RÅ 2000 not 36
Ansökan av Aziz M. om resning i mål om arbetsskadeförsäkring. - Aziz M. råkade den 29 juli 1991 ut för ett olycksfall vid lastningsarbete, varvid en nedfallande lastbilslucka träffade honom i bakhuvudet där en sårskada uppkom. Skadan anmäldes till Stockholms läns allmänna försäkringskassa som arbetsskada. Sedan Aziz M. varit sjukanmäld vissa dagar och sjukskrivits för nackvärk fortlöpande från och med den 22 augusti 1991 gjorde han gällande att nackbesvären var en följd av olycksfallet. Försäkringskassan, som fann att orsakssamband inte förelåg mellan olycksfallet och de besvär för vilka Aziz M. varit sjukskriven efter samordningstidens utgång, beslöt att inte tillerkänna honom ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Aziz M. överklagade kassans beslut hos Länsrätten i Stockholms län. Genom dom den 28 juni 1994 avslog länsrätten överklagandet med motivering att betydligt starkare skäl talade mot än för ett orsakssamband mellan olycksfallet och nackbesvären och att Aziz M. därför inte var berättigad till ersättning enligt LAF. Sedan Aziz M. överklagat gjorde Kammarrätten i Stockholm enligt dom den 7 november 1995 samma bedömning som länsrätten och ändrade därför inte länsrättens dom. Aziz M. fullföljde sin talan, varefter Regeringsrätten den 19 juni 1996 beslöt att inte meddela prövningstillstånd
Not 36. Ansökan av Aziz M. om resning i mål om arbetsskadeförsäkring. - Aziz M. råkade den 29 juli 1991 ut för ett olycksfall vid lastningsarbete, varvid en nedfallande lastbilslucka träffade honom i bakhuvudet där en sårskada uppkom. Skadan anmäldes till Stockholms läns allmänna försäkringskassa som arbetsskada. Sedan Aziz M. varit sjukanmäld vissa dagar och sjukskrivits för nackvärk fortlöpande från och med den 22 augusti 1991 gjorde han gällande att nackbesvären var en följd av olycksfallet. Försäkringskassan, som fann att orsakssamband inte förelåg mellan olycksfallet och de besvär för vilka Aziz M. varit sjukskriven efter samordningstidens utgång, beslöt att inte tillerkänna honom ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Aziz M. överklagade kassans beslut hos Länsrätten i Stockholms län. Genom dom den 28 juni 1994 avslog länsrätten överklagandet med motivering att betydligt starkare skäl talade mot än för ett orsakssamband mellan olycksfallet och nackbesvären och att Aziz M. därför inte var berättigad till ersättning enligt LAF. Sedan Aziz M. överklagat gjorde Kammarrätten i Stockholm enligt dom den 7 november 1995 samma bedömning som länsrätten och ändrade därför inte länsrättens dom. Aziz M. fullföljde sin talan, varefter Regeringsrätten den 19 juni 1996 beslöt att inte meddela prövningstillstånd. - Aziz M. ansökte om resning. Som grund för sin talan anförde han i huvudsak följande. På grund av de skador som han ådrog sig vid olyckan blev han helt arbetsoförmögen. Efter avgörandena i arbetsskademålet väckte han talan hos Stockholms tingsrätt mot försäkringsbolaget Trygg Hansa med yrkande om ytterligare ersättning för invaliditet och inkomstförlust. Förlikning träffades därefter med försäkringsbolaget, varvid ytterligare ersättning tillerkändes honom. Han hänvisar nu som allmän bakgrund till sin resningsansökan till den hos tingsrätten gjorda stämningsansökningen och därtill anslutande bilagor med utredningar. Synnerliga skäl för omprövning av frågan om LAF-ersättning bör anses föreligga, eftersom underlaget för förvaltningsdomstolarnas bedömning av sambandet mellan trauma och skada har varit materiellt sett felaktigt med hänsyn till nytillkommet underlag i form av läkarutlåtanden och andra intyg. Som framgår av länsrättens och kammarrättens domar var det medicinska underlaget begränsat till journaler från Lantbrukshälsan, tre läkarutlåtanden och yttrande av försäkringskassans förtroendeläkare. I och för sig borde redan detta bedömningsunderlag ha föranlett domstolarna att godta orsakssamband. Inför en eventuell sjukpensionering har han genomgått undersökning på Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn. Slutsatsen hos där verksamma läkare, däribland ortopedkonsulten Anders Bjurholm och överläkaren Jan Thorson, är att det finns ett klart samband mellan hans förvärvsmässiga invaliditet och traumat. Denna ytterligare bevisning ger vid handen att domstolarnas slutsats om bristande samband är felaktig och att han på så sätt fått en materiellt sett felaktig dom emot sig. Som skäl för resning gjorde han också gällande att det för framtiden är av utomordentligt stor betydelse att Regeringsrätten bedömer frågan vilken bevisning som skall krävas för att mot en förtroendeläkares uppfattning åstadkomma en materiellt riktig dom. - Riksförsäkringsverket, som förelagts att avge yttrande i målet, bestred bifall till resningsansökningen. Enligt verkets mening utgör det som Aziz M. åberopat inte några synnerliga skäl att pröva saken på nytt. -Regeringsrätten (2000-03-09, Björne, Holstad, Rundqvist, Hulgaard): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Vad Aziz M. anfört och åberopat visar inte att sådana skäl föreligger. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen. (fd I 2000-02-15, Nielsen