkrade vars verk-

samhet bedrivs 1 stödområde 1

utanför Norrbottens län.

För en försäkrad med sådan För en försäkrad med sådan verksamhet som avses i 2 § som be- verksamhet som avses i 2 § som bedrivs vid fast driftställe i Bodens, drivs vid fast driftställe i Bodens, Luleå, Piteå eller Älvsbyns kom- Luleå, Piteå eller Älvsbyns kommun i Norrbottens län skall den mun i Norrbottens län skall den

procentsats efter vilken egenavgif- procentsats efter vilken egenavgifter sammanlagt utgår sättas ned ter sammanlagt utgår sättas ned med fem procentenheter för vart med fem procentenheter för vart

och ett av inkomståren 1991 till och och ett av inkomståren 1991 till och

med 1995, om den försäkrade för med 1993, om den försäkrades inkomståret är manmalsskriven i nä- hemortskommun enligt 66 § komgon av dessa kommuner. munalskattelagen (1928:370) tör

inkomståret är belägen inom någon

av dessa kommuner.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991

Närvarande: Statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm- Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist. G. Andersson, Lönnqvist. Thalén. Freivalds. Wall-

ström. Lööw, Persson, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om ny folkbokföringslag m. m.

1¶Inledning

1983 års folkbokföringskommitté (Fi 1983:04) har haft i uppdrag att lägga fram förslag tll en helt ny folkbokföringslag. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1989:64) gavs kommittén i uppdrag att också överväga och lämna förslag till åtgärder som förhindrar att någon med hjälp av personnummer kan leta rätt på en person i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier.

Kommittén lämnade i december 1983 betänkandet (Ds Fi 1983:31) Allmänt ombud inom folkbokföringen. Förslagen i det betänkandet har lett till lagstiftning (prop. 1985/86:56, SkU 18, rskr. 57, SFS 1985:1121).

I mars 1989 lämnade kommittén betänkandet (SOU 1989:10) Rätt adress samt i juni 1990 slutbetänkandet (SOU 1990:50) Ny folkbokföringslag. (Ledamöter var vid avgivandet av slutbetänkandet f.d. överdirektören Eric Hallman, ordförande, organisationssekreteraren Ove Holmberg, riksdagsledamoten Bengt Kindbom. f.d. riksdagsledamoten Elvy Nilsson och riksdagsledamoten Knut Wachtmeister.) Kommitténs förslag till ny folkbokföringslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga -

Organisationskommittén för folkbokföringen (Fi 1988:02) tillkallades efter det att riksdagen år 1987 beslutade om ett ändrat huvudmannaskap för folkbokföringen. Den har i uppdrag att lämna förslag till den närmare ulformningen av folkbokföringens organisation och i övrigt lämna förslag till andra åtgärder som kan behövas för att genomföra den nya organisationen. Organisationskommittén har lämnat betänkandet (SOU 1990:18) Lag om folkbokföringsregister, som lett till lagstiftning (prop. 1990/91:53, SkU 9, rskr. 109, SFS 1990:1536) och betänkandet (SOU 1990: 109) Författningsförslag med anledning av ny folkbokföringsorganisation m. m. (Ledamöter är landshövding Rolf Wirtén, ordförande, departementsrådet Nils Dcexe, överdirektören Lennart Grufberg och kanslichefen Svante Holgersson.)

Betänkandena Rätt adress, Ny folkbokföringslag och Författningsförslag med anledning av ny folkbokföringsorganisation m, m. har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2, 3 och 4. Sammanställningar av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns tillgängliga i lagstiftnings- 80 ärendet (dnr 1318/89, 3370/90 och 5797/90).

Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttran- Prop . 1990/91:153 de över de grundläggande lagförslagen som upprättats med anledning av vad jag nu anfört. Förslagen hade upprättats inom finandepartementet i samråd med andra berörda statsråd. Följande lagförslag remitterades till lagrådet :

1. folkbokföringslag, ” '

2. lag om införande av folkbokföringslagen,

3. lag om fingerade personuppgifter,

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

5. lag om ändring i rättegångsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

7. lag om ändring i föräldrabalken,

8. lag om ändring i lagen (1969:629) om ändring i ärvdabalken.

9. lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680).

10. lag om ändring i vallagen (1972:620),

11. lag om ändring i datalagen (1973:289),

12. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),

13. lag om ändring i namnlagen (1982:670),

14. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

15. lag om ändring i äktenskapsbalken,

16. lag om ändring i församlingslagen (1988: 180),

17. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144).

18. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister.

De granskade lagförslagen bör fogas till protokollet som bilaga 5.

Lagrädets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6. Jag återkommer till yttrandet i avsnitt 8.3 och 8.5 där jag behandlar mitt förslag till folkbokföring med fingerade personuppgifter och därmed sammanhängande sckretessfrågor. I övrigt har lagrådet lämnat förslagen utan erinran. Lagrädets granskiiing, har också lett till vissa redaktionella justeringar i lagtexten.

2¶Allmänna utgångspunkter

Det har sedan länge rätt enighet om att den nuvarande folkbokföringen har brister och behöver rationaliseras och förbättras. Bristerna har främst kunnat hänföras till organisationen av folkbokföringen.

I oktober 1987 fattade riksdagen principbeslut om en ny organisation av folkbokföringen (prop. 1986/87:158, SkU 1987/88:2, rskr. 2). I propositionen föreslogs att ansvaret för den löpande folkbokföringen skulle föras över från pastorsämbetcena till de lokala skattemyndigheterna. Riksdagen föreslogs ta ställning till de principiella riktlinjerna för den nya organisationen. Omorganisationen skulle enligt förslaget genomföras den 1 juli 1991.

Riksdagens beslut avviker i ett avseende från vad som förslagits i propositionen. I skatteutskottets betänkande uttalades nämligen att de allmänna försäkringskassorna borde integreras i folkbokföringsarbetet. I betänkan- 81

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 153

det angavs vidare i stora drag hur försäkringskassorna skulle kunna medverka i arbetet.

Organisationskommittén för folkbokföringen har i sitt delbetänkande Lag om folkbokföringsregister m.m. redovisat, förutom ett förslag till

registerlag, överväganden och förslag rörande bl. a. folkbokföringens organisatoriska inordnande i skatteförvaltningen, försäkringskassornas medverkan och integritets- och sckretessfrågor som uppkommer till följd av

förslagen till datorisering.och omorganisation.

I december 1990 fattade riksdagen beslut om en lag om folkbokföringsregister (prop. 1990/91:53, SkU9, rskr. 109, SFS 1990:1536). I propositionen angavs också hur arbetsuppgiften att svara för folkbokföringen skall

inordnas i skattemyndigheternas organisation, hur de allmänna försäk-

ringskassorna skall medverka i arbetet med folkbokföringen och hur ADB-

stödet för verksamheten skall vara uppbyggt.

Enligt propositionen skall all löpande folkbokföringsverksamhet inom skattemyndigheten ske på lokal nivå. Genom den reform av organisationen av skatteförvaltningen som trädde i kraft den 1 januari 1991 avses med lokal nivå ett lokalt skattekontor. I den av riksdagen antagna registerlagen kommer detta till uttryck genom att det sägs att det för närmare

angivna ändamål, bl.a. handläggning av folkbokföringsärenden som prövas av skattemyndigheten, skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett lokalt folkbokföringsregister för varje lokalt skattekontors verksamhetsområde.

De allmänna försäkringskassorna skall enligt propositionen medverka i

folkbokföringsarbetet genom att lämna information till allmänheten, tillhandahålla blanketter samt hjälpa enskilda med att upprätta anmälningar eller kontrollera anmälningar som de enskilda upprättat på egen hand. En

längre gående medverkan — som även skulle innefatta beredning och bedömning av ärenden — avvisades, eftersom den skulle medföra betydande oklarheter i fråga om kompetens och ansvar för de inblandade myndigheterna. Skatteutskottet gjorde samma bedömning.

Under ett antal år har det också pågått utredningsarbete med att sc över

folkbokföringen i materiellt hänseende. Den nuvarande folkbokförings-

lagen (1967:198), GFBL, bygger på de förhållanden i samhället som rådde för många decennier sedan. Lagens tillkomst grundades nämligen inte på

någon mera omfattande översyn av 1946 års folkbokföringsförordning. I centrum av utredningsarbetet har stått önskemålet att skapa ctt enhet-

ligt bosättningsbegrepp. Hemvistsakkunniga föreslog, i sitt betänkande (SOU 1976:39) Hemvist att folkbokföringens hem vistbegrepp skulle bli

grundläggande för socialförsäkrings-, sjukvårds- och barnbidragsområdet. Hemvistsakkunnigas förslag har inte lett till lagstiftning.

1983 års folkbokföringskommitté har bedrivit sitt arbete med utgängspunkt i bl.a. hemvistsakkunnigas förslag. En annan uppgift för kommittén

har varit att finna vägar för en förbättring av flyttningskontrollen.

Sammanfattningsvis har folkbokföringskommittén kommit fram till att

erfarenheterna av de gällande principerna för kyrkobokföringen är i hu-

vudsak goda. Några mera omfattande ändringar 1 den materiella reglering-

en har inte ansetts behövliga. Däremot bör lagstiftningen, bl.a. i fråga om

Till detta kan räknas att kommittén föreslagit att den nuvarande årliga mantalsskrivningen skall upphöra.

Folkbokföringskommittén har i sitt slutbetänkande kunnat beakta det ändrade huvudmannaskapet för folkbokföringen. Inte minst mot den bakgrunden har kommittén av naturliga skäl lämnat förslag till en ny folkbokföringslag. NFBL.

För min del ansluter jag mig till väsentliga delar av folkbokföringskommitténs förslag. liksom till de förslag av följdkaraktär som lagts fram av organisationskommittén för folkbokföringen. Både NFBL och övriga lagändringar bör träda i kraft den I juli 1991, dvs. då huvudmannaskapet för folkbokföringen enligt riksdagens beslut skall föras över till skattemyndigheterna. De följdändringar som har samband med mantalsskrivningen bör dock träda i kraft den I januari 1992.

Jag avser nu att närmare redovisa min syn på den lagstiftning som behövs. Först skall jag redovisa förslag beträffande frågor som direkt avser NFBL, bl.a. mantalsskrivningen, bosättningsbegreppet och beslutsförfarandet (avsnitt 3— 7). Därefter presenterar jag ett förslag, i huvudsak inom ramen för NFBL. i syfte att förbättra skyddet för förföljda personer (avsnitt 8). Vidare behandlar jag de allmänna försäkringskassornas medverkan i folkbokföringen (avsnitt 9), de nuvarande kyrkobokföringsarkiven (avsnitt 10) och följdlagstiftningen (avsnitt 11).

3¶Mantalsskrivningen

3.1¶Mantalsskrivningen avskaffas

Mitt förslag: Mantalsskrivningen avskaffas.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

Bakgrunden till mitt förslag: Mantalsskrivning förrättas varje år av skattemyndigheten. Förfarandet inleds med att skattemyndigheten med hjälp av sitt ADB-register över befolkningen i länet (länsregistret eller, som det i bland benämns, personbandet) framställer stommar till mantalslängder för varje församling. I ssommen upptas de personer som är kyrkobokförda i församlingen den I november året före det år som mantalsskrivningen avser. De personer som anmält flyttning under tiden närmast efter den 1 november tas upp där de var bosatta den I november, även om kyrkobokföringen ändrats först något senare. Ett exemplar av stommen, som upprättas i tre exemplar, hålls tillgängligt för granskning av allmänheten hos kommunen under tiden den 15 januari — den 5 februari mantalsåret. De berörda personerna och kommunerna samt det allmänna ombudet får ansöka om mantalsskrivning med avvikelse från stommen senast den 5 februari. Eventuella ansökningar prövas av skattemyndigheten varvid ytt-

skattemyndigheter — efter skriftväxling mellan dessa. Mantalslängden fastställs den I mars av skattemyndigheten.

Enligt statskontorets rapport (1984:42) Framtida huvudman för folkbokföringen kräver mantalsskrivningsförfarandet en arbetsinsats motsvarande ca 42 årsarbetskrafter.

Hänvisningar till mantalsskrivningen förekommer i många olika författningar. Dessa hänvisningar har olika funktioner.

I vissa fall är mantalsskrivningen direkt och med bindande verkan avgörande för en persons skyldigheter eller rättigheter.

I andra sammanhang kan en persons rätta mantalsskrivningsort prövas vid bedömningen av om en skyldighet eller rättighet föreligger enligt en viss författning. Ett exempel på när detta kan ske är i taxeringsprocessen.

För det tredje används mantalsskrivningen som kompetensgrund för domstolar, myndigheter och försäkringskassor.

Skälen för mitt förslag: I äldre tid bedömdes de flesta samhälleliga rättigheter och skyldigheter som var beroende av en persons bosättning med utgångspunkt i mantalsskrivningen. Exempel på detta var rösträtt, medlemskap i kommun, rätt till fattigvård och skattskyldigheter av olika slag. Kyrkobokföringen och mantalsskrivningen hade från början olika materiella bosättningsregler i vissa hänseenden beroende på att mantalsskrivningen tjänade borgerliga syften medan kyrkobokföringen i första hand tjänade församlingsvården. Skillnaderna i bosättningsreglerna upphörde i och med 1946 års folkbokföringsförordning. Rättigheter och skyldigheter har alltmer knutits till den löpande folkbokföringen, kyrkobokföringen.

En viktig funktion hos mantalsskrivningen är att utgöra en kontroll av om kyrkobokföringen är riktig. När ansvaret även för den löpande folkbokföringen förs över till skattemyndigheterna den 1 juli 1991 finns det inte längre något behov av en sådan överprövning.

Mantalsskrivningen ligger till grund för utfärdandet av skattsedeln för preliminär skatt. Om mantalsskrivningen för inkomståret ändras under året utfärdas en ny skattsedel. Vid taxeringen beaktas eventuella ändringar i mantalsskrivningen under taxeringsperioden. När ett mantalsmål avgörs efter taxeringsperiodens utgång medför dock inte en ändring av mantalsskrivningsort att taxeringen automatiskt flyttas över till den nya kommunen. Skattemyndigheten kan emellertid inom ramen för omprövningsförfarandet — på eget initiativ eller på begäran av den skattskyldige — besluta att taxeringen skall överflyttas till en annan kommun. Den skattskyldige, en kommun och riksskatteverket har också möjligheter att efter överklagande till länsrätt få en taxering överflyttad. Inom den direkta beskattningen styr säledes mantalsskrivningen preliminärskattehanteringen och i

praktiken även taxeringsförfarandet. |

I likhet med folkbokföringskommittén och remissinstanserna anser jag att det inte längre är motiverat att behålla mantalsskrivningen för att bestämma domstolars, myndigheters och försäkringskassors behörighet att ta upp ärenden. Syftet att geograliskt fördela ärenden mellan olika lokala och regionala myndigheter kan lika väl uppfyllas med utgångspunkt i den 84

löpande folkbokföringen. En avveckling av mantalsskrivningen medför dessutom cn förenkling och renodling av folkbokföringen.

3.2 Forum 1 tvistemål

Mitt förslag: Laga domstol i tvistemål i allmänhet skall vara domstolen på den ort där svaranden var folkbokförd den I november föregående år.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yltrat sig i denna del tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter dock om inte den 1 januari är en naturligare tidpunkt för bestämning av forum.

Skälen för mitt förslag: Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist. Om svaranden är mantalsskriven på en ort inom riket anses den orten som hans hemvist (10 kap. 18 rättegångsbalken). Om talan väcks vid fel domstol måste svaranden göra invändning om detta i rätt tid för att domstolen skall anses obehörig.

För att bestämma forum i tvistemål kan man lika väl knyta an till den löpande folkbokföringen vid den tidpunkt då forumfrågan aktualiseras. En sådan lösning skulle ge svaranden en förbättrad ställning i förhållande till nuvarande ordning eftersom han då genast efter en flyttning skulle byta forum till sin nya hemort. En så långtgående förändring har dock inte något omedelbart samband med folkbokföringsreformen och bör föregås av en översyn av de övriga processuella regler som har samband med forumfrågan. Jag förestår därför att folkbokföringen den I november även i fortsättningen tills en sådan översyn sker skall bestämma rätt forum för hela året. |

En remissinstans har ifrågasatt om inte den I januari vore en naturligare tidpunkt att hänsyfta på när forum skall bestämmas. Jag delar i princip den uppfattningen. Uppgifterna om folkbokföringen till grund för bedömningen av rätt forum bör emellertid vara tillgängliga för domstolarna redan vid årets ingång för att tveksamhet och fördröjd handläggning skall undvikas. Detta skulle inte vara praktiskt möjligt om utgångspunkten vore folkbokföringsläget den I januari. Vidare bör av praktiska skäl samma tidpunkt väljas för samtliga rättsområden där rättsverkningar av folkbokföringen skall gälla för ett helt år i taget. En sådan ordning gör det möjligt för skattemyndigheterna att tillhandahålla uppgiften på ett rationellt sätt. Jag kommer strax att motivera varför en senare tidpunkt än den I november inte bör väljas för bestämmandet av beskattningsort.

Mitt förslag: Hemortskommun cenligt kommunalskattelagen för en fysisk person som är bosatt i landet skall vara den kommun där han författningsenligt skall vara folkbokförd den I november andra året före taxeringsåret.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran. Statskontoret anser dock att möjligheterna vid beskattningen att frångå folkbokföringen uttryckligen bör begränsas till exempelvis sådana fall då det felaktiga folkbokföringsbeslutet grundats på vilseledande uppgifter. Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt om inte den I januari vore en lämpligare tidpunkt för bestämning av beskattningsort.

Skälen för mitt förslag: Hemortskommun för en fysisk person är enligt 66 § kommunalskattelagen (1928:370) den kommun där den skattskyldige författningsenligt skall mantalsskrivas för året näst före taxeringsåret. Den faktiskt beslutade mantalsskrivningen bestämmer i praktiken hemortskommunen vid taxcringen. Den beslutade mantalsskrivningsorten kan dock frångås vid taxeringen om skattemyndigheten med stöd av de uppgifter den har finner att mantalsskrivningen är felaktig.

Om mantalsskrivningen slopas kan skattsedeln för preliminär skatt utfärdas med utgångspunkt i den registrerade folkbokföringen för en viss dag. Om folkbokföringen ändras i efterhand bör ändringen medföra att en ny skattsedel utfärdas. Så sker i dag i samband med mantalsskrivningen. Vid taxeringen kan ändringar som sker senare beaktas.

Det kan ifrågasättas om inte den 1 januari vore en naturligare tidpunkt för bestämning av beskattningsort än den I november som kommittén föreslagit. Som jag tidigare anfört är avsikten nu inte att göra förändringar i nu gällande rutiner utan endast att förenkla folkbokföringsförfarandet. Dessutom behövs det en viss tidsmarginal fram till framställningen av preliminärskattsedlar som påbörjas under december månad. Beskattningsorten bör därför knytas till den rätta folkbokföringsorten-den 1 november andra året före taxeringsåret.

En remissinstans anser att möjligheterna att vid beskattningen frångå den gällande folkbokföringen uttryckligen bör preciseras och begränsas. Enligt min mening finns det emellertid inte anledning att ytterligare reglera förutsättningarna för skattemyndigheterna än vad.som nu gäller beträffande möjligheten att göra omprövning av beslut till .den skattskyldiges nackdel enligt taxeringstlagen (1990: 324).

Skattemyndigheten bör enligt min mening även i fortsättningen ha möjlighet att pröva om den faktiska folkbokföringen var riktig. .

Mitt förslag: Mantalsskrivning i landet som ctt kriterium för rätt till allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag tas bort.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Kravet på mantalsskrivning

skall bytas ut mot ett krav på folkbokföring.

Remissinstanserna: Förslaget kommenteras endast av riksförsäkringsverket som uttryckligen tillstyrker.

Skälen för mitt förslag: Allmänt barnbidrag eller förlängt barnbidrag kan lämnas till ett utländskt barn som är bosatt här om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven här i landet. Vistelse här sedan minst sex månader kan också ge rätt till barnbidrag. I fråga om allmänt barnbidrag skall vistelsen avse barnet eller någon av dess föräldrar och i fråga om förlängt barnbidrag barnet eller den som barnet fostras av. Bestämmelserna finns i I $ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag resp. 5 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.

Anknytningen till mantalsskrivningen leder till att: invandrarbarn behandlas olika i bidragshänseende beroende på vid vilken tidpunkt på året familjen kommer till Sverige. Genom att i stället knyta an enbart till vistelse här sedan minst sex månader kommer rätten till allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag att inträda på ett likformigt sätt oavsett vid vilken tidpunkt på året som barnfamiljen flyttar till Sverige.

4¶Grunder för folkbokföring

4.1¶Anknytningsbegrepp

Mitt förslag: Folkbokföringen skall så långt som möjligt grundas på

en persons faktiska vistelse. Dygnsvilan skall fortfarande användas

som grundläggande kriterium för folkbokföringen.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Av central betydelse för folkbokföringen är den s.k. dygnsviloregeln i 123 GFBL. Den innebär att en person anses bosatt där han regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Vid byte av bostad anses kravet på regelmässighet uppfyllt om det kan antas att vistelsen 1 den nya bostaden kommer att bli regelmässig. Det är personens egen avsikt som spelar en avgörande roll vid bedömningen av ett flyttningsfall.

Kommittén har undersökt möjligheten att för folkbokföringen använda : andra anknytningsbegrepp än vistelse. En möjlighet skulle kunna vara att knyta an till det skatterättsliga bosättningsbegreppet i kommunalskattelagen. Detta är utvidgat i förhållande till GFBL genom att en person som i 87

och för sig inte bor här skall anses bosatt här om han har väsentlig anknytning till Sverige.

Som självständiga anknytningsfakta för bosättningsbedömningen inom folkbokföringen skulle — förutom vistelsen — kunna användas t. ex. innehav av bostad, näringsverksamhet, ckonomiskt engagemang och medborgarskap.

Vilka anknytningsmomcent som bör utgöra grund för folkbokföringen och på vilken plats denna skall ske är självfallet beroende av vilka funktioner folkbokföringen skall ha. Om folkbokföringen skall utgöra en självständig och tillräcklig grund för olika rättigheter ställs andra krav på anknytningsfakta än om folkbokföringen enbart skall vara cn dokumentation av de personer som är eller kan bli berörda av svensk myndighetsutövning.

Vissa grundläggande krav kan ställas på folkbokföringen. Den skall kunna tillgodose samhällets behov av basuppgifter och måste därför innehålla korrekta och aktuella personuppgifter. Detta krav innebär att det måste finnas rimliga möjligheter att kontrollera de uppgifter som förs in och att de hålls aktuella. En förutsättning för att få korrekta uppgifter vid den första folkbokföringen är alt personen befinner sig här. En förutsättning för att uppgifterna hålls aktuella därefter är att personen vistas här regelbundet.

Mot den här bakgrunden finns det inte något realistiskt alternativ till att använda den faktiska vistelsen som grundläggande anknytningsfaktum för folkbokföringen. Detta hindrar i och för sig inte att den faktiska vistelsen kan bedömas efter en annan princip än dygnsviloregeln. Närmast till hands står då att vistelsen skall bedömas efter var en person tillbringar den längsta tiden i stället för var han tillbringar dygnsvilan. Men i de allra flesta fallen skulle detta inte medföra ett annat resultat än vad som blir fallet med det nuvarande regelsystemet. Ett starkt skäl för nuvarande ordning är också att platsen för en persons regelmässiga dygnsvila är vad som normalt betraktas som en persons hem.

4.2¶Nyfödda barns folkbokföring

Mitt förslag: Ett barn som föds levande här i landet eller utom landet av en kvinna som är folkbokförd här skall folkbokföras. Barnet skall folkbokföras i den församling där modern är folkbokförd eller, om hon inte är folkbokförd, där det föds. Undantag från folkbokföring skall göras för barn som föds här till föräldrar som är utländska diplomater eller med dessa likställda personer och som inte skall folkbokföras.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén föreslog att ett barn som föds utom landet skall folkbokföras bara i det fall då modern är en utsänd statsanställd (diplomat etc.) eller maka eller sambo till en sådan utsänd. 88

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket pekar på de negativa konsckvenser beträffande rätten till barnbidrag och utbetalning av dessa som förslaget får. Riksskatteverket anser att nackdelarna med förslaget väger tyngre än fördelarna. Kammarrätten i Stockholm kritiserar förslaget att ett barn som föds under moderns tillfälliga besök utomlands skall folkbokföras som invandrat.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande ordning innebär att ett barn som föds inom landet eller utom landet av en kvinna som är kyrkobokförd i Sverige eller som är bosatt här och upptagen i obefintligregister skall kyrkobokföras. Denna ordning har medfört att många barn vars mödrar i verkligheten flyttat från Sverige kyrkobokförts. Kommittén har därför föreslagit att normalt endast barn som föds inom landet skall folkbokföras från födelsen. En sådan ordning skulle emellertid såsom riksförsäkringsverket och riksskatteverket påpekat medföra administrativa svårigheter.

Det av kommittén åsyftade målet att undvika att barn vars mödrar flyttat från Sverige tas upp i folkbokföringen kan i huvudsak uppnås på annat sätt, nämligen genom de regler för avregistrering som jag kommer att föreslå i det följande. Enligt min mening bör därför nuvarande ordning beträffande kyrkobokföring av nyfödda barn i huvudsak behållas.

När det däremot gäller barn som föds till här stationerade utländska diplomater m. fl. innebär nuvarande ordning en onödig omgång. Sådana barn kyrkobokförs nu vid födelsen för att därefter omedelbart avregistreras. Jag scr inget skäl till att den ordningen behålls.

4.3¶Folkbokföring vid in- och utflyttning

Mitt förslag: Förutsättningarna för att folkbokföras vid inflyttning

till Sverige resp. att avregistreras från folkbokföringen anges ut-

tryckligen i den nya lagen.

Den som kan antas regelmässigt tillbringa sin dygnsvila i landet

under minst ett år skall tas upp i folkbokföringen. Den som har

regelmässig dygnsvila även i utlandet (dubbel bosättning) skall tas

upp i folkbokföringen om han med hänsyn till samtliga omständig-

heter får anses ha sin starkaste anknytning till Sverige. Motsvarande

skall gälla för avregistrering vid flyttning till utlandet. Samma förut-

sättningar skall gälla för avregistrering av svenskar som för avregist-

rering av utlänningar.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Kommitténs förslag skiljer sig från mitt så till vida att den föreslog att vistelser som var avsedda att vara minst sex månader skulle föranleda folkbokföring resp. avregistrering. Vidare skulle sammanlevnad med familj och anställning i första hand fälla avgörandet vid dubbel bosättning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Riksförsäkringsverket finner det helt otillfredsställande med två helt olika bosättningsbegrepp inom folkbokföringen och socialförsäkrings- 89

medför osäkerhet om tolkningen av bestämmelserna i lagen om allmän försäkring och lagen om allmänna barnbidrag vid inflyttningsfall. Verket föreslår att frågorna blir föremål för vidare utredning. Riksskatteverket ifrågasätter om inte undantag från avregistrering borde gälla för barn som studerar utomlands. Verket framhåller att den föreslagna sexmånadersgränsen kommer att medföra ctt avsevärt ökat antal avregistreringar vilket kommer att påverka den enskildes rättigheter och skyldigheter. Statens invandrarverk pekar på att den föreslagna regeln kan Ieda till att utlänningar med uppcehållstillstånd endast för besök här kan komma att folkbokföras. Statistiska centralbyrån anger att nuvarande ettårspraxis överensstämmer med FN:s rekommendation beträffande statistiken och att det inte är bra när definitioner ändras på så sätt att man frångår internationella rekommendationer. Kammarrätten i Stockholm avstyrker den föreslagna sexmånadersregeln och anför bl.a. att en sexmånadersvistelse enligt allmän rättsuppfattning inte kan anses utgöra bosättning. Vidare anser kammarrätten att de föreslagna reglerna kommer att medföra kostnadsökningar och olägenheter när folkbokföringen används på andra rättsområden där ett annat bosättningsbegrepp gäller. Generaltullstyrelsen anför att de föreslagna bestämmelserna påverkar bl.a. reglerna för temporär tullfrihet och att tullverket därför måste ges erforderlig tid för att ändra broschyrer och annat informationsmaterial som delas ut till resande. Juridiska fakultetsnämnden i Uppsala menar att avregistreringsreglerna för dubbel bosättning inom och utom landet bör vara mer flexibla och därför bör övervägas ytterligare — lämpligen med förebild i reglerna för dubbel bosättning inom landet.

Skälen för mitt förslag: GFBL innehåller ingen uttrycklig bestämmelse om när en person skall anses vara bosatt i Sverige. I praxis har det utformats en ettårsregel vid bedömningen av tidsbegränsade vistelser här. För kyrkobokföring har det i allmänhet krävts att vistelsen har varit avsedd att pågå minst ett år.

