RÅ 2000 not 59

Not 59. Överklagande av Dagens IT Förlag AB av ett förhandsbesked ang. reklamskatt. - I en ansökan om förhandsbesked anförde Dagens IT Förlag AB bl.a. följande. Såsom framgått inledningsvis är Dagens IT en nyhetstidning som behandlar ämnen på området informationsteknik. Tidningen delas ut gratis och utkommer varje vecka. Den utgör därmed ett annonsblad. Den innehåller annonser för vilka utgivaren erlägger reklamskatt. Mot bakgrund av att reklamskatten måste anses strida mot det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) ifrågasätter bolaget om detta är korrekt. I anledning av detta önskar bolaget få svar på nedanstående fråga, nämligen om reklamskatten på annonser som Dagens IT Förlag AB erlägger enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, RSL, utgör en skatt som en medlemsstat enligt artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) är förbjuden att ta ut. -Skatterättsnämnden (1999-01-08, Wingren, ordf., Nyström, Ohlson, Peterson, Rabe, Sjöberg, Sjöstrand): Förhandsbesked. - Bolaget är skattskyldigt till reklamskatt för de med ansökningen avsedda annonserna. - Motivering. - Enligt 1 § första stycket RSL skall reklamskatt, såvitt nu är i fråga, erläggas till staten för annons, som är avsedd att offentliggöras inom landet. Enligt 3 § samma lag föreligger, med vissa undantag som inte aktualiseras i ärendet, skatteplikt för annons som avser reklam och för annan annons för vilken vederlag utgår. Skattskyldig är enligt 9 § första stycket RSL bl.a. den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons. - Inte något av undantagen i 4 § RSL aktualiseras, som ovan nämnts, avseende de i Dagens IT ingående annonserna. Dessa är därför skattepliktiga enligt 3 § RSL och bolaget är enligt 9 § samma lag skattskyldigt för offentliggörandet av annonserna. - Bolaget gör emellertid i ärendet gällande att RSL strider mot artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) och att bolaget således på denna grund inte kan beskattas för offentliggörande av annonserna. Punkt 1 i den nämnda artikeln har följande lydelse. - Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser, särskilt dem som fastställs i gällande allmänna gemenskapsbestämmelser om innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor, får detta direktiv inte hindra en medlemsstat från att behålla eller införa skatter på försäkringsavtal, skatter på vadslagning och spel, punktskatter, stämpelskatter och, mer generellt, alla skatter, tullar eller avgifter som inte kan karaktäriseras som omsättningsskatter, under förutsättning att dessa skatter, tullar eller avgifter inte leder till gränsformaliteter i handeln medlemsstater emellan. - EG-domstolen har i ett antal mål haft anledning att ta ställning till när en skatt skall karaktäriseras som en omsättningsskatt enligt nyssnämnda artikel. Av domstolens praxis (se t.ex. mål C-200/90 Dansk Denkavit ApS och P. Poulsen Trading ApS mot Skatteministeriet) framgår att inte alla indirekta skatter som utgår på omsättning kan karaktäriseras som sådana omsättningsskatter som avses i artikeln. Syftet med förbudet i denna artikel för medlemsstaterna att införa skatter, tullar eller avgifter som kan karaktäriseras som omsättningsskatter är enligt domstolen att förhindra att det harmoniserade mervärdesskattesystemets funktion äventyras av att sådana skatter m.m. läggs på rörligheten av varor och tjänster på ett sätt som är jämförbar med mervärdesskatten. Domstolen har också angett vad som utgör de väsentliga huvuddragen i mervärdesskatten, nämligen att den utgår generellt på omsättning av varor och tjänster, att den är proportionell till priset på varan eller tjänsten, att den tas ut i varje led av produktionen eller distributionen samt att den utgår på mervärdet av varor eller tjänster eftersom den skatt som skall betalas för en transaktion räknas fram efter avdrag för skatten på föregående transaktion. Av domstolens praxis framgår att det inte räcker att en skatt har ett av de huvuddrag som enligt det sagda karaktäriserar