RÅ 2000 not 204
Person som gjorde gällande äganderätt till omhändertagna hästar ansågs ha rätt att överklaga omhändertagandebeslutet trots att detta riktats mot annan
Not 204. Överklagande av Hans H. ang. omhändertagande av hästar enligt djurskyddslagen (1988:534). - Genom ett till Ingrid E.-C. riktat beslut avLänsstyrelsen i Kristianstads län (1995-12-28) omhändertogs 26 av 52 hästar vid H. stuteri. Beslutet överklagades av Hans H. under åberopande av att han var ägare till 39 av hästarna. Kammarrätten i Göteborg (1997-12-22, Kärrström, Ahlquist, Jarnevall) konstaterade att hästarna sålts genom polismyndighetens försorg och att köpeskillingen på grund av de oklara ägarförhållandena nedsatts i bank. Av ett beslut av Justitiekanslern den 23 september 1997 framgick, enligt kammarrätten, att tvist pågick vid Klippans tingsrätt rörande äganderätten till hästarna. Kammarrätten avvisade överklagandet med hänvisning till att Hans H. inte kunde anses ha visat sig ha något berättigat intresse av få prövat av kammarrätten om omhändertagandet hos Ingrid E.-C. av de sålda hästarna var lagligen grundat. - Hans H. yrkade hos Regeringsrätten att kammarrättens beslut skulle upphävas och att målet skulle återförvisas till kammarrätten för prövning i sak. Hans H. anförde bl.a. följande. Kammarrätten synes ha grundat sitt beslut att avvisa hans överklagande på att tvist skulle råda mellan Ingrid E.-C. och honom beträffande äganderätten till hästarna, vilket enligt kammarrättens uppfattning innebar att han saknade rätt att föra talan mot länsstyrelsens beslut. Vad angår äganderätten till de 18 hästar som det var fråga om torde det emellertid vara ostridigt mellan Ingrid E.-C. och honom att äganderätten tillkom honom, låt vara att Ingrid E.-C. gjorde gällande retentionsrätt i egendomen på grund av påstått avtal om deposition. Ingrid E.-C. hade såväl i samband med omhändertagandet som i samband med auktionen vidgått att dessa 18 hästar tillhörde honom, vilket förhållande även styrktes av i målet ingivna handlingar, närmast hans egen lista över vilka hästar som tillhörde honom jämförd med Ingrid E.-C:s lista avseende debiteringar för inackordering m.m. Med tanke på den i förvaltningsprocesslagen (1971:291) stadgade utredningsplikten hade det ålegat kammarrätten att tillse att eventuella brister i det material han framlagt avhjälptes och det torde knappast kunna läggas honom till last att så inte skett. Även om äganderätten hade varit tvistig torde det förhålla sig så att talerätt för honom förelåg. Fråga var om ett fall av synnerligen ingripande myndighetsutövning varför det måste anses vara av yttersta vikt att den som på någorlunda konkretiserade grunder begärde en rättslig prövning också bestods en sådan. Det faktum att hästarna redan sålts torde sakna betydelse, se RÅ 1991 ref. 58. Med kammarrättens sätt att resonera skulle inte heller Ingrid E.-C. ha någon talerätt. Det skulle innebära att ingen av sakägarna hade rätt att överklaga länsstyrelsens beslut, vilket knappast kunde vara riktigt. - Regeringsrätten (2000-12-18, Swartling, Rundqvist, Eliason, Nilsson, Ersson): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Frågan i målet är om det av länsstyrelsen den 28 december 1995 meddelade beslutet om omhändertagande av hästar angått Hans H. på ett sådant sätt att han hade rätt att överklaga det. - Av länsstyrelsens beslut framgår att Ingrid E.-C. hade yttrat sig i ärendet och därvid uppgett att Hans H. var ägare till 39 av de drygt 50 hästarna. En kopia av länsstyrelsens beslut expedierades också till Hans H. Även om delar av den övriga utredningen kunde ge intryck av att frågan om äganderätten var oklar måste vad som framkommit i ärendet enligt Regeringsrätten vara tillräckligt för att Hans H. skulle anses ha ett berättigat intresse av att få föra talan mot beslutet. Kammarrätten borde därför ha tagit upp hans överklagande till prövning. - I målet är upplyst att länsstyrelsen den 4 januari 1996 beslutade att hästarna skulle säljas och att försäljningen genomfördes den 12 januari 1996. Även om de omhändertagna hästarna redan sålts vid tiden för kammarrättens beslut får det ändå anses påkallat att Hans H. får sitt överklagande av beslutet om omhändertagande sakprövat i högre instans (jfr RÅ 1991 ref. 58). Målet bör därför återförvisas till kammarrätten för prövning i sak. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver Kammarrättens i Göteborg beslut den 22 december 1997 i mål nr 2080-1996 och återförvisar målet till kammarrätten för prövning i sak. (fd II 2000-11-30, Nilsson)