De förutsättningar som man vid kyrkobokföringen ansctt skall vara uppfyllda för att en person skall anses bosatt här överensstämmer i stort med bosättningsbegreppet enligt lagen om allmän försäkring. En sådan samsyn är av värde. : :

Folkbokföringen fyller många olika funktioner. En utgångspunkt vid utformningen av bosättningsbegreppet i folkbokföringen bör vara att den bosättningsbedömning som görs av folkbokföringsmyndigheterna, utan behov av ytterligare prövning kan användas på så många samhällsområden som möjligt.

Kommitténs förslag om en sexmånadersregel skulle innebära att bosätt- ' ningsbegreppet inom folkbokföringen blev ett helt annat än det för socialförsäkringen. En sådan utveckling är inte önskvärd. Enligt min mening saknas skäl att nu införa en bedömningsnorm som frångår den praxis som utbildats.

En brist i GFBL är att förutsättningarna för att folkbokföras vid inflyttning resp. att avregistreras vid utflyttning inte anges på ett samlat sätt. Den precisering av bosättningsbegreppet som eftersträvas innefattar en mycket 90

svår avvägning mellan intresset av klara och lättillämpade regler och mer flexibla regler som möjliggör en tillämpning som kan vinna stöd i allmänhetens rättsuppfattning. Kommitténs förslag till bedömningskriterier vid dubbel bosättning ger i stort sett en rimlig avvägning. Det är dock enligt min mening mindre lämpligt att binda rättstillämpningen genom att direkt i lagtexten ange i vilken ordning anknytningsmomenten skall tillämpas.

4.4¶Uppcehållstillstånd och folkbokföring

Mitt förslag: En utlänning som är skyldig att ha upphållstillstånd för

att få vistas här skall inte tas upp i folkbokföringen förrän han

beviljats sådant tillstånd. Undantag från kravet får göras om det

finns synnerliga skäl.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran eller tillstyrkts av samtliga remissinstanser.

Skälen för mitt förslag: Det torde råda en allmän enighet om att en utlänning som vistas I Sverige utan erforderligt uppehållstillstånd inte bör få tillgång till sådana förmåner som följer av att han är kyrkobokförd här.

Nu rådande praxis för kyrkobokföring av invandrare grundar sig på riksskatteverkets allmänna råd. Dessa råd är inte bindande. Innebörden av de allmänna råden är alt en invandrare som inte är medborgare i ett nordiskt land skall kyrkobokföras endast om han har fått ett upphållstillstånd som avser en vistelse här för minst ett år. Grunden för riksskatteverkets allmänna råd är en tolkning av bosättningsbegreppet i GFBL. Det förekommer emellertid att utlänningar vistas här under så lång tid utan tillstånd att de uppfyller normala kriterier för alt anses vara bosatta här.

Många skäl talar mot att en utlänning vars rätt att stanna i landet ännu inte avgjorts blir registrerad som bosatt här. Exempelvis kan det faktum att en person folkbokförs komma att uppfattas, både av honom själv och . av andra, som ctt bevis på att han godkänts som invandrare. Vidare utfärdas skattsedel automatiskt för .en folkbokförd person. Detta tolkas inte sällan av arbetsgivare som att personen har arbetstillstånd.

Att upptagande i folkbokföringen förutsätter uppehållstillstånd när sådant fordras för vistelse här är enligt min mening ctt sådant grundläggande krav att detta bör komma till uttryck dirckt,i lagtexten. I dag tillämpas i praxis undantag från kravet på uppehållstillstånd i vissa fall exempelvis för inflyttande adoptivbarn och personer som utvisats men genom särskilt beslut medgetts rätt att stanna i Sverige trots utvisningen. Dessa möjligheter till undantag motsvarar ett rimligt krav på flexibilitet. En möjlighet att även i fortsättningen göra undantag för sådana fall bör därför tas med i NFBL.

5¶Rätt folkbokföringsort

5.1¶De icke territoriella församlingarna

Mitt förslag: Folkbokföring skall ske bara i de territoriella församlingarna.

De gällande principerna för medlemskap i de icke-territoriella församlingarna behålls tills vidare.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt när det gäller folkbokföring endast i de territoriella församlingarna.

Remissinstanscrna: Karlskrona amiralitetsförsamling. Finska församlingen och Tvska församlingarna i Stockholm och Göteborg har föreslagit att det av folkbokföringen skall framgå vilken icke-territoriell församling en person tillhör.

Skälen för mitt förslag: Som huvudregel gäller enligt GFBL att en person skall kyrkobokföras i den församling och på den fastighet där han är bosatt.

För närvarande sker en persons kyrkobokföring i antingen en territoriell eller någon av de fem icke-territoriella församlingarna. Att en person är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling medför att han kan vara röstberättigad och valbar vid val i den kyrkliga kommunen och skattskyldig i denna församling och inte i den territoriella församling där han är bosatt. I alla andra sammanhang behandlas emellertid en medlem i en icke-territoriell församling som om han vore kyrkobokförd i den territoriella församling där han är bosatt. Den som är kyrkobokförd i en icketerritoriell församling mantalsskrivs också i den territoriella församling där kyrkobokföringsfastigheten ligger.

Kyrkobokföring i de icke-territoriella församlingarna regleras i förordningen (1910:103 s. 1) angående behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling av svenska kyrkan. I fråga om de nationella församlingarna hänvisas i 4§ förordningen till de särskilda medlemskapsreglerna som gäller för dessa församlingar. :

De gällande medlemskapsreglerna för de nationella församlingarna som 1910 års förordning får anses hänvisa till är

1. konung Johan III:s brev den 8 mars 1571 med privilegier för tyska församlingen i Stockholm,

2. kungl. brev (1840:46) angående Finska nationella församlingens i Stockholm fortfarande, samt om regleringen av dess angelägenheter,

3. kungörelse (1841:10) angående fastställd gränsreglering emellan de territoriella och icke-territoriella församlingarna i huvudstaden,

4. kungl. brev den 5 maj 1882 till befallningshavanden i Göteborgs och Bohus län angående indelning i Göteborgs stad i territoriella församlingar m.m. samt lönereglering för prästerskapet därstädes.

Utöver nämnda författningar bör också nämnas kungörelsen (1953: 524) angående upphävande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra

borgare all utträda ur en nationell församling.

Folkbokföringen bör för att kunna tillhandahålla nödvändigt underlag för skiftande samhällsintressen även i fortsättningen ange inom vilken territoriell församlings område en person skall anses bosatt. Detta har särskilt betydelse för de personer som inte kan knytas till en viss fastighet. Det har också ett kulturhistoriskt och statistiskt intresse att församlingsindelningen avspeglas i folkbokföringen. |

Uppgiften om medlemskap i de icke-territoriella församlingarna har ett mer begränsat allmänintresse. Det finns därför enligt min mening inte skäl att låta den nya folkbokföringen ske i de icke-territoriella församlingarna. De ändrade reglerna för folkbokföringen bör emellertid om möjligt inte påverka de icke-territoriella församlingarnas ställning och verksamhet.

En arbetsgrupp inom civildepartementet har utrett olika frågor om de icke-territoriella församlingarna. Arbetsgruppen har redovisat sitt arbete i oktober 1989 i promemorian Icke-territoriella församlingar i svenska kyrkan. Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats. Regeringen har därcfter den 6 december 1990 i skrivelse till kyrkomötet 1990:1 om en ny kyrkolag m.m. beslutat att inhämta kyrkomötets yttrande över författningsförslag som bl.a. innebär att reglerna om organisation och beslutsordning för de territoriella församlingarna i sin helhet skall tillämpas på de icke-territoriella församlingarna och att de gällande privilegierna för församlingarna upphävs den 1 januari 1993.

Arbetsgruppen lade också fram förslag om en ny reglering av medlemskapet i de icke-territoriella församlingarna. I skrivelsen till kvrkomötet lade regeringen dock inte fram några författningsförslag i fråga om med- Iemskap i de icke-territoriella församlingarna med hänvisning till att frågan om den framtida folkbokföringen då övervägdes i regeringskansliet.

De förslag till ändrad folkbokföring som jag här lägger fram medför inte omedelbart att grunderna för medlemskap 1 de icke-territoriella församlingarna behöver ändras. Frågan om en ändrad reglering i sak av medlemskapet i de icke-territoriella församlingarna bör övervägas först sedan 1991 ärs kyrkomöte har tagit ställning till de förslag som regeringen har lagt fram i kyrkomötesskrivelsen och då i anslutning till propositionen om en ny kyrkolag m. m. och upphävandet av privilegierna för de icke-territoriella församlingarna. Jag föreslår därför att de bestämmelser som i dag finns i 1910 års förordning i huvudsak oförändrade får finnas kvar. Vad som föreskrivs i lag eller någon annan författning om kyrkobokföring skall dock 1 stället avse medlemskap i en sådan församling. Bestämmelser om detta bör tas in i en särskild lag om införande av den nya folkbokföringslagen.

Det bör ankomma på skattemyndigheten att pröva frågor om medlemskap i de icke-territoriella församlingarna. Denna ordning motsvarar den som redan 1 dag gäller för Stockholm och Göteborg och innebär därför en ändring endast för Karlskrona amiralitetsförsamlings del. Bestämmelser

om detta bör tas in i promulgationslagen. Ändringar behöver också göras i

1953 års kungörelse angående upphävande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling m. m.

Medlemskap I en icke-territoriell församling behöver också i fortsätt- 93

ningen registreras som underlag för att avgöra frågor om kyrkokommunal rösträtt, valbarhet och skattskyldighet. Medlemskapet bör lämpligen registreras 1 de lokala folkbokföringsregistren. Också bestämmelser om registrering av medlemskapet i icke-territoriella församlingar bör tas in 1 promulgationslagen. Jag lägger samtidigt fram förslag till en ändring i 6 §

lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister för att göra en sådan registrering möjlig.

Jag avser att senare komma åter till regeringen med förslag till regerings-

föreskrifter som tillförsäkrar de icke-territoriella församlingarna uppgifter ur folkbokföringsregistren om bl. a. in- och utträden ur församlingarna. Jag föreslår också sådana ändringar i församlingslagen (1988:188) och kommunalskattelagen att tillhörighet till de icke-territoriella församlingarna i de aktuella fallen ersätter folkbokföring i de territoriella församlingarna som kriterium för rösträtt, valbarhet och skattskyldighet.

I dessa frågor har jag samrått med statsrådet Wallström.

5.2¶Dubbel bosättning, familjer och sambor

Mitt förslag: Den som har dubbel bosättning skall anses bosatt där

han har gemensam bostad med sin familj — make, sambo eller barn

— eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt

cgentliga hemvist. Dubbel bosättning skall anses föreligga om cen

person tillbringar sin dygnsvila minst en gång veckan i vardera av

två bostäder.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt. Kommittén föreslog dock att det i lagen skulle införas en definition av familj som bl. a. innefattade sambor och homosexuella sambor.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att införandet av sambobe-

greppet ger uppenbara möjligheter till skenskrivningar. Verket anser vidare att arbetsplatsernas belägenhet generellt bör tillmätas ett större värde än

bostädernas beskaffenhet. Kammarrätten i Stockholm anför att utredningsförfarandet kompliceras om regeln beträffande homosexuella sambor införs och att skillnaden mellan den som har familj och den som inte har familj blir större än i dag vid lika faktiska vistelser. Länsrätten i Stockholms län anser, att i fråga om valet av folkbokföringsort för den som har

annat än tidsbestämt kortare arbete på annan bestämd ort. den enda

naturliga lösningen är att vederbörande folkbokförs på den ort där han

eller hon tillbringar arbetsveckorna och detta oavsett om vederbörande har eller inte har familj och sammanlever eller inte sammanlever med denna. Länsrätten i Värmlands län anser att en precisering av begreppet

sammanlevnad bör övervägas då uttrycket används beträffande dubbel bosättning och vid tillfällig vistelse då det inte är fråga om dubbel bosättning.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare föreslagit bör folkbokföringen 94

också i fortsättningen grundas på var en person faktiskt vistas, i första hand för sin dygnsvila. En person bör normalt anses bosatt på den fastigheten.

Ett allmänt accepterbart bosättningsbegrepp måste ha en avsevärd flexibilitet. En sådan önskad flexibilitet leder ofrånkomligen i åtskilliga fall till alt en person kan anses ha en dubbel bosättning, dvs. ha sin dygnsvila regelmässigt på mer än en plats. I dessa fall måste folkbokföringsmyndigheten med hjälp av bosättningsreglerna avgöra vilken av två (eller flera) tänkbara platser som är en persons rätta folkbokföringsort. |

För närvarande skall den som har en dubbel bosättning kyrkobokföras där han ”med hänsyn till tjänst, verksamhet och övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist” enligt huvudregeln i 12 § GFBL. Denna regel har normalt tillämpats så att en person med dubbel bosättning och fast arbetsplats skall anses bosatt på den fastighet som ligger närmast arbetsplatsen. De övriga omständigheterna har normalt inte tillmätts betydelse i de fall då arbetsplatsen kunnat fälla utslaget. Regeringsrätten har dock i avgöranden på senare tid givit större utrymme åt en fri prövning av tyngden hos de olika anknytningsmomenten i det enskilda fallet. Undantag från den nu beskrivna huvudregeln finns i 13 §& GFBL för det fall då en person på grund av sina arbetsförhållanden tillbringar dygnsvilan på en annan fastighet än den där hans familj är bosatt. I detta fall skall personen anses bosatt hos sin familj om han besöker denna regelbundet. Regelbundna besök anses enligt fast praxis föreligga om dessa sker minst var fjortonde dag. Besöken behöver emellertid inte vara förenade med övernattning eller annan dygnsvila.

Mellan de två ovan beskrivna reglerna finns en inbyggd motsättning. I 12 § GFBL utpekas i första hand tjänst eller verksamhet som anknytningsmoment. Enligt 13 §& GFBL skall en familj hållas samman i folkbokföringen trots att en persons arbete knyter honom till en annan ort. Enligt praxis som grundas på ett uttalande i förarbetena tillämpas inte undantagsregeln i 13 §i de fall då båda makarna har förvärvsarbete och det kan antas att det är bådas arbetsförhållanden som bidrar till att man bor på skilda håll. Det är I dagens förhållanden vanligt att båda makarna i en familj har arbete utom hemmet. Det är mycket svårt att avgöra om familjen behåller en bostad på den ursprungliga bostadsorten på grund av den kvarboende makens arbetsförhållanden eller av något annat skäl. Om den behålls på grund av arbetet tillämpas huvudregeln i 12 § GFBL på vardera maken.

En huvudfråga vid moderniseringen av bosättningsreglerna är om familjen i större utsträckning än nu bör hållas ihop i folkbokföringen eller om en persons faktiska vistelse och arbetsförhållanden bör tillmätas störst betydelse vid bosättningsbedömningen.

I likhet med kommittén finner jag att en bestämmelse för bedömningen av en persons bosättning vid dubbel bosättning bör utformas så att en familj i största möjliga utsträckning hålls samman i folkbokföringen även om cen familjemedlem av något skäl delvis tillbringar sin dygnsvila på en annan plats. Den som på grund av arbete, studier eller något likhande förhållande huvudsakligen bor i en annan bostad än den gemensamma familjebostaden torde normalt även uppfatta det som riktigast att vara 95

folkbokförd tillsammans med övriga familjemedlemmar. En sådan folkbokföring bör förutsätta inte bara att familjen har en gemensam bostad utan också att sammanlevnad föreligger och att vistelsen i familjebostaden har en viss omfattning. Personen bör under sin normala livsföring tillbringa sin dygnsvila hos familjen åtminstone någon gång i veckan eller i motsvarande omfattning men med en annan fördelning i tiden. Härigenom tas hänsyn också till ”långpendlare”. I sammanhanget bör det få anses föreligga en familj i fler fall än för närvarande. Det bör inte bara vara fråga om makar och barn. Kommittén har föreslagit att familj skall definieras som makar, sambor (även homosexuella sambor) och barn. I sak delar jag den uppfattningen. I motsats till kommittén finner jag det emellertid inte lämpligt att ta in en uttrycklig definition i lagstiftningen.

Bestämmelsen i 13§ GFBL bör inte ha någon direkt motsvarighet i NFBL. Med dagens kommunikationer och arbetsförhållanden torde en person med ett stadigvarande arbete på en annan ort än den där familjen bor hålla kontakt med familjen i större omfattning än bara genom tillfälliga besök.

När det gäller ensamstående personer och familjer som gemensamt har en dubbel bosättning bör utslagsgivande för bedömningen — liksom nu — vara i första hand arbetsförhållandena.

5.3¶Tillfälliga vistelser

Mitt förslag: En tillfällig (tidsbestämd) vistelse som är avsedd att vara högst sex månader och utgör ett avbrott i en annars pågående bosättning skall inte anses leda till ändrad bosättning. |

För en person vars familj kvarbor på den ursprungliga bostadsorr: ten skall motsvarande gälla även om den tidsbestämda vistelsen på annan ort är avsedd att vara längre tid.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommitténs förslag innehöll dock ett krav på att sammanlevnad med den kvarboende familjen skulle föreligga under bortovaron för att bosättningen skulle anses oförändrad under längre tid än sex månader.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att nuvarande ordning enligt 13 § GFBL bör finnas kvar så att även en bortavarande familjemedlem som har ett icke tidsbestämt uppdrag på annan ort och som inte övernattar hos familjen i sådan omfattning att han kan anses ha dubbel bosättning anses bosatt hos familjen. Svea Hovrätt påpekar att det inom domarkarriären förekommer uppdrag på annan ort än hemorten där avsikten är att uppdraget skall pågå under begränsad tid men förordnandet gäller tills vidare. Kammarrätten i Stockholm finner det med hänsyn till kommitténs uttalade preferens för den faktiska vistelsen som grund för folkbokföring något förvånande att man genom bl. a. den föreslagna 14 § behåller en av de mer komplicerade delarna av nuvarande bosättningsbegrepp. Länsrätten i Stockhlms lär finner den föreslagna 14 § överflödig och förvirrande. Läns- 96

sätter” behöver definieras i motiven. Även länsrätten i Värmlands län önskar en precisering av begreppet sammanlevnad i föreslagna 14 §.

Skälen för mitt förslag: Det är vanligt förekommande att en person på grund av ett tillfälligt arbete tillbringar sin dygnsvila på en annan plats än den där han har sitt egentliga hemvist. Enligt 14 § GFBL skall en sådan vistelse inte leda till ändrad bosättning. I praxis har ett tidsbestämt arbete ansetts vara tillfälligt även om det varit förhållandevis långvarigt. exempelvis tre till fyra år. Regeln har även ansetts vara tillämplig på familjemedlemmar som följer med: till den tillfälliga arbetsorten. I praxis har folkbokföringen förblivit oförändrad även om den bortavarande inte har någon förbindelse med folkbokföringsorten under den tid då han har ctt tillfälligt arbete på en annan ort. Personens kyrkobokföring är på så sätt under denna tid inaktuell för många ändamål.

Som jag nämnt tidigare bör en familj enligt min mening så långt möjligt hållas samman i folkbokföringen. En person som tillfälligt under en på förhand begränsad tid vistas på annan ort än den där hans familj.är bosatt bör därför anses bosatt hos familjen även om vistelsen är avsedd att vara längre än ett år. Något krav på viss sammanlevnad under tiden bör enligt min mening inte uppställas.

När det gäller personer som saknar familj eller när exempelvis två makar gemensamt vistas borta från sitt ordinarie hem finns det däremot enligt min mening inte samma skäl att anse bosättningen oförändrad under en längre tid. I det fallet anser jag liksom kommittén att sex månaders vistelse på annan ort bör anses leda till ändrad bosättning.

5.4 Studerande

Mitt förslag: Omyndiga studerande och sådana studerande som efter myndighetsdagen slutför grundskole- eller gymnasieutbildning eller motsvarande utbildning och har sitt egentliga hemvist hos föräldrar eller andra anhöriga skall inte anses bosatta på en annan ort där de vistas på grund av studierna.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer i huvudsak

med mitt. Kommittén föreslog att bestämmelsen skulle omfatta omyndiga studerande och sådana myndiga studerande som föräldrarna fortfarande har försörjningsplikt för enligt föräldrabalken (längst till 21 års ålder).

Remissinstanserna: Förslaget har kommenterats särskilt endast av några remissinstanser. Riksskatteverket pekar på att vissa problem oundvikligen uppkommer för folkbokföringsmyndigheten genom att kontroll alltid måste göras då en myndig studerande anmäler flyttning från föräldrahemmet eftersom uppgift om försörjningsplikt inte registreras i folkbokföringen. Statistiska centralbyrån stöder förslaget om en åldersgräns i undantaget för studerande. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anger att 97

7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr F53

förslaget torde innebära en ökad ekonomisk börda för kommunen i högskoleorter. Skolöverstyrelsen påpekar bl.a. att elev i särskolan i vissa fall har rätt att fortsätta till 23 års ålder samt att bestämmelsen med den föreslagna anknytningen till försörjningsplikt enligt föräldrabalken inte kan tillämpas på sådana myndiga elever som bor hos andra än sina föräldrar, t.ex. vissa invandrare. Svenska Kommunförbundet anför att förslaget förbättrar situationen för de kommuner som har ctt stort antal vuxna studerande som för närvarande inte är folkbokförda där. Uppsala kommun har framhållit att förslaget att särbehandling av vuxna studerande i folkbokföringen skall upphöra är helt korrekt. Sveriges förenade studentkårer pekar på att förslagen kommer att medföra avsevärda nackdelar för vuxna studenter bl.a. beträffande möjligheterna att få stipendier där krav på folkbokföring i viss kommun ställs, beträffande möjligheterna att omfattas av föräldrarnas försäkringar och beträffande möjligheterna att kvarstå i kommunal bostadskö.

Skälen för mitt förslag: Vistelse och dygnsvila som föranleds av studier behandlas på ett särskilt sätt vid bedömningen av bosättningen. En studerande som på grund av studierna vistas på en annan ort än den där han har sitt egentliga hemvist, dvs. hos föräldrar, familj eller andra anhöriga, anses enligt 15 § GFBL bosatt på sitt egentliga hemvist. Bestämmelsen tillämpas på studerande vid bl. a. grundskola, gymnasieskola, universitet, högskola, folkhögskola och officershögskola. Enligt praxis kan bestämmelsen tillämpas på studerande oavsett ålder. Det kan också ske om den studerande utför förvärvsarbete på studieorten.

En vuxen studerande vars föräldrar bor på en annan ort har i praktiken möjlighet att själv välja om han skall anses ha kvar sitt egentliga hem vist i föräldrahemmet eller inte och därmed möjlighet att välja den folkbokföringsort som är mest förmånlig. Detta undantag i GFBL för studerande medför att folkbokföringen för vuxna studerande på ett olämpligt sätt avviker från vad som i övrigt gäller. Enligt min mening bör därför vuxna studerande folkbokföras enligt samma regler som den övriga befolkningen. Jag vill peka på att det nu sagda avser studerande som verkligen bor på studieorten och vistas i föräldrahemmmet eller på någon annan plats endast vid tillfälliga besök. Studerande som veckopendlar till studieorten kommer i enlighet med vad jag anfört tidigare (avsnitt 5.2) att anses ha dubbel bosättning och deras bosättning kommer därmed att bedömas på samma sätt som för andra personer med dubbel bosättning.

När det gäller omyndiga elever är förhållandena annorlunda. Att exempelvis en elev bosatt i glesbygd måste vistas på annan ort för att genomgå normal skolgång medför inte att han anses bosatt på studieorten enligt gällande bestämmelser. I den här delen har nuvarande ordning inte ifrågasatts och jag föreslår heller inte någon ändring i sak. I NFBL bör tas in en bestämmelse som avser sådana fall. Kommittén har föreslagit att motsvarande skall gälla i fråga om sådana myndiga studerande som föräldrarna fortfarande har försörjningsplikt för enligt föräldrabalken. för min del anser jag det av praktiska skäl lämpligare att knyta an till myndighetsåldern. Men en komplettering bör göras så att bestämmelsen kan tillämpas även efter fyllda 18 år så länge studeranden fortsätter en påbörjad skolgång 98

vid grund- eller gymnasieskola eller genomgång av motsvarande grundutbildning.

5.5 Växlande vistelseort

Mitt förslag: Den som inte regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på nåpon viss fastighet anses bosatt på den fastighet ull vilken han med hänsyn till sina familje- och arbetsförhållanden och övriga omständigheter kan anses ha sin starkaste anknytning.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget har inte kommenterats särskilt av någon

instans.

Skälen för mitt förslag: Utgångspunkten för bedömningen av en persons bosättning är var dygnsvilan tillbringas. Vissa personer har till följd av sina arbetsförhållanden eller av andra skäl en så växlande vistelse att de inte tillbringar sin dygnsvila regelmässigt på någon fastighet. Exempel på sådana personer kan vara sjömän och handelsresande. Enligt 16 § GFBL gäller beträffande den som på grund av yrke cller tjänst inte kan tillbringa sin dygnsvila regelmässigt på viss fastighet att han anses bosatt på den fastighet där han kan anses ha sitt egentliga hemvist.

Skälen till att en person har växlande vistelseort kan emellertid vara andra än arbetsförhållandena. Det finns därför enligt min mening behov av en bestämmelse för bedömning av bosättning som kan tillämpas på alla de skiftande former av ambulerande tillvaro som kan förekomma. Liksom för närvarande bör en person med växlande vistelseort registreras på den fastighet till vilken han har den starkaste anknytningen. För att folkbokföringsort inte skall saknas bör motsvarande gälla även för en del andra mindre vanliga situationer. Det kan vara någon som skall folkbokföras i landet men exempelvis inleder sin vistelse här med att fullgöra värnplikt och därför enligt vad jag strax skall återkomma till (avsnitt 5.6) inte borde anses bosatl på förläggningen trots att han där har sin regelmässiga dygnsvila.

5.6¶Riksdagsledamöter, värnpliktiga m. fl.

Mitt förslag: Vistelse som föranleds enbart av uppdrag som riks-

dagsledamot, fullgörande av värnplikt celler vapenfri tjänsteplikt

skall inte anses leda till ändrad bosättning.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer i sak med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet inte kommenterats. Kammarrätten i Stockholm anför att undantaget för riksdagsledamöter framstår som förvånande — särskilt mot bakgrund av kommitténs uttalande att 99

det inte finns anledning att behandla personer med vistelser av samma

tidslängd och boendeförhållanden olika.

Skälen för mitt förslag: Tjänstgöring som värnpliktig och vapenfri tjänstepliktig åläggs med stöd av tvångslag. Ofta måste värnpliktstjänstgöringen fullgöras på en helt annan plats i landet än den där den värnpliktige bor. Det torde inte överensstämma med allmänhetens rättsmedvetande att en person skall anses bosatt där han placerats med tvång. .

GFBL innehåller ingen uttrycklig bestämmelse som syftar på värnpliktiga eller vapenfria tjänstepliktiga. I praxis torde dock fullgörandet av värn-

plikt inte anses medföra ändrad bosättning. Enligt min mening bör någon

ändring inte göras i detta. I den nya lagen bör därför tas in en uttrycklig bestämmelse som anger att vistelse som föranleds enbart av värnplikt och vapenfri tjänsteplikt inte skall anses leda till ändrad bosättning. Det är av väsentlig betydelse att människor har möjlighet att ställa sig till förfogande för uppdrag som riksdagsledamot. Det ligger i sakens natur

att de valda ledamöterna. som har sina hemorter på olika håll i landet, för utövandet av sitt uppdrag måste tillbringa avsevärd tid i Stockholm. I de allra flesta fall kommer riksdagsledamöterna att anses ha dubbel bosätt-

ning. Det bör enligt min mening inte komma i fråga att en riksdagsledamot

som enbart på grund av detta uppdrag vistas i Stockholm, skall anses bosatt där.

Enligt 21 § GFBL finns det en valfrihet för ett statsråd som flyttat på

grund av tillträdet att antingen vara kvarskriven i den församling där han var bosatt vid statsrådsutnämningen eller bli kyrkobokförd på den fastig-

het som han flyttat till för att utöva uppdraget. Valfriheten gäller bara statsrådet personligen, inte eventuella familjemedlemmar.

En liknande reglering finns för närvarande för den som förordnas av

regeringen till ledamot i kommitté eller kommission eller fått uppdrag att

biträda i departement som sakkunnig eter fått särskilt uppdrag av riksda-

gen (22 & GFBL). Bestämmelsen gäller till skillnad från den för statsråd

bara för den som äger eller brukar fastighet eller driver rörelse på den tidigare bostadsorten. Bestämmelsen torde numera mycket sällan vara tillämplig.

I likhet med kommittén anser jag att bestämmelserna i 21 och 22 §§ bör

utmönstras.

