RÅ 2001 not 143
För att inom parkmark ge möjlighet att skapa villatomter (avslag)
Not 143. Ansökan av L.A. m.fl. om rättsprövning av beslut i fråga om detaljplan. - Kommunfullmäktige i Ronneby kommun beslutade den 17 juni 1999 att anta detaljplan för Risatorp 1:10 m.fl. i kommunen. - Sedan beslutet överklagats beslutade Länsstyrelsen i Blekinge län den 23 november 1999 att lämna överklagandena utan bifall och att fastställa kommunens beslut att anta planen. - L.A. m.fl. överklagade i gemensam skrivelse som representanter för samtliga boende i området länsstyrelsens beslut. De vidhöll därvid vad som tidigare framförts och framhöll särskilt att den av kommunfullmäktige antagna översiktsplanen inte delgetts de berörda. Vidare framförde de önskemål om syn på platsen. -Regeringen (Miljödepartementet, 2000-02-10): Regeringen, som finner att ärendet kan avgöras utan syn på platsen, prövar i förevarande ärende endast den nu överklagade detaljplanen. Vid denna prövning finner regeringen att detaljplanen inte kan anses medföra sådana olägenheter för de boende i området att planen av det skälet inte kan godtas. Vad de klagande framfört utgör inte heller i övrigt skäl att upphäva beslutet att anta planen. Överklagandet bör därför avslås. - Regeringen avslår överklagandet. - L.A. m.fl. som uppgav sig representera samtliga boende i området, överklagade regeringens beslut eftersom de ansåg att ärendet inte varit föremål för den djupa juridiska prövning som de förväntat sig. De anförde bl.a. följande. Ronneby kommuns beslut att anta detaljplanen har inte tillkommit i den ordning som plan- och bygglagen (1987:10) föreskriver. Eftersom området enligt tidigare plan varit utlagt som parkmark har lämpligheten av t.ex. trafik, miljö och övriga förutsättningar inte prövats i den ordning som lagen föreskriver. Miljöbalkens bestämmelser har inte på något sätt beaktats av kommunen trots att området ur ekologisk synpunkt är mycket känsligt. Kommunens sätt att kommunicera med de boende väcker förvåning med hänsyn till det kompakta motstånd som råder i ärendet. - Regeringsrätten (2001-10-17, Lindstam, Nilsson, Schäder, Melin, Stävberg): Skälen för Regeringsrättens avgörande. Sökandena har överklagat regeringens beslut. Beslutet kan emellertid inte överklagas. Regeringsrätten behandlar överklagandet som en ansökan om rättsprövning. - Enligt 1 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall Regeringsrätten på ansökan av enskild part i ett sådant förvaltningsärende hos regeringen som rör något förhållande som avses i 8 kap.2 eller 3 §regeringsformen pröva om avgörandet i ärendet strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angett eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet. Rättsprövningen innefattar, förutom ren lagtolkning, även sådana frågor som faktabedömning och bevisvärdering samt frågan om beslutet strider mot kraven på saklighet, opartiskhet och allas likhet inför lagen. Prövningen innefattar också fel i förfarandet som kan ha påverkat utgången i ärendet. Om de tillämpade rättsreglerna är utformade så att myndigheten har viss handlingsfrihet vid sitt beslutsfattande, omfattar rättsprövningen frågan om beslutet ryms inom handlingsfriheten (prop. 1987/88:69 s. 23-25 och 234). - N.N. m.fl. har inte varit parter i ärendet hos regeringen. Deras ansökningar skall därför avvisas. - Vid prövningen av L.A:s och I.A:s ansökningar konstaterar Regeringsrätten att vad som förekommit i målet inte ger vid handen att regeringen vid beslutsfattandet skulle ha felbedömt fakta eller överskridit gränserna för det bedömningsutrymme som föreligger i planärenden eller att det vid handläggningen förekommit något fel som påverkat utgången i ärendet. Regeringens beslut kan därför inte anses strida mot någon rättsregel på det sätt som sökandena angett. Det framgår inte heller klart av omständigheterna att beslutet på annat sätt strider mot någon rättsregel. Regeringens beslut skall därför stå fast. - Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avvisar N.N:s m.fl. ansökningar om rättsprövning. - Regeringsrätten förklarar att regeringens beslut skall stå fast. (fd II 2001-10-03, Hammarberg)