mervärdesskatten för att skatten skall anses utgöra en omsättningsskatt i artikelns mening. - Nämnden gör följande bedömning. - Vid en jämförelse av reklamskattens utformning med de av domstolen angivna huvuddragen av mervärdesskatten kan konstateras att reklamskatten inte är generell, att skatten inte alltid är proportionell till vederlaget, att skatten inte tas ut i varje led i produktionen eller distributionen samt att reklamskatten inte utgår på mervärdet eftersom någon generell avdragsrätt inte föreligger för erlagd skatt. Mot bakgrund härav anser nämnden helt övervägande skäl tala för att reklamskatten inte kan anses strida mot artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet. - Dagens IT Förlag AB överklagade och yrkade att Regeringsrätten, med ändring av Skatterättsnämndens beslut, skulle förklara att bolaget inte var skattskyldigt till reklamskatt. Vidare yrkade bolaget att Regeringsrätten skulle inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. Som grund för yrkandet i sak anförde bolaget, liksom hos Skatterättsnämnden, att lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam (RSL) stred mot artikel 33 i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG). Som alternativ grund anfördes att Sveriges upprätthållande av RSL måste anses strida mot artiklarna 3.1 (g) och 5 i EG-fördraget. Enligt bolaget hade nämligen de tidningar som huvudsakligen spreds utomlands - och som av det skälet var undantagna från skatteplikt - en konkurrensfördel gentemot de tidningar som var avsedda för den svenska marknaden. På grund av denna snedvridning av konkurrensförhållandena stred RSL enligt bolagets mening mot artikel 3.1 (g). Den negativa lojalitetsplikt som förelåg enligt artikel 5 innebar att Sverige inte fick upprätthålla en beskattning enligt RSL. - Riksskatteverket (RSV) bestred bifall till bolagets talan. Enligt RSV var det inte förenligt med instansordningsprincipen att Regeringsrätten som första instans prövade den alternativa grunden. I sak bestred RSV att en tillämpning av endast de åberopade artiklarna 3.1 (g) och 5 skulle kunna leda till slutsatsen att RSL stred mot EG-fördraget. Enligt RSV fanns det inte skäl att inhämta förhandsavgörande. - Regeringsrätten (2000-04-10, Swartling, Baekkevold, Lindstam, Nordborg, Eliason): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Den fråga som Skatterättsnämnden har besvarat genom det överklagade förhandsbeskedet gäller bolagets skattskyldighet till reklamskatt för de med ansökningen avsedda annonserna. Hos nämnden har bolaget som grund för sitt yrkande om att undantas från skattskyldighet anfört att RSL strider mot artikel 33 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Regeringsrätten har emellertid i rättsfallet RÅ 1999 ref. 8 funnit att ett uttag av skatt enligt RSL inte strider mot nämnda artikel och har i samband därmed avslagit ett yrkande om inhämtande av förhandsavgörande i saken från EG-domstolen. Det finns inte skäl att i dessa hänseenden inta en annan ståndpunkt i det nu aktuella målet. - Som alternativ grund för sitt yrkande om att undantas från skattskyldighet har bolaget gjort gällande att uttaget av reklamskatt strider mot artikel 3.1 (g) sammanställd med artikel 10 (förut artikel 5) i EG-fördraget. Det förhållandet att denna grund har åberopats först i överklagandet utgör inte något hinder mot att den prövas av Regeringsrätten. Vid en sådan prövning finner Regeringsrätten emellertid att det som bolaget i denna del anfört inte ger stöd för bolagets uppfattning att RSL strider mot EG-rätten. Även denna fråga kan avgöras utan förhandsavgörande från EG-domstolen. - På grund av det anförda skall det av Skatterättsnämnden meddelade förhandsbeskedet fastställas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår yrkandet om inhämtande av förhandsavgörande och fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked. (fd II 2000-03-22, Johansson). - (Med samma motivering avslogs samma dag överklagande av IDG International Data Group AB, mål nr 631-1999).

*REGI

*INST