5.7¶Servicehus för äldre

Mitt förslag: Den valfrihet som gällande bestämmelser ger en pensionär som flyttar till ett kommunalt servicehus för äldre med helinackordering behålls och utvidgas till att gälla alla som flyttar

till kommunala servicehus för äldre eller privat drivna hem för äldre.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen tillstyrker förslaget. Riksskatteverket 100

ifrågasätter behovet av den föreslagna bestämmelsen. Statistiska centralbyrän anser att möjligheten för pensionärer som bor 1 servicehus att vara kvarskrivna på sin gamla fastighet eller församling skall tas bort. Folkbokföring enligt dygnsviloregeln bör enligt centralbyrån tillämpas vilket kan förbättra den regionala befolkningsstatistiken i inte oväsentlig grad. Länsrätten i Värmlands län ifrågasätter nödvändigheten av den föreslagna undantagsbestämmelsen och anför att valfriheten i vart fall bör begränsas till dem som har kvar en annan bostad. Svenska kommunförbundet anser förslaget otillfredsställande från kommunal planeringssynpunkt och att det är otillfredsställande att det finns fler personer skrivna på en fastighet än som faktiskt bor där. Förbundet påpekar också att de framtida boendeformerna för äldre kommer all variera i högre grad än de gör i dag.

Skälen för mitt förslag: Ett betydelsefullt undantag från principen att folkbokföringen skall grundas på bosättningen gäller enligt 23§ GFBL beträffande pensionärer som flyttar till servicehus för äldre med helinackordering (f. d. ålderdomshem). De medges en valfrihet att vara kvarskrivna på sin fastighet i den tidigare församlingen i stället för på servicehuset eller endast i sin tidigare församling. Finns det särskilda skäl får kyrkobokföring ske på en annan fastighet i den tidigare församlingen. Även i fall där servicehuset och den tidigare bostaden ligger i samma församling är det möjligt att kyrkobokföras på en annan fastighet i församlingen. Paragrafen gäller bara den som är helinackorderad i ett kommunalt servicehus mot en inkomstberoende avgift.

Om dessa personer i stället folkbokförs enligt vanliga regler skulle självfallet folkbokföringen bättre än i dag återge de faktiska förhållandena. Enligt min mening bör man emellertid här ta särskild hänsyn till att det rör sig om äldre personer som av flera skäl kan känna stark anknytning till den tidigare bosättningsorten och vill behålla den. Jag anser därför att någon inskränkning i nuvarande valfrihet inte bör göras. Tvärtom bör motsvarande möjlighet öppnas även för dem som flyttar till kommunala servicehus för äldre eller privat drivna hem för äldre.

5.8¶Sjukvård och kriminalvård m. m.

Mitt förslag: Vistelse som föranleds enbart av vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård ciler vård av missbrukare skall inte anses leda till ändrad bosättning.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt

bortsett från att kommittén föreslog att den som är intagen för långtidssjukvård i en annan församling än den där han är folkbokförd skulle få en valfrihet att bli folkbokförd på sjukhuset om han saknar annan bostad.

Remissinstanserna: Endast några remissinstanser har vttrat sig över förslaget. Socialstyrelsen pekar beträffande intagning på sjukvårdsinrättningar på att det finns vissa fall av tvångsvård som inte är reglerade i den föreslagna bestämmelsen, bl.a. psykiskt utvecklingsstörda intagna i vår- 101

utvecklingsstörda, samt vissa former av tvångsvård utom anstalt. Beträffande den föreslagna möjligheten till frivillig folkbokföring på långvårdssjukhus avstyrker styrelsen att den delen av förslaget genomförs nu. Riksskatteverket ifrågasätter behovet av den föreslagna valfriheten för patienter i långtidssjukvärd. Svenska kommunförbundet pekar på att den föreslagna valfriheten för patienter i långtidssjukvård kan få betydelse för omfattningen av kommunernas ekonomiska ansvar i framtiden.

Skälen för mitt förslag: Vistelse på sjukhus eller hem för vård av unga (s.k. 12 §-hem) kan ibland ha en sådan längd och karaktär att bosättning skulle kunna anses föreligga. Detsamma kan gälla i fråga om intagning på kriminalvårdsanstalt. Vistelse på sådana institutioner skall dock enligt 243 GFBL inte medföra ändrad kyrkobokföring.

Det råder viss osäkerhet om vad som avses med sjukvårdsinrättning i dessa fall. På landstingens sjukhus och på privata sjukhem som har socialstyrelsens tillstånd är bestämmelserna med säkerhet tillämpliga. Vårdhem för utvecklingsstörda anses däremot inte vara sjukvårdsinrättningar i sjukvårdslagstiftningens mening och torde därmed inte omfattas av bestämmelserna i GFBL.

Inte heller i framtiden bör en vistelse på en sjukvårdsinrättning celler kriminalvårdsanstalt beaktas vid bedömningen av en persons bosättning. -- En person bör inte gärna anses bosatt där han placerats med tvång. Är det fråga om en vistelse av mer frivilligt slag är det normalt så att den som har behov av vård inte har någon möjlighet att välja var vården skall erhållas.

Kommittén har föreslagit att den som är intagen för långtidssjukvård och saknar annan bostad skall få folkbokföras på sjukhuset om han begär det. Förslaget har avstyrkts av bl. a. socialstyrelsen. och jag anser även för egen del att det nu inte finns tillräckliga skäl att göra en sådan ändring.

5.9¶Utsänd UD- och SIDA-personal m. fl.

Mitt förslag: Den som är utsänd i svenska statens tjänst folkbokförs tillsammans med medföljande familj i den församling där han var folkbokförd vid utsändandet. Efter ansökan skall en utsänd kunna få folkbokföras i en annan församling där han äger fastighet eller innehar en bostadsrättslägenhet.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har inte kommenterats av remissinstanserna. .

Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller att utsända statsanställda skall kyrkobokföras även efter stationeringen utomlands (20§ GFBL). Detta innebär ett avsteg från principen att folkbokföringen skall grundas på bosättningen. Den personkrets som avses har emellertid en speciell situation. Personerna är exempelvis skattskyldiga här för sin inkomst och är normalt undantagna från folkbokföring och sociala förmåner i tjänstgö- 102

ringslandet. Normalt varvas utlandsstationeringen med perioder av tjänstgöring i Sverige.

Den nuvarande ordningen synes i stort sett tillgodose behoven. Jag

finner därför inte skäl att göra annat än justeringar i den gällande ordningen. En sådan justering är att en utsänd bör kunna få bli folkbokförd i en annan församling under utlandstjänstgöringen — förutom då han äger

fastighet — även då han innehar en bostad med bostadsrätt.

På en annan punkt i GFBL är cen större justering befogad. Den som äger eller innehar fast egendom men endast under någon del av året vistas på egendomen eller i övrigt inom den församling där egendomen är belägen

kan efter ansökan hos regeringen få folkbokföras i den församlingen, om

det är skäligt med hänsyn till egendomens betydenhet och övriga omstän-

digheter (19 § GFBL). Bestämmelsen torde inte ha tillämpats på åtskilliga år. Enligt min mening bör någon motsvarighet inte finnas i den nya lagen.

6¶Kontrollmetoder m. m.

6.1¶Flyttningsanmälan

Mitt förslag: Den som flyttat skall inom en vecka anmäla detta.

Motsvarande skall gälla för den som ändrat postadress utan att

flyttning skett om adressen skall gälla för minst sex månader.

Anmälan får göras till en skattemyndighet, en allmän försäkrings-

kassa eller ett postkontor.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Kommittén föreslog att an-

mälningsskyldigheten skulle knytas till ändrad adress. Bostadsadress eller

ändrad postadress som skall gälla för minst tre månader skulle anmälas

inom en vecka. :

Remissinstanserna: Riksåklagaren anför att förslaget att ny postadress för minst tre månader skall anmälas i vissa fall kan upplevas som stötande från integritets- och sckretessynpunkt, t. ex. beträffande personer som är

utsatta för förföljelse. Postverket anser att anmälningsskyldigheten inte bör

avse ny postadress för så kort tid som tre månader. Riksskatteverket anser att den föreslagna gränsen för anmälan av ny postadress, tre månader, är för korl samt att definitionen av begreppet postadress är olyckligt vald

eftersom den tillåter flera postadresser. Länsrätten i Stockholms län avstyrker att tiden för flyttningsanmälan förkortas till en vecka. Länsrätten i Malmöhus län framför att anmälningsskyldighet beträffande ändrad postadress bör föreligga endast om postadressen skall gälla i mer än sex månader. Länsrätten avstyrker vidare förslaget om att ändrad adress skall anmälas inom en vecka och föreslår att nuvarande frist om 14 dagar kvarstår. Länsrätten i Värmlands län är tveksam till utformningen av

anmälningsskyldigheten och pekar på att missförstånd lätt kan uppstå om

vad som är en anmälningspliktig ny postadress. JO. anser au förslaget kunde skapa oklarhet om när anmälan skulle göras och att tillräckliga skäl 103

anförts och avstyrker att anmälningsskyldigheten utformas på det sätt som föreslagits. Sveriges advokatsamfund anser att tidsfristen för anmälan även i fortsättningen skall vara två veckor.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande skyldigheten att anmäla flyttning är knuten till sådan flyttning som bör föranleda ändring i kyrkobokföringen. Kommittén har föreslagit att anmälningsskyldigheten skall knytas till begreppet adress och att anmälan skall göras både om ändring av bostadsoch postadress. Kommittén menade med sitt förslag att skapa ett mer konkret och för allmänheten lättbegripligt begrepp. Förslaget har fått ctt blandat mottagande av remissinstanserna. Bl.a. har JO ansett att den föreslagna regleringen skulle kunna skapa oklarhet om skyldighetens omfattning. För egen del är jag inte övertygad om att någon förbättring uppnås genom att anmälningssskyldigheten knyts till begreppet adress. Jag föreslår därför att allmänhetens anmälningsskyldighet alltjämt skall vara knuten till begreppet flyttning.

Enligt de nuvarande bestämmelserna skall anmälan göras inom två veckor efter flyttning. Kommitténs förslag om en förkortning av tidsfristen till en vecka har mött viss kritik. Till bilden hör också att bland kommitténs förslag ingick att det skulle införas en administrativ avgift (förseningsavgift) för försenad anmälan om ny adress. Jag avser — vilket jag senare återkommer till — inte att föreslå en sådan förseningsavgift. De nu aktuella bestämmelserna om flyttning-kommer att tillämpas under andra förhållanden än de som råder i dag. 'Folkbokföringen har då överförts till skatteförvaltningen och folkbokföringsregistren förs med hjälp av ADB. Ambitionen från skattemyndigheternas sida kommer att vara att ändringar i folkbokföringen, t.ex. flyttningar, skall. registreras samma dag som underlaget kommer in till- myndigheten. Mot:den bakgrunden finner jag det rimligt att anmälningsfristen förkortas till en vecka. Jag kan i sammanhanget nämna att samtliga övriga nordiska länder har kortare anmälningsfrist vid flyttningar än den här nu gällande.

En persons postadress överensstämmer i allmänhet med. adressen till bostaden. Många gånger är emellertid adresserna olika. I vissa fall saknar bostaden annan adress än fastighetsbeteckningen, vilket inte sällan förekommer i glesbygder. Postadressen är då vanligen en postlåda, vilken inte är direkt knuten till bostaden. I andra fall har personen sin post -ställd exempelvis till en postbox.

Kommittén har föreslagit att ändrad postadress för minst tre månader skall anmälas. Förslaget har motiverats dels med att en sådan anmälningsskyldighet skulle ge bättre. underlag för prövningen av bosättningen i de fall då personen själv inte ansåg att folkbokföringen borde ändras, dels med att i folkbokföringsregistren kunna registrera, utöver bostadsadressen, en tillfällig adress eller en stadigvarande särskild postadress. För cgen del har jag svårt att tro att det förstnämnda syftet skulle kunna uppfyllas genom den föreslagna anmälningsskyldigheten. Den som genom att underläta att anmäla ändrad bostadsadress avsiktligt försöker vilseleda skattemyndigheten angående sin bosättning torde knappast till samma myndighet anmäla adressen som postadress. 104

finns möjligheter att registrera två olika adresser. En del personer har i dag önskemål om att deras post ställs till en särskild postadress som avviker från bostadsadressen. Att tillgodose detta önskemål leder enligt min mening till en förbättrad service både gentemot de berörda personerna och myndigheter och andra som använder adressuppgifterna. När en sådan möjlighet öppnas bör även finnas en skyldighet att anmäla ändringar av postadressen för att registren skall kunna hållas aktuella. Som har påpekats av flera remissinstanser skulle den av kommittén föreslagna tidsgränsen på tre månader för tillfälliga postadresser medföra att ett stort antal sommarstugeadresser och andra liknande adresser skulle registreras. Detta bör enligt min mening inte ske. Anmälan om ändrad postadress bör därför endast göras när den nya adressen är avsedd att gälla för minst sex månader.

Flyttningsanmälan görs i dag normalt med postens kombinerade blankett för begäran om eftersändning och anmälan till folkbokföringsmyndighet. En sådan samordning är till fördel både för den enskilde och för mvyndigheterna. Enligt GFBL skall flyttningsanmälan göras till folkbokföringsmyndigheten. En flyttningsanmälan som görs i samband med begäran om ceftersändning anses därmed inte vara gjord förrän den kommit in till folkboklöringsmyndigheten. Detta innebär att den enskildes kyrkobokföring blir beroende av hantceringstiden hos posten. I NFBL bör därför tas in en bestämmelse som möjliggör att skyldigheten att anmäla flyttning fullgörs genom anmälan till posten. Anmälan om flyttning skall även kunna göras hos en allmän försäkringskassa. Jag återkommer till frågan om försäkringskassornas medverkan i folkbokföringen i avsnitt 9.

6.2¶Uppgifter från fastighetsägare

Mitt förslag: Den nuvarande skyldigheten för fastighetsägare att

löpande lämna uppgifter om inflyttande (bostadsanmälan) slopas. I

stället skall skattemyndigheten ha rätt att förelägga en fastighetsäga-

re att uppge till vilka han upplåter bostad och vilka som enligt hans

kännedom bor i bostaden.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Endast få remissinstanser har yttrat sig. Förslaget lämnas 1 stort utan erinran eller tillstyrks. Riksskatteverket tillstyrker att den förslagna skyldigheten för bostadsupplätare att lämna uppgitt om till vilka han upplåter bostad införs. Verket vill däremot inte ta ställning till om skyldigheten att lämna bostadsanmälan bör slopas. Statens person- och adressregisternämnd avstyrker förstaget från integritetssynpunkt.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande skyldigheten för bostadsupplåtare att lämna uppgilter om alla bostadsupplåtelser (bostadsanmälningar) medför att en flyttning måste anmälas såväl av den flyttande som av 105

samstämmiga uppgifter. Att det för närvarande krävs in upplysningar från två håll framstår i fråga om huvuddelen av flyttningarna endast som cen onödig omgång. Den skyldighet som finns nu bör därför kunna begränsas avsevärt. Som kommittén föreslagit bör en fastighetsägare inte behöva lämna uppgifter om bostadsupplåtelser 1 andra fall än då skattemyndigheten begär det. Uppgifterna, som enligt min mening normalt inte kan anses som särskilt integritetskänsliga, bör många gånger kunna vara till god hjälp för kontrollen av folkbokföringens riktighet. Uppgiftsskyldigheten bör utformas så att skattemyndigheten har rätt att förelägga bostadsupplåtaren att lämna uppgifter om vilka personer som han upplåter bostad åt och vilka personer som enligt hans kännedom bor i bostaden.

6.3¶Medverkan av polis

Min bedömning: Polismyndighet bör inte vara skyldig att på skattemyndighetens begäran göra utredningar i folkbokföringsärenden.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Polismyndighet skall vara | skyldig att göra utredning i folkbokföringsärenden på begäran av skattemyndigheten.

Remissinstanserna: Förslaget berörs endast av några få instanser. Rikspolisstyrelsen avstyrker medan Riksskatteverket välkomnar förslaget. Länsrätten i Stockholms län finner att invändningar av skilda slag kan riktas mot att polisen utnyttjas för utredningar i folkbokföringsfrågor och avstyrker förslaget.

Skälen för min bedömning: Folkbokföringen ligger, som jag tidigare nämnt, till grund för bestämmandet av många skyldigheter och rättigheter. Det kan därför vara frestande att dölja sin verkliga bosättning för folkbokföringsmyndigheterna för att med hjälp av en felaktig folkbokföring orättmätigt kunna uppnå ekonomiska förmåner. Sådana förfaranden torde i de allra flesta fall vara straffbara enligt brottsbalken eller ansvarsbestämmelser i speciallagstiftning.

Till polisens uppgifter hör att bedriva utredningar i fråga om brott som hör under allmänt åtal. Intresset av att folkbokföringen är korrekt i sådana fall då den felaktiga folkbokföringen inte utnyttjas i något bedrägligt syfte kan knappast motivera att polisens resurser tas i anspråk. Enligt min mening bör polisen när det gäller bosättningskontrollen därför inte ges någon särskild utredningsskyldighet som ligger vid sidan av den ovannämnda uppgiften att bedriva utredningar om brott som hör under allmänt åtal. |

. 106

6.4 Straff m. m.

Mitt förslag: Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlå-

ter att fullgöra sin anmälningsskyldighet som avser ändring av ad-

ress eller inflyttning till Sverige skall dömas till penningböter. I ringa

fall skall inte dömas till ansvar.

Förseningsavgift i fråga om för sent inkomna eller underlåtna

anmälningar införs inte.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet eller uppgiftsskyldighet enligt anmaning i rätt tid skall påföras en administrativ avgift (förseningsavgift). Vidare föreslår kommittén att den som uppsåtligen celler av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter enligt folkbokföringslagen skall dömas till böter.

Remissinstanserna: Förslaget om förseningsavgift har fått ett i huvudsak negativt mottagande av remissinstanserna. Bl.a. framhålls att införandet av en förseningsavgift skulle medföra många praktiska problem och kräva stora resurser. Bland problemen pekas det på svårigheter att utreda när en flyttning faktiskt skett. Göra hovrätt anför att förslaget inte kommer att medföra någon avlastning av domstolarnas arbetsbörda utan i stället medföra en mer tungrodd och byråkratisk ordning. Länsrätten i Malmöhus län framför att förseningsavgiften inte löser de problem med skenskrivningar som kommittén pekat på. Risken är i stället uppenbar att förseningsavgiften kommer att drabba personer som av olika personliga skäl försummar anmälan. De föreslagna eftergiftsgrunderna torde härvid inte vara tillräckliga. JO påpekar att det inte finns någon naturlig utgångspunkt för beräkning av om en flyttningsanmälan kommit in i tid. I andra fall än då den enskilde i en för sent inkommen anmälan lämnar en sanningsenlig uppgift krävs en utredning av förhållandena. Man kommer därför inte att göra de handläggningsmässiga vinster med att övergå från den nuvarande straffsanktionen till en förseningsavgift som kommittén hävdar. Däremot inncebär förslaget en påtaglig försämring av den enskildes rättssäkerhet.

Förslaget om kriminalisering av oriktiga uppgifter 1 anmälningar m. m. berörs bara av ett fåtal instanser. Riksåklagaren anför att de fall av oriktigt uppgiftslämnande som kommittén avser att kriminalisera 1 allt väsentligt kan beivras som osant intygande enligt brottsbalken och är närmast benägen att avstyrka förslaget. Länsrätten i Stockholms län är tveksam ull att felaktigt uppgiftslämnande'i överskottsfrågor skall vara kriminaliserat och anser att det kriminaliserade området åtminstone bör begränsas till osant meddelande som varit ägnat att Jeda till felaktig folkbokföring. JO anser sig inte övertygad om att det finns behov av en särskild straffbestämmelse av föreslaget innehåll vid sidan av redan existerande straftbestämmelser om t. ex. skattebedrägeri, bedrägeri och förvanskande av familjeställning och avstyrker.

Skälen för mitt förslag: Enligt 56 § GFBL kan den som underlåter att göra anmälan om sin flyttning, om sin avsikt att flytta till utlandet eller om

förutsättning att förseelsen inte är ringa.

Kommittén föreslår att bötesstraffet skall ersättas av en administrativ avgift (förseningsavgift). Flera remissinstanser har riktat allvarlig kritik mot förslaget. För egen del är jag inte övertygad om att en förseningsavgift för försenad eller utebliven adressanmälan skulle medföra en sådan förbättring av anmälningsfrekvensen som motsvaras av de nackdelar som remissinstanserna pekat på. Jag finner därför inte skäl att föreslå att en förseningsavgift införs.

Kommittén har vidare föreslagit en särskild straffbestämmelse i NFBL

av innebörd att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter i en anmälan skall dömas till böter. Nödvändigheten av ett särskilt straffstadgande för att oriktiga uppgifter i anmälningar till skattemyndigheterna skall kunna beivras i de grova fall som kommittén syftat på har ifrågasatts av bl.a. riksåklagaren och JO. Jag delar den uppfattningen. Jag föreslår därför att den nuvarande straffbestämmelsen för underlåtenhet att göra anmälan om flyttning i princip behålls. Straffet skall utgöras av penningböter. För min del finner jag det dock mindre lämpligt att ansvar skall inträda för försummelse att anmäla flyttning till utlandet. |

I sammanhanget bör nämnas att jag föreslår att det i NFBL tas in en bestämmelse om att skaltemyndigheten, i fall där det kan antas att en person är skyldig att göra anmälan enligt NFBL, får förelägga denne att fullgöra sin anmälningsskyldighet. Om föreläggandet inte följs skall myndigheten få förelägga vite (se författningskommentarerna till 31 och 37 §§ NEBL). Möjligheterna svarar 1 huvudsak mot vad som gäller i dag. De är nödvändiga för att myndigheten på ett förhållandevis enkelt sätt skall kunna få in eller komplettera de uppgifter som skall registreras i folkbokföringen eller som behövs för bedömningen av en fråga om bosättning.

7¶Beslutande myndigheter och överklagandeordning

7.1¶Skattemyndigheten beslutar om folkbokföring

Mitt förslag: Skattemyndigheterna övertar pastorsämbetenas roll som folkbokföringsmyndigheter. En skattemyndighet beslutar efter anmälan eller på eget initiativ om en person skall folkbokföras inom länet.

Underställnings- och samrådsförfarandet avskaffas.

1983 är folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har anfört att det bör klargöras vilken skattemyndighet som skall besluta vid flyttning mellan två län. I övrigt har remissinstanserna inte särskilt kommenterat förslaget. 108

flyttningsförsamlingen) efter anmälan eller när annat skäl föreligger att en person skall kyrkobokföras i församlingen. Rör det sig om en person som är kyrkobokförd i en annan församling har pastorsämbetet i utflyttningsförsamlingen möjlighet att ifrågasätta om ny folkbokföring skall ske. Vid oenighet mellan pastorsämbetena skall kyrkobokföringsinspektören rådfrågas. Om oenigheten därefter kvarstår skall pastorsämbetet i inflyttningsförsamlingen underställa ärendet länsrättens prövning. I folkbokföringsmål som rör församlingar i olika län skall den länsrätt som prövar det underställda ärendet inhämta yttrande från länsrätten i det andra länet. Om länsrätterna är oense skall ärendet underställas kammarrätten.

Av tidigare fattade beslut om folkbokföringens omorganisation följer att skattemyndigheten skall överta de arbetsuppgifter inom folkbokföringen som för närvarande ankommer på pastorsämbetet och därmed också skall fatta beslut enligt folkbokföringslagen om var en person skall anses bosatt m.m.

Normalt aktualiseras frågan om cen persons folkbokföring i samband med att personen anmäler flyttning. Att en person är rätt folkbokförd påverkar i stor utsträckning personens rättigheter och skyldigheter i samhället. Det är därför angeläget att skattemyndigheten, på motsvarande sätt som pastorsämbetet enligt den nuvarande ordningen, även utan anmälan kan ta upp en persons folkbokföring till prövning när det föreligger skäl vill det.

Varje skattemyndighet bör ha möjlighet att besluta om en persons folkbokföring på en fastighet eller i en församling i länet oavsett var personen ifråga för tillfället är folkbokförd. Övriga beslut bör fattas av den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en person är eller, om hon eller han inte längre är folkbokförd, senast har varit folkbokförd.

När den löpande folkbokföringen nu datoriseras och omorganiseras, förbättras möjligheten att snabbt och enkelt göra utredningar och bedömningar i ärenden rörande folkbokföring. Genom den organisatoriska förändringen får riksskatteverket också ökade möjligheter att verka för en enhetlig rättstillämpning och stärka kompetensen hos de beslutande myndigheterna, Eftersom skattemyndigheten har hela länet som verksamhetsområde kommer vidare ett ökat antal av flyttningarna att ske inom en och samma myndighets ansvarsområde. Mot denna bakgrund finner jag att det omständliga och tidsödande förfarandet med obligatoriskt samråd och underställning kan avskaffas.

7.2¶Dag för giltighet av ny folkbokföring

Mitt förslag: Ett beslut om ändrad folkbokföringsort skall gälla fr.o.m. den dag då flyttningen skedde om anmälan görs i föreskriven tid.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med mitt. 109

Länsrätten i Värmlands län ifrågasätter om inte ett beslut om ändrad folkbokföring bör kunna få full retroaktivitet även i de fall anmälan gjorts för sent eller inte alls.

Skälen för mitt förslag: Nuvarande ordning innebär att ett beslut om ändrad kyrkobokföringsort gäller fr.o.m. den dag då flyttningsanmälan kommer in till myndigheten. Detta innebär i sin tur att kyrkobokföringen under den tid anmälningsfristen löper inte överensstämmer med den faktiska bosättningen. I de fall en flyttning registreras strax efter den 1 november korrigeras förhållandet i mantalsskrivningen. |

När skyldigheter och rättigheter knyts direkt till den löpande registreringen måste regelsystemet också vara så utformat att folkbokföringsregistret omedelbart avspeglar den rätta folkbokföringen för den som på rätt sätt fullgör sin anmälningsskyldighet. Om folkbokföringsbeslut ges full retroaktivitet skulle i och för sig registret ännu bättre återge den faktiska bosättningen. En sådan ordning skulle emellertid också kunna utnyttjas för manipulationer. Jag godtar därför kommitténs förslag att ett beslut om ändrad folkbokföringsort skall gälla med verkan från flyttningsdagen under förutsättning att anmälan gjorts i rätt tid.

7.3 Allmänt ombud

Mitt förslag: Riksskatteverket övertar de uppgifter som det allmän-

na ombudet nu har i folkbokföringsmål.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer med milt.

Remissinstanserna: Inga särskilda synpunkter har lämnats.

Skälen för mitt förslag: Ett centralt placerat allmänt ombud för folkbokföringsmål finns sedan den 1 januari 1986. Det allmänna ombudet infördes enligt ett förslag av kommittén (Ds F1 1983:31, prop. 1985/86:56. SKU 18, rskr.57, SFS 1985: 1121). Kommittén har därefter i betänkandet Rätt adress föreslagit att regionala allmänna ombud för folkbokföringen bör inrättas. Det förslaget har inte genomförts.

Skattemyndigheten föreslås nu bli beslutande myndighet i folkbokföringsärenden. Det bör därmed enligt min mening inte finnas något särskilt regionalt organ för bevakning av folkbokföringsmål. På beskattningsområdet är det allmännas processföring numera i huvudsak anordnad på det sättet att riksskatteverket får överklaga skattemyndigheternas beslut. Enligt min mening bör samma ordning gälla på folkbokföringsområdet.

Mitt förslag: Beslut av skattemyndigheten får överklagas hos läns-

rätten. Beslut om personnummer överklagas dock till riksskattever-

ket.

Beslut om någons folkbokföring på fastighet eller motsvarande skall kunna överklagas av den enskilde, kommun (såväl borgerlig som kyrklig) samt av riksskatteverket. Överklagandetiden är tre veckor. För enskild skall tiden räknas från der han fick del av beslutet medan en kommun och riksskatteverket skall få överklaga inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

1983 års folkbokföringskommittes förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Remissinstanserna: Länsrätten i Malmöhus län har ifrågasatt om inte endast borgerliga primärkommuner bör vara berättigade att överklaga. Länsrätten i Värmlands län har anfört att tiden för en kommun att överklaga bör räknas från den dag då kommunen fick del av beslutet. Göteborgs

kommun har anfört att kommitténs förslag, att räkna överklagandetiden för kommunerna från den dag beslutet meddelades samtidigt som skatte-

myndigheten i inflyttningslänet ensam skall besluta rörande folkbokföring, innebär att vissa fall av skenskrivningar underlättas. Enligt kommunen kan denna olägenhet avhjälpas om kommunerna ges rätt att begära pröv-

ning av en persons folkbokföring oavsett om beslutet därom har vunnit laga kraft. Även Kommunförbundet hat invänt mot förslaget rörande kommunernas tid för överklaganden och uttalat att kommunerna 1 praktiken

inte har några möjligheter att agera inom den av kommittén föreslagna

tiden för överklaganden.

