RÅ 2000 not 29

Not 29. Besvär i särskild ordning av Ewa R. ang. inkomsttaxering 1990, m.m. - Ewa R. lämnade inte någon självdeklaration till ledning för 1990 års taxering och skönstaxerades därför av taxeringsnämnden för inkomst av rörelse med 224 825 kr. Därvid hade nettointäkten före avstämning av egenavgifter och avdrag för avsättning för sådana avgifter uppskattats till 300 000 kr och avdrag medgetts för avstämning med 234 kr och för avsättning för egenavgifter med 74 941 kr. Sedan Ewa R. avgett en såsom överklagande uppfattad självdeklaration och där redovisat en nettointäkt av rörelse, som före avdrag för avsättning för egenavgifter uppgick till 5 963 kr och som efter sådant avdrag med 1 490 kr (= 25 procent) uppgick till 4 473 kr, nedsatte Länsrätten i Hallands län genom dom den 10 februari 1994 nettointäkten av rörelse till 104 473 kr. Länsrätten hade då vägrat ett med 100 000 kr yrkat avdrag för nedskrivning av en kundfordran men hade i övrigt följt deklarationen, vilket innebar bl.a. att avdraget för avsättning för egenavgifter reducerats till i deklarationen angivna 1 490 kr. I överklagande vidhöll Ewa R. sitt yrkande om att bli taxerad enligt deklarationen. Kammarrätten i Göteborg avslog överklagandet genom dom den 2 juni 1994. Domen vann laga kraft. - Ewa R. anförde besvär i särskild ordning med åberopande av 100 § första stycket punkterna 5 och 7 taxeringslagen (1956:623), TL. Hon yrkade att avdrag för avsättning för egenavgifter skulle medges med 74 941 kr i enlighet med taxeringsnämndens beslut och att hennes inkomst av rörelse efter avstämning och avdrag för avsättning för egenavgifter skulle bestämmas till (105 963 - 234 - 74 941 =) 30 788 kr. I andra hand yrkade hon att avdrag för avsättning för egenavgifter skulle medges med 25 procent av (105 963 - 234 =) 105 729 kr eller således med 26 432 kr och att nettointäkten följaktligen skulle beräknas till (105 963 - 234 - 26 432 =) 79 297 kr. Till stöd för sin rätt att anföra besvär i särskild ordning anförde hon att länsrätten inte borde ha korrigerat det avdrag med 74 941 kr som taxeringsnämnden medgett och att länsrätten alltså medgett avdrag med ett för lågt belopp. Om länsrättens misstag ansågs bero på ett uppenbart förbiseende förelåg rätt till besvär i särskild ordning enligt 100 § första stycket punkt 5 TL. I vart fall syntes besvärsrätt föreligga enligt punkt 7 i samma lagrum. - Riksskatteverket ansåg att förutsättningar för att pröva besvären i särskild ordning enligt 100 § första stycket punkterna 5 och 7 TL inte förelåg men ansåg i sak att Ewa R. var berättigad till avdrag för avsättning för egenavgifter med 25 000 kr på den höjning med 100 000 kr som gjorts i förhållande till deklarationen. -Regeringsrätten (2000-02-23, Swartling, Eliason, Nilsson, Schäder): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Taxeringsnämnden medgav avdrag för avsättning för egenavgifter med 74 941 kr, vilket utgjorde 25 procent av den uppskattade nettointäkten före avdraget. I sin därefter avgivna deklaration beräknade Ewa R. avdraget till 1 490 kr, vilket motsvarade 25 procent av den av henne redovisade nettointäkten före avdraget. Länsrätten bestämde nettointäkten före avdrag till ett 100 000 kr högre belopp än det som Ewa R. hade redovisat i deklarationen men medgav likväl avdrag för avsättning för egenavgifter med endast 1 490 kr. I likhet med Riksskatteverket anser Regeringsrätten att det har funnits skäl att låta den del av avdraget som var hänförligt till beloppet 100 000 kr stå kvar. Det av taxeringsnämnden medgivna avdraget borde med denna utgångspunkt inte ha reducerats till lägre belopp än (1 490 + 25 000 =) 26 490 kr. - Den nu redovisade bedömningen innebär att de av länsrätten bestämda taxeringarna är för höga. Länsrättens ställningstagande i avdragsfrågan kan emellertid inte anses hänförligt till ett sådant uppenbart förbiseende som kan medföra besvärsrätt enligt 100 § första stycket punkt 5 TL. Inte heller kan förutsättningarna för besvärsrätt enligt punkt 7 i lagrummet anses uppfyllda. - På grund av det senast anförda har Ewa R. inte rätt till besvär i särskild ordning. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i målet finner Regeringsrätten emellertid att resning bör beviljas och att avdrag för avsättning för egenavgifter bör tillgodoföras Ewa R. med 25 000 kr mer än länsrätten medgett eller således med nyssnämnda 26 490 kr. Det finns inte skäl att i förevarande ordning ompröva länsrättens beslut i något annat hänseende. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten beviljar resning och nedsätter, med ändring av underinstansernas domar, Ewa R:s taxeringar 1990 till följande belopp (beloppen utelämnade här). (fd II 2000-02-10, Hedin)

*REGI

*INST