RÅ 2000 not 51

Not 51. Ansökan av Tarja S. om resning. - Tarja S. råkade den 1 februari 1991 på väg hem från arbetet ut för ett trafikolycksfall. Stockholms läns allmänna försäkringskassa godkände i beslut den 4 juli 1991 "Skulder-nack-axelbesvär, smärtor hö knä" som arbetsskador enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF), och Tarja S. tillerkändes arbetsskadesjukpenning. För perioden april 1993 - februari 1995 tillerkändes hon helt sjukbidrag. Kassan fann i beslut den 31 augusti 1993, mot bakgrund av vad som framkommit i utredningen, det medicinska underlaget och ortopedkonsultens yttrande, att erforderligt orsakssamband enligt 2 kap 2 § LAF, i dess lydelse före den 1 januari 1993, inte kunde anses föreligga mellan den tidigare godkända arbetsskadan och de knä-, nack-, axel- och huvudvärksbesvär som kvarstod efter den 31 mars 1993. Tarja S. var därför inte berättigad till arbetsskadelivränta. Hon överklagade beslutet till Länsrätten i Stockholms län som i dom den 6 juli 1994 avslog överklagandet. Tarja S. överklagade domen till Kammarrätten i Stockholm som i dom den 2 maj 1995 avslog överklagandet. I överklagande till Regeringsrätten åberopade Tarja S. bl.a. en dom av Stockholms tingsrätt meddelad den 29 februari 1996. I domen fastställde tingsrätten att försäkringsbolaget Ansvar var skyldigt att ersätta Tarja S. för de skador hon ådrog sig i nacke, axlar och huvud i samband med trafikolyckan den 1 februari 1991. Regeringsrätten beslutade den 15 oktober 1996 att inte meddela prövningstillstånd i anledning av överklagandet av kammarrättens dom. - Tarja S. ansökte om resning. Hon åberopade en lagakraftvunnen dom av Svea Hovrätt meddelad den 22 november 1996. I domen, som grundade sig väsentligen på samma utredning som tingsrättens dom, fastställdes denna dom. Tarja S. anförde bl.a. följande. Om Svea hovrätts dom kunnat förebringats tidigare hade det sannolikt lett till en annan utgång i livränteärendet. Förvaltningsdomstolarnas rättstillämpning stred även uppenbart mot lag. Ett i allmän domstols lagakraftvunna dom fastslaget sakförhållande utgjorde, när det var relevant för förvaltningsmålet, normalt tillräckligt bevis för sakförhållandets existens, vilket torde följa av principen om den bästa bevisningen. -Regeringsrätten (2000-03-27, Holstad, Hulgaard, Wennerström): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Tarja S. har inte visat att sådana skäl föreligger. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår ansökningen om resning. (fd I 2000-02-29, Levin)

*REGI

*INST