Skälen för mitt förslag: Enligt 45 § GFBL kan beslut om kyrkobokförings-

fastighet, kyrkobokföringsort, kyrkobokföring under viss rubrik eller registrering under viss rubrik överklagas av den vars kyrkobokföring berörs av beslutet, av kommunen och av det allmänna ombudet för folkbokföring.

Enligt paragrafens lydelse är den kommunala överklaganderätten inte be-

gränsad till borgerliga primärkommuner utan gäller också landstingskommuner och kyrkliga kommuner. Överklagandet i berörda frågor prövas av

länsrätten. För den enskilde och kommun gäller förvaltningslagens bestämmelser om tid för överklagande, vilket innebär att belutet skall överklagas inom tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet. Beslut i någon annan fråga. exempelvis registrering av uppgifter i olika kyrkobokföringsregister, kan av den enskilde överklagas till domkapitlet utan tidsbegräns-

ning.

När pastorsämbetet inte längre svarar för den löpande folkbokföringen finns det inte skäl att bibehålla domkapitlet som överinstans enligt folkbokföringslagen. Skattemyndighetens beslut skall alltså genomgående över-

klagas till länsrätten.

Rätten för kommuner att överklaga har hittills endast utnyttjats av

borgerliga primärkommuner. De kyrkliga kommunerna kan sägas ha haft 111

ett indirekt inflytande över folkbokföringen genom att pastor ansvarar för kyrkobokföringen. När detta upphör kan jag inte finna annat än att också

de kyrkliga kommunerna har ett direkt intresse av att kunna överklaga

beslut om var elter hur en person skall vara folkbokförd. Det finns således inte nägon anledning att i detta avseende inskränka kretsen av kommuner som får överklaga.

När det gäller överklagandetiden för enskilda personer och för utövaren

av den allmänna ombudsfunktionen har inte något skäl till ändring fram-

kommit. .

I fråga om överklagandetiden för kommuner kan olika synpunkter an-

läggas. Kommittén har anfört att regeln att den tiden räknas från det att kommunen fick del av beslutet kan vara till men för den enskilde eftersom kommunerna normalt inte delges beslut om folkbokföring. Detta innebär enligt kommittén att den enskilde inte kan veta när, eller ens om, beslutet

om hans folkbokföring vinner laga kraft mot kommunen. Å andra sidan innebär kommitténs förslag, att besvärstiden för kommuner skall räknas

från det att skattemyndighetens beslut meddelades, nackdelar för kommunen. Eftersom det inte är praktiskt genomförbart eller ekonomiskt försvarbart att delge berörda kommuner alla beslut som meddelas rörande folkbokföring innebär detta att kommunerna får svårt alt utnyttja rätten att

överklaga. Vid den avvägning som sålunda måste göras mellan det allmännas och den enskildes intresse på denna punkt är det emellertid min

uppfattning att den enskildes intresse överväger. Jag föreslår därför den

ändringen att tiden för kommunala överklaganden skall räknas från den

dag då skattemyndighetens beslut meddelades. Det bör framhållas att kommunerna även med denna ordning kan bevaka sin rätt, exempelvis genom att särskilt följa vissa ärenden och hos skattemyndigheten initiera

prövning och förebringa utredning rörande en viss persons bosättning.

Folkbokföringsmyndigheten fattar inte bara beslut om en persons folkbokföring på fastighet eller motsvarande. På Iiknande sätt som pastorsämbetet 1 dag beslutar att anteckna olika personuppgitter. exempelvis civilstånd. kommer skattemyndigheten att registrera uppgifterna i folkbokföringens nya ADB-rcgister. Denna typ av registrering äger ofta rum utan att cen persons bosättning prövas och kan ha sin grund i underrättelser från myndigheter men kan också vara baserad på uppgifter som den enskilde formlöst lämnar. Eftersom folkbokföringsuppgifter till stor del utgör underlag för exempelvis de organ som administrerar den allmänna försäk-

ringen har den registrering som på detta sätt sker inom folkbokföringen stor betydelse för den enskildes rättigheter och skyldigheter. Främst är det angeläget att registreringen blir riktig på så sätt att den speglar verkliga

förhållanden. I och för sig följer det redan av datalagen att den som för ett ADB-register är skyldig att rätta felaktiga eller missvisande uppgifter. Ibland kan emellertid det underlag som lieger till grund för ett beslut om

registrering vara svårbedömt och ge upphov till olika tolkningar. Särskilt gäller detta om underlaget utgörs av utländska handlingar eller uppgifter. Med hänsyn till den stora betydelse som ett registreringsbeslut har för den

enskilde är det enligt min bedömning viktigt att det även i fortsättningen

ges möjlighet för den person som registreringen gäller att genom överklagande få denna typ av registreringar överprövade.

Beslut om personnummer bör inte göras till föremål för domstolspröv-

ning. I stället får skattemyndighetens beslut om fastställande av person-

nummer överklagas till riksskatteverket.

I sammanhanget bör nämnas att jag inte föreslår någon motsvarighet till

62 § GFBL, som innebär att regeringen — om det finns synnerliga skäl —

för närvarande kan förordna att en person skall kyrkobokföras eller mantalsskrivas med avvikelse från vad som annars gäller. Bestämmelsen har under senare år tillämpats i några fall där en flyttningsanmälan som

lämnats till ett postkontor inte har vidaresänts till folkbokföringsmyndigheten eller också försenats och därför inte föranlett ändrad folkbokföring på det sätt som den enskilde utgått från. Med hänsyn till att jag här (avsnitt

6.1) föreslår att en flyttningsanmälan även skall få lämnas till ett postkontor torde det inte längre finnas något behov av en bestämmelse liknande

den 1 62 § GFBL.

8¶Skydd för förföljda personer

8.1¶Bakgrund

Våldet mot person är utbrett. Det är angeläget att hjälpa och stödja dem som misshandlas, förföljs eller trakasseras. En rad åtgärder har vidtagits under senare år på detta område. Lagstift-

ningen har setts över och förbättrats.

Den som är målsägande i mål om sexualbrott och vissa andra typer av

brott, t. ex. misshandel och olaga hot, har från den I juli 1988 getts rätt att under vissa förutsättningar få ett av staten betalt målsägandebiträde under

förundersökningen och rättegången. Genom en lagändring som trätt i kraft

den 1 januari 1991 har rätten till målsägandebiträde utvidgats. I vissa

andra fall har målsäganden rätt att åtföljas av en stödperson till rättegången (prop. 1987/88:107. JuU 33. rskr. 318, SFS 1988:609).

Genom lagen (1988:688) om besöksförbud, som trädde i kraft den 1 juli 1988. har skyddet förbättrats för framför allt kvinnor som riskerar att utsättas för misshandel och andra övergrepp. Straffet för överträdelse av ett besöksförbud skärptes genom en ändring i lagen, som trädde i kraft den I april 1990 (1989/90:JuU5, rskr. 65, SFS 1989:1075).

Regeringen bemyndigade den 16 november 1989 chefen för justitiedepartementet att tillsätta en kommission (Ju 1989:05) för att motverka våld

och förbättra stödet till brottsoffren (dir 1989:58). Kommissionen har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1990:92) Våld och

brottsoffer. | : Vidare tillsatte regeringen den 23 november 1989 en arbetsgrupp inom

regeringkansliet för frågor som rör våld mot kvinnor. Arbetsgruppen har

arbetat nära den nyssnämnda kommissionen och har nyligen avslutat sitt arbete (Rapport C 91/410/JÄ). Arbetsgruppens förslag har behandlats i prop. 1990/91:113. 113

8 Riksdagen 1990/91.- 1 saml. Nr 153

I den nu nämnda propositionen föreslås bl. a. att polisen tillförs medel för anskaffandet av larm och andra skyddutrustningari syfte att ge kvinnor som utsätts för våld ett bättre skydd.

Rikspolisstyrelsen har pekat på att det finns en oroande tendens att

parter och viltnen utsätts för hot. trakasserier och våld i anslutning till polisutredningar och rättegångar. Utan ätgärder mot en sådan utveckling

riskerar rättsväsendet att undermineras. Rikspolisstyrelsen har i rapporten

(RPS RAPPORT 1990:4) Vittnesskydd redovisat sin syn på frågorna om

skydd för vittnen.

Behovet för bl. a. misshandlade kvinnor att byta personnummer och på

så sätt skapa sig en ny identitet har flera gånger behandlats av riksdagen, senast vären 1990 (1989/90:SkU33, rskr. 355). Skatteutskottet uttalade

bl. a. att det är av stor vikt att skyddet för dem som utsätts för hot utformas

på ett sådant sätt all de utsatta personerna i fortsättningen känner en verklig trygghet. Utskottet konstaterade vidare att regeringen gett folkbok-

föringskommittén i uppdrag att överväga och lämna förslag till åtgärder som förhindrar att någon med hjälp av personnummer kan leta rätt på en person i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier.

När det gäller möjligheten att motverka brott av nu berört slag intar åtgärder inom folkbokföringen en framträdande plats.

I folkbokföringen finns uppgifter om bl.a. personnummer, namn, adress. civilstånd och barn. Ett flertal myndigheter aviseras automatiskt om

ändringar i de registrerade uppgifterna. Detta underlättar oftast för den enskilde. Den enskildes rätt till olika förmåner som exempelvis barnbidrag kan på så sätt beaktas utan en särskild anmälan från den enskilde.

Personnumret är mycket användbart som ett unikt och tillförlitligt iden-

tifikationsbegrepp. Det är nödvändigt för att klara av de omfattande aviseringarna från folkbokföringsregistren. Samtidigt är personnumret ett

sökbegrepp för den som vill ha tillgång till sådana uppgifter om en person

som normalt anses som harmlösa, exempelvis adresser. Folkbokföringsre-

gistren kan på det sättet användas för att få upplysning om en persons adress av den som har för avsikt att förfölja eller trakassera personen. Det är därför i de flesta fall inte möjligt att undkomma en förföljare enbart genom att flytta till en annan ort.

För uppgifter i verksamhet som avser folkbokföringen eher annan liknande registrering av befolkningen gäller sekretess enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980: 100). Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden. om det av särskild anledning kan antas all den enskilde eller någon honom närstäende lider men om uppgiften röjs. Genom en ändring i denna bestämmelse och i sekretessförordningen (1980:657), som trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop.

1987/88:41, KU 22, rskr. 51, STS 1987:1160 och 1987:1161). utvidgades

folkbokföringssekretessen till att omfatta även annan verksamhet som avser registrering av en betydande del av befolkningen säsom trafiksäker-

hetsverkets bil-, körkorts- och felparkeringsregister och rikspolisstyrelsens centrala passregister. Sckretesskydd gäller såväl för uppgifter av särskilt ömtålig art som för normalt harmlösa uppgifter vilka på grund av omständigheterna i det enskilda fallet är skyddsvärda. Exempel på den sistnämn- 114

da typen av uppgifter kan vara en persons adress i fall av befarad person-

förföljelse. I de fall en persons adress bör hemlighållas på grund av befarad förföljel-

se förs en markering om särskild sckretessprövning in i skattemyndighe-

tens folkbokföringsregister. Markeringen aviseras till de andra register för

vilka det finns motsvarande bestämmelser om sekretess. Spärrmarkeringen innebär i och för sig inte att uppgiften inte får lämnas ut. Den är endast en varningssignal som anger at en särskild prövning skall ske. Varje myndighet prövar självständigt frågan om utlämnande.

För min del vill jag framhålla att uppgifterna i folkbokföringen självfal-

let inte bör kunna missbrukas för att söka rätt på en person i syfte alt

förfölja eller hota denne. Ett visst skvdd för utsatta personer ges som

nämnts genom reglerna om sekretess. Detta skydd är emellertid inte hel-

täckande.

1983 års folkbokföringskommitté har föreslagit två olika vägar för att skapa ett bättre skydd. En person skall i första hand ges ökad trygghet genom cn särskild folkbokföring där den verkliga bostadsorten celler bostadsadressen inte framgår av de vanliga folkbokföringsregistren. Den särskilda folkbokföringen skall beslutas av skattemyndigheten efter ansö-

kan. Det andra förslaget innebär att en person som är utsatt för ett

allvarligt hot skall i speciclla fall få registreras med fingerade personuppgilter i folkbokföringen efter ansökan hos rikspolisstyrelsen. Samtliga identifierande uppgifter i folkbokföringen kan få bytas ut samtidigt som sambandet med den tidigare identiteten utplånas (identitetsbyte).

Kommitténs förslag har mottagits mycket positivt av remissinstanserna. Ingen motsätter sig att det införs en möjlighet till särskild folkbokföring av förföljda personer. Endast en remissinstans avstyrker införandet av en

möjlighet till identitetsbyte.

Våldskommissionen (Ju 1989:03) har i sitt betänkande (SOU 1990:92)

Våld och brottsoffer tillstyrkt förslagen.

För min del ansluter jag mig i allt väsentligt till förslagen. Genom de föreslagna åtgärderna förhindras enligt min mening på ou effektivt sätt att

folkbokföringens uppgifter missbrukas för att leta reda på personer i syfte

att utöva väld eller hot.

Bestämmelser om detta har tagits in i förslaget till ny folkbokföringslag och 1 en särskild lag om fingerade personuppgifter.

Mitt förslag: Om det finns särskilda skäl att anta att en person kan bli utsatt för allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljd eller på

annat sätt trakasserad, får skattemyndigheten, om den det gäller

flyttat eller avser att flytta, efter ansökan besluta om kvarskrivning

på den gamla folkbokföringsorten i högst tre år. När skäl för kvarskrivning inte längre föreligger skall den upphöra.

Motsvarande skall gälla för den utsatta personens familj.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer i huvudsak

med mitt.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har, med ett undantag, inte haft något att erinra mot förslaget. Länsrätten i Malmöhus län anser att sådana undantag som föreslås endast kan komma ifråga under extraordinära förhållanden. Länsrätten anser att de i förslaget angivna förhållanden som

skall föreligga för att den tidigare folkbokföringsorten skall få behållas är

alltför vagt angivna och behöver preciseras. Det är vidare enligt länsrätten

av stor betydelse att prövningen föregås av en noggrann utredning som

visar om det föreligger sådana förhållanden som avses. Länsrätten ifråga-

sätter vidare om prövningen av hotet bör göras av skattemyndigheten och anser att prövningen Ii första hand bör ankomma på de rättsvårdande myndigheterna som har särskild kompetens i dessa frågor t. ex. de allmänna domstolarna och rikspolisstyrelsen. De har tillgång till uppgifter som

kan vara av betydelse vid en sådan prövning. För att skattemyndigheten

skall kunna lämna ett sådant medgivande måste åtminstone någon form av remissförfarande äga rum. Remissinstansen, t.ex. rikspolisstyrelsen, bör

ta ställning till om hotbilden är sådan att det finns förutsättningar för ett

medgivande.

Skälen för mitt förslag: Den metod som kommittén föreslagit bör 1 de allra flesta fall kunna medföra ett effektivt skydd mot att uppgifter i folkbokföringen används för att söka upp en person med avsikt att utsätta den för våld, hot om våld eller trakasserier. Uppgifter om den faktiska bostadsorten kommer då inte att spridas till myndigheter och andra regis-

terförare. En sådan särskild folkbokföring (kvarskrivning) avses kunna ske i de fall en person har flyttat eller avser att flytta på grund av hot eller förföljelse. Kvarskrivning bör kunna medges både i de fall då hotet kommer från en känd person exempelvis en tidigare familjemedlem eller någon som den

hotade vittnat mot i en rättegång och i sådana fall då hotet kommer från oidentifierade personer, exempelvis en terroristorganisation eller ett brottssyndikat. Även parter i rättegång. målsäganden och rättspersonal bör kunna bli kvarskrivna. Däremot bör det förhållandet att en person utsatts

för uppmärksamhet i massmedia inte i och för sig utgöra skäl till kvarskrivning. En förutsättning för ett beslut om kvarskrivning bör vara att det, om det

inte är obehövligt, föregås av en utredning av polisen om tillförlitligheten 116

av uppgifterna och om allvaret i hotet. Skattemyndigheten bör därför ges rätt att anlita biträde av polismyndighet i frågor om kvarskrivning. Om brott som hör under allmänt åtal kommer till polisens kännedom skall förundersökning inledas (23 kap. rättegångsbalken).

Ett beslut om kvarskrivning bör vidare följas upp så att beslutet kan upphävas så snart skyddsbehovet upphört så att folkbokföringen så snart som möjligt kan beskriva den faktiska bosättningen för att därmed begränsa de olägenheter som annars kan uppkomma. Detta kan också ligga i den enskildes intresse. Det är därför lämpligt att skattemyndigheten upplyser den enskilde om effekterna i olika sammanhang av att folkbokföringsorten inte visar den verkliga bosättningen.

Det får här liksom i övrigt ankomma på riksskatteverket att utarbeta råd för handläggningen hos skattemyndigheterna.

För att kvarskrivningen skall ge avsedd effekt måste motsvarande gälla för de familjemedlemmar som flyttar med den utsatta personen. En komplikation i det sammanhanget är att förföljaren kan vara vårdnadshavare till barn som bor hos den förföljda personen. För att bli en effektiv skyddsmetod måste kvarskrivning beträffande ett barn i sådana fall kunna ske på ansökan av endast en av vårdnadshavarna. En särskild bestämmelse om detta bör därför tas in i NFBL.

I de fall då kvarskrivning beviljats bör ingen bostadsadress anges i folkbokföringen. Postadressen bör vara skattemyndighetens adress. Post till personen kan då vidaresändas av skattemyndigheten. Bestämmelser om detta bör utfärdas av riksskatteverket.

Det är givetvis angeläget att systemet med särskild folkbokföring inte kan missbrukas av personer som önskar göra sig oanträffbara för att undgå lagföring eller på annat sätt undandra sig skyldigheter mot det allmänna. Mellanhavanden mellan enskilda och myndigheter och mellan borgenärer och gäldenärer sköts i allmänhet med hjälp av post eller telefon. Normalt kommer därför kvarskrivningen inte att förändra situationen för myndigheter och tredje man i förhållande till den kvarskrivne.

Om cn myndighet, exempelvis polis, domstol elter kronofogdemyndighet, hos skattemyndigheten begär att få tillgång till den verkliga adressen till en person som beviljats särskild folkbokföring, har skattemyndigheten att pröva denna begäran enligt tillämpliga sekretessregler (jfr 7 kap. 158 och 14 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen). Prövningen torde i de flesta fall komma att leda till att den begärda uppgiften lämnas ut, förutsatt att uppgiften kan skyddas hos den mottagande myndigheten.

Jag är medveten om att de bedömningar av hotsituationer m. m. som måste ske i ärenden om kvarskrivning 1 viss mån är främmande för skattemyndigheterna. Bedömningen har dock avsevärda likheter med den avvägning som måste göras vid prövning enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen av utlämnande av exempelvis en adressuppgift. Genom att kvarskrivningen konstrueras som en bestämmelse om rätt folkbokföringsort kommer rättsverkningar som är knutna till folkbokföringen att hänföras till den beslutade folkbokföringsorten (kvarskrivningsorten). I den mån myndigheter eller tredje man har behov av att få veta den kvarskrivnes folkbokföringsort kan denna uppgift således utan risk lämnas ut. Visar det sig att den 117

ompröva mitt ställningstagande i denna del.

8.3¶Fingerade personuppgifter

Mitt förslag: Folkbokföring med fingerade personuppgifter får ske i

högst fem år om det föreligger en uppenbar risk att en person kan bli

utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv,

hälsa eller frihet och personen inte kan beredas tillräckligt skydd på

annat sätt.

Motsvarande skall gälla för den hotade personens familjemed-

lemmar.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Överensstämmer i huvudsak

med mitt.

Rcemissinstanserna: Förslaget om en möjlighet till identitetsbyte tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser med undantag för riksskatteverket som avstyrker förslaget med åberopande av de omfat-

tande problem som identitetsbyten skulle medföra för den berörda personen. för myndigheter och tredje man. Verket anser att förslaget om möjlighet till kvarskrivning ger ett lika gott skydd. Verket har principiellt den

uppfattningen att samhällets skyldighet att effektivt skydda människor som är utsatta för hot eller förföljelse inte i första hand åvilar folkbokföringsvä-

sendet utan snarare andra instanser inom samhällsapparaten. Flera remissinstanser uppger att det är nödvändigt att man kan få tillgång till uppgifter om vilka identitetsbyten som skett om man skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Skälen för mitt förslag: En person som är utsatt för ett allvarligt hot

torde i de allra flesta fall få erforderligt skydd genom den föreslagna möjligheten att få behålla sin folkbokföringsort. Det kan emellertid inte uteslutas att en person som är utsatt för ett mycket allvarligt hot på grund av speciella omständigheter inte kan få tillfredsställande skydd på det

sättet. För dessa undantagsfall kvarstår ett behov av att kunna erbjuda ännu bättre möjligheter till skydd. En person bör därför kunna medges att använda fingerade personuppgifter.

Skälet till detta är att man kan använda andra sökbegrepp än person-

nummer och namn i ett personregister. Genom att exempelvis använda

uppgifter om relation till barn och dag för civilståndsändring som urvalskriterier är det möjligt att ur olika register hämta uppgifter och på så sätt

begränsa antalet tänkbara personer avsevärt. Förföljaren har sedan möjlighet alt identifiera den person han söker.

Der kan således vara nödvändigt att byta ut också andra uppgifter I

folkbokföringen än namn och personnummer. Beroende på förhållandena ; det enskilda fallet kan det bli aktuellt att byta ut vilken som helst av

uppgifterna i folkbokföringen. Förhållanden som en persons födelsetid eller födelseort är emellertid av en sådan art att de inte kan ändras genom 118

da fingerade uppgifter inte medför att den berörda personens personupp-

gifter rättsligen ändras utan endast att han eller hon — för viss tid — registreras med andra uppgifter i folkbokföringen. Exempelvis har de namn som en person registreras med efter ett sådant medgivande inte

förvärvats i namnrättslig bemärkelse. Jag förutsätter cmellertid att berörda myndigheter beaktar vad som gäller beträffande skydd för vissa efternamn i samband med uppgiftsbyten. Det ligger i sakens natur att namn

och övriga ändrade identitetsuppgifter måste väljas i samråd med den

sökande.

För att ett byte av personuppgifter skall bli en effektiv skvddsåtgärd får uppgifterna om personens tidigare identitet inte lämnas ut till mer än en

mycket begränsad krets. Endast skattemyndigheten och rikspolisstyrelsen

bör därför ha information som gör det möjligt att koppla ihop uppgifterna från den tidigare identiteten med den nya. De gamla uppgifterna bör bara få finnas i manuell form hos dessa myndigheter. För att minska problemen för borgenärer och myndigheter m. fl. som har ett legitimt intresse av att komma i kontakt med en person som

använder fingerade personuppgifter, skall det i folkbokföringen beträffande de riktiga personuppgifterna framgå alt personen i fråga använder sig av

fingerade personuppgifter. Det finns därigenom en reell möjlighet för en myndighet eller tredje man att få klart för sig att den person som de söker

nu har registrerats under andra personuppgifter och att de — om de behöver tillgång till dessa uppgifter — kan ha anledning att begära cn

prövning av om uppgifterna kan lämnas ut till dem. Att en sådan markering sker i folkbokföringen försämrar inte skyddet för den utsatta perso-

nen, eftersom en förföljare ändå torde förstå vad som skett om den hotade

personen registreras som obefintlig i sin gamla identitet. Personen folkbokförs därefter med stöd av beslutet om de nya personuppgifterna i sin fingerade identitet. Det bör ankomma på rikspolisstyrelsen att i samråd

med riksskatteverket utforma en lämplig ordning i det enskilda fallet.

Om personen som behöver nya personuppgifter bor tillsammans med barn måste även barnens personuppgifter ändras och barnens rätta fa-

miljerelationer utplånas. Det måste i ett sådant fall övervägas om person-

uppgiftsbytet över huvud taget är meningsfullt och praktiskt genomförbart, särskilt då det också skall omfatta yngre barn. Liksom beträffande kvarskrivning bör särskilt regleras att ansökan kan få göras av endast en vårdnadshavare i de fall då hotet kommer från den andre vårdnadshava-

ren.

Innan ett beslut om fingerade personuppgifter fattas bör den berörda

personens ekonomiska förhållanden klarläggas. Så långt det är möjligt bör

det utredas vilka skulder och andra förpliktelser som sökanden har och hur dessa skall regleras. Det är självfallet inte meningen att användningen av

fingerade personuppgifter skall vara en väg att undkomma betalningsskyl-

dighet. Förpliktelser som personen har kan uppfyllas under den ursprungliga identiteten även om fingerade personuppgifter annars används. Det bör

ankomma på de berörda myndigheterna, främst rikspolisstyrelsen, att

lämna praktiska råd om hur detta bör ske. 119

Lagrådet har i sitt yttrande bl.a. pekat på risken för rättsförluster både för den skyddade och för andra. Enligt lagrådet förutsätts det också att den skyddade blir omsorgsfullt upplyst om vad som gäller för honom så att han själv kan bidra till att undvika komplikationer av att han har ”dubbel” identitet. Jag delar lagrådets uppfattning och utgår från att berörda myndigheter beaktar och upplyser om de problem som kan uppkomma.

När det hot som föranlett beslutet om fingerade personuppgifter inte längre föreligger skall personen återta sin rätta identitet. Detta bör praktiskt ske genom att den identitet som avregistrerats folkbokförs varefter den folkbokföring som skett i den fingerade identiteten förs in på den riktiga identiteten. Genom ctt sådant tillvägagångssätt minimeras olägenheterna av personuppgiftsbytet för myndigheter och exempelvis borgenärer.

Ett beslut med medgivande bör vara tidsbegränsat. Giltighetstiden får bestämmas med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet. Med hänsyn till att användningen av fingerade personuppgifter endast kan komma i fråga i extrema hotsituationer bör ett beslut kunna gälla upp till fem år.

Slutligen vill jag nämna att förslaget leder till att det enligt min mening inte längre finns anledning att — som har skett vid några tillfällen — ändra personnummer med stöd av bestämmelserna om ändring av personnummer och på så sätt ge hjälp åt förföljda personer. Den nu föreslagna metoden erbjuder bättre möjligheter.

8.4¶Beslut att använda fingerade personuppgifter

Mitt förslag: En särskild lag stiftas om användning av fingerade personuppgifter. Fråga om medgivande att använda fingerade personuppgifter skall prövas av Stockholms tingsrätt. Ansökan till domstolen görs av rikspolisstyrelsen eller, om styrelsen inte finner skäl till ansökan. av enskild. Lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen) skall tillämpas vid domstolens handläggning. Lämnar domstolen medgivande skall det ankomma på rikspolisstyrelsen att bestämma vilka fingerade uppgifter som skall registreras inom folkbokföringen.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Kommittén föreslog att beslut om identitetsbyte skulle fattas av rikspolisstyrelsen samt att rikspolisstyrelsens beslut skulle kunna överklagas genom besvär till Svea hovrätt.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har invändningar mot den föreslagna handläggningsordningen. Domstolsverket, datainspektionen och juridiska fakultetsstyrelsen i Uppsala ifrågasätter om inte beslut av detta slag bör fattas inom folkbokföringsorganisationen. Patent- och registreringsverket anför att namnlagens regler bör tillämpas även på det namnbyte som innefattas i ett identitetsbyte. Domstolsverket, datainspektionen, rikspolisstyrelsen, Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, länsrätten i Stockholm och juridiska fakultetsstyrelsen i Uppsala anser att beslut om 120

identitetsbyte bör överklagas hos förvaltningsdomstol. Riksåklagaren anför att den föreslagna ordningen bör kompletteras med bestämmelser om tillsvn över polisens beslutsfunktion genom att justitiekanslern ges en separat talerätt. |

Skälen för mitt förslag: Den avvägning som måste göras innan en användning av fingerade personuppgifter kan tillåtas kräver en annan och mer kvalificerad bedömning än vad som normalt förekommer inom folkbokföringen. Det blir nödvändigt att göra bedömningar som inte är främmande för de allmänna domstolarna. Med hänsyn härtill förordar jag att frågorna om medgivande att använda fingerade personuppgifter regleras särskilt, vid sidan av folkbokföringslagen och att saken prövas av allmän domstol.

Med utgångspunkt i det antal ärenden om personnummerbyten som nu förekommer, och med beaktande av möjligheten främst till kvarskrivning, är det min bedömning att användningen av fingerade personuppgifter kommer att aktualiseras endast i ett fåtal fall per år. Bl.a. mot den bakgrunden bör samtliga ärenden — åtminstone tills ytterligare erfarenhet vunnits — koncentreras till en tingsrätt i landet, lämpligen Stockholms tingsrätt.

