RÅ 2001 not 124

Not 124. Överklagande av Riksförsäkringsverket (RFV) ang. ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). - Bohusläns allmänna försäkringskassa fann, enligt beslut vid sammanträde med kassans socialförsäkringsnämnd den 15 december 1995 som togs in i beslutsmeddelande den 18 december 1995, att L-G.C. hade varit utsatt för sådan skadlig inverkan i arbetet som kunde ha orsakat hans astmatiska besvär. Visandedagen fastställdes till den 17 juni 1992. I beslutet angavs också bl.a. att hans rätt till livränta skulle prövas vid ett senare tillfälle. - I tjänstemannabeslut den 15 januari 1996 har försäkringskassan ånyo angett att L-G.C:s skada under diagnos kronisk obstruktiv lungsjukdom av astmatyp godkänts som arbetsskada samt beslutat att utge sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen på grund av recidiv av den godkända arbetsskadan under tiden den 16 mars - den 30 juni 1993. Försäkringskassan angav vidare att sådan ersättning inte kan utges fr.o.m. den 1 juli 1993 till följd av lagändring. - I överklagande, som inkom till försäkringskassan den 14 mars 1996, yrkade RFV att länsrätten upphävde kassans beslut den 15 januari 1996 att utge arbetsskadeersättning till L-G.C. Verket anförde följande. L-G.C. har i anmälan om arbetsskada anfört att hans astmasjukdom uppkommit i arbetet, där han bl.a. exponerats för bilavgaser, bensinångor och dieselångor. Med hänvisning till den medicinska utredningen ansåg verket att L-G.C. inte varit utsatt för skadlig inverkan enligt 2 kap. 1 § LAF i dess lydelse före den 1 januari 1993 med avseende på hans astmasjukdom. Han var därför inte berättigad till arbetsskadeersättning. -Länsrätten i Göteborgs och Bohus län (1997-05-22, ordförande Holmberg): RFV har överklagat försäkringskassans beslut den 15 januari 1996. Detta är att anse som en verkställighet av beslutet den 18 december 1995, vari L-G.C. underrättats om att hans sjukdomsbesvär godkänts som arbetsskada. I målet är ersättning i form av sjukpenning och i förlängningen även livränta aktuell. Att försäkringskassan inte redan den 18 december 1995 meddelat beslut i ersättningsfrågan får förutsättas bero på ett förbiseende. Att beslutet den 18 december 1995 inte tillerkänner honom någon viss ersättning kan emellertid inte tas till intäkt för att beslutet skulle sakna rättsverkan. Tvärtom har kassan genom detta beslut slagit fast att astmabesvären är att anse som en arbetsskada. RFV:s talan vänder sig i första hand mot detta beslut. Frågan huruvida RFV:s överklagande kommit in i rätt tid i förhållande till beslutet den 18 december 1995 har såvitt framgår inte prövats av försäkringskassan och kassan torde vid en sådan prövning komma att finna att överklagandet, som kom in först den 14 mars 1996, inte kommit in i rätt tid. Länsrätten har således vid sin prövning att utgå från att försäkringskassans beslut den 18 december 1995 är rättskraftigt. I det av RFV överklagade beslutet har endast fastställts att L-G.C. är berättigad till viss ersättning. Således är det endast denna fråga som nu är föremål för länsrättens bedömning. - Av utredningen i målet framgår att försäkringskassan den 18 december 1995 godkände L-G.C:s astmatiska besvär som arbetsskada samt fastställde visandedagen till den 17 juni 1992. Han var efter samordningstidens utgång den 13 december 1992 sjukskriven under tiden den 16 mars - den 31 januari 1994 under samma diagnos som godkänts som arbetsskada. Länsrätten finner, liksom försäkringskassan, att enligt 3 kap. 5 § LAF - i dess lydelse före den 1 juli 1993 - sjukpenning skall utges t.o.m. den 30 juni 1993. Därefter har rätten till sådan ersättning upphört. Riksförsäkringsverkets överklagande skall således avslås. - Länsrätten avslår överklagandet. - RFV