RÅ 2000 not 112

Ansökan av Lars-Inge A. om resning i mål ang. arbetsskadeförsäkring

Not 112. Ansökan av Lars-Inge A. om resning i mål ang. arbetsskadeförsäkring. - Västmanlands läns allmänna försäkringskassa godkände ryggbesvär hos Lars-Inge A. som en arbetsskada enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) med visandedag den 8 september 1988. Lars-Inge A. uppbar med anledning av arbetsskadan ersättning under olika perioder efter samordningstidens utgång t.o.m. den 31 augusti 1992. - Enligt ett beslut av kassan, fattat vid sammanträde den 18 augusti 1992, bedömdes erforderligt fortsatt orsakssamband enligt 2 kap. 2 § LAF inte längre föreligga för tid efter den 31 augusti 1992. Lars- Inge A. var därmed inte berättigad till livränta. Han överklagade beslutet till Länsrätten i Västmanlands län som enligt dom den 28 februari 1994 fann honom berättigad till livränta fr.o.m. den 1 september 1992 och att livräntan skulle samordnas med 50 procent av förtidspensionen. Lars-Inge A. överklagade domen till Kammarrätten i Stockholm och yrkade att livräntan skulle samordnas med 100 procent av förtidspensionen. Enligt dom den 1 december 1995 avslog kammarrätten överklagandet. - Till stöd för ansökningen om resning anförde Lars-Inge A. att det vid länsrättens bedömning förelegat tre av honom åberopade läkarutlåtanden som gav stöd för att de anmälda ryggbesvären hade satt ned hans arbetsförmåga helt och hållet. Länsrätten och kammarrätten hade grundat sina avgöranden på felaktigt medicinskt underlag. Vidare åberopade Lars-Inge A. ett utlåtande den 12 april 1998 av docenten Henrik B., Sophiahemmet i Stockholm. Denne hade i utlåtandet sammanfattningsvis anfört följande. Lars-Inge A. hade en godkänd arbetsskada i form av degenerativ sjukdom i ryggen. Denna sjukdom var bestående och den förbättrades inte även om den skadliga inverkan upphörde. Det saknades således starka skäl att begränsa sambandstiden. Arbetsskadan var av sådan omfattning att den i sig ledde till hel arbetsoförmåga. -Regeringsrätten (2000-06-26, von Bahr, Hulgaard, Wennerström): Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Lars-Inge A. har inte visat att sådana skäl föreligger. - Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 2000-06-20, Levin)

*REGI

*INST