RÅ 2000 not 140
Mål återförvisades till kammarrätten när kammarrätten tillämpat bestämmelsen att livränteunderlaget inte får uppgå till mer än sju och ett halvt basbelopp på sådant sätt att inkomstförlustens storlek inte prövats
Not 140. Överklagande av Martti S. ang. arbetsskadeförsäkring. - Martti S. skadade sig vid ett olycksfall år 1989. Hans arbetsgivare omplacerade honom och han gjorde därvid en inkomstförlust. Genom beslut av Jönköpings läns allmänna försäkringskassa den 15 februari 1995 beviljades Martti S. livränta fr.o.m. januari 1995. Livränteunderlaget fastställdes till 222 400 kr, grundat på inkomsten från arbetsgivaren. Martti S. yrkade hos länsrätten att livränteunderlaget skulle fastställas till högre belopp motsvarande en beräknad högre anställningsinkomst och viss inkomst från eget företag. -Länsrätten i Jönköpings län (1996-05-28, ordf. Jansson), som fann att Martti S:s anställningsinkomst inte skulle ha uppgått till högre belopp än som tidigare antagits om han fortsatt med sina tidigare arbetsuppgifter och att någon inkomst från eget företag inte kunde beaktas, avslog yrkandet. Hos kammarrätten yrkade Martti S. livränta beräknad efter ett livränteunderlag om 303 160 kr. Kammarrätten i Jönköping (1999-04-28, Hessmark, Berg, von Warnstedt) redogjorde för innehållet i 4 kap.5 och 11 §§ lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, och gjorde följande bedömning: Om försäkringskassan hade känt till de förhållanden som numera presenterats finns anledning utgå från att Martti S:s sjukpenninggrundande inkomst av anställning fr.o.m. den 1 januari 1995 då livräntan började utges, skulle ha varit bestämd med utgångspunkt från en årsinkomst om 286 700 kr. Med hänsyn härtill och till begränsningsregeln i 4 kap. 11 § LAF skall fr.o.m. den 1 januari 1995 livränteunderlaget höjas till (35 700 x 7,5 =) 267 750 kr. På grund av nämnda begränsningsregel saknar åberopad inkomst av eget företag betydelse för livränteunderlagets storlek fr.o.m. nämnda tidpunkt. - Riksförsäkringsverket yrkade hos Regeringsrätten att målet skulle återförvisas till kammarrätten för ny prövning av Matti S:s faktiska inkomst före skadan. Enligt verket hade kammarrätten inte fullständigt prövat Martti S:s yrkande avseende hans faktiska inkomst före skadan. Till följd därav kunde livränta komma att utgå med för lågt belopp eftersom den inte beräknats på den verkliga graden av nedsättning av Martti S:s förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. - Regeringsrätten (2000-09-28, Swartling, Rundqvist, Nordborg, Eliason, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 4 kap. 2 § LAF skall livränta beräknas på den försäkrades livränteunderlag enligt 5-11 §§ och utgå med så stor andel av detta som motsvarar graden av nedsättning av den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete. - Av 4 kap. 5 § LAF framgår att livränteunderlaget för den som är sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring utgörs av hans sjukpenninggrundande inkomst enligt 3 kap. 2 § sistnämnda lag vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges eller den inkomst som då skulle ha utgjort sjukpenninggrundande inkomst, om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden. - Enligt 4 kap. 11 § LAF skall vid beräkning av livränteunderlag bortses från belopp som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet vid början av det år då livräntan skall börja utgå. - Martti S. har i kammarrätten yrkat höjning av "livränteunderlaget" till sammanlagt 303 160 kr. Livränteunderlaget har, som kammarrätten funnit, inte kunnat bestämmas till mer än 267 750 kr eftersom man skall bortse från belopp som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Yrkandet måste emellertid enligt Regeringsrättens mening anses innebära också att denfaktiska inkomsten före skadan skall fastställas till det högre beloppet. Storleken av denna inkomst har - även när livränteunderlaget nått upp till maximibeloppet - betydelse för livräntans storlek i de fall då den skadade inte helt mist förvärvsförmågan. Livräntan skall nämligen även vid faktiska inkomster som överstiger det högsta möjliga livränteunderlaget motsvara den procentuella andel av livränteunderlaget som motsvarar den faktiska inkomstförlustens storlek (se exempel i prop. 1975/76:197 s. 99). I denna del har yrkandet inte prövats av kammarrätten. Kammarrättens dom bör på grund härav undanröjas och målet återförvisas till kammarrätten för en fullständig prövning av Martti S:s yrkande där. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten undanröjer kammarrättens dom och återförvisar målet till kammarrätten för ny behandling. (fd I 2000-09-06, Nordelius)