Som jag tidigare har sagt skall fingerade personuppgifter användas endast som cen sista utväg när kvarskrivning, besöksförbud och andra skyddsåtgärder bedöms som otillräckliga. Ett konstaterande av detta torde ställa krav på en tämligen omfattande och kvalificerad utredning i ärendet. Det är också nödvändigt med polisiär medverkan för att utröna vilken hotsituation som föreligger. Med hänsyn till detta är det min uppfattning att det skall ankomma på rikspolisstyrelsen att hos tingsrätten ansöka om användning av fingerade personuppgifter och verkställa den utredning som skall ligga till grund för en sådan ansökan. Ansökan från rikspolisstyrelsen förutsätter att en enskild person som anser sig i behov av skydd har begärt sådan ansökan. Personen i fråga bör också själv kunna få göra ansökan till domstolen, dock först sedan rikspolisstyrelsen prövat frågan och funnit att tillräckliga skäl saknas för en ansökan från styrelsen. Varje framställning från enskild bör utredas av rikspolisstyrelsen för klarläggande av de bakomliggande omständigheterna. Det bör inte ankomma på rikspolisstyrelsen att göra någon ingående bedömning av utsikterna för den enskilde att få ett medgivande utan tillmötesgå dennes framställning om den inte framstår som utsiktslös.

Förfarandet vid tingsrätten bör vara enkelt och i möjligaste mån anpassat till ett regelverk som domstolen tillämpar i andra sammanhang. Med hänsyn främst till arten av den utredning som kan förväntas föreligga bör ett i huvudsak skriftligt förfarande tillämpas hos tingsrätten. Samtidigt kan det inte uteslutas att vissa muntliga inslag kan behövas. Med dessa utgångspunkter framstår ärendelagen som en lämplig grund för förfarandet vid tingsrätten. Ärendelagen utgår ju i första hand från skriftlig handläggning men medger exempelvis också muntligt förhör med sökanden. Med stöd av 4§ första stycket ärendelagen kan domstolen inhämta olika yttranden. Om det är en enskild som är sökande bör domstolen alltid inhämta vttrande och utredning från rikspolisstyrelsen. Det bör också vara

obligatoriskt att domstolen förvissar sig om vilka åtgärder som vidtagits

inom folkbokföringen för att skydda den som begär att få använda fingerade personuppgifter. Även yttranden från sociala myndigheter kan vara

påkallade. I detta sammanhang vill jag framhålla att det inte kan anses påkallat att betrakta den etler dem som i ärendet utpekas som hotande som part i ärendet eller att på annat sätt ge dem möjlighet att agera i ärendet.

Ett bifall till ansökan bör utmynna i ett konstaterande från domstolen

alt fingerade personuppgifter får användas. Sedan får det överlåtas till

rikspolisstyrelsen att bestämma vilka uppgifter som skall registreras inom

folkbokföringen och se till att registrering sker. Utgångspunkten vid valet

av fingerade uppgifter skall självfallet vara att det inte av uppgifterna eller de registreringsåtgärder som skattemyndigheten vidtar skall framgå vem som använder uppgifterna. Samtidigt är det en fördel att inte fler fingerade uppgifter än nödvändigt kommer till användning. Rätten att använda fingerade uppgifter bör gälla i högst fem år. Om

behovet att använda uppgifterna upphör före utgången av den tillåtna

tiden får den enskilde själv meddela detta varpå skattemyndigheten vidtar de åtgärder som behövs för att den enskilde fortsättningsvis skall registreras endast med verkliga uppgifter. Detta behöver inte regleras särskilt. Jag finner inte skäl till att rikspolisstyrelsen under den tid medgivandet gäller

skall kontrollera behovet av fingerade uppgifter. Däremot skall styrelsen

bevaka att tilläten användningstid inte överskrids. Härvid måste rikspolis-

styrelsen kontakta personen i fråga och utreda situationen. Om behov av förlängt skydd bedöms töreligga kan ny ansökan göras.

8.5¶Sekretessfrågor

Mitt förslag: Uppgifter om enskildas personliga förhållanden i ärenden om fingerade personuppgifter skall skyddas av sekretess.

1983 års folkbokföringskommittés förslag: Betänkandet saknar motsvarighet till mitt förslag. |

Remissinstanserna har inte berört frågan om sekretess.

Skälen för mitt förslag: I 5 kap. sekretesslagen finns regler till skydd för

det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. Enligt

5 kap. I 8 sekretesslagen gäller sekretess för uppgifter som hänför sig till

bl.a. förundersökning. under förutsättning att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder annars skulle kunna motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgifterna röjs. Sckretessen omfattar också uppgifter som hänför sig till angelägenhet som avser dels

användning av tvångsmedel i brottmål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, dels polis-, åklagar- och tullmyndighets verksamhet i

övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.

I 9 kap. 175 sekretesslagen finns en korresponderande bestämmelse till skydd för enskildas intressen. Enligt första stycket denna paragraf gäller sekretess på I stort sett samma verksamhetsområden som enligt 5 kap. 1 8, dvs. hos bl.a. polis och åklagare i deras brottsbekämpande verksamhet, för

uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. om det — Prop. 1990/91:153 kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgifterna röjs. I 9 kap. 183 finns bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen enligt 17 § första stycket. Sckretessen upphör vanligen att gälla om uppgif-

ten lämnas till domstol med anledning av åtal.

Enligt 9 kap. 17 § andra stycket sekretesslagen gäller också sckretess i bl.a. polis- och åklagarmyndigheternas brottsbekämpande verksamhet för

anmälan eller utsaga från enskild, om det kan antas att fara uppkommer för att någon kommer att utsättas för våld eller annat allvarligt men om

uppgiften röjs.

I 7 kap. 193§ sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess inom

polisväsendet i andra sammanhang än brottsbekämpning. I andra stycket

nämnda lagrum finns en bestämmelse om sekretess för uppgifter om enskilda som hänför sig till ärenden om besöksförbud.

Sckretess bör inte gälla för uppgifter i andra fall än då detta är nödvändigt. Avsikten med fingerade personuppgifter är att bereda en person skydd mot förföljare. Det ligger därför 1 sakens natur att sekretess bör gälla för samtliga personanknutna uppgifter i ett ärende som avser gällande

fingerade personuppgifter. När ett beslut om fingerade personuppgifter upphävts finns inte längre samma behov av sekretess. Det kan emellertid i underlaget för beslutet finnas känsliga uppgifter om enskildas personliga förhållanden som bör ätnjuta sckretess även efter det att de fingerade personuppgifterna inte längre används.

För ett beslut om fingerade personuppgifter som aktualiseras i samband med en förundersökning om brott kan bestämmelserna om sekretess be-

träffande förundersökning ofta vara tillämpliga. Enligt huvudregeln upp-

hör emellertid den sekretessen att gälla om uppgiften lämnas till domstol i samband med åtal. Om ärendet uppkommer utan samband med förunder-

sökning om brott kan sekretess anses gälla enligt de övriga reglerna om

sekretess till skydd för det allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. Den sekretessen torde emellertid upphöra när beslutet

om fingerade personuppgifter upphävs.

Scekretessen i ärenden om fingerade personuppgifter bör regleras på ett sätt som är enhetligt och täcker skyddsbehoven under de olika stadierna av

ärendets existens.

I lagrådsremissen föreslog jag att sckretess skulle gälla i ärenden om fingerade personuppgifter för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men

om uppgiften röjs. Lagrådet har ansett att ett sådant sekretesskydd inte är tuillräckligt utan för sin del förordat att det införs ett s.k. omvänt skade-

rekvisit. Som skäl för detta har lagrådet anfört att det i ärenden som

innebär att fingerade personuppgifter får användas typiskt sett föreligger ett starkt behov av sekretess så länge medgivandet gäller. Jag godtar vad lagrådet har anfört och föreslår att sekretess skall gälla i ärenden om

fingerade personuppgifter för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det inte stär klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Av redaktionella skäl bör bestämmel-

förslag — placeras i 7 kap. 15 § sekretesslagen.

9¶Försäkringskassornas medverkan m. m.

Mitt förslag: Den enskilde skall kunna göra anmälan, förutom om flyttning, också om namn och gemensam vårdnad samt begära hindersprövning hos valfri allmän försäkringskassa eller skattemyndighet. En anmälan eller en begäran skall dock prövas av den skattemyndighet där vederbörande är folkbokförd.

Organisationskommitténs förslag: Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I sitt betänkande Lag om folkbokföringsregister m. m. belyste organisationskommittén utförligt frågan om försäkringskassornas medverkan i folkbokföringsarbetet. Med detta som underlag lämnade jag i prop. 1990/91:53 om lag om folkbokföringsregister vissa principförslag i fråga om en sådan medverkan. Sammanfattningsvis uttalade jag i propositionen att försäkringskassorna skall medverka i folkbokföringsarbetet genom att lämna information till allmänheten, tillhandahålla blanketter samt hjälpa enskilda med att upprätta anmälningar celler kontrollera anmälningar som dessa har upprättat på egen hand.

Organisationskommittén har därefter återkommit med mer detaljerade förslag beträffande försäkringskassornas medverkan. Jag har samma uppfattning som kommittén i denna fråga. De allmänna försäkringskassornas kontorsnät bör således utnyttjas för alt ta emot anmälningar från enskilda. Därigenom förbättras servicen för allmänheten. Utöver flyttningsanmälningar. som jag berört i avsnitt 6.1, är anmälningar om namn och gemensam vårdnad samt begäran om hindersprövning av sådant slag att de lämpar sig för en kassamedverkan. I första hand bör försäkringskassorna medverka vid anmälningar som den enskilde vill göra i samband med ctt personligt besök. Anmälningar som sänds med post får en snabbare behandling om de skickas direkt till skattemyndigheten.

En anmälan eller begäran som görs hos en allmän försäkringskassa skall anses behörigen fullgjord av den enskilde med samma verkan som om den gjorts till skattemyndigheten. Prövningen av anmälningen skall dock vara förbehållen skattemyndigheten. Försäkringskassan skall ta emot och förmedla inkomna anmälningar till den skattemyndighet som skall göra prövningen, vilket så gott som genomgående är skattemyndigheten i det län där personen i fråga är folkbokförd.

För att ytterligare förbättra servicen för den enskilde finner jag det naturligt att den enskilde skall kunna initiera de aktuella ärendetyperna också hos en annan skattemyndighet än den som skall besluta i ärendet. Det ankommer på en sådan enbart mottagande skattemyndighet att utföra 124

samma slag av arbetsuppgifter som en försäkringskassa som tar emot en anmälan eller en begäran.

10¶Förvaringen av kyrkobokföringsarkiven

Mitt förslag: Pastor skall sköta kyrkobokföringsarkiven till dess att arkiven kan tas om hand av landsarkiven. Pastoratet får det ekono-

miska ansvaret för arkivvården.

Organisationskommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Riksarkivet har ansett det värdefullt att den övergångsvisa arkivförvaringen regleras och bedömer att lagregleringen utgör

en garanti för att arkiven värdas på ett tillfredsställande sätt. Ingen remissinstans har invänt mot förslaget. Skälen för mitt förslag: I en promemoria som överlämnades till regering-

en i maj 1989 presenterade kommittén vissa principiella förslag om den framtida förvaringen av kyrkobokföringsarkiven. Förslaget innebar att

arkiven borde överlämnas till de statliga arkivmyndigheterna som en följd

av organisationsförändringen. Samtidigt konstaterade kommittén att ett

sådant överförande inte kunde ske inom de närmaste åren eftersom lands-

arkiven behövde tillföras ytterligare resurser för att klara mottagandet och förvaringen av arkiven. I avvaktan på detta föreslog kommittén att kyrkobokföringsmaterialet övergångsvis skulle vara kvar inom svenska kyrkan. I april 1990 beslutade regeringen alt kyrkobokföringsarkiven skulle överföras till landsarkiven. Samtidigt uppdrog regeringen åt arkivdepå-

kommittén (U 1989:10) att beakta de behov av depåer. personal och

övriga resurser för kyrkobokföringsarkivens framtida förvaring som föranleds av beslutet om överföring av kyrkobokföringsarkiven. Organisations-

kommittén har nu lämnat förslag till reglering av den övergångsvisa förva-

ringen av kyrkobokföringsmaterialet. I likhet med organisationskommittén bedömer jag att pastor, som ju för

närvarande är den som handhar arkiven, bör få ansvaret för vården av kyrkobokföringsmaterialet även under övergångsperioden. På motsvarande sätt som pastoratet i dag svarar för att pastor har de resurser som behövs för kyrkobokföringsverksamheten bör pastoratet se till att pastor har lokaler, personal och det som i övrigt behövs för arkivvården. Jag delar

kommitténs bedömning att dessa frågor bör lagregleras.

11¶Följdlagstiftning

[LI Inledning

Att skattemyndigheten skall överta pastorsämbetets arbetsuppgifter följer av organisationsförändringen och har redan berörts i anslutning ull NFBL.

Jag har tidigare också anfört att länsrätten skall ersätta domkapitlet som

också omfatta andra lagar och förordningar där pastorsämbetet förekommer. Vilka lagar det rör sig om framgår närmare av de upprättade lagförslagen.

I den proposition som föregick tagen om folkbokföringsregister anförde jag att den löpande folkboklöringsverksamheten skall skötas lokalt och att riksskatteverket skall svara för viss rådgivning i folkbokföringsfrågor till skattemyndigheten. Detta innebär att riksskatteverket inte skall delta i den löpande handläggningen av ärenden med anknytning till folkbokföringen utan de typer av sådana ärenden som nu prövas av verket skall i framtiden handläggas av skattemyndigheterna i länen eller. om det rör sig om en begränsad verksamhet (jfr. avsnitt 11.4), av en viss skattemyndighet.

11.2¶Religionsfrihetslagen

Mitt förslag: Pastor skall även i fortsättningen pröva frågor enligt religionsfrihetslagen. Pastoratet skall svara för att pastor har de resurser som behövs för denna verksamhet. Svenska kyrkans centralstyrelse skall föra ett centralt register över medlemmarna i Svenska kyrkan.

Organisationskommittens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Svenska kyrkans centralstyrelse har tillstyrkt att styrelsen skall svara för ett centralt medlemsregister för svenska kyrkan. Riksskatteverket har instämt i förslaget att svenska kyrkan ges möjlighet alt inhämta uppgifter från folkbokföringen med hjälp av ADB och att kyrkan själv för uppgifter om medlemskap. Enligt verket kan skattemyndigheternas behov av uppgifter om medlemmar i svenska kyrkan tillgodoses genom den föreslagna ADB-överföringen från det kyrkliga registret. Datainspektionen har anfört att inspektionen nyligen haft överläggningar med svenska kyrkans centralstyrelse om den framtida personregistreringen inom kyrkan och att eu arbete inletts med att ta fram eu förenklat ansökningsflörfarande enligt datalagen för vissa personregister inom kyrkans verksamhet. Mot bakgrund av vad som därvid har framkommit har datainspektionen lämnat förslag till en något annorlunda utformning av de föreskrifter som syltar till att reglera den kyrkliga registreringen i religlonsfrihetslagen än vad som följer av kommittéförslaget.

Skälen för mitt förslag: I dagsläget ankommer det på pastor. förutom att ansvara för kyrkobokföringen. också att pröva frågor om medlemskap i svenska kyrkan enligt religionsfrihetslagen. Även i övrigt råder ett nära samband mellan kyrkobokföringen och handläggningen av ärenden enligt religionsfrihetslagen. Exempelvis är det genom kyrkobokföringsmaterialet som pastor får tillgång till de uppgifter om nyfödda och andra som behövs för medlemskapsprövningen.

Det ändrade huvudmannaskapet för folkbokföringen innebär inte att 126

reglerna om prövningen av medlemskapsfrågor enligt religionsfrihetslagen skall ändras. Det ankommer således även i fortsättningen på pastor att

besluta om tillhörighet till svenska kyrkan. Uppgift om medlemskap i svenska kyrkan antecknas för närvarande i kyrkobokföringmaterialet och inhämtas därifrån manuellt till de ADBregister (personband) som skattemyndigheten sedan länge för över befolk-

ningen 1 länet. Genom länsregistren är uppgiften om medlemskap tillgänglig för användning bl. a. inom skatteförvaltningen.

I den proposition som föregick lagen om folkbokföringsregister anförde jag att uppgift om medlemskap i svenska kyrkan inte skall registreras i folkbokföringens nya ADB-register. Lagen om folkbokföringsregister. som

antogs av riksdagen i december 1990, medger inte heller att så sker. Även

om skatteförvaltningen i framtiden också behöver uppgifter om medlemmar i svenska kyrkan bör det vara en kyrklig angelägenhet att hålla register

över medlemmarna. Jag föreslår därför att svenska kyrkans centralstyrelse

får i uppdrag att föra ett central! register över medlemmarna 1 svenska kyrkan.

I samband med beslutet år 1987 om ändrat huvudmannaskap för folk-

bokföringen uttalade riksdagen (SkU 1987/88:2 s. 9) att det var av vikt att kyrkan får fortsatt tillgång till folkbokföringsuppgifter för sitt församlings-

arbete och den registerföring som under alla förhållanden blir nödvändig för kyrkans egna ändamål. Jag har inhämtat att det centrala medlemsre-

gistret kommer att användas för olika inomkyrkliga ändamål och kan

sägas bli en av hörnstenarna i det kyrkliga registersystemet. Det är därför

naturligt att det registret utgör den kyrkliga kontaktytan mot folkbokföringsregistren och alltså kontinuerligt tillförs grundläggande personuppgif-

ter från folkbokföringen.

Även i framtiden mäste pastor i vissa fall ha tillgång till folkbokförings-

uppgilter för den prövning som religionsfrihetslagen ålägger honom. Både

för skattemyndigheterna och berörda kyrkliga organ är det en fördel om uppgiftsöverföringen från folkbokföringen till varje pastor kan ske med

hjälp av det centrala medlemsregistret. När pastor sedan beslutat enligt religionsfrihetslagen bör han genast underrätta centralstyrelsen därom.

Jag anförde tidigare att skattemyndigheterna även framöver behöver ha

tillgång till uppgifter om medlemmar i svenska kyrkan. Uppgifterna behövs inom skatteförvaltningen för debitering och uppbörd av församlingsskatt samt framställning av röstlängder. Med den ordning som nu valts är

det lämpligt att uppgifterna överförs från centralstyrelsen till skatteförvalt-

ningen.

Församlingarna bör tillförsäkras de folkbokföringsuppgifter som behövs

för skötseln av församlingsangelägenheterna. Vilka typer av folkbokföringsuppgifter som skall överföras till de kyrkliga registren beror bl.a. på

hur datainspektionens tillstånd för främst de lokala registren kommer att utformas. I detta sammanhang vill jag beröra frågan om sekretess för uppgifterna i de framtida kyrkliga registren samt i pastors verksamhet enligt religionsftri-

hetslagen. Jag har inhämtat att man inom svenska kyrkan avser att föra, förutom det centrala medlemsregistret, lokala register dels över kyrkomed-

firmation, vigsel och begravningsgudstjänst (ministerialböcker). Vidare förbereds lokala s.k. verksamhetsregister över personer som deltar i olika former av kyrkliga aktiviteter. Jag delar organisationskommitténs uppfattning att det är angeläget att uppgifter i de kyrkliga registren och hos pastor I vissa fall kan hemlighållas. I första hand är det skyddet för adresser för personer som erhållit s.k. sekretessmarkering inom folkbokföringen som bör kunna bibehållas när uppgifterna förts över till kyrkan. Även om arbetet med att slutligt lägga fast registren ännu inte är avslutat är det nu min bedömning att ett lämpligt skydd för medlemsregistren. det centrala såväl som de lokala, och ministerialböckerna kan åstadkommas genom ett tillägg till I a 8 sekretessförordningen (1980:657). För verksamhetsregistret där personerna registreras till följd av att de frivilligt deltar i olika aktiviteter, är behovet av sekretesskydd inte särskilt framträdande.

I dagsläget när pastors handläggning av medlemskapsärenden enligt religionsfrihetslagen grundas på kyrkobokföringsmaterialet torde uppgifter i medlemskapsärenden omfattas av folkbokföringssekretessen enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen. När handläggningen av medlemskapsfrågor kopplas loss från folkbokföringen torde folkbokföringssekretessen inte längre kunna tillämpas hos pastor. Eftersom uppgifter i medlemskapsärenden kan behöva skyddas på motsvarande sätt som uppgifter i de kyrkliga registren föreslår jag att en särskild föreskrift om sckretess för dessa ärenden införs 1 sekretesslagen. Med hänsyn till den anknytning som finns till folkbokföringen kan föreskriften i fråga tas in som ett nytt andra stycke 1 7 kap. 15 § sekretesslagen.

Med den nuvarande ordningen, där med!ecmskapsprövningen mer eller mindre är en integrerad del av kyrkobokföringen, åligger det pastoratet att se till att pastorsämbetet har personal och andra resurser som behövs för verksamheten. Även i framtiden bör pastoratet ansvara för att pastor har biträdespersonal, lokaler och vad som i övrigt behövs för verksamheten enligt religionsfribetslagen.

11.3¶Begravningslagen

Mitt förslag: Särskild anmälan om dödsfall behövs inte. Intyg om dödsorsaken skickas direkt till statistiska centralbyrån utan att först passera folkbokföringen.

Organisationskommittens förslag: Frågan om dödsfallsanmälan tas inte upp särskilt. Vad gäller bevis om dödsorsaken överensstämmer kommitténs förslag med mitt.

Remissinstanserna: Domkapitlet i Lunds stift har föreslagit att anmälan om dödsfall bör kunna göras till pastor med skyldighet för denne att vidarebefordra anmälan till folkbokföringsmyndigheten.

Statistiska ceniralbyrån (SCB) har tillstyrkt att intyg om dödsorsaken sänds direkt till SCB. SCB har vidare föreslagit att verket villställs intyg om 128

dödsorsaken även beträffande folkbokförda personer som avlidit i utlandet och vars stoft eller aska har förts in till landet.

Skälen för mitt förslag: Den 1 april 1991 träder begravningslagen (1990:1144) i kraft. Lagen innehåller bl. a. regler om anmälan om dödsfall, dödsbevis och intyg om dödsorsaken. Reglerna om dödsfallsanmälan innebär att det i första hand är den sjukvårdsinrättning där den avlidne vårdades vid dödsfallet eller dit han fördes i anslutning till dödsfallet som skall göra dödsfallsanmälan. I andra hand är make eller annan enskild person skyldig att anmäla dödsfallet. Begravningslagens tillkomst innebär vidare att det nuvarande dödsbeviset, som innehåller uppgifter både om dödsfallet och dödsorsaken, delas upp i två separata handlingar, dels ett bevis om dödsfallet (dödsbeviset), dels ett intyg om dödsorsaken. Liksom det nuvarande dödsbeviset skall de båda nya handlingarna enligt begravningslagen lämnas till folkbokföringsmyndigheten. Denna förutsätts därefter sända intyget om dödsorsaken till SCB som för olika forskningsändamål för register över dödsorsak.

I en nyligen beslutad proposition om rättsmedicinsk verksamhet m. m. (prop. 1990/91:93) har chefen för socialdepartementet tagit upp frågan om behovet av särskild dödsfallsanmälan. Hon har där anfört att ordningen med separata handlingar för dödsbevis och intygande av dödsorsaken bör medföra att den särskilda anmälningsskyldigheten vid dödsfall kan avskaffas. Något lagförslag läggs dock inte fram i den delen.

Av flera skäl är det angeläget att folkbokföringen snabbt får besked om dödsfall. När dödsbeviset endast blir ett bevis om dödsfallet och inte samtidigt ett intyg om dödsorsaken bör dödsbeviset kunna tillställas skattemyndigheten inom några få dagar efter dödsfallet, dvs. inom ungefär samma tidsrymd som anmälan om dödsfall kan förväntas inkomma. Därmed finns det inte heller från folkbokföringens utgångspunkter skäl att uppställa krav på särskild dödsfallsanmälan. 1 begravningslagen bör nu göras ändringar så att skyldigheten att anmäla dödsfall upphävs.

Av 68 lagen om folkbokföringsregister följer att uppgift om dödsorsak inte får förekomma i de lokala folkbokföringsregister som tas i bruk den I juli 1991. När uppgift om dödsorsak inte längre skall registreras inom folkbokföringen saknas det skäl att tillställa skattemyndigheten besked om dödsorsak. Jag föreslår därför att den läkare som utfärdar intyget om dödsorsaken skall skicka detta direkt till SCB. |

Utöver de ändringar i begravningslagen som följer av det som nu sagts föreslår jag vissa andra smärre ändringar i lagtexten. Dessa ändringar som berörs närmare i propositionen om rättsmedicinsk verksamhet framgår också av författningskommentarerna.

9 Riksdagen 1990/91, I saml. Nr 153

11.4 Namnlagen - Prop. 1990/91:153

Mitt förslag: De bestämmelser i namnlagen som har beröringspunkter med folkbokföringen anpassas till de organisatoriska förändringarna av folkbokföringsverksamheten. Möjligheten att göra namnanmälan till dop- och vigselförrättare bibehålls.

Organisationskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén har dock föreslagit att anmälan om namn inte längre skall kunna göras till vigselförrättare eller dopförrättare inom svenska kyrkan. :

Remissinstanserna: Domkapitlet i Lunds stift och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har förordat att möjligheten att göra namnanmälningar till vigselförrättare samt dopförrättare inom svenska kyrkan bör bibehållas. I övrigt har kommitténs förslag lämnats utan erinran.

Skälen till mitt förslag: För närvarande anses anmälan om cfternamn som görs till vigselförrättare i samband med vigsel och anmälan om förnamn som görs till dopförrättare inom svenska kyrkan i samband med dop som anmälan till folkbokföringsmyndigheten (pastorsämbetet).

Organisationskommittén har föreslagit att denna möjlighet att fullgöra namnanmälningar skall tas bort och bl.a. hänvisat till sitt förslag att anmälningar skall kunna göras hos det tokala skattekontor eller försäkringskassekontor som vederbörande person önskar. Därmed menar kommittén att serviccaspekten har blivit tillgodosedd.

För min del ser jag de aktuella namnanmälningarna som en naturlig följd av förrättningarna i fråga och som ett smidigt och obyråkratiskt förfarande som innebär att den enskilde inte behöver kontakta skattemyndigheten särskilt för namnfrågan. Jag förordar därför att den nuvarande rätten för den enskilde att fullgöra dessa namnanmälningar bibehålls.

I namnlagen behöver också göras en del justeringar med anledning av bl.a. det ändrade huvudmannaskapet för folkbokföringen.

12¶Ikraftträdande

Mitt förslag: Den nya folkbokföringslagen och de följdändringar som inte hänger samman med mantalsskrivningens slopande skall träda i kraft den 1 juli 1991. De ändrade reglerna för var en person skall folkbokföras samt den organisatoriska förändringen kräver viss övergångsreglering.

1983 års folkbokföringskommittés och organisationskommitténs förslag:

Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Kanpumnarrätten i Stockholm har avstyrkt att en ny tolkbokföringslag träder i kraft samtidigt med omorganisationen. I övrigt har remissinstanserna inte yttrat sig I denna del.

lägna förändringar, exempelvis möjligheten till kvarskrivning, och bör därför träda i kraft så snart som möjligt. Jag ser inte något hinder mot att ikraftträdandet kommer vid samma tidpunkt som organisationstförändringen. Tvärtom är det en fördel med en samordning.

Enligt riksdagsbeslutet om ändrat huvudmannaskap för den löpande folkbokföringen skall den nya organisationen tas i bruk den I juli 1991. Samtidigt skall pastorsämbetena upphöra med sin verksamhet rörande folkbokföringen. Av naturliga skäl kommer det att hos pastorsämbetena finnas pågående ärenden den 30 juni 1991. Sådana ärenden kan antingen avslutas hos pastorsämbetena celler överföras till skaltemyndigheterna och slutföras där. I likhet med organisationskommittén förordar jag det senare alternativet. Därmed får skattemyndigheterna ett odelat ansvar för all löpande ärendehandläggning redan från början och de nya ADB-registren kommer omedelbart att spegla de förändringar som sker inom folkbokföringen, Däremot anser jag inte att prövningen av ärenden som har överklagats enligt de gamla reglerna skall överflyttas till den nya överklagandeoch instansordningen. I de här delarna bör nuvarande bestämmelser gälla Övergångsvis.

Förslaget till ny folkbokföringslag innehåller vissa förändringar jämfört med nuvarande lag när det gäller att bestämma var en person skall anses bosatt. De gamla reglerna bör tillämpas i ärenden som är under handläggning när den nya lagen träder i kraft.

13¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till

I. folkbokföringslag,

lag om införande av folkbokföringslagen,

WID lag om fingerade personuppgifter,

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

lag om ändring i rättegångsbalken,

DUB lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

lag om ändring i föräldrabalken.

lag om ändring i lagen (1969:629) om ändring i ärvdabalken,

RN

9. lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680),

10. lag om ändring i vallagen (1972:620),

11. lag om ändring i datalagen (1973:289),

12. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),

13. lag om ändring i namnlagen (1982:670),

14. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

15. lag om ändring i äktenskapsbalken.

