RÅ 2000 not 199

Not 199. Överklagande av Kerstin B. C. ang. prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt i mål om återbetalning av studiemedel. - Kerstin B. C, bosatt i England, ansökte i januari 1998 hos Centrala studiestödsnämnden (CSN) om anstånd med att betala den preliminära studiemedelsavgiften för år 1998. Hon åberopade bl.a. att hon under år 1998 kunde beräknas tjäna endast 5 000 pund brutto på sitt deltidsarbete som affärsbiträde. CSN beslutade den 29 januari 1998, med hänvisning till 8 kap. 46 § studiestödslagen (1973:349) i dess äldre lydelse, att avslå hennes ansökan. Kerstin B. C. överklagade CSN:s beslut hos Länsrätten i Västerbottens län som i dom den 16 juni 1998 (mål nr 248-98) avslog överklagandet. Sedan Kerstin B. C. överklagat länsrättens dom hos Kammarrätten i Sundsvall beslutade kammarrätten enligt protokoll den 2 december 1998 att inte meddela prövningstillstånd. - Kerstin B. C. överklagade. Hon anförde bl.a. att hon, om hon varit bosatt i Sverige, skulle ha kunnat tjäna ca 140 000 kr innan hon blivit återbetalningsskyldig. CSN ansåg att överklagandet skulle avslås. - CSN anförde bl.a. följande. För personer som är bosatta i Sverige kan den preliminära avgiften sättas ned till 0 kr om avgiftsunderlaget understiger avgiftsgränsen. Avgiftsgränsen motsvarar 3,5 basbelopp. Utomlands bosatta har inte någon generell rätt att få anstånd med betalningen av årsavgiften. Inkomsterna beskattas inte i Sverige och är därför svåra att kontrollera. Om det inte finns särskilda skäl skall den återbetalningsskyldiges avgiftsunderlag anses överstiga avgiftsgränsen (8 kap. 44 § andra stycket studiestödslagen i dess äldre lydelse). Särskilda skäl har ansetts föreligga för s.k. gränsgångare samt för reseledare och personer anställda av SIDA/UD som har en beskattningsbar inkomst i Sverige. I aktuellt mål har det inte framkommit några sådana särskilda skäl och inkomsten skall enligt CSN:s uppfattning anses överstiga avgiftsgränsen. - Fråga uppkommer då om bestämmelserna i 8 kap. 44 § studiestödslagen i dess äldre lydelse kan anses strida mot Romfördraget. CSN:s uppfattning är att återbetalning av studiemedel inte är en fråga som faller inom fördragets tillämpningsområde. Syftet med EU:s regler om fri rörlighet för medborgare är att man inom unionen skall uppnå en fri arbetsmarknad. För att nå detta syfte är diskriminering av arbetstagare förbjuden vad gäller sysselsättning, lön och andra arbetsvillkor. Betalning av studiemedelsskulder är inte kopplat till arbetstagarbegreppet. Den återbetalningsskyldige måste betala studiemedelsskulden oavsett om han är anställd eller inte. Återbetalning av studiestöd har således inte någonting med arbetsvillkor att göra. - Av EG-domstolens praxis framgår att hjälp som ges av medlemsstaterna till deras medborgare när de bedriver studier faller utanför Romfördragets tillämpningsområde. Det gäller dock inte hjälp som är avsedd att täcka registreringsavgifter och avgifter som måste betalas för att den studerande skall få tillträde till utbildningen. Vidare har Kammarrätten i Sundsvall i dom i mål nr 1998-1995 funnit att Romfördragets förbud mot diskriminering på grund av nationalitet inte gör sig gällande vid tillämpningen av återbetalningsregeln för utomlands bosatta. -Regeringsrätten (2000-12-14, Ragnemalm, Baekkevold, Nordborg, Hulgaard, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. För de mål för vilka det är särskilt föreskrivet krävs enligt 34 a § första stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) prövningstillstånd för att kammarrätten skall pröva ett överklagande av ett beslut som länsrätten meddelat i målet. Sådant tillstånd meddelas enligt andra stycket om 1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, 2. anledning förekommer till ändring i det slut vartill länsrätten kommit eller 3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. - Av 8 kap. 25 § studiestödslagen framgår att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. - Målet gäller återbetalning av studiemedel som beviljats före den 1 januari 1989. För dessa gäller i huvudsak följande. Såvitt avser nedsättning av eller befrielse från skyldigheten att erlägga preliminär avgift kan CSN enligt 8 kap. 39 § på ansökan av den återbetalningsskyldige medge att preliminär avgift för ett visst avgiftsår inte skall utgå eller att den skall sättas ned, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära avgiften och motsvarande slutliga avgift därigenom kan antas uppkomma. En prövning görs alltså först genom en beräkning av hur stor den slutliga avgiften kan antas komma att bli för det aktuella avgiftsåret. Vid beräkningen av den slutliga avgiften skall - för återbetalningsskyldiga som under avgiftsåret varit bosatta i Sverige - den vid taxeringen för avgiftsåret fastställda sammanräknade inkomsten (avgiftsunderlaget) jämföras med den s.k. avgiftsgränsen, som för avgiftsåret 1998 uppgick till 127 400 kr. Om avgiftsunderlaget understiger avgiftsgränsen utgår, enligt 8 kap. 44 § första stycket, inte någon slutlig avgift. I annat fall begränsas avgiften till en femtedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen. Avgiften kan dock därvid sättas ned till fem procent av avgiftsunderlaget. För den som under avgiftsåret har varit bosatt utomlands skall emellertid den slutliga avgiften fastställas utan de nämnda begränsningarna. Sålunda skall, enligt 8 kap. 44 § andra stycket, den återbetalningsskyldiges avgiftsunderlag anses överstiga avgiftsgränsen för år under vilket han inte varit bosatt i Sverige, om inte särskilda skäl föranleder annat. Enligt 8 kap. 46 § kan den slutliga avgiften dock sättas ned för såväl i Sverige som utomlands bosatta, om synnerliga skäl föreligger. I praxis har, då synnerliga skäl ansetts föreligga, en slutlig avgift om fem procent av bruttoinkomsten ansetts kunna tas ut av utomlands bosatta personer. - Europeiska kommissionen har i skrivelse till den svenska regeringen med begäran om synpunkter gjort gällande att återbetalningssystemet avseende de studiemedel som beviljats av svenska staten är oförenligt med gemenskapsrätten, särskilt artikel 48 i EG-fördraget (numera artikel 39 EG) och artikel 7.2 i rådets förordning nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Kommissionen uppmärksammar i och för sig i första hand de bestämmelser som gäller fr.o.m. den 1 januari 1989. Även i detta regelsystem görs emellertid skillnad i fråga om återbetalningsskyldighet mellan dem som är bosatta i Sverige och dem som är bosatta utomlands. - Mot denna bakgrund finner Regeringsrätten att det är av vikt att frågan om återbetalningsreglernas förenlighet med gemenskapsrätten belyses ytterligare. Med hänsyn härtill har det funnits skäl för kammarrätten att meddela prövningstillstånd i det till kammarrätten fullföljda målet. Kerstin B. C. skall därför beviljas prövningstillstånd. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver det överklagade beslutet och meddelar Kerstin B. C. prövningstillstånd för prövning i Kammarrätten i Sundsvall av hennes överklagande av Länsrättens i Västerbotten län dom den 16 juni 1998 i mål nr 248-98. (fd I 2000-11-15, Hammarberg)

*REGI

*INST