RÅ 2001 not 138

Not 138. Överklagande av L.R. ang. avvisande av talan.- Västerbottens läns allmänna försäkringskassa (2000-03-30) beviljade L.R. livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) fr.o.m. december 1998. Livräntan bedömdes av försäkringskassan motsvara halva inkomstförlusten för L.R. vid den tidpunkt från vilken han beviljades hel förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Försäkringskassan förordnade samtidigt med stöd av 8 kap. 3 § tredje stycket LAF att beslutet om livränta inte skulle verkställas innan det vunnit laga kraft. - Riksförsäkringsverket överklagade beslutet och yrkade att beslutet om livränta skulle upphävas. L.R., som också överklagade beslutet, yrkade att livräntan skulle beräknas utifrån hela inkomstförlusten fr.o.m. december 1998. - Länsrätten i Västerbottens län (2001-03-29) fann att försäkringskassans beslut om livränta inte skulle ändras och avslog överklagandena. Länsrätten anförde i sina domskäl att anledning inte förelåg att meddela särskilt förordnande om verkställigheten. - Riksförsäkringsverket och L.R. överklagade länsrättens dom. Riksförsäkringsverket yrkade i samband därmed att kammarrätten skulle förordna att länsrättens dom tills vidare inte skulle gälla (inhibition). - Kammarrätten i Sundsvall (beslut i protokoll 2001-06-08) avvisade inhibitionsyrkandet och yttrade bl.a. följande: I det till länsrätten överklagade beslutet förordnade försäkringskassan att kassans beslut inte skall verkställas innan det vunnit laga kraft. Länsrätten har i den överklagade domen avslagit såväl L.R:s som Riksförsäkringsverkets överklagande samt uttalat att anledning inte föreligger att meddela särskilt förordnande om verkställigheten. Enligt kammarrättens mening kan länsrättens uttalande rörande verkställigheten inte förstås på annat sätt än att försäkringskassans beslut i denna del skall stå fast. Eftersom länsrättens dom därmed inte nu är verkställbar skall Riksförsäkringsverkets yrkande om inhibition inte upptas till prövning. - L.R. överklagade kammarrättens beslut och yrkade att inhibition inte skulle gälla beträffande verkställigheten av försäkringskassans beslut. Han anförde bl.a. att kammarrätten hade feltolkat länsrättens beslut och att försäkringskassan omgående skulle verkställa sitt beslut om livränta. - Regeringsrätten (2001-10-09, Lindstam, Rundqvist, Hulgaard): Skälen till Regeringsrättens avgörande. Enligt 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får kammarrätts beslut överklagas hos Regeringsrätten av den som det angår, om det gått honom emot. - Hos kammarrätten har endast Riksförsäkringsverket framställt ett yrkande i frågan om verkställighet av beslutet om livränta. Detta yrkande har emellertid avvisats av kammarrätten som således inte har meddelat något förordnande i verkställighetsfrågan. Med hänsyn härtill kan inte anses att kammarrättens beslut gått L.R. emot. Han saknar således rätt att överklaga beslutet (jfr RÅ 1999 not. 13). L.R:s talan hos Regeringsrätten skall därför avvisas. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar L.R:s överklagande. - (Regeringsrådet Lindstam tillade: Av 20 kap. 13 § fjärde stycket lagen om allmän försäkring framgår att beslut enligt lagen gäller omedelbart, om inte annat föreskrivits i beslutet eller bestäms av den domstol som har att pröva beslutet. Länsrätten har i sin dom under skälen uttalat att anledning inte föreligger att meddela särskilt förordnande om verkställigheten. Något sådant förordnande har i konsekvens härmed inte meddelats. Kammarrättens beslut att avvisa Riksförsäkringsverkets yrkande om inhibition innebär att inte heller kammarrätten har meddelat något särskilt förordnande i verkställighetsfrågan. Länsrättens dom får därför anses gälla omedelbart (jfr RÅ 2000 ref. 55), vilket medför att L.R:s yrkande om att inhibition inte skall gälla är tillgodosett.) (fd II 2001-09-19, Bohlin)

*REGI

*INST