16. Jag om ändring i församlingslagen (1988: 180).

17. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),

18. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister,

19. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, 131

20. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Prop . 1990/91:153 21. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967), 22. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap, 23. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, 24. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 25. lag om ändring i kungörelsen (1933: 524) angående upphävande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling m. m., | 26. lag om ändring i ärvdabalken, 27. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, 28. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 29. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 30. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, 31. lag om ändring i brottsbalken, 32. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m., 33. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, 34. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 35. lag om ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, 36. lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade, 37. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), 38. lag om ändring i kommunallagen (1977:179), 39. lag om ändring i högskolelagen (1977:218). 40. lag om ändring i lagen (1978: 28) om försäkringsdomstolen, 41. lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520), 42. lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade, 43. lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling, 44. lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning, 45. lag om ändring i fastighetstaxeringlagen (1979:1152). 46, lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl., 47. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 48. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), 49. lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen, 50. lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap,

1. lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande, 52. lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m. m., 53. lag om ändring i vuxenutbildningslagen (1984:1118), 54. lag om ändring i skollagen (1985: 100), 55. lag om ändring i lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare. 132

57. lag om ändring i lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag, 58. lag om ändring i lagen (1988: 786) om bostadsbidrag, 59. lag om ändring i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande,

60. lag om ändring i lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare, ' : os

61. Jag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av arbetgivaravgifter och allmän löneavgift.

Förslagen är upprättade i samråd med andra berörda statsråd.

Lagrådets yttrande har inte inhämtats beträffande de under 19 — 61 angivna lagförslagen. Dessa förslag avser i huvudsak konsekvensändringar till de lagförslag som lagrådet yttrat sig över och är enligt min mening av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

14¶Författningskommentarer

14.1¶Folkbokföringslag

65 I paragrafen finns de grundläggande bestämmelserna för var folkbokföring

skall ske.

Av första stycket framgår att folkbokföring skall ske i de territoricHa församlingarna, dvs. med angivande av inom vilken territoriell försam-

lings område en person anses bosatt eller eljest är folkbokförd. Folkbokfö-

ring skall alltså inte längre ske i icke-territoriella församlingar. I andra stycket regleras första folkbokföringsort för nyfödda barn. Styc-

ket motsvarar i huvudsak 25 §& GFBL.

98 I paragrafen behandlas den situationen då en person under en bestämd tid vistas på annan ort än den där hans familj är bosatt. I detta fall skall den

stämda vistelsen är längre än sex månader. Med familj bör förstås makar, sambor (även homosexuella sambor) eller barn.

21§ Första meningen har sin förebild i 28 § tredje stycket GFBL. Enligt den bestämmelsen skall en person avregistreras som obefintlig om han vid två mantalsskrivningar i följd befunnits sakna känt hemvist. Den ändrade lydelsen föranleds av mantalsskrivningens slopande. I andra meningen ges en särskild regel om personer som folkbokförs med fingerade personuppgifter. Den bestämmelsen kommenteras i avsnitt 8.3. 137

33§ Bestämmelser om dödsfall har samlats i begravningslagen. Någon särskild anmälan om dödsfall från anhöriga till skattemyndigheten behöver inte längre göras.

34§ När pastorsämbetet inte längre medverkar i folkbokföringen fattas alla beslut i första instans av skattemyndigheten.

14.2¶Lag om införande av folkbokföringslagen

65 Paragrafen motsvarar märmast 36 § GFBL och anger att skattemyndigheten skall pröva frågor om medlemskap i de nationella församlingarna. Den prövning som här blir aktuell avser de fall av fakultativt medlemskap som anges I de särskilda medlemsbestämmelserna för de nationella församlingarna. Sålunda kan t.ex. med stöd av 1840 års kungl. brev angående Finska församlingens i Stockholm fortfarande, samt om regleringen av dess angelägenheter i Stockholms stad bosatta personer av finsk härkomst och deras barn om de så önskar bli medlemmar i finska församlingen.

8§ Den möjlighet som finns i 628 GFBL för regeringen att efter ansökan besluta om kyrkobokföring eller mantalsskrivning med avvikelse från vad som I Övrigt gäller kommer — som har angetts i avsnitt 7.4 — inte att få någon motsvarighet i NFBL. Sådana ansökningar har i allmänhet avsett förfluten tid. Regeringen bör även efter ikraftträdandet ha möjlighet att tillämpa 62 § GFBL rörande folkbokföring som avser tid före den I juli 1991.

95 Föreskriften behandlas i författningskommentarerna till 40 § NFBL.

108 Mcd pastor avses samme pastor som förekommer 1 religionsfrihetslagen, dvs. kyrkoherden eler annan präst som ansvarar för handläggningen av medlemskapsärenden enligt religionsfrihetslagen (1951:680). Att arkivlagens (1990:782) bestämmelser är tillämpliga innebär bl. a. att vederbörande landsarkiv när som helst kan överta arkivhandlingarna från pastor.

Kyrkobokföringsmaterialet kommer även i framtiden att var underkastat den sekretess som följer av 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980: 100).

14.3¶Lag om fingerade personuppgifter

4§ Att rikspolisstyrelsen skall bestämma de fingerade uppgifterna och se till att dessa registreras inom folkbokföringen har berörts i den allmänna motiveringen.

Det är angeläget att inte fler fingerade uppgifter än nödvändigt kommer till användning i det enskilda fallet. Exempelvis torde det ofta saknas skäl att överväga användning av fingerade uppgifter om civilstånd och medborgarskap.

De överväganden som bör föregå rikspolisstyvrelsens beslut i fråga om omfattningen av de fingerade upgifterna är av sådan natur att något överklagande av beslutet inte bör få komma i fråga. En föreskrift om detta har tagits in i paragrafens sista stycke.

14.4¶Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

60 och 66 §§ och anvisningarna till 66 §

Ändringarna kommenteras i avsnitt 3.2.

14.5¶Lag om ändring i rättegångsbalken

10 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 153

14.7¶Lag om ändring i föräldrabalken

14.8¶Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)

Ändringarna innehåller inte några förslag till föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan. Kyrkomötets medverkan krävs därför inte i lagstiftningsärendet (punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen).

1 religionsfrihetslagen.

14.9¶Lag om ändring i lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken

Punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken föreskriver bl. a. att barn utom äktenskap som fötts före lagens ikraftträdande (den 1 januari 1970) ärver fadern om anteckning om barnet före arvfallet har gjorts i faderns personakt.

Av föreskrifter som riksskatteverket har utfärdat framgår att sådan anteckning i första hand görs efter anmälan från barnet. För anteckning krävs att faderskapet är tillförlitligen styrkt.

I den nya folkbokföringsorganisationen kommer personakterna inte att användas för registrering av folkbokföringsuppgifter. Uppgifter om faderskap och andra förhållanden kommer i stället att föras in i folkbokföringens nya ADB-register enligt vad som följer av lagen om folkbokföringsregister.

Det framstår som angeläget att sådan anteckning av faderskap som avses i punkten 3 i övergångsbestämmelsen även kan göras inom den framtida folkbokföringen med den rättsverkan som följer av övergångsbestämmelsen. I bestämmelsen föreslås därför ett tillägg med denna innebörd.

Personer som har avlidit före den 1 juli 1991 kommer inte att tas med i de nva folkbokföringsregistren. För dessa får anteckning om faderskapet även fortsättningsvis göras i personakten.

14.10¶Lag om ändring i vallagen (1972: 620)

Folkbokföringens grundregister utgörs efter den 30 juni 1991 av lokala register som regleras i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister. Samtidigt kommer dock nuvarande regionala folkbokföringsregister (personband). som regleras 1 74 § folkbokföringskungörelsen (1967:495). att föras och användas bl. a. för att aktualisera ADB-register hos andra myndigheler.

Till att börja med kommer de nya lokala registren inte att innehålla 148

ner. Anledningen till detta är att alla relevanta uppgifter från personakterna inte har förts över till de lokala registren den I juli 1991. Främst mot denna bakgrund måste personbanden ännu under några år användas som underlag för fastställande av rösträtt enligt 4 kap. 2 och 11 §§.

När mantalsskrivning inte längre äger rum och stommar till mantalslängder inte framställs får personbanden också användas för beräkning av antalet röstberättigade enligt 2 kap. 48.

14.11¶Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Med stöd av datalagen kan myndigheter utnyttja det personregister som skattemyndigheten, med stöd av 74§ folkbokföringskungörelsen (1967:495), för på magnetband över befolkningen i länet (personbandet). Utnyttjandet av personbandet får främst ske för aktualisering, komplettering och kontroll av uppgifter i andra personregister. Skattemyndigheten kommer att föra personbandet även under tiden intill dess frågan om hur den framtida aviseringsverksamheten inom folkbokföringen bör vara utformad har fått sin lösning. Fr. o. m. den I juli 1991 för skattemyndigheten också nya datoriserade register för folkbokföring i enlighet med vad som följer av lagen om folkbokföringsregister. Dessa sistnämnda register skall av flera skäl inte i första hand användas för att förse andra register med uppgifter från folkbokföringen utan sådant uppgiftslämnande skall även under någon tid framöver ske med hjälp av personbandet.

Ändringen i 28 § datalagen görs för att klargöra att det är personbandet och inte de nya folkbokföringsregistren som myndigheter får utnyttja med stöd av andra stycket i 28 8.

14.12¶Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

7 kap. 15§ Bakgrunden till det nya andra stycket framgår av avsnitt 11.2. Eftersom det i första hand är uppgifter som överförs från folkbokföringen som behöver skyddas hos pastor bör sckretesskyddet vara utformat på motsvarande sätt som gäller för uppgifter i folkbokföringsverksamheten.

14.13¶Lag om ändring i namnlagen (1982:670)

30—38 §§ - Ändringarna innebär endast en anpassning till den nya folkbokföringsorganisationen där skattemyndigheten tar över alla arbetsuppgifter från pastorsämbetet, där försäkringskassorna medverkar och riksskatteverket inte deltar i den löpande handläggningen av ärenden som har anknytning till folkbokföringen samt länsrätten ersätter domkapitlet som överinstans.

395 När kyrkobokföringen upphör den 30 juni 1991 kommer födelse- och

149 dopboken varken att föras eller finnas tillgänglig hos skattemyndigheten. I

namnförhållanden 1 det folkbokföringsmaterial, främst det lokala ADBbaserade folkbokföringsregistret, som är tillgängligt hos skattemyndigheten.

Övergångsbestämmelserna Den 30 juni 1991 upphör folkbokföringsverksamheten hos pastorsämbetet. De ärenden som då inte är avgjorda skall överföras till skattemyndigheten. Även namnärenden hos riksskatteverket skall överlämnas till skattemyndigheten för vidare prövning. Vad som nu sagts framgår av andra punkten. .

Avgöranden av pastorsämbetet som har överklagats skall handläggas enligt äldre bestämmelser. Detta följer av tredje punkten och innebär bl. a. att pågående handläggning hos domkapitlet inte skall avbrytas.

14.14¶Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag

Ändringen kommenteras i avsnitt 3.4.

14.15¶Lag om ändring i äktenskapsbalken

3 kap. I $

Att hindersprövning skall kunna begäras hos samtliga skattekontor och försäkringskassckontor framgår av avsnitt 10.2.

4 kap. 5§ När hindersprövning inte längre sker i en församling inom svenska kyrkan skall den föreskrift upphävas som säger att intyg om hindersprövning inte behövs för vigsel som förrättas av en präst som tjänstgör i den församling där hindersprövningen har gjorts. I framtiden skall således intyg om hin-

dersprövning alltid företes. | | Ne

4 kap. 8§ Föreskrifter om skyldighet för vigselförrättare att underrätta folkbokföringen om vigsel finns för närvarande i folkbokföringskungörelsen. I fram-: tiden bör föreskrifter om vanligt förekommande underrättelser till skatte- . myndigheten om grundläggande folkbokföringsförhållanden inte ges i fristående författningar utan tas in i de regelverk som behandlar den fråga som underrättelsen avser. Med denna utgångspunkt bör underrättelse om vigsel regleras i äktenskapsbalken, lämpligen i en ny paragraf i'4 kap. 150

15 kap. 4§ Första stycket berörs inte av reformen.

När domkapitlet inte längre beslutar i ärenden om hindersprövning eller förrättande av vigsel enligt 2 § kan andra stycket upphävas.

18 kap. 5§ I den nya folkbokföringsorganisationen skall uppgifter om ingångna ciler upplösta äktenskap för folkbokförda personer, liksom andra folkbokföringsuppgifter, inte antecknas i kyrkoböcker utan registreras i lokala folkbokföringsregister som förs med hjälp av ADB. Dessa ADB-rcgister regleras i lagen (1990:1536) om. folkbokföringsregister. Av 6 § 7 i den lagen framgår att uppgift om ingånget eller upplöst äktenskap kan utläsas såsom en uppgift om civilstånd.

Övergångsbestämmelserna Ärenden om hindersprövning som inte har avslutats före ikraftträdandet skall enligt andra punkten slutföras av skattemyndigheten.

Däremot skall överklaganden av beslut av pastorsämbetet som har meddelats före ikraftträdandet handläggas enligt äldre bestämmelser. Av tredje punkten framgår att motsvarande också skall gälla överklagande av beslut av präst inom svenska kyrkan om förrättande av vigsel.

14.16¶Lag om ändring i församlingslagen (1988:180)

När folkbokföring endast kan ske i territoriella församlingar behöver vissa justeringar göras i lagen. Förslaget syftar huvudsakligen till att anpassa för- : samlingslagen till denna förändring. 151

4 kap.

Upphävandet av anmälningsskyldigheten vid dödsfall innebär att de inle-

dande bestämmelserna i 4 kap. skall ändras.

3 och 5 §§

5 kap. 9§

14.18¶Lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister

Enligt min mening innebär inte ändringarna att ett nytt personregister

inrättas. Något yttrande från datainspektionen enligt 2 a§ datalagen . .

(1973:289) behöver därför inte inhämtas. oe 152

6§ Prop. 1990/91: 153

Av avsnitt 8.2 framgår att folkbokföringen skall utvisa om en person har fått medgivande att använda fingerade personuppgifter. Detta sker bl.a. genom att uppgiften registreras 1 det lokala folkbokföringsregistret såsom en grund för den avregistrering av de verkliga personuppgifterna som skall följa på ett medgivande. I första hand blir det i avregistreringsärendet som sammankopplingen mellan de verkliga och fingerade uppgifterna kan göras.

15¶Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. folkbokföringslag,

2. Jag om införande av folkbokföringslagen,

3. lag om fingerade personuppgifter,

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

5. lag om ändring i rättegångsbalken,

6. lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,

7. lag om ändring i föräldrabalken,

8. Jag om ändring i lagen (1969:629) om ändring i ärvdabalken,

9. lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680),

10. lag om ändring i vallagen (1972:620),

11. lag om ändring i datalagen (1973:289),

12. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100).

13. lag om ändring i namnlagen (1982:670).

14. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

15. lag om ändring i äktenskapsbalken,

16. lag om ändring i församlingslagen (1988:180),

17. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144).

18. lag om ändring i lagen (1990: 1536) om folkbokföringsregister,

19. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

20. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

21. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

22. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,

23. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,

24. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 25. lag om ändring i kungörelsen (1953:524) angående upphävande av

skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling m. m.,

26. lag om ändring i ärvdabalken, 27. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, 28. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun-

dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, 153

29. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, Prop. 1990/91: 153 30. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, 31. lag om ändring i brottsbalken, 32. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitcring av skatt, m. m., 33. lag om ändring i lagen (1969: 246) om domstolar i fastighetsmål, 34. lag om ändring I lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 35. lag om ändring i lagen (1972: 119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, 36. lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade, 37. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), 38. lag om ändring i kommunallagen (1977:179), 39. lag om ändring i högskolelagen (1977:218),. 40. lag om ändring i lagen (1978:28) om försäkringsdomstolen, 41. lag om ändring i familjebidragslagen (1978:520), 42. lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelningsdelegerade, 43. lag om ändring i lagen (1979: 560) om transportförmedling, 44. lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning, 45. Jag om ändring i fastighetstaxeringlagen (1979:1152), 46. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl., 47. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343), 48. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), 49. lag om ändring i lagen (1981:324) om medborgarvittnen, 50. lag om ändring i lagen (1981:1216) om kyrklig beredskap, 51. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande, 52. lag om ändring i lagen (1984:533) om arbetsställenummer m. m., 53. lag om ändring i vuxenutbildningslagen (1984:1118), 54. lag om ändring i skollagen (1985: 100), 55. lag om ändring i lagen (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare, 56. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), 57. lag om ändring i lagen (1988:491) om skätteutjämningsbidrag, 58. lag om ändring i lagen (1988:786) om bostadsbidrag, 59. lag om ändring i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande, 60. lag om ändring i lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare, 61. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av arbetgivaravgifter och allmän löneavgift.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

lagt fram.

- . Bilaga I

1¶Förslag till

Folkbokföringslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser 18 Folkbokföring sker fortlöpande genom registrering i folkbokföringsregister hos skattemyndigheten.

28 Bestämmelser om folkbokföringsregistret hos skattemyndigheten och andra register för folkbokföringen finns i lagen (0000:00) om folkbokföringsregister.

Definitioner, m. m. 3§ I denna lag avses med

folkbokföringsmyndighet: riksskatteverket och skattemyndighet folkbokföringsort: den församling i vilken en person är folkbokförd,

folkbokföringsfastighet: den fastighet på vilken en person är folkbokförd,

bostadsadress: den adress som avser bostaden på den fastighet där en person skall vara folkbokförd,

postadress: den adress till vilken en persons post skall delas ut för att regelmässigt nå honom,

sambor: en ogift kvinna och en ogift man som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden,

barn: barn, styvbarn och fosterbarn,

familj: makar, sambor och barn.

Personnummer 48 För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som identitetsbeteckning. Vidare fastställs personnummer för personer som inte är folkbokförda i de fall som anges i lag. Personnumret anger födelsetid samt innehåller vidare födelsenummer och kontrollsitfra.

Födelsetiden anges med sex siffror, två för året, två för månaden och två för dagen i nu nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre siffror och är udda för man och jämnt för kvinna.

Mellan födelsetiden och födelsenumret sätts ett bindestreck som byts mot ett plustecken när en person fyller 100 år.

Folkbokföringens giltighet vid flyttning

5§ Vid flyttning gäller folkbokföringen från och med flyttningsdagen om anmälan görs i enlighet med bestämmelserna i 27 §. Kommer anmälan in senare gäller folkbokföringen från och med den dag då anmälan kom in.

Har beslut om folkbokföring meddelats utan föregående anmälan, gäller folkbokföringen från och med beslutets dag. 156

68 Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara folkbokförd på utflyttningsorten från och med den dag då han är folkbokförd på = Bilaga Il inflyttningsorten.

Vid flyttning till utlandet upphör folkbokföringen att gälla från och med utresedagen. Anmäls flyttning till utlandet efter utresedagen, upphör dock folkbokföringen att gälla från och med den dag anmälan kom in.

Upptagande i folkbokföringen

7§ Ett barn som föds levande här i landet skall folkbokföras om inte annat följer av 10 §. Barnet folkbokförs i den församling där modern är folkbokförd. Är modern inte folkbokförd eller är hon okänd folkbokförs barnet i den församling där det har fötts. Hittebarn folkbokförs i den församling där det har påträlflats.

Ett barn som föds utom landet av en kvinna som är folkbokförd med stöd av bestämmelsen i 18 § skall folkbokföras i den församling där modern är folkbokförd.

8§ Den som kan antas komma att tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under sex månader i följd skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet under sex månader i följd skall folkbokföras om han sammanlever med sin familj här, har anställning här eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här.

Undantag från bestämmelserna i första stycket anges i 9, 10 och 20 83§.

98 En här i landet bosatt utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte föreligger synnerliga skäl för att så ändå sker.

108 Den som tillhör främmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning folkbokförs endast om han är svensk medborgare eller om han, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller dess betjäning. Detta gäller även sådan persons familjemedlem eller tjänare.

Rätt folkbokföringsort m. m.

118 Var och en folkbokförs 1 den territoriella församling och på den fastighet där han är bosatt om inte annat följer av bestämmelserna i 12— 2188.

128 En person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller. när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt vistas under dygnsvilan. Den som enligt denna regel kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist.

En person skall anses vistas regelmässigt på en fastighet där han under sin normala hvsföring tillbringar dvgnsvilan minst en gäng i veckan eller i samma omfattning men med annan förläggning i tiden.

Undantag. från bestämmelserna i första och andra styckena anges i 13 16 och 18—22 83. 157

138 Om en person under cen bestämd tid av högst sex månader regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där han har sitt Bilaga I egentliga hemvist anses detta inte leda till ändrad bosättning.

Vistelse som föranleds enbart av uppdrag som riksdagsledamot eler av värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänsteplikt anses inte leda till ändrad

bosättning. | i |

148 En person, som under en bestämd tid tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet inom landet än den där hans familj är bosatt, skall folkbokföras hos familjen så länge sammanlevnaden fortsätter.

158 En elev under aderton år som har sitt egentliga hemvist tillsammans med föräldrar eller andra anhöriga anses bosatt där även om han till följd av skolgången regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet.

17§ Även om en person inte är bosatt på viss fastighet, anses han dock bosatt i viss församling, om det med tillämpning av församlingens område av bestämmelserna i 12—16 §§ om fastighet kan anses att han är bosatt inom området,

18§ Den som är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst folkbokförs under denna tjänstgöring jämte medföljande make eller sambo samt barn under aderton år i den församling i vilken den utsände senast var eller hade bort vara folkbokförd. De folkbokförs då på den fastighet där den utsände förut var bokförd eller om ändrade förhållanden föranleder det, under rubrik på församlingen skrivna.

Skattemyndigheten kan också medge den utsände att med medföljande make eller sambo samt barn under aderton år folkbokföras på viss fastighet i församling där han eller maken äger eller innehar fast egendom eller innehar en bostad med bostadsrätt.

Vad som sägs om medföljande barn skall gälla även barn under aderton år eller äldre barn för vilka föräldrarna fortfarande har försörjningsplikt enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken som för sin skolgång vistas i utlandet på annan ort än den där den utsände är stationerad.

198 Den som för vård eller tillsyn vistas i ett sådant servicehus för äldre människor som avses i 208 socialtjänstlagen (1980:620) (kommunalt servicehus) i annan församling än den, där han rätteligen var eller hade bort vara folkbokförd när han flyttade till servicehuset, får folkbokföras i sistnämnda församling. Han folkbokförs då på den fastighet där han förut var eller bort vara bokförd, eller under rubriken på församlingen skrivna eller, om särskilda skäl föreligger, på en annan fastighet.

Den som för vård eller tillsyn vistas i ett kommunalt servicehus och är folkbokförd i den församling där servicehuset ligger får folkbokföras på en annan fastighet i församlingen om det föreligger särskilda skäl.

38§ Frågor om förseningsavgift prövas av skattemyndigheten.

39§ Beslut om påförande av förseningsavgift överklagas hos länsrätten. Överklagandet skall ha kommit in till skattemyndigheten senast två månader efter det den anmälnings- eller uppgiftsskyldige fått del av beslutet.

408 Ett beslut eller en dom att påföra någon förseningsavgift får verkställas genast, om inte annat förordnas.

Verkställighet enligt utsökningsbalken får ske.

Om uppbörd och indrivning av förseningsavgift gäller uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får ske vid indrivning av förseningsavgitt.

418 Vite kan av skattemyndigheten föreläggas den som inte efterkommer en anmaning enligt 31 § eller den fastighetsägare som underlåter att lämna uppgift enligt 32 3.

Vite får inte fastställas till lägre belopp än 500 kronor.

Ett beslut att förelägga vite får inte överklagas annat än i samband med att vitet döms ut.

Frågor om utdömande av vite prövas av länsrätten. I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985: 205) om viten.

428 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet av sin anmälnings- eller uppgiftsskyldighet enligt 27, 28 eller 31 § första stycket döms till böter.

I ringa fall döms inte till ansvar enligt första stycket.

Övriga bestämmelser

438 Föreståndaren för en inrättning som avses i 19 och 20 3§ är skyldig att på begäran av en skattemyndighet lämna de uppgifter som fordras för folkbokföring enligt dessa paragrafer.

448 Om det föreligger synnerliga skäl kan regeringen eler myndighet. 162

folkbokföras med avvikelse från denna lag. Bilaga I 458 Närmare föreskrifter för tillämpning av denna lag meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991.

Förteckning över remissinstanserna, (SOU Prop. 1990/91: 153 Bilaga 2 1988:10) Rätt adress

Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1988:10) Rätt adress avgetts av riksåklagaren (RÅ). rikspolisstyrelsen (RPS), datainspektionen, riksförsäkringsverket (REV), postverket, riksskatteverket (RSV), statens invandrarverk, statskontoret, statistiska centralbyrån (SCB), statens person- och adressregisternämnd (SPAR), Göta hovrätt. kammarrätten i Sundsvall, länsrätten t Stockholms län, länsrätten 1 Malmöhus län. länsrätten I Värmlands län, riksdagens ombudsmän (JO). justitiekanslern, cent-

ralnämnden för fastighetsdata, värnpliktsverket, räiddningsverket. trafiksäkerhetsverket, svenska kyrkans centralstyrelse, Centralorganisationen

SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund, Föreningen svenskar i världen, Företagens upppiftstämnardelegation (FUD), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

RÅ har bifogat yttranden som han har hämtat in från överåklagaren i Stockholm, regionäklagarmyndigheterna i Göteborg och Luleå.

RPS har bifogat yttrande som styrelsen har hämtat in från polismyndigheten i Malmö.

RSV har under remissarbetets gång erhållit yttranden från fyra länsskattemyndigheter, fyra lokala skattemyndigheter och fem kyrkobokföringsinspektörer.

Svenska kyrkans centralstyrelse har bifogat vttrande som styrelsen har hämtat in från svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastorats-

förvaltning.

1990:50) Ny folkbokföringslag Bilaga 3

Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1990:50) Ny folkbokföringslag avgetts av justitiekanslern, domstolsverket, riksåklagaren, datainspektionen, värnpliktsverket, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, riksskatteverket. riksarkivet, statens invandrarverk, statskontoret. riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, statens person- och adressregisternämnd, rikspolisstyrelsen, statens arbetsgivarverk, Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Malmöhus län, länsrätten i Värmlands län, riksdagens ombudsmän, kriminalvärdsstyrelsen, statens räddningsverk, trafiksäkerhetsverket, generaltullstyrelsen, universitets- och högskolcämbetet genom yttrande upprättade av juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, centrala studiestödsnämnden, skolöverstyrelsen, plan- och bostadsverket, centralnämnden för fastighetsdata, patent- och registreringsverket, statens löne- och pensionsverk, svenska kyrkans centralstyrelse, Svenska kyrkans församlings- och pasto-

ratsförbund, Karlskrona amiralitetsförsamling, Centralorganisationen

SACO genom yttrande från JUSEK, Landstingsförbundet. riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige, Svenska kommunförbundet, Sveriges advo-

katsamfund, och Tjänstemännens Centralorganisation.

Yttranden har också kommit in från Göteborgs kommun, gemensamt

från finska församlingen och tyska församlingarna i Stockholm och Göte-

borg. stiftsadjunkt Stig Jansson. domkapitlet i Västerås stift, Uppsala kommun och Sveriges förenade studentkårer.

1990:109) Författningsförslag med anledning av ny Bilaga4

folkbokföringsorganisation m. m.

Efter remiss har yttranden över lagförslagen i betänkandet (SOU 1990:109) Författningsförslag med anledning av ny folkbokföringsorgani-

sation m. m. avgetts av datainspektionen, domstolsverket, riksförsäkringsverket, riksskatteverket, riksarkivet, statistiska centralbyrån, statens person- och adressregisternämnd, kammarrätten i Göteborg, domkapitlet i Lunds stift, patent- och registreringsverket, försäkringskasseförbundet. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, svenska kyrkans centralstvrelse, Göteborgs tyska församling, Karlskrona amiralitetsförsamling, Finska församlingen i Stockholm, Tyska församlingen i Stockholm och socialstyrelsen.

Bilaga 5 Folkbokföringslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledunde bestämmelser 18 Folkbokföring sker fortlöpande i register som skattemyndigheten för enligt särskilda bestämmelser.

Nyfödda barns folkbokföring 2§ Ett barn som föds levande här i landet skall folkbokföras om inte annat följer av 5 §. Aven ett barn som föds utom landet av en kvinna som är folkbokförd här skall folkbokföras.

Folkbokföring vid inflyttning till landet

38 Den som efter inflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år skall folkbokföras. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall folkbokföras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här.

Undantag från första stycket anges i 4 och 5 88.