överklagade och yrkade att länsrättens dom skulle upphävas och anförde till stöd härför följande. Bestämmelserna i 8 kap. 3 § LAF i lydelse fr.o.m. den 1 juli 1993 utgör ett uttryckligt hinder mot att pröva om en försäkrad har ådragit sig en arbetsskada, såvida det inte behövs för att bestämma om rätt till ersättning enligt LAF föreligger. Möjlighet att föra talan enbart om förekomsten av arbetsskada föreligger således inte. Följaktligen skall enligt verkets mening försäkringskassans beslut för att vara överklagbart innefatta ett ställningstagande till rätt till viss ersättning enligt LAF. Kassans beslut den 18 december 1995 innefattar inte ett beslut om ersättning enligt LAF och är inte heller verkställbart. Först genom beslutet den 15 januari 1996 har försäkringskassan fattat ett beslut i ersättningsfrågan som är överklagbart. Detta beslut skall därför på i länsrätten anförda skäl upphävas. - L-G.C. ansåg att länsrättens dom skulle fastställas. - Kammarrätten i Göteborg (1998-09-02, Jarnevall, Stenstad, Edström) instämde i den bedömning som länsrätten gjort och ändrade därför inte den överklagade domen. - I Regeringsrätten yrkade RFV att kammarrättens och länsrättens domar samt försäkringskassans beslut skulle upphävas. Verket anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Enligt bestämmelsen i 8 kap. 3 § LAF, i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1993 skall frågan om den försäkrade har ådragit sig en arbetsskada endast prövas i den mån det behövs för att bestämma ersättning enligt denna lag. Frågan i målet gäller i första hand om ett beslut, som enbart innebär att en arbetsskada har bedömts föreligga, har rättskraft. - Försäkringskassan har i beslut den 18 december 1995 meddelat att L-G.C. varit utsatt för skadlig inverkan i arbete med avseende på hans astmatiska besvär. Något beslut om ersättning enligt LAF meddelades dock inte i detta beslut. Först genom beslutet den 15 januari 1996 har försäkringskassan fattat ett beslut i ersättningsfrågan. Riksförsäkringsverket överklagade det senare beslutet med motiveringen att L-G.C. inte varit utsatt för skadlig inverkan och därför inte kunde tillerkännas någon ersättning. Länsrätten ansåg att kassans beslut den 18 december 1995 var rättskraftigt. Med motiveringen att i det av Riksförsäkringsverket överklagade beslutet endast hade fastställts att L-G.C. var berättigad till viss ersättning prövade länsrätten endast frågan om de besvär för vilka denne var sjukskriven efter samordningstidens utgång var samma som de besvär försäkringskassan godkänt som arbetsskada och fann att sjukpenning enligt LAF kunde utges för viss tid. Kammarrätten instämde i den bedömning som länsrätten gjort. - Enligt RFV:s mening innebär länsrättens och kammarrättens avgöranden i praktiken att fastställelsetalan kan föras inom arbetsskadeförsäkringen. Verket anser dock att det efter ovannämnda lagändring den 1 juli 1993 inte är möjligt att föra talan enbart i frågan huruvida arbetsskada föreligger eller inte. För att ett beslut skall vara överklagbart skall det innefatta ett ställningstagande till fråga om viss ersättning enligt LAF. Eftersom försäkringskassans beslut den 18 december 1995 inte innefattar ett sådant beslut är det således inte heller verkställbart. Länsrätten har därför avslagit verkets överklagande på en felaktig grund. - L-G.C. som förelagts att svara avhördes inte. - Regeringsrätten (2001-09-19, Lindstam, Hulgaard, Nilsson, Wennerström, Almgren): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Försäkringskassans beslut som fattades vid sammanträde med kassans socialförsäkringsnämnd den 15 december 1995 och tagits in i ett beslutsmeddelande den 18 december 1995, har inte överklagats. Frågan om L-G.C. ådragit sig en