48 En utlänning som är skyldig att ha uppehållstillstånd skall inte folkbokföras om han saknar sådant tillstånd och det inte finns synnerliga skäl för att han ändå folkbokförs.

58 Den som tillhör en ffrämmande makts beskickning eller lönade konsulat eller dess betjäning eller är berättigad till förmåner enligt 4§ lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, folkbokförs endast om han är svensk medborgare eller om han, utan att vara svensk medborgare, var bosatt här när han kom att tillhöra beskickningen, konsulatet eller organisationen eller dess betjäning. Detta gäller även en sådan persons familjemedlem eller tjänare.

Rätt folkbokföringsort m.m.

68 En person skall folkbokföras på den fastighet och i den territoriella församling där han enligt 7—13 §§ är att anse som bosatt.

Ett nyfött barn folkbokförs i den församling där modern är folkbokförd eller, om modern inte är folkbokförd, i den församling där det har fötts. Hittebarn folkbokförs i den församling där det har påträffats,

Undantag från första stycket anges i 14—16 §§.

78 En person anses vara bosatt på den fastighet där han regelmässigt tuillbringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dvygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han samman- 167

lever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses — Prop. 1990/91:153 ha sitt egentliga hemvist. Bilaga 5

En person skall anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet där han under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med annan förläggning i tiden.

Undantag från första stycket anges i 8—11 §§.

8§ Om cen person under en på förhand bestämd tid av högst sex månader regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där han har sitt egentliga hemvist. anses detta inte leda till ändrad bosättning.

98 En person, som under en på förhand bestämd tid regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där hans familj är bosatt, anses bosatt hos familjen.

108 En vistelse anses inte leda till ändrad bosättning om den föranleds enbart av

I. uppdrag som riksdagsledamot. 2. fullgörande av värnplikt eller vapenfri tjänsteplikt, 3. vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller

vård av missbrukare.

118 En elev under 18 år som har sitt egentliga hemvist tillsammans med föräldrar elter andra anhöriga anses bosatt där även om han till följd av skolgången regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet.

Första stycket tillämpas även efter det att eleven fyllt 18 år så länge han genomgår grund- eller gymnasieskola eller motsvarande utbildning.

12§ Den som inte regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på någon fastighet eller regelmässigt tillbringar dygnsvilan endast på en fastighet där han med tillämpning av 108 inte skall anses bosatt. anses bosatt på den fastighet till vilken han med hänsyn till sina familje- och arbetsförhållanden och övriga omständigheter kan anses ha sin starkaste anknytning.

138 Även om en person inte kan anses bosatt på en fastighet, anses han dock bosatt i en församling, om han med tillämpning av 7—12 8§ kan anses bosatt inom församlingen.

148 Den som är utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst folkboktörs under denna tjänstgöring tillsammans med sin medföljande famil; på den fastighet och i den församling där den utsände senast var eller borde ha varit folkbokförd eller, om ändrade förhållanden föranleder det, endast i församlingen.

Den utsände får efter ansökan medges att tillsammans med sin medföljande familj folkbokföras på en fastighet i en församling där han eller någon annan i familjen äger eller innehar fast egendom eller innehar en bostad med bostadsrätt.

Vad som sägs i 113 skall tillämpas på medföljande barn som för skolgång vistas I utlandet på annan ort än den där den utsände är stationerad.

158 Den som för service och omvårdnad har en sådan bostad för äldre människor som avses i 203 socialtjänstlagen (1980:620) i en annan församling än den, där han var eller borde ha varit folkbokförd när han flyttade till den aktuella bostaden får folkbokföras i sistnämnda församling. Han folkbokförs då på den fastighet där han förut var eller borde ha : 168

varit folkbokförd eller endast i församlingen eller, om det finns särskilda — Prop. 1990/91:153 skäl, på en annan fastighet. Bilaga 5

Den som för service och omvårdnad har en sådan bostad som anges i

första stycket och är folkbokförd i den församling där bostaden ligger fär folkbokföras på en annan fastighet i församlingen om det finns särskilda

skäl.

Första och andra styckena skall även tillämpas på den som vistas i ett hem för äldre som drivs av någon annan än kommunen om boendet med

hänsyn till upplåtelseform och tillgång till vård kan anses motsvara vistelse

som avses i första stycket.

168 En person som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för en allvarlig eller upprepad brottslighet, förföljelser eller trakasserier på annat sätt. får, om han flyttat eller avser att flytta, efter ansökan medges att vara folkbok-

förd på den gamla folkbokföringsorten i högst tre år (kvarskrivning). När det inte längre finns skäl för kvarskrivning skall den upphöra.

Kvarskrivning får även avse den utsatte personens medflyttande familj.

178 För utredning av frågor om kvarskrivning får skattemyndigheten anlita biträde av polismyndighet.

Personnummer

188 För varje folkbokförd person fastställs ett personnummer som identitetsbeteckning. Vidare fastställs personnummer för personer som inte är

folkbokförda i de fall som anges i lag eller annan författning.

Personnumret innehåller födelsetid, födelsenummer och kontrollsiffra.

Födelsetiden anges med sex siffror. två för året. två för månaden och två för dagen i nu nämnd ordning.

Födelsenumret består av tre siffror och är udda för män och jämnt för

kvinnor.

Mellan födelsetiden och födelsenumret sätts ett bindestreck som byts ut mot ett plustecken när en person fyller 100 år.

Avregistrering från folkbokföringen

198 Den som avlider eller dödförklaras skall avregistreras från folkbokföringen.

208 Den som efter utflyttning kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst

ett år skall avregistreras från folkbokföringen som utflyttad om inte annat följer av 14 8. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa

sin dygnsvila både inom och utom landet skall avregistreras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet.

218 Den som oavbrutet under två år i följd saknat känt hemvist avregistreras från folkbokföringen som obefintlig. Den som folkbokförts med

fingerade personuppgifter skall avregistreras såvitt avser de tidigare uppgÖfterna. |

228 Den som flyttat till ett annat nordiskt land får avregistreras från folkbokföringen endast med stöd av ett internordiskt flyttningsbevis. 169

Anmälningar och ansökningar m.m.

Bilaga 5

238 Anmälan enligt denna lag skall göras skriftligen, om inte annat anges.

Om det finns särskilda skäl får skattemyndigheten begära att anmälan eller uppgift skall lämnas vid personlig inställelse.

248 Ett barns födelse skall anmälas till skattemyndigheten om barnet föds inom landet eller utom landet av en kvinna som är folkbokförd här.

Föds barnet på ett sjukhus eller enskilt sjukhem gör inrättningen anmälan. Om en barnmorska hjälper till vid födelsen i annat fall, gör hon födelseanmälan. Anmälan skall ske så snart som möjligt.

I andra fall skall barnets vårdnadshavare göra anmälan inom en månad från födelsen.

Anmälan enligt första stycket skall göras för en nyfödd, som efter födelsen andats eller visat något annat livstecken, samt dödfödd som avlidit efter utgången av tjugoåttonde havandeskapsveckan.

258 Den som flyttat skall inom en vecka anmäla flyttningen till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller ett postkontor.

Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan enligt första stycket om postadressen skall gälla för minst sex månader.

268 Den som flyttat in från utlandet skall göra anmälan om inflyttningen till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. Detsamma gäller den som är registrerad som obefintlig och skall folkbokföras.

278 Den som är folkbokförd och avser att flytta till utlandet skall anmäla detta till en skattemyndighet eller en allmän försäkringskassa. Anmälan skall göras senast en vecka före utresan och skall innehålla uppgift om utresedagen. Om utresan ställs in eller skjuts upp skall detta anmälas senast den tidigare uppgivna utresedagen.

288 Anmälan enligt 25 eller 26 § skall innehålla

I. namn och personnummer,

2. datum för ändring av bostads- eller postadress,

3. ny bostads- och postadress samt dess beräknade giltighetstid,

4. registerbeteckning för den fastighet som den nya bostadsadressen avser,

5. uppgift om vem som upplåtit den fastighet eller bostadslägenhet som den nya bostadsadressen avser.

Uppgift om bostads- eller postadress enligt första stycket 3 som avser en lägenhet i flerfamiljshus bör innehålla den beteckning för lägenheten som fastighetsägaren använder. Anmälan enligt 26 8 skall dessutom innehålla uppgift om inflyttningsdag till landet, avsikten med vistelsen här och dess beräknade varaktighet samt de uppgifter som får föras in i folkbokföringsregistret enligt lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister.

298 Anmälan enligt 27 § skall innehålla

. namn och personnummer, . bostads- och postadress i Sverige, . datum för utresan. . adress i utlandet samt uppgift om bostadstyp. . avsikten med vistelsen och dess beräknade varaktighet,

OovrBLWIV—-. arbetsgivare under vistelsen i utlandet. 170

förhyrs. Bilaga 5

308 För barn under 18 år skall anmälan enligt 25, 26 eller 27 § göras av barnets vårdnadshavare. Barn som har fyllt sexton år har dock rätt att själv göra sådan anmälan.

För barn under 18 år får ansökan enligt 16 § göras av endast en vårdnadshavare om syftet med ansökningen är att skydda mot den andre vårdnadshavaren.

318 Om det kan antas att en person är skyldig att göra anmälan enligt

denna lag, får skattemyndigheten förelägga honom att antingen göra en sådan anmälan eller lämna de uppgifter som behövs för bedömningen av hans folkbokföring. I föreläggandet skall anges vilka uppgifter som skall lämnas. Sådana uppgifter skall lämnas skriftligt om inte annat har angetts i föreläggandet. |

Om ctt barns vårdnadshavare inte anmält barnets förnamn inom före-

skriven tid enligt 30 § namnlagen (1982:670). får skattemyndigheten förelägga barnets vårdnadshavare att inom viss tid fullgöra denna skyldighet.

328 Skattemyndigheten får förelägga en fastighetsägare eller innehavare

av bostadslägenhet, som upplåter en bostad åt någon annan, att uppge till vem han upplåter bostad och om denne med hans medgivande upplåter bostaden åt annan samt vilka personer som enligt hans kännedom bor i fastigheten respektive lägenheten. I fråga om en person som bor i flerfamiljshus får föreläggandet också avse uppgift om den beteckning (lägen-

hetsnummer) som fastighetsägaren använder för bostadslägenheten.

338 Bestämmelser om dödsbevis och intyg om dödsorsaken finns i begravningstagen (1990:1144).

Beslut om folkbokföring m.m.

348 Skattemyndigheten beslutar i ärende enligt denna lag efter anmälan eller ansökan eller annars när det finns skäl till det.

Rör ärendet folkbokföring på fastighet eller i församling beslutar skattemyndigheten i det län där fastigheten eller församlingen är belägen.

Personnummer enligt 18§ första stycket andra meningen fastställs av

den skattemyndighet som bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen förordnar.

I övriga ärenden beslutar den skattemyndighet inom vars verksamhetsområde en person är eller senast har varit folkbokförd.

358 Vid flyttning gäller den nya folkbokföringen från och med flytt-

ningsdagen om anmälan görs enligt 25 eller 26 §. Kommer anmälan in senare gäller folkbokföringen från och med den dag då anmälan kom in.

Har beslut om folkbokföring meddelats utan föregående anmälan, gäller folkbokföringen från och med beslutets dag.

368 Vid flyttning inom landet upphör den flyttande att vara folkbokförd

på utflyttningsorten från och med den dag då han är folkbokförd på

inflyttningsorten.

Vid flyttning till utlandet upphör folkbokföringen att gälla från och med 171

utresedagen. Anmäls flyttning till utlandet efter utresedagen, upphör dock — Prop. 1990/91:153 folkbokföringen att gälla från och med den dag anmälan kom in. Bilaga 5

Vite

378 Vite kan av skattemyndigheten föreläggas den som inte följer ett föreläggande enligt 31 eller 32 8.

Överklagande

388 En skattemyndighets beslut överklagas hos länsrätten. Beslut om personnummer överklagas dock hos riksskatteverket.

Ett beslut om någons folkbokföring enligt 3—16 och 20—22 §§ får överklagas av den person vars folkbokföring det gäller, av en kommun som berörs av beslutet och av riksskatteverket. Ett överklagande av cn kommun eller riksskatteverket skall ha kommit in till skattemyndigheten inom tre veckor från det att beslutet meddelades.

Ett beslut i en annan fråga än som avses i andra stycket får överklagas utan begränsning till viss tid.

398 Riksskatteverkets beslut om personnummer får inte överklagas.

Föreläggande vid vite får inte överklagas.

Straff 408 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 25 eller 26 § skall dömas till böter.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.

Föreskrifter om ikraftträdandet av denna lag meddelas i lagen

(1991:000) om införande av folkbokföringslagen (1991:000).

Lag om införande av folkbokföringslagen (1991:000) Bilaga 5

Härigenom föreskrivs följande.

18 Denna lag och folkbokföringslagen (1991:000) träder i kraft den 1 juli 1991. Vid ikraftträdandet upphävs folkbokföringslagen (1967:198) med de

begränsningar som följer av denna lag. |

28 Ett kyrkobokföringsärende hos pastorsämbetet som inte har avslutats före ikraftträdandet skall prövas av skattemyndigheten.

38 Iewu kyrkobokföringsärende som har väckts före ikraftträdandet skall 11—28 §§ i den gamla lagen tillämpas i fråga om att för tid före ikraftträ-

dandet bestämma cen persons kyrkobokföringsfastighet, kyrkobokföringsort, kyrkobokföring under viss rubrik eller registrering 1 obefintligregister.

Har ett beslut av pastorsämbetet överklagats eller underställts myndig-

het eller domstol före ikraftträdandet gäller i ett sådant ärende även 45—

53 §§ i den gamla lagen. När ett avgörande föreligger i ett överklagat eller underställt ärende skall den myndighet eller domstol som har beslutat genast underrätta skattemyndigheten.

48 Den som är kyrkobokförd enligt den gamla lagen skall på motsvarande sätt anses som folkbokförd enligt den nya lagen.

5§ Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om kyrkobokföring i icke-territoriell församling skall i stället avse medlemskap i en sådan församling.

68 Frågor om medlemskap i icke-territoriell församling prövas och regi-

streras av skattemyndigheten inom vars område personen är tolkbokförd.

7§8 Skattemyndighetens beslut i frågor om medlemskap i en icke-territoriell församling får överklagas hos länsrätten.

9§ Pastor skall i enlighet med arkivlagens (1990:782) bestämmelser svara för värden av de kyrkobokföringshandlingar som har bildats före den Hjuli 1991. till dess att handlingarna har överlämnats till en statlig arkivmyndighet.

Pastoratet skall svara för att pastor har personal, lokaler och vad som i övrigt behövs för arkivvärden.

Lag om fingerade personuppgifter Bilaga 5

Härigenom föreskrivs följande.

1§ Om det finns en uppenbar risk att en person som är folkbokförd i

landet kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet och om personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt, får Stockholms tingsrätt efter skriftlig ansökan medge perso-

nen att använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fin gerade personuppgifter) under högst fem år.

Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter får även ges åt en

familjemedlem till en person som avses i första stycket, om personerna

varaktigt bor tillsammans.

28 Ansökan om medgivande enligt 13 görs av rikspolisstyrelsen efter

framställning från den som vill använda fingerade personuppgifter. Om rikspolisstyrelsen har avslagit en framställning från en enskild person får denne själv ansöka hos rätten om medgivande. En person som har fått eller begär medgivande för egen del får även göra framställan eller ansökan om medgivande för ett barn som personen är värdnadshavare för och varaktigt bor tillsammans med om syftet är att

skydda mot den andre vårdnadshavaren.

Ett beslut av rikspolisstyrelsen att inte göra ansökan hos rätten får inte överklagas.

38 Vid tingsrättens handläggning gäller lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden i tillämpliga delar.

48 Om ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har lämnats skall rikspolisstyrelsen skyndsamt se till att den person som har fått

medgivandet registreras inom folkbokföringen med de fingerade uppgifter

som styrelsen bestämmer.

De fingerade personuppgifterna skall bestämmas och registreras på ett sådant sätt att det inte därav framgår vilken person det är som använder uppgifterna.

Rikspolisstyrelsen skall bevaka att fingerade personuppgifter inte an-

vänds under längre tid än vad som har medgetts.

Rikspolisstyrelsens beslut enligt första stycket får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

4¶Förslag till Prop. 1990/91: 153

Bilaga 5

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 60, 66 §§ och punkt 1 av anvisningarna till 66 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 8!

Innefattar hemortskommunen flera församlingar sker beskattningen i den församling där den skattskyldige med tillämpning av reglerna om hemortskommun anses ha sin hemort.

Den som den 1 november året

näst före taxeringsåret är medlem i

en icke-territoriell församling anses

ha denna församling som hemort i

stället för den territoriella försam-

ling där han skall vara folkbokförd

om den församlingen ligger inom

den icke-territoriella församlingens

upptagningsområde.

668”

Med hemortskommun för- Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där stås I denna lag den kommun, där den skattskyldige författningsenligt den skattskyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året skall vara folkbokförd den I novemnäst före taxeringsåret. ber året före året näst före tax-

eringsåret.

För den, som varit under ett be- För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt skattningsår eller del därav bosatt här i riket utan att mantalsskriv- här i riket utan att han bort folkbokningsskyldighet i någon kommun föras i någon kommun den I nobeträffande honom förelegat för året vember året före året näst före taxnäst före taxeringsåret, skall såsom eringsåret, skall såsom hemortshemortskommun anses den kom- kommun anses den kommun, där mun, där han först varit bosatt un- han först varit bosatt under det år, der det år. som närmast föregätt som närmast föregått taxeringsåret. taxeringsåret.

För den som på grund av väsentlig anknytning, som avses i punkt I andra stycket av anvisningarna till 5 3 §. skall anses som bosatt här i riket skall såsom hemortskommun anses den kommun till vilken anknytningen varit starkast under året före taxeringsåret.

För dödsbo efter den som vid dödsfallet varit bosatt här i riket, skall såsom hemortskommun anses den avlidens hemortskommun.

Anvisningar

till 66 §

1." Av bestämmelserna i denna 1. Av bestämmelserna 1 denna

paragraf, jämförda med föreskrif- paragraf. jämförda med föreskrif-

Senaste Iydelse 1986:473. " Senaste delse 1986-1113.

175 > Senaste lydelse 1986:473.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lvdelse

Bilaga 5

terna i 68 §. framgår, att för den terna i 683, framgår, att för den som under ett beskattningsår eller som under ett beskattningsår eller

del därav stadigvarande vistats här del därav stadigvarande vistats här

i riket utan att mantalsskrivnings- 1 riket utan att han bort vara folkskyldighet i någon kommun beträf- bokförd i någon kommun den I no- Jande honom förelegat för året näst vember året före året näst före taxföre taxeringsåret, skall såsom eringsäret, skall såsom hemortshemortskommun anses den kom- kommun anses den kommun, där mun, där han under det år, som han under det år, som närmast fönärmast föregått taxeringsåret, regäll taxeringsåret. först vistats, först vistats, utan att vistelsen varit utan att vistelsen varit allenast tillallenast tillfällig. fällig.

Denna lag träder i kraft den I juli 1991 och tillämpas första gängen vid 1992 års taxering.

Lag om ändring i rättegångsbalken Bilaga 5

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken!

dels att 14 kap. 6 § ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbok-

förd”, .

dels att 10 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten 1 den ort, där svaranden har sitt hemvist.

Är svaranden mantalsskriven å Är svaranden folkbokförd i Sveri-

ort inom riket, anses den orten som = ge anses som hans hemvist den ort

hans hemvist. där han var folkbokförd den 1 november föregående år.

För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan

inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet. Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara. Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes där

han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket senast haft hemvist eller uppehållit sig.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 4 kap. 6 § den 1 juli 1991 och i övrigt

den 1 januari 1992.

! Senaste lydelse av 4 kap. 6 § 1988: 1328. ? Senaste lydelse 1947:616. 177

12 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 153

Bilaga 5 Lag om ändring i lagen (1991:000) om ändring i lagen

(1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag! att 13 i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:000) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag med 10020 kronor om året i enlighet med vad nedan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, jämväl för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare, som icke är svensk medborgare, säframt barnet fostras av någon såframt barnet eller endera av dess som är bosatt och mantalsskriven i föräldrar sedan minst sex månader riket eller ock barnet eller endera av vistas I riket. dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i riket.

Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex månader. Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.

1. Denna lag träder i kraft såvitt 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser I 8 första stycket den I janua- avser I $ första och andra styckena ri 1992 och i övrigt den 1 juli 1991. den I januari 1992 och i övrigt den

2. Äldre föreskrifter i 18 tredje I juli 1991. stycket om var barnet skall anses 2. Åldre föreskrifter i I $ första

vara bosatt gäller fortfarande för och andra styckena gäller fortfaranbarn som lämnat Sverige före de i fråga om bidrag som avser tid

ikraftträdandet. före den I januari 1992. Äldre före-

skrifter i 13 tredje stycket om var

barnet skall anses vara bosatt gäller

fortfarande för barn som lämnat

Sverige före den I juli 1991.

Denna lag träder i kraft den I januari 1992.

! Lagen omtryckt 1973:449. > Nuvarande lydelse enligt prop. 1990/91: 100 bil. 7, bilaga 7.1. 178

Bilaga 5

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken! dels att i 2 kap. 2 §, 4 kap. 6 och 10 §§ samt 19 kap. 8 § ordet ”kyrkobok-

förd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form,

dels att i 6 kap. 4 § ordet ”pastorsämbetet” skall bytas ut mot ”skattcemyndigheten”,

dels att 6 kap. 16 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

16§

Anmälan enligt 4 § andra stycket Anmälan enligt 4 § andra stycket om gemensam vårdnad för föräld- om gemensam vårdnad för föräldrar som inte är gifta med varandra rar som inte är gifta med varandra görs hos pastorsämbetet i den för- prövas av skattemyndigheten i det samling där barnet är kyrkobokfört. län där barnet är folkbokfört. An- Anmälan skall göras skriftligen av mälan skall göras skriftligen av båda föräldrarna. båda föräldrarna.

Beslut av pastorsämbetet får över- Anmälan enligt 4 § andra stycket klagas hos domkapitlet genom be- 2 görs hos valfri skattemyndighet elsvär. Domkapitlets beslut får över- ler allmän försäkringskassa. klagas hos kammarrätten. Beslut av — skattemyndigheten

överklagas hos länsrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991

2. Anmälan om gemensam vårdnad hos ett pastorsämbete som inte har registrerats före ikraftträdandet skall prövas av en skattemyndighet. I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

! Balken omtryckt 1990: 1526. 179

Bilaga 5

Lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680)

Härigenom föreskrivs i fråga om religionsfrihetslagen (1951:680)'

dels att i 7—11 och 13 88 ordet ”kyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form,

dels att 15 och 16 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 17—19 3838, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

158?

Över pastors beslut eller åtgärd Pastors beslut enligt denna lag får enligt denna lag må klagan föras. överklagas hos domkapitlet. Om sådan klagan skall, ändå att Domhkapitlets beslut får överklabeslutet eller åtgärden icke angår gas hos kammarrätten. kyrkobokföring. vad om klagan i fråga rörande kyrkobokföring är stadgat äga motsvarande tillämp- Hing.

Mot beslut eller åtgärd enligt den- Beslut enligt denna lag av den na lag av ämbetsman som avses i som avses i 14 § får överklagas hos 14§ föres talan hos kammarrätten kammarrätten. genom besvär.

16 §

Med pastor avses i denna lag den Med pastor avses i denna lag kyrsom ansvarar för kyrkobokföringen koherde i en församling i svenska i församling av svenska kyrkan eller kyrkan eller någon annan präst som del av sådan församling, som utgör domkapitlet har förordnat att sköta särskilt kvrkobokföringsdistrikt. de uppgifter som pastor har enligt

denna lag.

Har någon uppdrag att i kyrko- Domkapitlet får även förordna bokföringsärenden biträda pastor, någon annan att handlägga ärenskall uppdraget avse även ärenden den som pastor har enligt denna lag. enligt denna lag: dock må ej annan Endast den som är präst får dock ta än präst mottaga försäkran som av- emot försäkran som avses i 10§ ses i 10 § andra stycket. andra stycket.

17§

Svenska kyrkans centralstyrelse

skall föra register över medlemmar-

na i svenska kyrkan.

18§

Svenska kyrkans centralstyrelse

skall underrätta pastor om sådana

händelser inom folkbokföringen

! Senaste lydelse av 10 81970:766

118 1963:509.

? Senaste lydelse 1971:606. 180

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91::153

som kan föranleda en prövning av Bil aga 5 pastor enligt denna lag.

Pastor skall genast underrätta svenska kyrkans centralstyrelse när han har fattat beslut som rör en persons medlemskap i svenska kyrkan.

Svenska kyrkans centralstyrelse skall lämna de uppgifter till skatteförvaltningen om medlemskap i Svenska kyrkan som behövs för debitering och uppbörd av församlingsskatt och framställning av röstlängder.

198g

Pastoratet skall tillhandahålla personal, kontorslokaler, inventarier, material samt det som i övrigt behövs för att pastor skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lag om ändring i lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1969:621) om ändring i ärvdabalken! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. Är barn utom äktenskap fött 3. Är barn utom äktenskap fött

innan nya lagen trätt i kraft och innan nya lagen trätt i kraft och skulle icke arvsrätt mellan fadern skulle icke arvsrätt mellan fadern och barnet ha förelegat redan enligt och barnet ha förelegat redan enligt äldre lag, ärver barnet och dess äldre lag, ärver barnet och dess bröstarvingar fadern och dennes bröstarvingar fadern och dennes släktingar endast under förutsätt- släktingar endast under förutsättning att annan dödsbodelägare, bo- ning att annan dödsbodelägare, boutredningsman eller den som sitter utredningsman eller den som sitter i boet inom tre månader från döds- i boet inom tre månader från dödsfallet eller, om bouppteckningen fallet eller, om bouppteckningen förrättas senare, senast vid boupp- förrättas senare, senast vid bouppteckningen fått kännedom om ar- teckningen fått kännedom om arvingen eller anteckning om barnet vingen eller anteckning om barnet före arvfallet gjorts i personakt för före arvfallet gjorts i personakt eller arvlåtaren eller annan från vilken registrerats i folkbokföringen för arvingen härleder sin arvsrätt. arvlåtaren eller annan från vilken

arvingen härleder sin arvsrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse 1974:238. 182

Bilaga 5

Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen (1972: 620)!

dels att i 4 kap. 2, 11 och 148, 7 kap. 3§ samt 9 kap. 3§ ordet ”kyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form,

dels att i 5 kap. 3§ ordet ”kyrkobokföringsort” skall bytas ut mot ”folkbokföringsort”,

dels att 2 kap. 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

Vid tillämpning av 28 beräknas Vid tillämpning av 2§ beräknas antalet röstberättigade på grundval antalet röstberättigade på grundval av stommarna till mantalslängder- av skattemyndighetens personband na för året. Vid beräkningen anses den I november föregående år. Vid som röstberättigad varje svensk beräkningen anses som röstberättimedborgare som fyllt eller senare gad varje svensk medborgare som under kalenderåret fyller arton år. fyllt eller senare under kalenderåret

fyller arton år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Lagen omtryckt 1987:1334. Scnaste lydelse av

4 kap. 2 § 1990:363

4 kap. I 1§ 1990:363. ? Senaste lydelse 1988:1252. 183

Bilaga 5 Lag om ändring i datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrivs att 28 § datalagen (1973:289) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

288!

Den som begär att få uppgifter ur en myndighets personregister för ett sådant ändamål som avses i 26§ andra stycket I och 3 och som kan tillgodoses genom SPAR skall hänvisas till detta register.

Första stycket hindrar inte att en Första stycket hindrar inte att en skattemyndighet låter myndigheter skattemyndighet låter myndigheter vars verksamhet är begränsad till vars verksamhet är begränsad till länet utnyttja skattemyndighetens länet utnyttja annat register som personregister i stället för SPAR. skattemyndigheten för över befolk-

ningen Ii länet än sådant som avses i

lagen (1990:1536) om folkbokfö-

ringsregister.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, datainspektionen får föreskriva att en statlig myndighets personregister får utnyttjas av en annan myndighet för de ändamål som avses i 26 § andra stycket 1.

Föreskrifterna i denna paragraf inskränker inte myndigheternas skyldigheter enligt reglerna om allmänna handlingars offentlighet i tryckfrihetsförordningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

! Senaste lydelse 1990:365. 184

Bilaga 5

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 och 19 8§ sekretesslagen (1980: 100)!

skall ha följande lydelse. |

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

7 kap.

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen.

Sekretess gäller i ärende om med-

lemskap i svenska kyrkan, för upp-

gift om enskilds personliga förhål-

landen, om det av särskild anled-

ning kan antas att den enskilde eller

någon honom närstående lider men

om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Sekretess gäller hos polismyndighet för sådan uppgift om enskilds personliga förhållanden som hänför sig till

1. verksamhet som enbart innefattar hjälp eller annat bistånd åt enskild,

2. ärende om omhändertagande eller handräckning enligt lagstiftningen om viss psykiatrisk vård eller om vård av missbrukare utan samtycke inom socialtjänsten,

3. ärende om handräckning enligt lagstiftningen om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda eller vård av unga utan samtycke inom socialtjänsten,

4. ärende som avses i 21 kap. föräldrabalken, eller

5. verksamhet som innefattar handräckning enligt smittskyddslagstiftningen eller annat bistånd åt smittskyddsläkare, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller i ärende enligt Sekretess gäller i ärende enligt lagen (1988:688) om besöksförbud lagen (1988:688) om besöksförbud för uppgift om enskilds personliga och i ärende om fingerade personförhållanden, om det kan antas att uppgifter för uppgift om enskilds den enskilde eller någon honom personliga förhållanden, om det närstående lider men om uppgiften kan antas att den enskilde eller nåröjs. Sekretessen gäller inte beslut i gon honom närstående lider men ärendet. om uppgiften röjs. Sekretessen gäl-

ler inte beslut i ärende om besöks-

förbud.

I fråga om allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. ! Lagen omtryckt 1989:713. 185

Bilaga 5

Lag om ändring i namnlagen (1982: 670)

Härigenom föreskrivs i fråga om namnlagen (1982:670)! dels att 38 § skall upphöra att gälla,

dels att i 1,5, 8.9, 10, 15, 17, 29, 30, 31, 32, 34, 35, 47, 49 och 51 §§ samt I p. övergångsbestämmelserna ordet ”pastorsämbetet” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten”,

dels att 36, 37 och 39 §§ samt rubriken närmast före 368 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Anmälan till pastorsämbetet Anmälan till skattemyndighet m. m.

36 §

Anmälan till pastorsämbetet görs Anmälan till skattemyndighet "i den församling där den som an- prövas i det län där den som anmälmälningen avser är kyrkobokförd. ningen avser är eller senast har varit

Är denne inte kyrkobokförd i Sveri- folkbokförd. Har denne aldrig varit

ge. görs anmälningen i den försam- Jolkbokförd i landet prövas anmälan ling där han eller hon vistas eller av den skattemyndighet som besenast har varit kyrkobokförd. I öv- stäms av regeringen eller den mynriga fall får anmälningen göras till dighet som regeringen förordnar. riksskatteverket.

Anmälningen till pastorsämbetet Anmälningen till skattemyndigeller riksskatteverket skall göras heten skall göras skriftligen. skriftligen.

Som anmälan till pastorsämbetet Som anmälan till skallemyndiganses anmälan som vid vigsel görs het anses anmälan som om cfternamn till vigselförrättaren I. görs till valfri skattemyndighet och vid dop inom svenska kyrkan eller allmän försäkringskassa, görs om förnamn till 'dopförrätta- 2. vid vigsel görs om efternamn ren. till vigselförrättaren och vid dop

inom svenska kyrkan görs om för-

namn till dopförrättaren.

378 Beslut av pastorsämbetet får över- Beslut av skattemyndigheten får klagas till domkapitlet genom be- överklagas till länsrätten. svär.

Domkapitlets beslut får överklagas till kammarrätten genom besvär.

398 Ansökningar hos patent- och re- Ansökningar hos patent- och registreringsverket skall göras skriftli- gistreringsverket skall göras skriftligen. De skall innehålla uppgift om gen. De skall innehålla uppgift om

! Scnaste lydelse av 8, 31, och 32 §§ 1988:261 51 §1985:372 9 p. övergångsbestämmelserna 1988:261. 186

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a ock oo . Bilaga 5

sökandens postadress och om skä- sökandens postadress och om skälen för ansökningen. Till ansök- len för ansökningen. Till ansökningen skall fogas ett personbevis. = ningen skall fogas ett personbevis. Till ansökan om förnamn för den som är född här i landet skall också fogas utdrag ur födelse- och dopboken.

Sökanden skall betala ansökningsavgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Namnärende hos pastorsämbetct celler riksskatteverket som inte har avgjorts före ikraftträdandet skall prövas av skattemyndigheten.

3. Beslut av pastorsämbetet som har överklagats före ikraftträdandet skall prövas enligt äldre bestämmelser.

Bilaga 5

Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förlängt barnbidrag lämnas en- Förlängt barnbidrag lämnas endast till elever som är bosatta i Sve- dast till elever som är bosatta i Sve-

rige. Är eleven inte svensk medbor- rige. Är eleven inte svensk medbor-

gare, gäller därutöver att eleven gare, gäller därutöver att eleven visskall fostras av någon som är bosatt tas här i landet sedan minst sex måoch mantalsskriven här i landet eller nader. att antingen denne eller eleven vistas här sedan minst sex månader.

För förlängt barnbidrag enligt 4 § tillämpas i fråga om bosättningen här i landet de förskrifter om bosättning som gäller för allmänt barnbidrag vid utlandsvistelse enligt lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrift gäller fortfarande i fråga om bidrag som avser tid före ikraftträdandet.

Bilaga 5

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken!

dels att 13 kap. 2§ ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbokförd”,

dels att i 3 kap. 4 § orden ”pastorsämbetet” och ”ämbetet” skall bytas ut mot ”skattemyndigheten” och ”myndigheten”,

dels att 3 kap. 1 §. 4 kap. 5 8, 15 kap. 2 och 4 §§ samt 18 kap. 5 § skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 4 kap. 8 3, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1§

Innan äktenskap ingås skall prö- Innan äktenskap ingås skall prövas om det finns något hinder mot vas om det finns något hinder mot äktenskapet. Denna prövning skall äktenskapet. Denna prövning skall göras i den församling inom svenska göras av skatlemyndigheten i det kyrkan där kvinnan eller mannen län där kvinnan eller mannen är är kyrkobokförd eller, om ingen av folkbokförd eller, om ingen av dem dem är kyrkobokförd här i landet, i är folkbokförd här i landet, i det län den församling där någon av dem där någon av dem vistas. vistas.

Hindersprövningen skall begäras Hindersprövningen skall begäras av kvinnan och mannen gemen- av kvinnan och mannen gemensamt hos pastorsämbetet i försam- samt hos valfri skattemyndighet ellingen. ler allmän försäkringskassa.

4 kap.

58 Innan vigsel förrättas skall vigsel- Innan vigsel förrättas skall vigselförrättaren förvissa sig om att hin- förrättaren förvissa sig om att hindersprövning har skett inom fyra dersprövning har skett inom fyra månader före den planerade vigseln månader före den planerade vigseln och att inget hinder har framkom- och att inget hinder har framkommit. Utan intvg om hinderspröv- mit. ningen får vigseln förrättas endast av en präst som tjänstgör i den församling där hindersprövningen har gjorts.

8§

Vigselförrättaren skall genast

sända underrättelse om vigseln till

den skattemyndighet som har gjort

hindersprövningen. Om hinders-

prövningen inte har gjorts i Sverige,

sänds underrättelsen till skattemyn-

digheten i det län där vigseln har ägt

! Senaste lydelse av 3 kap. 2 § 1988:1254. 189

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 5

rum. g

Underrättelsen lämnas på särskilt

formulär som riksskatteverket fast-

ställer.

15 kap.

2§

Pastorsämbetets beslut i fråga om Skattemyndighetens beslut i fråhindersprövning får överklagas hos ga om hindersprövning får överkladomkapitlet. gas hos länsrätten.

Detsamma gäller beslut av präster inom svenska kyrkan om förrättande av vigsel.

4§

Länsstyrelsens beslut om tillstånd till äktenskap celler om förrättande av vigsel får överklagas hos kammarrätten.

Detsamma gäller beslut av domkapitlet om hindersprövning eller om förrättande av vigsel.

18 kap.

5§

Anteckningar om ingångna eller Uppgifter om ingångna eller uppupplösta äktenskap skall göras i lösta äktenskap registreras inom kyrkoböckerna enligt föreskrifter — tolkbokföringen enligt särskilda besom regeringen meddelar. stämmelser.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Hindersprövning hos pastorsämbetet som inte har beslutats före ikraftträdandet skall göras av skattemyndigheten.

3. Beslut av pastorsämbetet eller beslut av präst inom svenska kyrkan om förrättande av vigsel som har överklagats före ikraftträdandet skall handläggas enligt äldre bestämmelser.

Lag om ändring i församlingslagen (1988: 180)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4§, 6 kap. 12 och 19 §§, 9 kap. 4§, 11 kap. 1 §, 12 kap. I & samt 13 kap. 3 § församlingslagen (1988: 180) skall ha följande tydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

2 kap.

4§

Rösträtt vid val av kyrkofullmäk- Rösträtt vid val av ledamöter och tige har den som är kyrkobokförd i suppleanter i kyrkofullmäktige i en församlingen, är medlem av svens- församling har den som är folkbokka kyrkan och som är myndig på förd i församlingen, är medlem av valdagen. Den som inte är svensk svenska kyrkan och har fyllt arton medborgare har rösträtt endast om år senast på valdagen. Den som han har varit kyrkobokförd i riket inte är svensk medborgare har röstden I november de tre åren när- rätt bara om han har varit kyrkomast före valåret. Varje röstberätti- bokförd i landet den 1 november de gad har en röst. tre åren närmast före valåret. Varje

röstberättigad har en röst.

Den som är kyrkobokförd i en Den som är medlem i en ickeicke-territoriell församling har inte territoriell församling har inte röströsträtt vid val av ledamöter och rätt vid val av ledamöter och supsuppleanter i kyrkofullmäktige i an- pleanter i kyrkofullmäktige i annan nan församling. församling.

Frågan om rösträtt enligt första Frågor om rösträtt enligt första och andra styckena föreligger av- och andra styckena avgörs på görs på grundval av en före valet grundval av en röstlängd som har upprättad röstlängd. upprättats före valet.

6 kap.

128!

Valbar är den som är kyrkobok- Valbar till ledamot eller supple- Jörd inom valkretsen, är medlem av ant i stiftsfullmäktige är den som är svenska kyrkan och som är myndig folkbokförd inom valkretsen, är på valdagen. medlem av svenska kyrkan och har

Den som innehar en tjänst som fyllt arton år senast på valdagen. biskop eller biträdande biskop är Den som är medlem i en icke-terriinte valbar till ledamot eller supple- toriell församling är bara valbar i ant. Domprosten eller någon annan den valkrets som den församlingen kyrkoherde som är biskopens ersät- tillhör. tare i stiftsstyrelsen samt den som är Valbar är dock inte anställd hos stiftssamjfälligheten och 1. den som innehar en tjänst som som i egenskap av föredragande hos biskop eller biträdande biskop. stiftsstyrelsen eller på grund av and- 2. domprosten eller någon annan ra uppgifter som hör till tjänsten har kyrkoherde som är biskopens ersäten ledande ställning bland stifts- tare I stiftsstyrelsen, samfällighetens tjänstemän är inte 3. den som är anställd hos stiftsheller valbar. samfälligheten och som på grund av

! Senaste lydelse 1989:985. 191

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 5

sina uppgifter har den ledande ställ-

ningen bland de anställda.

I fråga om verkan av att valbarheten upphör och om rätt att avsäga sig uppdraget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 § tredje stycket om ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige.

198 Beslut varigenom ledamöter och Beslut varigenom ledamöter och suppleanter har utsetts får överkla- suppleanter har utsetts får överklagas hos valprövningsnämnden. gas hos valprövningsnämnden. Rätt att överklaga har den som Rätt att överklaga har den som uppfyller villkoren för rösträtt vid uppfyller villkoren för rösträtt vid kyrkofullmäktigeval och som är kyrkofullmäktigeval och som enligt kyrkobokförd inom valkretsen. Par- 12 § är valbar inom valkretsen. Partier som har deltagit i valet får ock- tier som har deltagit i valet får också överklaga beslutet. så överklaga beslutet.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in till stiftsstyrelsen inom tio dagar efter det att valet eller förrättningen avslutades. Har en skrivelse med överklagande kommit in till valprövningsnämnden inom överklagandetiden, skall den omständigheten att skrivelsen har kommit till stiftsstyrelsen först därefter dock inte föranleda att den avvisas. Valprövningsnämnden prövar om skrivelsen har kommit in i rätt tid.

9 kap.

48§

Valbar till ledamot eller supple- Valbar till ledamot eller suppleant är den som är kAyrkobokförd ant i stiftsstyrelsen är den som är inom stiftet, är medlem av svenska folkbokförd inom stiftet, är medlem kyrkan och som är myndig på val- av svenska kyrkan och som har fvllt dagen. arton år senast på valdagen.

Utöver de personer som avses i 6 Utöver de personer som avses i 6 kap. 12§ andra stycket andra me- kap. 12 § andra stycket får inte helningen får inte heller en tjänsteman ler en anställd som förestår någon som förestår någon förvaltning som förvaltning som är underställd är underställd stiftsstyrelsen väljas stiftsstyrelsen väljas till ledamot eltill ledamot eller suppleant. ler suppleant.

I fråga om verkan av att valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5§ tredje stycket om ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige.

11 kap.

18 Nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkostämman väljer under år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättats tre cller flera revisorer samt minst lika många revisorssuppleanter för granskning av de tre följande årens verksamhet. Fullmäktige eller stämman får därvid välja revisorer och suppleanter för granskning av viss eller vissa nämnders verksamhet. Antalet revisorer, liksom antalet suppleanter, för varje nämnd eller grupp av nämnder skall dock vara minst tre.

Om val till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för 192

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 5

revisorerna och suppleanterna två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutats. skall fullmäktige förrätta nytt val av revisorer och suppleanter för återstoden av tjänstgöringstiden.

I fråga om valbarhet till revisor I fråga om valbarhet till revisor och revisorsuppleant, verkan av att och revisorsuppleant, verkan av att valbarheten upphör och rätt till av- valbarheten upphör och rätt till avsägelse skall bestämmelserna i 2 sägelse skall bestämmelserna i 2 kap. 5§ om Iecdamot och suppleant kap. 5§ om ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige tillämpas. Den i kyrkofullmäktige tillämpas. Den som inte är kyrkobokförd i försam- som inte är folkbokförd i församlingen är dock valbar. Detsamma lingen är dock valbar i en territoriell gäller den som är myndig på dagen församling. I en icke-territoriell förför valet till revisor eller suppleant. samling är även den valbar som inte

är medlem i församlingen. Valbar i

en församling är den som är myn-

dig på dagen för valet till revisor

eller suppleant.

Om cn revisor som inte har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänstgöringstiden, får fullmäktige eller stämman förrätta fyllnadsval för återstoden av denna tid.

Revisorer och revisorsuppleanter har rätt till den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Fullmäktige eller stämman får besluta att det till revisorer och revisorssuppleanter skall betalas skäligt arvode samt skälig ersättning för resekostnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget. Arvodet skall bestämmas till lika belopp för lika uppdrag.

12 kap.

Bestämmelser om skyldighet att erlägga församlingsskatt finns i kommunalskattelagen (1928:370).

Den som är kvrkobokförd i en Den som är medlem i en ickeicke-territoriell församling är inte territoriell församling är inte skylskyldig att erlägga församlingsskatt dig att erlägga församlingsskatt till till den territoriella församling där den territoricHa församling där han han är mantalsskriven. är folkbokförd. :

Särskilda bestämmelser om skattskyldighet finns i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan.

13 kap.

Beslut enligt I och 2 §§ får över- Beslut enligt I och 2 §§ får överklagas äv den som är kyrkobokjförd i klagas, i fråga om en territoriell för- Jörsamlingen. samling, av den som är folkbokförd

i församlingen och, i fråga om en

icke-territoriell församling, av den

som är medlem i församlingen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

13 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 153

Bilaga 5

Lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om begravningslagen (1990: 1144)

dels att 4 kap. 1—4 §§ skall upphävas,

dels art i 2 kap. 38, 5 kap. 2, 3: och 13 §§ ordet ”kyrkobokförd” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”folkbokförd” i motsvarande form,

dels att i 5 kap. 10§ ordet ”pastorsämbete” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattemyndighet” i motsvarande form,

dels att nuvarande 4 kap. 5—8 §§ skall betecknas 4 kap. 1--48§ och nuvarande 4 kap. 9— 11 §§ skall betecknas 4 kap. 6—8 §§,

dels att de nya 4 kap. 1—4 och 7 §§ samt 5 kap. 9 § och 9 kap. 6 § skall ha följande lydelse.

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 5§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. (5§) 1§

När stoftet eller askan efter en När stoftet eHer askan efter en person som har avlidit utomlands person som har avlidit utomlands har förts in till Sverige. skall den har förts in till Sverige, skall den som ordnar med gravsättningen som ordnar med gravsättningen snarast anmäla detta till pastorsäm- snarast anmäla detta till skattemynbetet i den församling där den av- digheten i det län där den avlidne lidne senast var Ayrkobokförd. senast var folkbokförd.

Om det inte är känt var den av- Om det inte är känt var den avlidne senast var kyrkobokförd eller lidne senast var folkbokförd celler om den avlidne inte har varit kyr- om den avlidne inte har varit folkkobokförd i Sverige, skall anmälan bokförda Sverige, skall anmälan gögöras till pastorsämbetet i den för- ras till skattemyndigheten i det län samling där stoftet eller askan skall där stoftet eller askan skall gravsätgravsättas. tas.

(6 §) 28

Vid dödsfall i Sverige skall bevis Vid dödsfall i Sverige skall bevis om dödsfallet (dödsbevis) och om dödsfallet (dödsbevis) och — utom i fall som avses i 8§ — intyg om dödsorsaken utfärintyg omdödsorsaken utan das utan dröjsmål. dröjsmål utfärdas och lämnas till det pastorsämbete som skall ta emot anmälan om dödsfallet.

Dödsbevis och intyg om dödsorsa- Beviset och intyget skall utfärdas ken skall utfärdas av läkare. Denne av läkare. Denne får inte vara får inte vara make, barn, förälder. make, barn, förälder, syskon eller syskon eller på något annat sätt på något annat sätt närstående till närstående till den avlidne. den avlidne.

(78) 3§

Om den avlidne vid dödsfallet vår- Om något annat inte följer av 4 § dades på en sjukvårdsinrättning el- skall dödsbeviset utan dröjsmål ler fördes dit i anslutning till döds- lämnas till skattemyndigheten i det fallet, skall dödsbeviset och intyget län där den avlidne senast var folk- 194

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

Bilaga 5 om dödsorsaken lämnas av sjuk- bokförd. Om det inte är känt var den vårdsinrättningen. I andra fall skall avlidne senast var folkbokförd eller beviset och intyget lämnas av den om den avlidne inte har varit folkläkare som utfärdat handlingarna. bokförd i landet, skall dödsbeviset

lämnas till skattemyndigheten i det

län där dödsfallet inträffade.

Dödsbeviset skall lämnas av en

sjukvårdsinrättning, om den avlidne

vid dödsfallet vårdades där eller för-

des dit i anslutning till dödsfallet. I

andra fall skall beviset lämnas av

den läkare som utfärdat handling-

en.

(8 §) 4§

Om det kan antas att döden har Om det kan antas att döden har orsakats av någon annan person el- orsakats av någon annan person eller om det annars finns skäl för en ler om det annars finns skäl för Jfullständigare undersökning av den rättsmedicinsk obduktion eller andöda kroppen gäller — i stället för nan rättsmedicinsk undersökning vad som föreskrivs i 6 § — att döds- av den döda kroppen gäller — i beviset med uppgift om detta skall stället för vad som föreskrivs i 3§ lämnas till polismyndigheten i den första stycket — att dödsbeviset ort där dödsfallet inträffade och med uppgift om detta utan dröjspastorsämbetet underrättas. mål skall lämnas till polismyndig-

heten i den ort där dödsfallet inträf-

fade och skattemyndigheten under-

rättas.

Polismyndigheten skall efter den Polismyndigheten skall efter den utredning som kan behövas skaffa utredning som kan behövas skaffa intyg om dödsorsaken. Därefter intyg om dödsorsaken. Därefter skall myndigheten till pastorsämbe- skall polismyndigheten ull skattetet lämna dödsbeviset och intyget myndigheten lämna dödsbeviset tillsammans med ett tillstånd till tillsammans med ett tillstånd till gravsättning eller kremering. gravsättning eller kremering.

5§

Intyget om dödsorsaken skall sän-

das till statistiska centralbyrån. Det

skall göras av den läkare som utfär-

dat intyget eller, om den avlidne vid

dödsfallet vårdades på en sjukvårds-

inrättning eller fördes dit i anslut-

ning till dödsfallet, av sjukvårdsin-

rättningen.

I fall som avses i 4 § skall polis-

myndigheten sända intyget till sta-

tistiska centralbyrån.

(105) 78

Pastorsämbetet skall utfärda ett Skattemyndigheten skall utfärda intyg om att stoft får gravsättas cl- ett intyg om att stoft får gravsättas ler kremeras. eller kremeras.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 5

Ett sådant intyg får utfärdas bara Ett sådant intyg får utfärdas bara — om det enligt dödsbeviset kan — om det enligt dödsbeviset kan antas att döden inte har orsakats - antas att döden inte har orsakats av av någon annan person eller att någon annan person eller att det det inte heller annars finns skäl inte heller annars finns skäl för att göra en fullständigare under- rättsmedicinsk obduktion eller ansökning av den döda kroppen, nan rättsmedicinsk undersökning eller | av den döda kroppen, cller — om polismyndigheten har med- — om polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning delat tillstånd till gravsättning eller kremering i fall som avses i eller kremering i fall som avses i 8 och 9 §§. 4 eller 6 §.

Om det är känt för pastorsämbe- Om det är känt för skattemyndigtet att det pågår eler har pågått heten att det pågår eller har pågått medling om kremering eller om medling om kremering eller om gravsättningen enligt 5 kap 38, får gravsättningen enligt 5 kap. 33, får intyg inte utfärdas förrän tvisten är . intyg inte utfärdas förrän tvisten är slutligt löst. slutligt löst.

5 kap.

Stoft får inte kremeras eller grav- Stoft får inte kremeras eller gravsältas utan att ett sådant intyg som sättas utan att ett sådant intyg som avses i 4 kap. 10§ har lämnats till avses i 4 kap. 7§ har lämnats till krematoriemyndigheten celler den krematoriemyndigheten som förvaltar begravningsplatsen. eller den som förvaltar begrav-

ningsplatsen.

Regeringen får meddela föreskrifter om att kremering eller gravsättning i vissa fall får ske även utan ett sådant intvg.

9 kap.

Kvyrkogårds- eller krematoriemyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Detsamma gäller Detsamma gäller — polismyndighetens beslut om — polismyndighetens beslut om

tillstånd till gravsättning eller tillstånd till gravsättning eller

kremering enligt 4 kap 98, och - kremering enligt 4 kap 6 §, och — pastorsämbetetsbeslut om intyg — skattemyndighetensbeslut om

för gravsättning eller kremering intyg för gravsättning celler kre-

enligt 4 kap. 10§ eller anstånd mering enligt 4 kap. 7§ eller an-

enligt 5 kap. 10 3 andra stycket. stånd enligt 5 kap 108 andra

stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Bilaga 5

Lag om ändring i lagen (1990:1536) om

folkbokföringsregister

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om folkbokföringsregister (1990:1536)

dels att i 2§ benämningen ”folkbokföringslagen (1967:198)” skall bytas ut mot ”folkbokföringslagen (1991:000)”,

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att det närmast före 13§ skall införas en rubrik med lydelsen ”gallring”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ett lokalt folkbokföringsregister får innehålla uppgifter om personer som är celler har varit folkbokförda inom det verksamhetsområde för vilket registret förs. För sådan person får anges

1. personnummer, 1. personnummer, 2. namn, 2. namn, 3. adress, 3. adress,

4, folkbokföringsfastighet, folk- 4. folkbokföringsfastighet, folkbokföringsort, och folkbokföring bokföringsort. och folkbokföring under särskild rubrik, under särskild rubrik,

5. födelsehemort och födelseort, 5. födelsehemort och födelseort, 6. medborgarskap. 6. medborgarskap, 7. civilstånd, 7. civilstånd,

8. make, barn, föräldrar och 8. make, barn, föräldrar och vårdnadshavare eller annan person vårdnadshavare eller annan person som den registrerade har samband som den registrerade har samband med inom folkbokföringen och om med inom folkbokföringen och om sambandet är grundat på adoption, sambandet är grundat på adoption,

9. sjömansregistrering, 9. sjömansregistrering, 10. inflyttning från utlandet, 10. inflyttning från utlandet, 11. avregistrering vid 11. avregistrering vid a) dödsfall och dödförklaring, a) dödsfall och dödförklaring, b) utflyttning till utlandet, b) utflyttning till utlandet. c) obefintlighet, c) obefintlighet.

d) beslut om fingerade personupp-

gifter,

12. gravsättning. . 12. gravsättning.

För personen får också anges För personen får också anges uppgifter som den 30 juni 1991 i uppgifter som den 30 juni 1991 i enlighet med särskilda bestämmel- enlighet med särskilda bestämmelser är antecknade i en sådan per- ser är antecknade i en sådan personakt som avses i 16 § folkbokfö- sonakt som avses i 16 § folkbokföringskungörelsen (1967:495). ringskungörelsen (1967:495) samt

uppgifter om medlemskap i en icke-

territoriell församling.

. Bilaga 6 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-19 Närvarande: f. d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Sterzel, regeringsrädet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 har regeringen på hemställan av statsrådet Åsbrink beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. folkbokföringslag.

lag om införande av folkbokföringslagen, WIN lag om fingerade personuppgifter,

lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370), VB lag om ändring i rättegångsbalken, DB lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.

lag om ändring i föräldrabalken,

lag om ändring i lagen (1969:629) om ändring i ärvdabalken, ORON lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951:680), 10. lag om ändring i vallagen (1972:620), 11. lag om ändring i datalagen (1973:289), 12. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100). 13. lag om ändring i namnlagen (1982:670). 14. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag, 15. lag om ändring i äktenskapsbalken, 16. lag om ändring i församlingslagen (1988: 180), 17. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144), 18. lag om ändring i lagen (1990: 1536) om folkbokföringsregister.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören Lars Tegenfeldt och hovrättsassessorn Björn Karlsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om lingerade personuppgifter I remissprotokollet berörs ytterst knapphändigt vilka rättsverkningar som skall följa av att en person folkbokförs med helt eller delvis fingerade personuppgifter. Det framstår emellertid som i hög grad komplicerat att förena olika hänsyn. Å ena sidan skall man gardera den skyddade mot rättsförluster till följd av att han i den bokförda nya identiteten inte kan nås för att sättas i tillfälle att bevaka sin rätt i den riktiga identiteten och å andra sidan skall man förhindra att den fingerade identiteten leder till att han undandrar sig skyldigheter eller restriktioner som gäller för honom i hans rätta identitet. Inom snart sagt-alla rättsområden, som han kommer i kontakt med i det dagliga livet, kan problem tänkas uppkomma. Lagrådet finner sig emellertid ändå inte vilja avstyrka lagförslaget. Härvid ansluter sig lagrådet till det synsätt som, något undanskymt, kommer till uttryck i remissprotokollet, nämligen att de temporärt använda, fingerade uppgifterna inte innebär någon ändring av de rättsliga förhållanden som gäller för den skyddade. Lagrådet vill understryka att möjligheten att använda 198

fingerade personuppgifter måste utnyttjas med den yttersta restriktivitet med hänsyn till risken för rättsförluster både för den skyddade och för Bilaga 6 andra. Det förutsätts också att den skyddade blir omsorgsfullt upplyst om vad som gäller för honom så att han själv kan bidra till att undvika onödiga komplikationer av att han har ”dubbel” identitet.

Sekretesslagen 7 kap. 198 I paragrafens andra stycke tas enligt remissförslaget in bestämmelser om sekretess i ärenden om fingerade personuppgifter. Förslaget innebär att regleringen anknyts till den som gäller i ärenden om besöksförbud: Följaktligen krävs för sekretess att det kan antas att den enskilde eller' någon närstående lider men om uppgiften röjs, dvs. ett s.k. rakt skaderckvisit föreslås gälla. I ärenden som innebär att någon skall tillåtas använda fingerade personuppgifter får emellertid anses att dét typiskt sett föreligger ett starkt behov av sekretess så länge tillåtelsen utnyttjas, för att åtgärden skall ge åsyftat skydd, medan sekretessaspekterna kan variera 1 tyngd:i ärenden om besöksförbud. Lagrådet föreslår att detta ges uttryck i bestämmelsen genom införande av s.k. omvänt skaderekvisit i ärenden om fingerade personuppgifter. Det betyder att sekretess skall gälla om det inte står klart att en uppgift kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men.

Övriga lagförslag

Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll sosososoossrorer ser rs errors 3

42. Lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala

indelningsdelegerade -.ssssssosesersseerrrrrrerr rr eran er sr et 59