arbetsskada är därför rättskraftigt avgjord genom detta beslut, under förutsättning att det inte är behäftat med ett så allvarligt fel att det är en nullitet. - I den promemoria som upprättats inför nämndens sammanträde angavs att prövningen i arbetsskadeärendet omfattade fyra sjukfall under perioden den 17 juni 1992 - den 30 juni 1993. I beslutet den 15 december 1995 uttalades att rätten till livränta skulle komma att prövas senare. Av vad som nu sagts får anses framgå att ersättningsfrågor varit aktuella då beslutet fattades och att en bedömning av om L-G.C. ådragit sig en arbetsskada därför behövde göras för att bestämma ersättning enligt LAF. Socialförsäkringsnämnden hade därför att göra en sådan bedömning. Det förhållandet att nämnden inte samtidigt tog ställning till ersättningsfrågorna kan inte anses utgöra ett sådant fel som medför att beslutet den 15 december 1995 är en nullitet. Eftersom beslutet vunnit laga kraft skall det därför läggas till grund för den fortsatta bedömningen av arbetsskadeärendet. - I beslutet den 15 december 1995 tog socialförsäkringsnämnden inte ställning till någon ersättningsfråga. Så skedde först genom beslutet den 15 januari 1996, i vilket en tjänsteman hos försäkringskassan beslöt att ett sjukdomsfall under perioden den 16 mars - den 30 juni 1993 var recidiv av arbetsskadan samt att arbetsskadeersättning skulle utgå med anledning av detta sjukdomsfall. - Enligt 8 kap. 4 § första stycket LAF skall ärende angående livränta till den försäkrade, i annat ärende uppkommen fråga huruvida den försäkrade har ådragit sig arbetsskada till följd av annat än olycksfall och ärende angående särskild efterlevandelivränta i försäkringskassa avgöras av socialförsäkringsnämnd. Regeringen får meddela föreskrifter om behörighet för tjänsteman hos försäkringskassan att avgöra ärenden som är av enkel beskaffenhet och inte angår livränta till den försäkrade eller särskild efterlevandelivränta. Enligt 2 § första stycket 3 förordningen (1988:1542) om behörighet att avgöra vissa ärenden enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring avgör tjänsteman hos försäkringskassan ärenden där frågan gäller om ett sjukdomsfall är att hänföra till samma skada som ett tidigare inträffat sjukdomsfall, vilket har godkänts såsom arbetsskada av en socialförsäkringsnämnd, dock endast om det nya sjukdomsfallet har inträffat inom ett år från det att det tidigare sjukdomsfallet har avslutats. Övriga fall som avses i paragrafen är inte aktuella i målet. - Regeringsrätten finner i motsats till länsrätten och kammarrätten att det aktuella tjänstemannabeslutet inte är ett verkställighetsbeslut, utan ett beslut som innefattar en självständig recidivprövning av tjänstemannen. Enligt nyssnämnda förordning kan en tjänsteman pröva en fråga om ett sjukdomsfall är att hänföra till samma skada som ett tidigare inträffat sjukdomsfall om detta har godkänts som arbetsskada av en socialförsäkringsnämnd. Socialförsäkringsnämnden har i sitt beslut den 15 december 1995 angett den 17 juni 1992 som visandedatum. Sistnämnda dag inledde det första sjukdomsfall som togs upp i föredragningspromemorian inför nämndens sammanträde. Nämndens beslut får mot denna bakgrund anses innefatta ett godkännande av detta sjukdomsfall som arbetsskada. Eftersom det nya sjukdomsfallet inträffade inom ett år från det att det godkända sjukdomsfallet avslutades, har därför prövningen kunnat göras av en tjänsteman. - Den föreliggande utredningen får anses visa att L-G.C., med utgångspunkt i socialförsäkringsnämndens ställningstagande, är berättigad till den aktuella arbetsskadesjukpenningen. Överklagandet skall således avslås. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet. (fd I 2001-06-13, Ekmosse)

*REGI

*INST